C
Cernika
Sv: Hur tänker en kattälskare?* långt*
Ibland undrar jag om människan tycker att de borde få vara helt ensamma i vår herres hage. Det är bara att vänja sig, vi är inte ensamma. Jag har i och för sig levt 42 år utan katt och vi skaffade vår lilla fröken när vi flyttade till ett hus lite lantligt. De första 42 åren bodde jag i lägenhet/radhus och jag vet ju att vissa är lite irriterade på katter som springer omkring så jag valde att inte skaffa katt.
Under tiden jag bodde i radhus var det massor av grannar som ständigt klagade på katter. Ett evigt diskussionsämne på samfällighetens styrelsemöten. Ärligt talat såg jag aldrig en enda kattlort i rabatten och om jag hade sett det så hade jag tackat för hjälpen med gödslingen.
Det största problemet är knappast att nån katt släpper en lort då och då ( gräver ned den till skillnad från hunden). Jag tycker de föroreningar människan gör sig skyldig till är betydligt allvarligare. Grannen tvättar bilen på gatan varje vecka, personligen låter jag min bil spy ut avgaser varje dag. Vad är en kattlort jämfört med det?
I skogen har vi rävar, älgar, rådjur och så en och annan katt som lämnat mattes och husses tomt och alla släpper de varsin liten lort då och då. I vår trädgård kryllar det uppenbarligen av möss ( har vår lilla fröken visat oss). De skiter säkert också lite här och där.
Ständigt hör man äcklade förvånade utrop på fikarasten om att någon har sett nått djur på fel plats, alltså nån som lyckats tränga in på människans revir. Det må då vara rådjur, råttor, möss eller katter och förvåningen och äcklet är alltid lika stort.
Det är bara att vänja sig. Katter har skitit i årtusenden och kommer så att göra i ytterligare några årtusenden. Om nu inte människans "skit" lyckas fördärva denna enda jord vi nu lever på för gott.
Ibland undrar jag om människan tycker att de borde få vara helt ensamma i vår herres hage. Det är bara att vänja sig, vi är inte ensamma. Jag har i och för sig levt 42 år utan katt och vi skaffade vår lilla fröken när vi flyttade till ett hus lite lantligt. De första 42 åren bodde jag i lägenhet/radhus och jag vet ju att vissa är lite irriterade på katter som springer omkring så jag valde att inte skaffa katt.
Under tiden jag bodde i radhus var det massor av grannar som ständigt klagade på katter. Ett evigt diskussionsämne på samfällighetens styrelsemöten. Ärligt talat såg jag aldrig en enda kattlort i rabatten och om jag hade sett det så hade jag tackat för hjälpen med gödslingen.
Det största problemet är knappast att nån katt släpper en lort då och då ( gräver ned den till skillnad från hunden). Jag tycker de föroreningar människan gör sig skyldig till är betydligt allvarligare. Grannen tvättar bilen på gatan varje vecka, personligen låter jag min bil spy ut avgaser varje dag. Vad är en kattlort jämfört med det?
I skogen har vi rävar, älgar, rådjur och så en och annan katt som lämnat mattes och husses tomt och alla släpper de varsin liten lort då och då. I vår trädgård kryllar det uppenbarligen av möss ( har vår lilla fröken visat oss). De skiter säkert också lite här och där.
Ständigt hör man äcklade förvånade utrop på fikarasten om att någon har sett nått djur på fel plats, alltså nån som lyckats tränga in på människans revir. Det må då vara rådjur, råttor, möss eller katter och förvåningen och äcklet är alltid lika stort.
Det är bara att vänja sig. Katter har skitit i årtusenden och kommer så att göra i ytterligare några årtusenden. Om nu inte människans "skit" lyckas fördärva denna enda jord vi nu lever på för gott.