Alexandra_W
Trådstartare
Jag blir lite förvånad av 'svängningarna' i åsikter som förs fram ang när man ska ge upp och se till att få sin häst utslagen. Så nu vill jag ha ÄRLIGA svar hur ni ärligt skulle gjort om det var er häst det handlade om. Jag vill inte ha dem för att bestämma hur jag ska göra, jag har redan en utarbetad plan klar som jag inte viker ifrån, men eftersom det 'svängs' så väldigt mycket om vilka åsikter som förs fram i just det här faller så är jag nyfiken. Observera att jag INTE 'dömer' åt något håll och tycker ett sätt är rätt eller ett fel, jag är bara nyfiken som sagt på hur och varför.
Kort (så kort det går) resumé. Häst inköpt som sk problemhäst som fyraåring. Avancerat sadeltvång och flera misslyckade inridningsförsök pga en olyckshändelse vid inridning.
Sedan har hästen lyckats vara en olycksfågel av rang och lyckats med alla möjliga och omöjliga grejer, men det har varit olyckshändelser. Hästen har gått igenom böjprov prickfritt mellan varven.
Med avbrott för ideliga skadekonvalescenser så rids han iaf in och rids. Efter allt vi varit igenom ligger hästen mig väldigt varmt om hjärtat. Han har som sagt haft mer än sin beskräda del av olycksrelaterade skador. Det enda molnet på himlen är att jag inte tycker vänster bak är 100%. Det är dock böjt och ultraljudat och röntgat upp till griffelbenet av ett otal veterinär utan att hitta ett smack, så okej, jag inbillar mig väl då..
I januari 03 sträcker han bogmuskulaturen HF. Åtgärdas av equiatriker.
I juni 03 är det klippt igen, han har slagit upp sträckningen och equiatriker befarar det sitter i leden med. Vet diagnosticerar armbågsledsinflammation HF men finner dessutom en muskulär överansträngning av knäet på VB. Jag är själaglad att någon hittat NÅGOT med VB. Han behandlas och sätts igång och känns som a million dollar. Borta är de galoppfattningstrassel vi haft i 'alla år'. Jag får en tankeställare ang det men hästen är ju nu behandlad och bättre än nånsin. ALla glada.
Tills i augusti 03 då galoppen går åt skogen igen. I övrigt så går det ömsom bra, ömsom vill han inte riktigt jobba. In på klinik slutet på aug 03. Initialt ohalt men spar vänster bak på böjt spår litegrann. 1 grad halt efter böjprov. Bedövning av hasleden släcker. Rutinmässigt tas en rtg på hasen och en stor, ful gammal defekt upptäckts. Ingen har sett något liknande nånsin, men det sitter på en icke viktbärande del och påverkar bara när benet lyfts/vinklas i och över ett visst läge. Prognosen bedöms som god, inget talar emot att han ska kunna fungera rakt fram i skogen som han gjort flera år tidigare. Vet har gott hopp om att han ska funka på ridbana med, jag tror inte på det men däremot skogen. Sprutas två gånger i hasleden och är sen friskförklarad.
Sätts igång patetiskt långsamt och får ledtillskott. Känns OTROLIGT fin i skritt och trav och det kommer elastitet och schwung i traven som vi inte skådat sen juli 03. Hästen musklar sig utmärkt efter vilan och är sitt gamla goa jag.
Tills vi ska börja galoppera... Det går nämligen inte och efter några veckor med korsgalopp, jämfotahopp, avbrott och byten hit och dit kommer hästen på att om man lägger baken åt vänster och går på dubbla spår så fungerar det. Mao, vill inte vinkla vb. Efter att ha avvaktat ett par veckor för att se om det var en styrkegrej åker jag in.
Samma initialt som i aug, ohalt men sparar vb lite. Kan inte galoppera på böjt spår. Ser helt fräsch ut fram. 1 grad halt på böjprov VB och BF. Knäledsinflammation BF som kompensation. I diagnostiskt syfte, eftersom både jag och vet står som två fågelholkar, så görs en artroskopi som visar att defekten är större och lite mer speciell än vad som syntes på rtg, men att leden i övrigt ser ganska okej ut (det man var rädd för var ju pålagringar och slipfåror etc). Det skrpas lite för syns skull, hasleden spolas, knän sprutas med kortison och han skos med PG bägge fram och kommer hem.
Efter två veckor sprutas hasen med tuppkam. Han står på boxvila med 20 min promenad/dag vid hand. Där är vi fortfarande, han ska stå totalt 8 veckor, sen skrittas uppsuttet en vecka ungefär och i slutet av vecka två prova känna på trav och galopp och sen ÅB. Dit har vi inte hunnit än.
Prognosen drogs ju ner rejält, nu garanterar de inte mer än hagfrisk, men det är två veterinärers bestämda åsikt av att han inte har ont av att skritta och trava rakt fram i skogen med matte på ryggen bara vi blir av med de reaktioner som finns nu. Mellan raderna kommer ett erbjudande om utdömning som jag tackar nej till. Ingen av veterinärerna anser att det finns något skäl att döma ut honom nu om inte jag vill det av någon anledning.
Däremot, är han inte bättre på ÅB så har tyvärr veterinärmedicinen gjort vad de kan, de kan inte erbjuda mer än tumhållning och böner nu. Det finns lika lite/mycket som talar för att han ska vara okej vid ÅB som att han inte ska det. Och lika mycket/litet som talar för/emot att han ska hålla sig fräsch vid en ny igångsättning. Ett jäkla frågetecken med andra ord, men rent prognosmässigt sett med ledning av tidigare historia så tornade det ju upp sig en hoper mörka moln.
Hästen tar sin vila oväntat bra och håller humöret uppe. Däremot får han en del muskulära följdproblem av boxvilan som fortlöpande behandlas med massage och akupunktur.
Och det som faschinerar mig är att när jag rapporterade om besöket med artoskopin så var det företrädelsevis POSITIVA tongångar. Klart han skulle få en chans, klart det skulle bli bra etc. Mer positivt än vad jag själv anser.
Men nu när jag skriver något så blir det mer och mer negativa tongångar, i princip varför håller jag på det är ju kört?
Så nu är jag nyfiken på vad hade NI gjort i samma läge?
(Min plan är och har varit att ge honom en Sista Chans (med stora bokstäver) men inte in absurdum. Är han inte bättre vid återbesök så är det bara att inse att 'nej, det gick inte'. Haghäst är INTE ett alternativ pga att hästen inte trivs med det, det är en häst som måste få jobba (fast skritt och trav duger fint, bara han får komma ut iaf 4-5 ggr/vecka).
Så, vad hade ni gjort, oavsett vilket fått honom utdömd nu vid ÅB? Tackat ja till att få honom utdömd i februari, eller gjort ett försök?
Och som sagt, det finns inget rätt eller fel, och det är inte för att jag ska kunna bestämma mig hur jag ska göra (det har jag redan gjort) utan ren nyfikenhet eftersom jag inte förstår de här åsiktsvängningarna. Jag har FULL förståelse för de som ansåg 'slå ut' redan i februari, men inte att inte tycka slå ut då, men för en lång boxvila ger muskulärt elände tycka 'ja men DÅ ska han slås ut'?
Kort (så kort det går) resumé. Häst inköpt som sk problemhäst som fyraåring. Avancerat sadeltvång och flera misslyckade inridningsförsök pga en olyckshändelse vid inridning.
Sedan har hästen lyckats vara en olycksfågel av rang och lyckats med alla möjliga och omöjliga grejer, men det har varit olyckshändelser. Hästen har gått igenom böjprov prickfritt mellan varven.
Med avbrott för ideliga skadekonvalescenser så rids han iaf in och rids. Efter allt vi varit igenom ligger hästen mig väldigt varmt om hjärtat. Han har som sagt haft mer än sin beskräda del av olycksrelaterade skador. Det enda molnet på himlen är att jag inte tycker vänster bak är 100%. Det är dock böjt och ultraljudat och röntgat upp till griffelbenet av ett otal veterinär utan att hitta ett smack, så okej, jag inbillar mig väl då..
I januari 03 sträcker han bogmuskulaturen HF. Åtgärdas av equiatriker.
I juni 03 är det klippt igen, han har slagit upp sträckningen och equiatriker befarar det sitter i leden med. Vet diagnosticerar armbågsledsinflammation HF men finner dessutom en muskulär överansträngning av knäet på VB. Jag är själaglad att någon hittat NÅGOT med VB. Han behandlas och sätts igång och känns som a million dollar. Borta är de galoppfattningstrassel vi haft i 'alla år'. Jag får en tankeställare ang det men hästen är ju nu behandlad och bättre än nånsin. ALla glada.
Tills i augusti 03 då galoppen går åt skogen igen. I övrigt så går det ömsom bra, ömsom vill han inte riktigt jobba. In på klinik slutet på aug 03. Initialt ohalt men spar vänster bak på böjt spår litegrann. 1 grad halt efter böjprov. Bedövning av hasleden släcker. Rutinmässigt tas en rtg på hasen och en stor, ful gammal defekt upptäckts. Ingen har sett något liknande nånsin, men det sitter på en icke viktbärande del och påverkar bara när benet lyfts/vinklas i och över ett visst läge. Prognosen bedöms som god, inget talar emot att han ska kunna fungera rakt fram i skogen som han gjort flera år tidigare. Vet har gott hopp om att han ska funka på ridbana med, jag tror inte på det men däremot skogen. Sprutas två gånger i hasleden och är sen friskförklarad.
Sätts igång patetiskt långsamt och får ledtillskott. Känns OTROLIGT fin i skritt och trav och det kommer elastitet och schwung i traven som vi inte skådat sen juli 03. Hästen musklar sig utmärkt efter vilan och är sitt gamla goa jag.
Tills vi ska börja galoppera... Det går nämligen inte och efter några veckor med korsgalopp, jämfotahopp, avbrott och byten hit och dit kommer hästen på att om man lägger baken åt vänster och går på dubbla spår så fungerar det. Mao, vill inte vinkla vb. Efter att ha avvaktat ett par veckor för att se om det var en styrkegrej åker jag in.
Samma initialt som i aug, ohalt men sparar vb lite. Kan inte galoppera på böjt spår. Ser helt fräsch ut fram. 1 grad halt på böjprov VB och BF. Knäledsinflammation BF som kompensation. I diagnostiskt syfte, eftersom både jag och vet står som två fågelholkar, så görs en artroskopi som visar att defekten är större och lite mer speciell än vad som syntes på rtg, men att leden i övrigt ser ganska okej ut (det man var rädd för var ju pålagringar och slipfåror etc). Det skrpas lite för syns skull, hasleden spolas, knän sprutas med kortison och han skos med PG bägge fram och kommer hem.
Efter två veckor sprutas hasen med tuppkam. Han står på boxvila med 20 min promenad/dag vid hand. Där är vi fortfarande, han ska stå totalt 8 veckor, sen skrittas uppsuttet en vecka ungefär och i slutet av vecka två prova känna på trav och galopp och sen ÅB. Dit har vi inte hunnit än.
Prognosen drogs ju ner rejält, nu garanterar de inte mer än hagfrisk, men det är två veterinärers bestämda åsikt av att han inte har ont av att skritta och trava rakt fram i skogen med matte på ryggen bara vi blir av med de reaktioner som finns nu. Mellan raderna kommer ett erbjudande om utdömning som jag tackar nej till. Ingen av veterinärerna anser att det finns något skäl att döma ut honom nu om inte jag vill det av någon anledning.
Däremot, är han inte bättre på ÅB så har tyvärr veterinärmedicinen gjort vad de kan, de kan inte erbjuda mer än tumhållning och böner nu. Det finns lika lite/mycket som talar för att han ska vara okej vid ÅB som att han inte ska det. Och lika mycket/litet som talar för/emot att han ska hålla sig fräsch vid en ny igångsättning. Ett jäkla frågetecken med andra ord, men rent prognosmässigt sett med ledning av tidigare historia så tornade det ju upp sig en hoper mörka moln.
Hästen tar sin vila oväntat bra och håller humöret uppe. Däremot får han en del muskulära följdproblem av boxvilan som fortlöpande behandlas med massage och akupunktur.
Och det som faschinerar mig är att när jag rapporterade om besöket med artoskopin så var det företrädelsevis POSITIVA tongångar. Klart han skulle få en chans, klart det skulle bli bra etc. Mer positivt än vad jag själv anser.
Men nu när jag skriver något så blir det mer och mer negativa tongångar, i princip varför håller jag på det är ju kört?
Så nu är jag nyfiken på vad hade NI gjort i samma läge?
(Min plan är och har varit att ge honom en Sista Chans (med stora bokstäver) men inte in absurdum. Är han inte bättre vid återbesök så är det bara att inse att 'nej, det gick inte'. Haghäst är INTE ett alternativ pga att hästen inte trivs med det, det är en häst som måste få jobba (fast skritt och trav duger fint, bara han får komma ut iaf 4-5 ggr/vecka).
Så, vad hade ni gjort, oavsett vilket fått honom utdömd nu vid ÅB? Tackat ja till att få honom utdömd i februari, eller gjort ett försök?
Och som sagt, det finns inget rätt eller fel, och det är inte för att jag ska kunna bestämma mig hur jag ska göra (det har jag redan gjort) utan ren nyfikenhet eftersom jag inte förstår de här åsiktsvängningarna. Jag har FULL förståelse för de som ansåg 'slå ut' redan i februari, men inte att inte tycka slå ut då, men för en lång boxvila ger muskulärt elände tycka 'ja men DÅ ska han slås ut'?
.
