Jag spinner vidare lite här. Det finns säkert folk som tycker att jag missat mycket också (festande, kompisar, killar, "normalt tonårsliv"), men det har jag aldrig varit intresserad av. Och ångrar ingenting heller. Visst, någon gång har det hänt att det har skitit sig med en kille för att jag har bott kvar hemma, det är svårt att ses spontant när det är minst tre andra vuxna individer i samma hus. Men det är inte många gånger.
Men på ett annat plan har jag fått lära mig, från låg ålder, att ta eget ansvar. Min pappa kör ärligt talat runt mer på mig och hästen nu än vad mina föräldrar gjorde när jag gick i skolan (högstadiet/gymnasiet). Då cyklade jag till stallet, eller hoppade av bussen när jag gick på gymnasiet. Jag har redan från början fått betala tävlingar och träningar själv, alltså redan när jag var ett barn. Det är mer såna grejer som TS har missat, och som är allvarligare än att missa att festa som fjortonåring, och jag antar att det är nått sånt du är inne på också?
Ja, ansvar och förmåga att lösa simpla problem själv. Och driv att göra det. Alltså bara att TS ser 5 km som ett problem att ta sig själv säger ju en del (för TS har så vitt jag vet aldrig nämnt nån funktionsnedsättning).
När jag fyllde 18 var det slut på skjutsandet med hästar hit och dit, då fick jag ta körkort om jag ville fara omkring. Så jag bokade skrivningen till några dagar efter min 18-års dag. Att hålla på med hästar är lyx, vill man syssla med det som vuxen får man väl se till att lösa i alla fall en del själv. (Och ja, jag vet att långt ifrån alla har råd att ta körkort men TS har ju alla möjligheter eftersom hon verkar få allt annat betalt av föräldrar.)