Hur ska man hinna med allt?

[Narcissa]

Det är just det där som är det farliga, att var helt slut men att "ta sig i kragen" o fortsätta ändå. Det går ett tag, läs några år, sedan är man totalkörd i flertalet år framåt. Det kallas utmattningssyndrom.

Jag håller inte med om att alla som gör mycket till slut drabbas av utmattningssyndrom. Ibland får man tänka att man orkar mer än man tror.

 

[Efwa]

Jag håller inte med om att alla som gör mycket till slut drabbas av utmattningssyndrom. Ibland får man tänka att man orkar mer än man tror.

Den första meningen håller jag med om.

Den andra blir jag rent förbannad av. Det är som att säga till en som är deprimerad att det bara är att tänka att man inte ska vara det så blir det bättre.

 

[Narcissa]

Den första meningen håller jag med om.

Den andra blir jag rent förbannad av. Det är som att säga till en som är deprimerad att det bara är att tänka att man inte ska vara det så blir det bättre.

Jag menar inte de som är sjuka utan de som är bekväma av sig.

 

[Amanda_F]

Jag menar inte de som är sjuka utan de som är bekväma av sig.

Fast då har du uppenbarligen hamnat i fel tråd? Det här handlar om att dygnet har för få timmar för att hinna allt roligt, inte slippa något tråkigt. Det är stor skillnad.

Och ja, jag har gått in i väggen. Och insett att det är roligare att orka glädjas, uppskatta det jag har och sova ordentligt. Så, eftersom dygnet har för få timmar för att fortsätta längre perioder i det tempot jag klarar av under en tid, (eftersom jag inte hinner sova och låta min kropp återhämta sig) så har jag kommit fram till att jag ska gå ner i tid på jobbet inför tävlingssäsongen.

Jag är övertygad om att många klarar en kort period i högt tempo, men det är inte nyttigt att plocka av extraresurserna under en längre period. Då tar de slut och sen pajar binjurar och andra stressrelaterade organ. Jag har varit, och är på många sätt kvar, där. Är fortfarande väldigt effektiv. Men är det kul? Inte så faktiskt. Skulle hellre vara ledig mer, men så ser tyvärr inte mitt jobb ut.

 

[Och_Aye]

Jag menar inte de som är sjuka utan de som är bekväma av sig.

Hur vet du skillnaden?

 

[Squie]

Jag håller inte med om att alla som gör mycket till slut drabbas av utmattningssyndrom. Ibland får man tänka att man orkar mer än man tror.

Sant, alldeles riktigt. Alla som gör mycket drabbas inte av utmattningssyndrom. Men att fortsätta köra när man de facto har en slut kropp (som du skrev om förut) är inte positivt för kroppen. Man tror att man orkar men...kroppen, huvudet o själen tar till slut slut. Energin är slut o utmattningssyndroment är ett facto.

 

[hollypolly]

Jag håller inte med om att alla som gör mycket till slut drabbas av utmattningssyndrom. Ibland får man tänka att man orkar mer än man tror.

Tror en del borde tänka tvärtom också. Folk stressar ihjäl sig ,de ståt bara still i hissar och rulltrappor en del.

 

[Lovisaleonora]

Ibland får man tänka att man orkar mer än man tror.

Jag tror att majoriteten av de som drabbas av utmattningssymptom gör det just för att de tänker att "jag orkar mer än jag tror" och kör på rätt in i väggen....

 

[kryddelydd]

Det man blir sjuk av är att sitta i soffan hela kvällarna. Inte av att vara ute och göra saker.
Jag är ledsen men jag kan inte förstå.

I sak har du rätt i att inaktivitet föder minskad energinivå i en ond spiral.
Att "ta sig i kragen" och gå ut och ta en promenad även när man är trött, är något som man normalt sett faktiskt orkar även när det tar emot, om man tvingar sig till det. Och på sikt, ger det mer energi.

Men TS har satt sig lite i en rävsax och tagit på sig för många åtaganden: studier (inte orimligt, men har halkat efter och försöker springa ikapp), arbete (antagligen för att finansiera studier och/eller häst), tävlingshäst. Och lever efter vad det verkar, med en sambo som inte delar hästintresset och som därmed känner sig åsidosatt.

en möjlig "uppryckning" som möjligen sambon skulle se positivt på också, kunde vara en halvtimmes promenad fem dagar per vecka, tillsammans.

 

[Dolce]

Hur många har en sambo som är hästintresserad? Är det inte svårt att hitta män som "godkänner" denna livsstil? Om man tänker själv skulle man själv vilja vara tillsammans med någon som prioriterar så mkt tid med hästen? Jag förstår inte heller hur man får ihop live med en sambo, häst, jobb,vänner, annan fritid resor och diverse...intressant och veta hur folk gör.

 

[Narcissa]

Hur många har en sambo som är hästintresserad? Är det inte svårt att hitta män som "godkänner" denna livsstil? Om man tänker själv skulle man själv vilja vara tillsammans med någon som prioriterar så mkt tid med hästen? Jag förstår inte heller hur man får ihop live med en sambo, häst, jobb,vänner, annan fritid resor och diverse...intressant och veta hur folk gör.

Man sitter väl inte ihop heller. Varför skulle någon man få godkänna mina intressen? Tycker han om mig tycker han om mina intressen. Min man är inte intresserad av hästar ändå bor vi på en hästgård och han hjälper till ibland. Han är annars intresserad av andra sporter som jag är helt ointresserad av. Man får väl ha sitt eget liv trots att man är i ett förhållande.

 

[Ray]

Hur många har en sambo som är hästintresserad? Är det inte svårt att hitta män som "godkänner" denna livsstil? Om man tänker själv skulle man själv vilja vara tillsammans med någon som prioriterar så mkt tid med hästen? Jag förstår inte heller hur man får ihop live med en sambo, häst, jobb,vänner, annan fritid resor och diverse...intressant och veta hur folk gör.

Det gäller att välja någon med eget intresse tycker jag. Jag vill inte ha kille hängande i stallet... Men när vi träffades var min sambo väldigt införstådd med termen hästtjej och eftersom han då la ungefär lika mkt tid på sin sport tyckte han det var utmärkt. Jag gnällde aldrig på hans idrott utan var glad och nöjd i stallet.
Sen har han slutat med sin sport och tränar bara för hälsans skull. Och visst kanske omgivningen trodde JAG skulle göra samma. Men han vet att jag har ett intresse som jag inte slutar med. Och det är upp till honom att hitta nya saker att lägga tiden på... Inte gnälla på min stall tid.

 

[Fiorano]

och nu har sambon börjat säga att han mår dåligt och känner sig bortprioriterad när jag kommer hem från stallet och inte orkar städa eller laga mat utan mest vill gå och lägga mig. Inte en hållbar situation.

Men allvarligt. Det fetade gör mig så in i h-vete jla arg. Det sitter på allvar en man i din soffa när du kommer hem från stallet och är sur för att du inte hinner laga mat och städa ÅT HONOM?? Lever ni i 50-talet? Om han nu inte har något kul intresse för sig efter sitt jobb så ni skulle komma hem samtidigt så kan väl han få ändan ur soffan och fått städat och haft maten klar tills du kommer hem?

Jag bli ÄNNU argare över alla tips på hur du ska tidseffektivisera DITT liv för att EN MAN känner sig lite bortprioriterad. Det är inte DIN uppgift att vara hans hushållerska eller prioritera bort ditt stora intresse för att han är lat. Vilket jla trams.

*Fiorano-gift och har två hästar i stall utan service så jag gör allt själv (med lite hjälp av min man) och tävlar på Msv-nivå i dressyr. Skillnaden i mitt liv och TS liv är att min man hjälper mig och sitter inte i soffan och gnäller*

 

[Bison]

Hur många har en sambo som är hästintresserad? Är det inte svårt att hitta män som "godkänner" denna livsstil? Om man tänker själv skulle man själv vilja vara tillsammans med någon som prioriterar så mkt tid med hästen? Jag förstår inte heller hur man får ihop live med en sambo, häst, jobb,vänner, annan fritid resor och diverse...intressant och veta hur folk gör.

Fast godkänner ens livsstil?
För mig är det viktigt att min partner har ett eget liv och egna intressen, jag tänker liksom inte vara någons hobby.
För mig är hästarna mitt stora intresse, prioriterar mer än gärna bort resor och andra grejer till förmån för att vara i stallet.
Har aldrig haft problem med att vinna umgås med sambo och vänner men så är jag en person som inte behöver hänga jämt.

 

[Petruska]

Hur många har en sambo som är hästintresserad? Är det inte svårt att hitta män som "godkänner" denna livsstil? Om man tänker själv skulle man själv vilja vara tillsammans med någon som prioriterar så mkt tid med hästen? Jag förstår inte heller hur man får ihop live med en sambo, häst, jobb,vänner, annan fritid resor och diverse...intressant och veta hur folk gör.

Aldrig i helvete skulle jag vara ihop med någon som tror att det är upp till den att "godkänna" min livsstil!

 

[Lovisaleonora]

Jag fattar stressen om jag hade trott att partnern måste godkänna min livsstil. Tolerera den, stå ut med den eller vad det nu kan handla om. För mig är stressen att hinna med det jag vill i livet. På det sätt jag vill uppleva det på.

Jag vill ha häst på ett visst sätt för MIN skull. Jag fattar att hästen inte lider av att ha det på ett annat sätt, men för mig spelar det roll. Andra sätt gör att jag lika gärna kan vara utan det, eftersom det kosta pengar och tar så mycket tid. Allt eller inget, för just mig.

Och samma sak med relationer. Jag har försakat en del relationer med potential, just för att jag inte vill ha de relationer som fick plats inom det utrymme mina andra livsval gav.

Flummigt? Kanske, men sant.

 

[mackan]

TS : alltså så länge du själv inte stressar livet av dig för att hinna med jobb/skola och häst utan känner att det går att få ihop och även tid som är skälig för ditt förhållande så funkar det ju även om man måste pussla och anstränga sig att få ihop det . Det måste ju alla - dvs pussla och planera osv ...

Ang tjurig sambo osv ..
jag kan inte, och vill inte, bedöma ert förhållande utifrån en tråd på sociala media . Har sett otroligt många tjuriga pojkvänner/sambos tills mina bästa närmaste vänner som tjurar över hästintresset och tiden det tar... jag har lika frekvent sett mina Bästaste närmaste kvinnliga vänner tjura över sina pojkvänners/sambos egna intressen som tar mycket tid.

Jag tycker inte det går att göra det till en feminist grej i sammanhanget alls .

Till syvende och sist handlar det ju om att du och din sambo måste hitta en fungerande situation - oavsett hur den situationen ser ut , om ert förhållande är det som är viktigast .

 

[Kattennizze]

Jag håller inte med om att alla som gör mycket till slut drabbas av utmattningssyndrom. Ibland får man tänka att man orkar mer än man tror.

Och det skriver du på ett hästforum. Där många sliter med heltidsjobb, småbarn OCH hästar. Jadu, ibland kan man inte förstå varandra, det här är ett sådant fall.

 

[Kattennizze]

I sak har du rätt i att inaktivitet föder minskad energinivå i en ond spiral.
Att "ta sig i kragen" och gå ut och ta en promenad även när man är trött, är något som man normalt sett faktiskt orkar även när det tar emot, om man tvingar sig till det. Och på sikt, ger det mer energi.

Men TS har satt sig lite i en rävsax och tagit på sig för många åtaganden: studier (inte orimligt, men har halkat efter och försöker springa ikapp), arbete (antagligen för att finansiera studier och/eller häst), tävlingshäst. Och lever efter vad det verkar, med en sambo som inte delar hästintresset och som därmed känner sig åsidosatt.

en möjlig "uppryckning" som möjligen sambon skulle se positivt på också, kunde vara en halvtimmes promenad fem dagar per vecka, tillsammans.

Den översta delen håller jag med om, att inaktivitet föder en minskad energinivå, det är verkligen viktigt att komma ihåg. Men det pratar vi ju inte om här utan snarare tvärtom. Sambon får skaffa sig ett eget liv och om det inte passar TS, dra dit skogen växer.

 

[Carand]

Men allvarligt. Det fetade gör mig så in i h-vete jla arg. Det sitter på allvar en man i din soffa när du kommer hem från stallet och är sur för att du inte hinner laga mat och städa ÅT HONOM?? Lever ni i 50-talet? Om han nu inte har något kul intresse för sig efter sitt jobb så ni skulle komma hem samtidigt så kan väl han få ändan ur soffan och fått städat och haft maten klar tills du kommer hem?

Jag bli ÄNNU argare över alla tips på hur du ska tidseffektivisera DITT liv för att EN MAN känner sig lite bortprioriterad. Det är inte DIN uppgift att vara hans hushållerska eller prioritera bort ditt stora intresse för att han är lat. Vilket jla trams.

*Fiorano-gift och har två hästar i stall utan service så jag gör allt själv (med lite hjälp av min man) och tävlar på Msv-nivå i dressyr. Skillnaden i mitt liv och TS liv är att min man hjälper mig och sitter inte i soffan och gnäller*

Fast om jag hade en sambo som jag fick va städerska o kock åt för han höll på med sin hobby 7 dagar i veckan, och således inte orkade göra sin del hemma, skulle inte jag heller vara speciellt nöjd.

Det står väl ändå inte nånstans att TS sambo sitter i soffan o inte gör nånting? Eller har jag missat nåt?