Hur ska man hinna med allt?

Inte för att vara sån men hur kan man inte hinna det?
Vad gör ni efter jobbet? Helt otroligt att folk kommer hem från jobbet och sen inte hinner göra mer än att äta typ. Jag kan verkligen inte förstå det.
Att som någon i tråden prioritera bort sitt intresse för att man inte hann med heltidsjobb och förhållande låter ju helt absurt. Vad gör ni med all tid?

Jag jobbar heltid, pluggar halvtid på en specialistutbildning, bor på gård med många hästar, har två hundar och är gift. Jag har inga problem att hinna så vad är det ni gör som gör att ni inte hinner? Jag kan för mitt liv inte förstå alltså.
Man har olika arbeten och olika energi till att börja med. Alla är inte helt friska heller, då måste man begränsa. En del behöver sova fem timmar, en del behöver nio. Alla är helt enkelt olika :)
 
Inte för att vara sån men hur kan man inte hinna det?
Vad gör ni efter jobbet? Helt otroligt att folk kommer hem från jobbet och sen inte hinner göra mer än att äta typ. Jag kan verkligen inte förstå det.
Att som någon i tråden prioritera bort sitt intresse för att man inte hann med heltidsjobb och förhållande låter ju helt absurt. Vad gör ni med all tid?

Jag jobbar heltid, pluggar halvtid på en specialistutbildning, bor på gård med många hästar, har två hundar och är gift. Jag har inga problem att hinna så vad är det ni gör som gör att ni inte hinner? Jag kan för mitt liv inte förstå alltså.

Alla är olika. Alla har inte samma förutsättningar när det gäller energinivå, pendlingstider, uppbackning av familjen, plikter, sömnbehov, tid för nedvarvning innan sänggående osv. Hur kan det vara svårt att förstå?
 
Men vad för slags sketet liv har jag byggt åt mig själv om jag måste prioritera bort allt jag har velat göra hela mitt liv? Hästen är ju huvudnumret, och kan jag inte hinna med det känns det som om allt är fel.

Har alltid trott att det går att tävla på hobbynivå utan att ha hästarna som jobb, för att kunna ha ett relativt normalt liv i övrigt. Är detta en naiv illusion? Börjar bli rädd för att behöva välja sambon eller hästen, och det skrämmer mig verkligen. Jag älskar min sambo men kommer jag att hata honom om några år för att han tagit ifrån mig min passion i livet? Om jag väljer hästen kommer jag att få leva ensam? Han är dessutom allergisk mot pälsdjur inkl. hästar...
Har faktiskt lagt ut en medryttarannons nu, men det känns som ett träsk.
Men om du pluggar 200% och har ett extrajobb, så har du ju inte ett relativt normalt liv för övrigt. Det är väl inte konstigt att du inte hinner med det?

Att jobba heltid och ha en häst, verkar ju de flesta som försöker sig på det också hinna med. Barn kan så klart ställa till det, men dem håller vi ju utanför ekvationen nu. Vad det är som gör att ett förhållande "tar tid" är lite obegripligt för mig. Om man bor ihop, frigör väl snarare ett förhållande tid om man delar på hushållsarbetet?
 
Men om du pluggar 200% och har ett extrajobb, så har du ju inte ett relativt normalt liv för övrigt. Det är väl inte konstigt att du inte hinner med det?

Att jobba heltid och ha en häst, verkar ju de flesta som försöker sig på det också hinna med. Barn kan så klart ställa till det, men dem håller vi ju utanför ekvationen nu. Vad det är som gör att ett förhållande "tar tid" är lite obegripligt för mig. Om man bor ihop, frigör väl snarare ett förhållande tid om man delar på hushållsarbetet?

Förhållandet tar ju tid eftersom man förhoppningsvis vill umgås och göra saker tillsammans annat än att dela på hushållsarbetet.
 
Inte för att vara sån men hur kan man inte hinna det?
Vad gör ni efter jobbet? Helt otroligt att folk kommer hem från jobbet och sen inte hinner göra mer än att äta typ. Jag kan verkligen inte förstå det.
Att som någon i tråden prioritera bort sitt intresse för att man inte hann med heltidsjobb och förhållande låter ju helt absurt. Vad gör ni med all tid?

Jag jobbar heltid, pluggar halvtid på en specialistutbildning, bor på gård med många hästar, har två hundar och är gift. Jag har inga problem att hinna så vad är det ni gör som gör att ni inte hinner? Jag kan för mitt liv inte förstå alltså.
I teorin skulle jag hinna göra väldigt mycket efter jobbet, men i verkligheten gör jag det inte. Jobbet tar så mycket av min ork att typ det enda jag orkar göra efter jobbet är att sitta i soffan med datorn i knät.
 
Förhållandet tar ju tid eftersom man förhoppningsvis vill umgås och göra saker tillsammans annat än att dela på hushållsarbetet.
Det skulle jag betrakta som att de saker jag gör tillsammans med partner, är saker jag vill göra och vill hinna med. Det är inte förhållandet som gör att de sakerna tar tid, det är de sakerna som tar tid.
 
I teorin skulle jag hinna göra väldigt mycket efter jobbet, men i verkligheten gör jag det inte. Jobbet tar så mycket av min ork att typ det enda jag orkar göra efter jobbet är att sitta i soffan med datorn i knät.
Jag är också helt slut efter jobbet men om man tar sig i kragen och går ut så får man upp energinivå.

Det är mest en reflektion över hur lite folk orkar och hinner. För mig helt ofattbart.
 
Jag är också helt slut efter jobbet men om man tar sig i kragen och går ut så får man upp energinivå.

Det är mest en reflektion över hur lite folk orkar och hinner. För mig helt ofattbart.
Kanske därför att vi alla är olika och har olika behov och har olik saker med oss i bagaget. Det är väl inte så svårt att förstå med en gnutta empati och medkänsla.
 
Jag är också helt slut efter jobbet men om man tar sig i kragen och går ut så får man upp energinivå.

Det är mest en reflektion över hur lite folk orkar och hinner. För mig helt ofattbart.

Fast nej, det funkar inte så för alla. Det är inte bara att "ta sig i kragen", för en del är faktiskt energin slut när den är slut. Om man dessutom har en sjukdom bakom kan det vara farligt.

Jag tänkte som du förut, det bara ska gå att hinna med allt. Jag pluggade 100 %, jobbade extra, umgicks med vänner, hade häst och cyklade minst en mil om dagen och hade massor med energi. Tills jag utvecklade en mani och därefter en kraftig depression. Det visade sig att jag är bipolär, och då kan ett sånt tankesätt vara riktigt destruktivt.

Till ts, det är inget fel i att inte orka. Man får prioritera och lägga om sin vardag till rutiner som passar bättre. Medryttare vore nog inte fel i ditt fall, det skulle förmodligen avlasta en hel del. Ta det lugnt med studierna, håll dig till heltid och låt det hellre ta längre tid.
Ta hand om dig.
 
Fast nej, det funkar inte så för alla. Det är inte bara att "ta sig i kragen", för en del är faktiskt energin slut när den är slut. Om man dessutom har en sjukdom bakom kan det vara farligt.

Jag tänkte som du förut, det bara ska gå att hinna med allt. Jag pluggade 100 %, jobbade extra, umgicks med vänner, hade häst och cyklade minst en mil om dagen och hade massor med energi. Tills jag utvecklade en mani och därefter en kraftig depression. Det visade sig att jag är bipolär, och då kan ett sånt tankesätt vara riktigt destruktivt.

Till ts, det är inget fel i att inte orka. Man får prioritera och lägga om sin vardag till rutiner som passar bättre. Medryttare vore nog inte fel i ditt fall, det skulle förmodligen avlasta en hel del. Ta det lugnt med studierna, håll dig till heltid och låt det hellre ta längre tid.
Ta hand om dig.
Det man blir sjuk av är att sitta i soffan hela kvällarna. Inte av att vara ute och göra saker.
Jag är ledsen men jag kan inte förstå.
 
Inte för att vara sån men hur kan man inte hinna det?
Vad gör ni efter jobbet? Helt otroligt att folk kommer hem från jobbet och sen inte hinner göra mer än att äta typ. Jag kan verkligen inte förstå det.
Att som någon i tråden prioritera bort sitt intresse för att man inte hann med heltidsjobb och förhållande låter ju helt absurt. Vad gör ni med all tid?

Jag jobbar heltid, pluggar halvtid på en specialistutbildning, bor på gård med många hästar, har två hundar och är gift. Jag har inga problem att hinna så vad är det ni gör som gör att ni inte hinner? Jag kan för mitt liv inte förstå alltså.

Tycker du ska ta i beaktning att TS lidit av utmattning. Jag tycker att det är absurt att du lägger det här i hennes tråd. Hon mår redan dåligt av att inte hinna och det är inte överhuvudtaget orimligt för en person i hennes situation att behöva skala ned.
Vill du diskutera fullt friska personers oförmåga att hinna/orka med tycker jag du kan skapa en egen tråd för ändamålet.
 
Det man blir sjuk av är att sitta i soffan hela kvällarna. Inte av att vara ute och göra saker.
Jag är ledsen men jag kan inte förstå.
Jag blev sjuk av att köra på för hårt för länge. Inte av att sitta i soffan. Lagom är bäst. Med mitt fysiska arbete kan jag lätt ligga i soffan med gott samvete. Det är stor skillnad på tex kontor och industri. Har du ett kontorsjobb måste du röra dig efter jobbet. Enda möjligheten som finns för mig att sitta är på rasten om jag inte sätter mig direkt på betongen. Därav MÅSTE jag komma ihåg att sitta i soffan när jag kommer hem .
 
Nej, det är inte att sitta i soffan som ger utmattningsdepression eller hypomani/mani. Att ens säga så visar bara på dålig med empati och fruktansvärt ignorant...
Jag kan mer förstå om man är sjuk men att fullt friska människor (många i den här tråden) inte hinner mer än att jobba och sitta i soffan tycker jag är helt otroligt. Man kan ju inte ha något driv alls. Men alla gör ju som de vill, jag kan bara inte förstå hur man inte hinner/orkar mer.
 
Att som någon i tråden prioritera bort sitt intresse för att man inte hann med heltidsjobb och förhållande låter ju helt absurt. Vad gör ni med all tid?

Tja, hemma vid 18-18.30. Äter något snabbt och oengagerat, går igenom posten, vilar lite. Till stallet vid 19-19.30, 30-45 minuter körtid dit. Tre timmar där, 30-45 minuter körtid hem. Sedan är dagen slut, i alla fall om man går upp 05.30 och börjar om igen.

Den som önskar kan byta tre timmar stalltid mot städning, matlagning, umgänge eller annat frivilligt.
 
Jag kan mer förstå om man är sjuk men att fullt friska människor (många i den här tråden) inte hinner mer än att jobba och sitta i soffan tycker jag är helt otroligt. Man kan ju inte ha något driv alls. Men alla gör ju som de vill, jag kan bara inte förstå hur man inte hinner/orkar mer.

Ja du....jag är en person som nog aldrig skulle bränna ut mig. Det beror dock på att jag bromsar ganska mycket.
Jag skulle ha tid men skulle aldrig orka.

Jag har dock en man som är av en helt annan personlighet. Han kan inte sitta still mer än någon timme, annars blir han helt slutskörd.

Att inte förstå hur olika personer har olika förutsättningar, personlighet och driv är tråkigt och kan ju inte gagna varken dig eller andra.

Nu råkar jag ha en autoimun sjukdom som har med skökdkörteln att göra och behöver minst 8 timmar sömn per dygn samt 10-12 på helgerna.
Skulle någon säga att det bara är "att rycka upp sig" vilket många läkare sagt före min diagnos skulle jag bli skitförbannad. För det har jag gjort, många gånger med katastrofala följder.
Att vilja och kunna är två helt skilda saker.

Dessutom kan jag tycka att pressen att rycka upp sig troligen är det som orsakar en hel del utbrändhet i samhället nu förtiden.

Var istället glad för att du klarar det och mår bra av det. Jag önskar att det var så för mig.
Jag förstår att det finns sådana som du eftersom jag känner några få sådana personer. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att en sådan person inte kan se att sådana som jag finns.
 
Jag kan mer förstå om man är sjuk men att fullt friska människor (många i den här tråden) inte hinner mer än att jobba och sitta i soffan tycker jag är helt otroligt. Man kan ju inte ha något driv alls. Men alla gör ju som de vill, jag kan bara inte förstå hur man inte hinner/orkar mer.
Har inte häst nu men tidigare var det såhär:
Jag har lång restid till jobbet. Åker sju på morgonen senast och hemma sju på kvällen . I stallet tidigast halv åtta. Är där ett par timmar och hemma ca halv elva om man vill rida. Då är förutsättningen att jag ätit något i farten. Så för mig är medryttare/ helinackordering en förutsättning för att det ska funka. Samt att kraven på sysslor i hemmet är lätt låga dvs städa på helgen och fixa matlådor då.

Sen tycker jag det beror på på vilket jobb jag haft. Vissa jobb tar mkt av en och gör att man känner sig trött och utan energi.
 
Jag är också helt slut efter jobbet men om man tar sig i kragen och går ut så får man upp energinivå.

Det är mest en reflektion över hur lite folk orkar och hinner. För mig helt ofattbart.

Det är just det där som är det farliga, att var helt slut men att "ta sig i kragen" o fortsätta ändå. Det går ett tag, läs några år, sedan är man totalkörd i flertalet år framåt. Det kallas utmattningssyndrom.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 330
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
12 218
Senast: QueenLilith
·
Ridning Hej! Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig...
2
Svar
21
· Visningar
8 236
Äldre Snart 36 år gammal finner jag mig plötsligt stående utan varken jobb, häst eller man. Mitt liv är ett helt oskrivet blad och det är med...
2
Svar
36
· Visningar
3 106
Senast: Tranan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp