Hur ska man hinna med allt?

[Bison]

Det låter som du behöver lite mer struktur och ordning på torpet.
Städa och tvätta tillsammans när ni är lediga, det går både snabbare och är roligare att göra det ihop.
Samma med matlagning. Antingen storkok med matlådor eller så lagar han mar när du är i stallet och du fina hästlediga dagar. Är båda lediga lagar ni tillsammans.

En medryttare låter som en utmärkt ide!

Att de blir tuffare när du börjar jobba behöver inte stämma.
Jag jobbar heltid, har 30 minuters resväg till jobbet.
Har två hästar, lillhästen rider jag sex dagar i veckan och den stora tre till fyra. Har en medryttare till honom som rider två dagar, inte för att jag inte hinner utan gör att få lite ekonomisk avlastning. Mocking och markservice sköter jag, hon rider bara.
För mig går det jättebra, kämer sällan något tidsnöd så visst kan det fungera

 

[Efwa]

Så lever jag också, eller vi. Vi är av åsikten att vi har tre liv, han ett, jag ett o så har vi ett ihop. Bara för att man är partner o sambo så är man inte livegen.

Jag har dock, TS, varit med om att partner opponerade sig på antal timmar i stallet. Men det handlade mer om att han skulle ha makten o kontrollen över mitt liv o inte så mkt över att se till mitt bästa. Han är idag ett x.

Jo, men man vill ju vara med sin partner också. Att ha helt skilda liv vill man väl inte även om man har egna liv också.

 

[Ray]

Jo, men man vill ju vara med sin partner också. Att ha helt skilda liv vill man väl inte även om man har egna liv också.

Skillnaden är väl om någon sitter hemma själv och väntar. Det gör vem dom helst grinig.

 

[Bison]

Skillnaden är väl om någon sitter hemma själv och väntar. Det gör vem dom helst grinig.

Precis.
Därför det är viktigt för mig att min partner har ett eget liv med egna intressen.

 

[Ray]

Precis.
Därför det är viktigt för mig att min partner har ett eget liv med egna intressen.

Klokt
Ohållbart annars tror jag...

 

[fejko]

Klokt
Ohållbart annars tror jag...

Vem vill ha en partner som inte har något eget liv? Inte jag iaf!

TS: Jag hade gärna hoppat någon annans häst och jag har egen sadel. Nu har jag visserligen tre hästar själv så det är inte aktuellt, men jag skulle bara upplysa om att du säkert kan hitta en hoppande medryttare.

PS: Jag har tre hästar, heltidsjobb och sambo. Sambon är gärna med i stallet eller så åker hans skidor, gymmar eller spelar golf.

 

[Bison]

Klokt
Ohållbart annars tror jag...

Verkligen.
Skulle dö stressdöden om jag hade någon som satt hemma och bara väntade på mig

 

[Kiwifrukt]

Jag har också en sån där jobbig häst som blir en riktig pain in the ass om hon inte rids minst fem ordentliga pass i veckan. Hon är dessutom fruktansvärt känslig för hur miljön är runt omkring henne, hon störs av bristande rutiner och stirriga andra hästar. Jag har pluggat på distans under några år, och då haft en helt annan möjlighet att lägga upp mina dagar som jag vill, men i höstas fick jag jobb och det gick bara inte. Hade fyra mil att köra till stallet, kollektivstall med tillhörande krav på att vara där/ta pass/ta hand om andras hästar vid speciella tider som inte alls klaffade med mitt arbetsschema.

Jag flyttade hem hästen. Nu har jag två minuter i bil/tio minuter på cykel/tjugo om jag vill gå till stallet. Visserligen krav på att vara där minst tre gånger/dag och en box till att mocka, men tidsvinsten är enorm. Samt lättnaden över att slippa det kollektiva. Att bara släppa in/ut/fodra lunch tar fem minuter. Jämfört med minst en och en halv timme innan med resan inräknad. Jag kan skapa rutiner som är likadana för min häst varje dag (det funkar inte i ett kollektivstall hur villiga alla än är att samarbeta, för det kommer skilja ändå beroende på vem som tar pass), nu har hon en kompis som hon går med jämnt och som är lugn och sansad.

För mig var kollektivstall i kombination med lång resväg den stora tidstjuven. Kollektivstall i sig en stor energitjuv. Men andra grejer jag har provat är att packa alla höpåsar en dag när du är ledig och har tid, så är det gjort. Samma med kraftfoder, om det är möjligt. Planera in så att du kanske hittar på något kul med sambon den dag hästen vilar? Eventuellt skaffar medryttare så du får någon helt hästfri dag i veckan? En sak som faktiskt blir lättare med jobb jämfört med plugg är dessutom att du faktiskt är ledig när du är ledig. När man pluggade kände i alla fall jag att man aldrig var riktigt fri, för det fanns alltid något man egentligen kunde gjort med skolarbetet. När man kommer hem från jobbet är det fritt, på ett helt annat sätt.

Sen håller jag med tidigare talare om att jag hade aldrig klarat av att vara tillsammans med någon som inte har ett eget liv.

 

[Mabuse]

Men vad för slags sketet liv har jag byggt åt mig själv om jag måste prioritera bort allt jag har velat göra hela mitt liv? Hästen är ju huvudnumret, och kan jag inte hinna med det känns det som om allt är fel.

Har alltid trott att det går att tävla på hobbynivå utan att ha hästarna som jobb, för att kunna ha ett relativt normalt liv i övrigt. Är detta en naiv illusion? Börjar bli rädd för att behöva välja sambon eller hästen, och det skrämmer mig verkligen. Jag älskar min sambo men kommer jag att hata honom om några år för att han tagit ifrån mig min passion i livet? Om jag väljer hästen kommer jag att få leva ensam? Han är dessutom allergisk mot pälsdjur inkl. hästar...
Har faktiskt lagt ut en medryttarannons nu, men det känns som ett träsk.

Medryttare är väl en bra lösning, men om du förväntar dig att medryttaren ska hoppträna, så lär du nog behöva en hoppsadel. Det är inte kul att försöka hoppa i en dressyrsadel - såvida du inte nöjer dig med att "hoppningen" är arbete över bommar, det går förstås bra i en dressyrsadel också.

 

[Squie]

Jo, men man vill ju vara med sin partner också. Att ha helt skilda liv vill man väl inte även om man har egna liv också.

Absolut att man vill vara med sin partner. Men det är stor skillnad mellan att känna sig kvävd och ägd och att känna att man har sin frihet och sitt liv. Det finns många förhållanden som vittnar om att den ene känner att denne inte får leva sitt liv utan ska befinna sig i någon form av mall bara för att man är i ett förhållande. Det är väl också därför att många skyr parförhållanden utan vill bara leva som singel.

 

[lady_vip]

Jag har också massor att göra. Just nu pluggar jag 100%(distans) och jobbar 100%, vilket ju tar sin lilla tid. Min sambo pluggar på annan ort så han är bara hemma under helgerna.

Hästarna har jag på lösdrift sen många år tillbaka, jag insåg att jag la mest tid på att mocka och stressa runt in och utsläpp. Nu mockar jag iofs hagen, men vi turas om att fodra och det funkar toppen. Dessutom går hästarna av sig överskottsenergin.

Mat lagar jag inte varje dag, jag gör matlådor som räcker ett par dagar. Städa försöker jag göra på helgen, med lite småinsatser i veckorna.

Men framförallt hänger inte min sambo upp sig på mig och vad jag gör, han får roa sig själv när jag är i stallet. Det funkar hur bra som helst, vi är likadana på det viset att vi vill ha egentid. Mitt ex gjorde det, han satt hemma och väntade, vilket stressade ihjäl mig.

 

[grodan21]

Kombinationen häst, jobb och sambo är svår. På vardagarna jobbar vi helt olika tider och sover på HELT olika tider. I och med att hans har sitt intresse hemma (datorer). Jag blir stressad av att han "bara" sitter hemma. Jag är medveten om detta och det är något som jag försöker jobba på. För jag vill ha tid att umgås med sambon!

 

[Ridinglady]

Ett tips till den som letar partner är att tidigt - dvs innan förälskelse gått över - göra dealen - du lär dig rida så lär jag mig något som är viktigt för dig! Sedan kan man dela intressen = tillvaron och förståelsen blir lättare. ... och som hästälskare får man låta bli att dejta häst -och höallergiker ...
Lite sent som råd till TS dock ...
Funkar det? ...Jag har i alla fall varit gift i snart 30 år, har heltidsjobb, 2 barn och 5 hästar. Min man rider och jag åker slalom en vecka om året ...

 

[Ridinglady]

Till TS vill jag säga: Läs så mycket att du klarar studierna, men du måste väl inte 'ha full pott' på tentan? Prioritera det som gör dig glad , dvs häst och sambo, och ta lättare på städning och matlagning mm... Jättebra med medryttare, men om det inte funkar ska du kanske sälja hästen och hitta en som klarar att stå några dagar utan att bli stollig. Du kanske inte ska som främsta ambition att tävla utan rida mer för motion och avslappning och tävla ngn gång ibland. Försök också komma på vad som stressar dig - är det att ha fullt upp, eller är det snarare prestationskrav du ställer på dig själv?

 

[As_Vegas]

Jag har en tävlingshäst som är väldigt krävande. Om han inte rids 6 dagar i veckan minst så blir han hysterisk att rida och börjar bocka och stegra sig och vara allmänt otrevlig att ha och göra med. Utöver detta pluggar jag och har en sambo. I höstas blev jag sjukskriven för utmattning/stress för tredje gången i mitt 22 åriga liv. Detta varade dock bara ett par månader, eftersom jag har lätt för skolan och inte behöver plugga ihjäl mig för att hänga med. Men de sista två månaderna har jag pluggat närmare 200% för att ta igen det jag missade, samt börjat på mitt gamla extrajobb igen, och nu har sambon börjat säga att han mår dåligt och känner sig bortprioriterad när jag kommer hem från stallet och inte orkar städa eller laga mat utan mest vill gå och lägga mig. Inte en hållbar situation.

Hur ska man hinna med allt? Tar examen till sommaren och det lär ju inte bli bättre med ett heltidsjobb förstår jag.. Har funderingar på att skaffa medryttare, men vill helst ha en hoppryttare då jag själv tävlar dressyr, så hästen får lite variation. Men måste jag köpa en hoppsadel till denne i så fall?

Jag kan ju ge rent praktiska tips på hur jag får min vardag att gå ihop, om du vill, men det som slår mig när jag läser dina inlägg är att du inte verkar ha något i livet som ger energi.
Plugget behöver tas igen, hästen behöver ridas, sambon behöver uppmärksamhet och du behöver städa och laga mat. Det är mycket som du behöver göra, och väldigt lite som du vill göra?

 

[kryddelydd]

Men vad för slags sketet liv har jag byggt åt mig själv om jag måste prioritera bort allt jag har velat göra hela mitt liv? Hästen är ju huvudnumret, och kan jag inte hinna med det känns det som om allt är fel.

Har alltid trott att det går att tävla på hobbynivå utan att ha hästarna som jobb, för att kunna ha ett relativt normalt liv i övrigt. Är detta en naiv illusion? Börjar bli rädd för att behöva välja sambon eller hästen, och det skrämmer mig verkligen. Jag älskar min sambo men kommer jag att hata honom om några år för att han tagit ifrån mig min passion i livet? Om jag väljer hästen kommer jag att få leva ensam? Han är dessutom allergisk mot pälsdjur inkl. hästar...
Har faktiskt lagt ut en medryttarannons nu, men det känns som ett träsk.

Byggt sketet liv?

Nej, antagligen inte.
Men (fått hjälp att) skaffat lite orimliga förväntningar på vad du ska orka och hinna.
Visst finns det de som orkar och hinner mer än du, men det finns också många som orkar och hinner mindre än det du beskriver.

Det kanske går att hobbytävla vid sidan av ett "vanligt" liv men precis som du själv skriver så tar träningen tid. Mycket tid.
Och för att ha den tiden tillgänglig bör familjen också vara inställd på att det tar den tiden.

Själv jobbar jag 90% (jobbade heltid förut men i höstas bestämde jag mig för att jag ville ha en ledig eftermiddag i veckan och gick därför ner i tjänstgöringsgrad).
Lever ensam vilket visserligen innebär att jag måste sköta rubbet själv, men jag kan göra det när och hur jag själv har lust.
Jag lagar aldrig mat under veckorna utan lagar större mängder på helgerna, har matlåda och så äter jag mackor eller liknande på kvällarna.
Rider gör jag. Och har hästarna hemma, har hittat sätt som fungerar för mig.
Men jag har ingen partner som vill umgås med mig.
Jag har inga barn.

Jag tävlar lite på hobby-nivå i främst dressyr men har inga krav på mig själv om resultat - mer än att målsättningen med en av hästarna är att försöka kvala uppåt i klasserna (förhoppningsvis kunna kvala till MSV B denna säsongen men går det inte så får jag träna mer och försöka igen nästa säsong), och med ett par andra att om ett par år debutera MSV C. Och helst halka över 60% men inte placera mig (det vore inte realistiskt med tanke på vad jag har för hästar).

Men mitt liv består av att jobba, ta hand om hästarna, rida. Och så läsa lite på kvällarna och somna över en bok.
Och nästa dag är likadan.

Den här veckan har jag semester.
Den semesterveckan går åt till att ta emot foderleverans, ta emot ströleverans, ta emot hovslagare två dagar.
Sedan är den veckan i stort sett slut.

Och jag har väldigt svårt att tro att jag skulle kunna hitta en partner som accepterar den typen av liv, faktiskt.
Jag är 44 år gammal...

 

[hollypolly]

Byggt sketet liv?

Nej, antagligen inte.
Men (fått hjälp att) skaffat lite orimliga förväntningar på vad du ska orka och hinna.
Visst finns det de som orkar och hinner mer än du, men det finns också många som orkar och hinner mindre än det du beskriver.

Det kanske går att hobbytävla vid sidan av ett "vanligt" liv men precis som du själv skriver så tar träningen tid. Mycket tid.
Och för att ha den tiden tillgänglig bör familjen också vara inställd på att det tar den tiden.

Själv jobbar jag 90% (jobbade heltid förut men i höstas bestämde jag mig för att jag ville ha en ledig eftermiddag i veckan och gick därför ner i tjänstgöringsgrad).
Lever ensam vilket visserligen innebär att jag måste sköta rubbet själv, men jag kan göra det när och hur jag själv har lust.
Jag lagar aldrig mat under veckorna utan lagar större mängder på helgerna, har matlåda och så äter jag mackor eller liknande på kvällarna.
Rider gör jag. Och har hästarna hemma, har hittat sätt som fungerar för mig.
Men jag har ingen partner som vill umgås med mig.
Jag har inga barn.

Jag tävlar lite på hobby-nivå i främst dressyr men har inga krav på mig själv om resultat - mer än att målsättningen med en av hästarna är att försöka kvala uppåt i klasserna (förhoppningsvis kunna kvala till MSV B denna säsongen men går det inte så får jag träna mer och försöka igen nästa säsong), och med ett par andra att om ett par år debutera MSV C. Och helst halka över 60% men inte placera mig (det vore inte realistiskt med tanke på vad jag har för hästar).

Men mitt liv består av att jobba, ta hand om hästarna, rida. Och så läsa lite på kvällarna och somna över en bok.
Och nästa dag är likadan.

Den här veckan har jag semester.
Den semesterveckan går åt till att ta emot foderleverans, ta emot ströleverans, ta emot hovslagare två dagar.
Sedan är den veckan i stort sett slut.

Och jag har väldigt svårt att tro att jag skulle kunna hitta en partner som accepterar den typen av liv, faktiskt.
Jag är 44 år gammal...

Jag kan hoppa in här om ni vill jämföra er med någon som inte hade orkar hälften av det TS beskriver.
Jag jobbar inte.
Mina dagar består av att laga mat städa tvätta aktivera mina hundar. Rida några dagar i veckan.
Det är allt jag gör men har ändå svårt att hinna med allt jag vill.
Är stressad om jag inte hinner gå en långpromenad tex.
Har sketlåg energinivå.
Så TS tagga ner är mitt tips. Man måste inte aktivera pojkvän och häst..
Det viktiga är din utbildning och framtid. Pojkvännen kan försvinna och hästar ska vara en hobby inget tvång.

 

[Ridinglady]

Jag kan hoppa in här om ni vill jämföra er med någon som inte hade orkar hälften av det TS beskriver.
Jag jobbar inte.
Mina dagar består av att laga mat städa tvätta aktivera mina hundar. Rida några dagar i veckan.
Det är allt jag gör men har ändå svårt att hinna med allt jag vill.
Är stressad om jag inte hinner gå en långpromenad tex.
Har sketlåg energinivå.
Så TS tagga ner är mitt tips. Man måste inte aktivera pojkvän och häst..
Det viktiga är din utbildning och framtid. Pojkvännen kan försvinna och hästar ska vara en hobby inget tvång.

Jag tror det är väldigt viktigt att komma till insikt om hur man själv är och anpassa efter det. Vi är väldigt olika när det gäller t ex energinivå och stresstålighet.

 

[Frankie]

Jag har en tävlingshäst som är väldigt krävande. Om han inte rids 6 dagar i veckan minst så blir han hysterisk att rida och börjar bocka och stegra sig och vara allmänt otrevlig att ha och göra med. Utöver detta pluggar jag och har en sambo. I höstas blev jag sjukskriven för utmattning/stress för tredje gången i mitt 22 åriga liv. Detta varade dock bara ett par månader, eftersom jag har lätt för skolan och inte behöver plugga ihjäl mig för att hänga med. Men de sista två månaderna har jag pluggat närmare 200% för att ta igen det jag missade, samt börjat på mitt gamla extrajobb igen, och nu har sambon börjat säga att han mår dåligt och känner sig bortprioriterad när jag kommer hem från stallet och inte orkar städa eller laga mat utan mest vill gå och lägga mig. Inte en hållbar situation.

Hur ska man hinna med allt? Tar examen till sommaren och det lär ju inte bli bättre med ett heltidsjobb förstår jag.. Har funderingar på att skaffa medryttare, men vill helst ha en hoppryttare då jag själv tävlar dressyr, så hästen får lite variation. Men måste jag köpa en hoppsadel till denne i så fall?

Någon skrev att du verkar "behöva" göra mycket (aka måste), men att det verkar oklart vad du vill. Det här har för mig alltid varit ett starkt tecken på att jag är nära på att köra slut på mig. Jag skulle råda dig att skala ned INNAN du tar slut igen. Du kan påverka din situation, men du behöver stanna upp och reda ut vad som är viktigast att ta itu med först. Måste du ta examen till sommaren? Att plugga 200% (oavsett hur lätt man har för plugg) är för mycket, i synnerhet om livet i övrigt känns dysfunktionellt.

Jag hade gjort såhär:
- Hållt studierna till 100% MAX. Det är bättre att skjuta på examen än att pusha på och bli utmattad återigen.
- Flyttat hästen till lösdrift. Även om det är smidigt att stå på tränarens anläggning tror jag att både du och hästen vinner på lösdrift.
- Letat en medryttare som du trivs med som kan motionera lätt ett par dagar i veckan. Hoppningen och ev sadel kan skjutas på framtiden, det är en bra tanke men inget som är akut.
- Pratat med sambon för att komma fram till vad som skulle fungera bäst för er i erat gemensamma liv. Finns många bra tips kring detta i tråden.

 

[Narcissa]

Inte för att vara sån men hur kan man inte hinna det?
Vad gör ni efter jobbet? Helt otroligt att folk kommer hem från jobbet och sen inte hinner göra mer än att äta typ. Jag kan verkligen inte förstå det.
Att som någon i tråden prioritera bort sitt intresse för att man inte hann med heltidsjobb och förhållande låter ju helt absurt. Vad gör ni med all tid?

Jag jobbar heltid, pluggar halvtid på en specialistutbildning, bor på gård med många hästar, har två hundar och är gift. Jag har inga problem att hinna så vad är det ni gör som gör att ni inte hinner? Jag kan för mitt liv inte förstå alltså.