Hur ska jag kunna sälja min häst? (Vad ska jag ta mig till?)

[Ossiankarlsson]

Lite bakgrund: Är 18, snart 19 år och har alltid hållit på med hästar och min mamma lika så. Vi hade lite olika hästar under min uppväxt, både egna och på foder. Vid 9 års ålder dog min ponny och min mammas hälsa var då i ett sådant skick att vi inte hade möjlighet att skaffa någon ny och året därpå började jag på ridskola. Det var på en islandshästgård i grannbyn och där blev jag kvar några år innan de lade ned verksamheten och jag började på en ”vanlig” ridskola inne i stan. Red där ca ett år innan min mentala hälsa gav vika och jag inte längre vågade rida alls. Kommer ihåg hur min mamma ledde omkring 14 åriga jag på en bombsäker kallblodsvallack i grimmskaft runt i cirklar utan att jag kunde sluta gråta av ångest. Slutade då med ridning och kunde inte ens köra förbi ett stall utan att få panikångest. Min två år yngre syster fortsatte på ridskolan och jag mådde så fruktansvärt dåligt dagarna före hennes lektioner för att under själva rid dagen knappt fungera. Men så sommaren 2015, efter ett år utan att ja satt min fot i ett stall, hittade vi en annons på ett islandshäststo som vi nappade på. Hon var en ska ”problemhäst” och nästan helt outbildad, men jag tänkte i min ungdomliga naivitet att vi skulle ”lära av varandra” och två veckor senare stod vi i stallet jag en gång hade gått ridskola i. Min problematik gjorde mig folkskygg och tillbakadragen vilket resulterade i att vi aldrig kom in i gemenskapen. Min lillasyster var där varannan dag i början, men tillslut vart hon trött på att ridningen aldrog fungerade och så plötsligt stod jag där själv med en problemhäst som jag knappt våga sitta på. I Juni förra året insjuknade hon i fång och hamnade på boxvila till hösten och jag mådde (och mår fortfarande) fruktansvärt dåligt över detta då jag vet att det är mitt fel. När jag skulle sätta igång henne i höstas gick det katastrofalt och det lilla vi hade hunnit bygga upp var som bortblåst. Hon stegrade och stack med mig, hon var helt utom kontroll, men jag vågade inte säga något pågrund av mitt dåliga samvete. I vintras fock hon en lindrigare knäledsinflamation med ytterligare boxvilla som resultat. Men så kom försök nr 2 på igångsättningen och jag var livrädd, vilket hon visste. Det gick helt enkelt skit och jag for dit varje dag efter skolan och tog in henne för att borsta henne och så, sen höll jag mig undan för att låta tiden gå och ljög om mina ”ridturer” när jag kom hem. Blev slutligen konfronterad av några andra i stallet nu i början av sommaren och jag tog äntligen hjälp av en tränare som har sina hästar i samma stall. Hon har nu ridit henne 5 gånger i veckan under 1 månads tid och det har enligt henne gått jättebra, men jag är fortfarande livrädd och väntar på nästa bakslag, vilket kom i fredags då hon började stegra och försökte få av mig. Har inte ridit sedan dess. Det är jättesvårt för mig att skriva dethär, så snälla håll god ton, jag vet att jag gjort fel.. Har haft henne i 4 år nu, och ångesten har bara växt likt en snöboll och jag har kommit till insikt att jag nog aldrig mer kommer kunna rida utan ångest. Jag kommer aldrig igen känna glädjen över att flyga fram i galopp över åkern eller lugnet i en skogsritt. Missförstå mig rätt, jag älskar hästar, jag älskar att markarbeta och pyssla om dem och tömköra, ja jag kan tillochmed uppskatta att mocka. Men det räcker inte, det vet jag, att en häst måste ridas för att må bra får jag höra minst en gång om dan både hemma och i stallet. Men jag älskar min häst, hon är världens goaste från marken, men det svartnar för ögonen när man sitter upp. Har svårt att tänka mig ett liv utan hästar, men det verkar inte finnas något annat alternativ än att sälja min ögonsten. Hur ska jag kunna det? Hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv? Kommer jag någonsin kunna ha hästar igen?

 

[Vogue]

Lite bakgrund: Är 18, snart 19 år och har alltid hållit på med hästar och min mamma lika så. Vi hade lite olika hästar under min uppväxt, både egna och på foder. Vid 9 års ålder dog min ponny och min mammas hälsa var då i ett sådant skick att vi inte hade möjlighet att skaffa någon ny och året därpå började jag på ridskola. Det var på en islandshästgård i grannbyn och där blev jag kvar några år innan de lade ned verksamheten och jag började på en ”vanlig” ridskola inne i stan. Red där ca ett år innan min mentala hälsa gav vika och jag inte längre vågade rida alls. Kommer ihåg hur min mamma ledde omkring 14 åriga jag på en bombsäker kallblodsvallack i grimmskaft runt i cirklar utan att jag kunde sluta gråta av ångest. Slutade då med ridning och kunde inte ens köra förbi ett stall utan att få panikångest. Min två år yngre syster fortsatte på ridskolan och jag mådde så fruktansvärt dåligt dagarna före hennes lektioner för att under själva rid dagen knappt fungera. Men så sommaren 2015, efter ett år utan att ja satt min fot i ett stall, hittade vi en annons på ett islandshäststo som vi nappade på. Hon var en ska ”problemhäst” och nästan helt outbildad, men jag tänkte i min ungdomliga naivitet att vi skulle ”lära av varandra” och två veckor senare stod vi i stallet jag en gång hade gått ridskola i. Min problematik gjorde mig folkskygg och tillbakadragen vilket resulterade i att vi aldrig kom in i gemenskapen. Min lillasyster var där varannan dag i början, men tillslut vart hon trött på att ridningen aldrog fungerade och så plötsligt stod jag där själv med en problemhäst som jag knappt våga sitta på. I Juni förra året insjuknade hon i fång och hamnade på boxvila till hösten och jag mådde (och mår fortfarande) fruktansvärt dåligt över detta då jag vet att det är mitt fel. När jag skulle sätta igång henne i höstas gick det katastrofalt och det lilla vi hade hunnit bygga upp var som bortblåst. Hon stegrade och stack med mig, hon var helt utom kontroll, men jag vågade inte säga något pågrund av mitt dåliga samvete. I vintras fock hon en lindrigare knäledsinflamation med ytterligare boxvilla som resultat. Men så kom försök nr 2 på igångsättningen och jag var livrädd, vilket hon visste. Det gick helt enkelt skit och jag for dit varje dag efter skolan och tog in henne för att borsta henne och så, sen höll jag mig undan för att låta tiden gå och ljög om mina ”ridturer” när jag kom hem. Blev slutligen konfronterad av några andra i stallet nu i början av sommaren och jag tog äntligen hjälp av en tränare som har sina hästar i samma stall. Hon har nu ridit henne 5 gånger i veckan under 1 månads tid och det har enligt henne gått jättebra, men jag är fortfarande livrädd och väntar på nästa bakslag, vilket kom i fredags då hon började stegra och försökte få av mig. Har inte ridit sedan dess. Det är jättesvårt för mig att skriva dethär, så snälla håll god ton, jag vet att jag gjort fel.. Har haft henne i 4 år nu, och ångesten har bara växt likt en snöboll och jag har kommit till insikt att jag nog aldrig mer kommer kunna rida utan ångest. Jag kommer aldrig igen känna glädjen över att flyga fram i galopp över åkern eller lugnet i en skogsritt. Missförstå mig rätt, jag älskar hästar, jag älskar att markarbeta och pyssla om dem och tömköra, ja jag kan tillochmed uppskatta att mocka. Men det räcker inte, det vet jag, att en häst måste ridas för att må bra får jag höra minst en gång om dan både hemma och i stallet. Men jag älskar min häst, hon är världens goaste från marken, men det svartnar för ögonen när man sitter upp. Har svårt att tänka mig ett liv utan hästar, men det verkar inte finnas något annat alternativ än att sälja min ögonsten. Hur ska jag kunna det? Hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv? Kommer jag någonsin kunna ha hästar igen?

Om du har ekonomisk möjlighet att ”bara ha henne” och mår bra av att markarbeta så kanske du kan ha en medryttare som gör själva ridjobbet tills vidare?

Men vill du inte mer så sälj, hästen mår ju bäst med någon som gör henne trygg och som också är trygg med henne Hon skulle inte se det som ett svek att bli såld om den nya ägaren tar emot henne med lycka

Låter som att du skulle behöva prata med en psykolog eller liknande för att bena ur ditt mående lite gran

 

[Luff]

Men vem fasen säger på allvar att en häst måste ridas för att må bra? Motioneras absolut men tömkörning och promenader räcker. Och kärleksfull vård. Vilket ju du verkar ge.

 

[Hedinn]

Starkt av dig att ta hjälp! Har du funderat på att köra istället? Det finns ju andra sätt att motionera hästar på än att rida, och ridningen är absolut inte nödvändig för hästens del om den har bra hagytor med hästkompisar. Så beroende på hur det ser ut, och möjligheten att hålla hästen i vikt utan motion på nivå av ridning, så kan du absolut ha en häst utan att rida om du tycker bättre om att markarbeta hästen. Om körning är intressant för dig kanske du ska fundera på att skaffa en ny, mer stabil häst, du kan ha till det? Även om du är intresserad av att eventuellt rida igen en dag så kanske en ny, stabilare, häst är optimalt?

Börja med att släpp tanken på att du måste rida, för det måste man inte alls, ridningen är främst för vår egen skull, inte hästarnas. Och sen kan du fundera på om du är nöjd med att markarbeta hästen du har nu eller känner att du faktiskt vill kunna göra mer med hästen.

 

[cirkus]

Jag tycker inte att du har gjort fel, du har gjort så gott du har kunnat men hästen är lite för svår för dig i nuläget att hantera ensam i ridningen. Det är jättebra att du har tagit hjälp med ridningen.
Fortsätt att jobba henne själv på marken men utsätt inte dig själv för att må dåligt i ridning som inte fungerar. För övrigt så är inte ridning ALLS ett måste för alla hästar eller ägare.

Det jag tänker är om hon är kollat över allt veterinärt? Har hon ont nånstans - kanske i ryggen?

 

[Freazer]

När man är så rädd som du verkar vara så kan det bli farligt för er båda två. Jag tycker inte att du ska pressa dig själv till att rida. Kanske kan ha en medryttare som rider och du enbart pysslar med hästen? Hade jag varit du så hade jag nog börjat gå i terapi för att bearbeta rädslan.

 

[nullo-modo]

Blir så trött på folk som säger att hästar måste köras eller ridas, det måste dom inte alls.

Det jag kommer på nu är trickträning, tömkörning, frihetsdressyr och agility.

 

[Teilani]

Man måste inte rida för att få ut något av umgänget med hästar.
Verkar inte som om varken du eller hästen tycker att ridning är det bästa i livet precis.
Det är din häst, du bestämmer om ridning är något ni vill kämpa för.
Eller så gör ni annat tillsammans, promenader, frihetsdressyr, agility om du vill det.

Låt inte andras idéer om hur det ska vara styra vad du gör.
Jag har idag fått höra att jag måste ta i med hårdhanskarna med mitt sto som har en ovana att tugga lite i mig. Jag vet att hon gör det för hon är osäker, ska jag börja härja med henne för det kommer hon bara att bli mer osäker.
”Alla andra” kan dra dit pepparn växer, de vet inte vad som är bäst för dig och din häst!

 

[Lobelia]

Du skulle kanske må bra av att rida, men på en annan häst, om det är det du vill och du upplever det som en utmaning du vill ta dig an. Din häst kanske mår bra av att ridas men inte för ridandets skull utan om hon exempelvis behöver det för att hålla vikten.

Det jag tror du behöver nu är dels hjälp med ditt mående och ångestproblematiken både kring hästarna och i vanliga livet. Är det vettiga människor kanske de bara behöver få en vink om att du inte mår bra och är blyg och att de ska ge katten i vad du gör med din häst och acceptera dig som du är.

Är det en bra tränare som finns på plats bör hon kunna undervisa dig i tömkörning, du kan dessutom jogga, plocka blåbär, plocka svamp, promenera, trickträna, löshoppa, löslongera, träna dressyr för hand och bara umgås med din häst. Utan press på att rida och lögner kring det kommer ert förhållande ha en chans att utvecklas. Kanske kan du en dag om ett år eller fem sitta upp på din häst, kanske är det så att du heller kör eller läser läxor med hästen. Det finns en hel del tränare och kurser som fokusera på avsuttna aktiviteter.

 

[Ossiankarlsson]

Om du har ekonomisk möjlighet att ”bara ha henne” och mår bra av att markarbeta så kanske du kan ha en medryttare som gör själva ridjobbet tills vidare?

Men vill du inte mer så sälj, hästen mår ju bäst med någon som gör henne trygg och som också är trygg med henne Hon skulle inte se det som ett svek att bli såld om den nya ägaren tar emot henne med lycka

Låter som att du skulle behöva prata med en psykolog eller liknande för att bena ur ditt mående lite gran

Mjo, har funderat på medryttare. Glömde skriva det i inlägget men provade för något år sedan med en. Hon var en ”erkänd” islandshästryttare med fina meriter, men efter bara nån vecka ville inte hästen bli fångad i hagen, hon som altid tidigare mött mig vid grinden. Fick snart reda på varför.., hästen bör inte ridas med bett då hon gått som turhäst på fjället med ovana, hårdhänta ryttare som lämnat ärr i mungiporna + tänder som sitter lite fel och skavs av bett , har därför inget bett till henne något denna ryttaren visste om. Trots detta tog jag henne på bar gärning med ett tvådelat bett med lösa ringar... utan att ens ha frågat mig. Är därför lite skeptisk och överbeskyddande, men de finns ju fler som kan prova! Och har pratat med psykolog i många år och nyligen gått över på vuxenpsyk, där e det ganska hårt tryck o de vill gärna fokusera på de ”viktiga” sakerna.

 

[Ossiankarlsson]

Men vem fasen säger på allvar att en häst måste ridas för att må bra? Motioneras absolut men tömkörning och promenader räcker. Och kärleksfull vård. Vilket ju du verkar ge.

Det känns så skönt att du säger detta! Jo motion får hon, brukar följa med och vandra i bergen i timmar så att båda hon och jag blir svettiga, eller så tömkör vi eller jobbar med frihetsdressyr. Det är bara så synd att islandshästvärlden oftast är så konservativ med stumma tyglar och hög fart, så allt som inte går fort räknas inte...

 

[Ossiankarlsson]

Starkt av dig att ta hjälp! Har du funderat på att köra istället? Det finns ju andra sätt att motionera hästar på än att rida, och ridningen är absolut inte nödvändig för hästens del om den har bra hagytor med hästkompisar. Så beroende på hur det ser ut, och möjligheten att hålla hästen i vikt utan motion på nivå av ridning, så kan du absolut ha en häst utan att rida om du tycker bättre om att markarbeta hästen. Om körning är intressant för dig kanske du ska fundera på att skaffa en ny, mer stabil häst, du kan ha till det? Även om du är intresserad av att eventuellt rida igen en dag så kanske en ny, stabilare, häst är optimalt?

Börja med att släpp tanken på att du måste rida, för det måste man inte alls, ridningen är främst för vår egen skull, inte hästarnas. Och sen kan du fundera på om du är nöjd med att markarbeta hästen du har nu eller känner att du faktiskt vill kunna göra mer med hästen.

Har börjat köra in henne lite smått,vilket går jättebra!, men var tvungen att pausa det då hon ”ridtränades” , men ska återupta arbetet snart.

 

[Lobelia]

Det känns så skönt att du säger detta! Jo motion får hon, brukar följa med och vandra i bergen i timmar så att båda hon och jag blir svettiga, eller så tömkör vi eller jobbar med frihetsdressyr. Det är bara så synd att islandshästvärlden oftast är så konservativ med stumma tyglar och hög fart, så allt som inte går fort räknas inte...

Det är inte islandshästvärlden i stort du beskriver - möjligen hur det fungerar i det stall du har hästen, kanske du kan hitta ett stall som passar dig bättre? Jag har aldrig varit med om att det inte räknas om det inte går fort och stumma tyglar är det ingen jag stött på som förespråkar. Jag har ridit islandshästar i många år, varit i kontakt med flera olika stall och tränare. Sen finns det några som alltid vill att det ska gå fort, och islandshästvärden kanske har mer än sin beskärda del av fartdårar.

 

[Ossiankarlsson]

Jag tycker inte att du har gjort fel, du har gjort så gott du har kunnat men hästen är lite för svår för dig i nuläget att hantera ensam i ridningen. Det är jättebra att du har tagit hjälp med ridningen.
Fortsätt att jobba henne själv på marken men utsätt inte dig själv för att må dåligt i ridning som inte fungerar. För övrigt så är inte ridning ALLS ett måste för alla hästar eller ägare.

Det jag tänker är om hon är kollat över allt veterinärt? Har hon ont nånstans - kanske i ryggen?

Var hos både veterinär och equiteraput som gick igenom henne och hittade knäledsinflamationen som behandlades och honn blev friskförklarad ganska snabbt, hittade ingenting annat på återbesöket så något fysiska problem tror hag inte hon har.

 

[Ossiankarlsson]

Det är inte islandshästvärlden i stort du beskriver - möjligen hur det fungerar i det stall du har hästen, kanske du kan hitta ett stall som passar dig bättre? Jag har aldrig varit med om att det inte räknas om det inte går fort och stumma tyglar är det ingen jag stött på som förespråkar. Jag har ridit islandshästar i många år, varit i kontakt med flera olika stall och tränare. Sen finns det några som alltid vill att det ska gå fort, och islandshästvärden kanske har mer än sin beskärda del av fartdårar.

Kanske lät sur i inlägget, förlåt det var inte meningen! Är som sagt ganska ”ny” inom islandshästvärlden (ca 6 år från och till) och det är såklart fel av mig att dra alla över en kamm, atittyden skiljer sig säkert väldigt från stall till stall. Min upplevelse här i allafall är en gansk ”hård” jargong där hästar är bruksdjur som har ett syfte= pengar. Och lite överdrivet kanske, men det är väldigt mycket pang på hela tiden, upp i sadeln o direkt iväg, hur spelar mindre roll. När jag först kom dit såg de ut som frågetecken när jag pratade om att skritta av, här är det mer galopp ända till stalldörren, typ. Allmänt väldigt ouppfostrade hästar som får betee sig som de vill sålänge man kan hålla sig kvar i sadeln. Vet inte hur mycket det har att göra med att det är mycket avel/tävling här, men det är iaf så jag upplever det. Inte den skogsmulle-idyll jag hade föreställt mig. Men som sagt, är kanske bara fel umgänge som representerar sporten dåligt. Det finns inte så mycket stall annars, å de som finns är i lite samma stuk då ”alla känner alla” här känns det som. Men bara senaste året tycker jag att det har börja bli bättre då den äldre generationen har blrja bytas ut mot mer familjehästar, så hoppas på en fortsatt posetiv utveckling

 

[nickan1]

Det känns så skönt att du säger detta! Jo motion får hon, brukar följa med och vandra i bergen i timmar så att båda hon och jag blir svettiga, eller så tömkör vi eller jobbar med frihetsdressyr. Det är bara så synd att islandshästvärlden oftast är så konservativ med stumma tyglar och hög fart, så allt som inte går fort räknas inte...

Byt stall om du har möjlighet hitta ett där folk är positiva till att saker runtomkring ridningen och inte tycker ridning är det enda man kan hålla på med eller ett måste för att hästen ska må bra. Kanske ett stall med lösdrift kanske kan passa om du inte redan är på ett sånt stall idag så har hästen möjlighet att röra på sig alla dygnets timmar.

Såg att du kollat hästen med veterinär men har även tandläkare kollat munnen och tänderna? Tänker att obehaget av bettet skulle kunna vara relaterade till tandproblem utöver tidigare upplevelser. Sen något som inte alla veterinärer är experter på är ögonen.

 

[Asko]

Det känns så skönt att du säger detta! Jo motion får hon, brukar följa med och vandra i bergen i timmar så att båda hon och jag blir svettiga, eller så tömkör vi eller jobbar med frihetsdressyr. Det är bara så synd att islandshästvärlden oftast är så konservativ med stumma tyglar och hög fart, så allt som inte går fort räknas inte...

Jag är inte alls någon erfaren ryttare, tvärtom. Men om du och hästen mår bra eller åtminstone trivs med att ha som ni har haft det utan ridningen, fortsätt med det. Det är lättare sagt än gjort förstår jag, men låt inte andra säga vad ni ska göra. Gör vad ni vill göra och trivs bäst med. Det är ju er lycka som står på spel, inte andras.

Och jag tror inte alls att det är dumt att låta bli att rida om man inte vill det, om det är pga rädsla låt det ta den tid du behöver. Om det är för att ni helt enkelt inte tycker att det är roligt, gör det ni tycker är roligt istället. Det ska vara roligt att ha häst Jag är rätt säker på att det finns hästar som inte rids av sina ägare men aktiveras och tränas med ändå, det kan och får du också göra.

Pepp pepp, och kram!

 

[Ossiankarlsson]

Byt stall om du har möjlighet hitta ett där folk är positiva till att saker runtomkring ridningen och inte tycker ridning är det enda man kan hålla på med eller ett måste för att hästen ska må bra. Kanske ett stall med lösdrift kanske kan passa om du inte redan är på ett sånt stall idag så har hästen möjlighet att röra på sig alla dygnets timmar.

Såg att du kollat hästen med veterinär men har även tandläkare kollat munnen och tänderna? Tänker att obehaget av bettet skulle kunna vara relaterade till tandproblem utöver tidigare upplevelser. Sen något som inte alla veterinärer är experter på är ögonen.

Bor ute på landet där det är ganska glest på stall, där jag är nu är lösdrift vilket känns viktigt för mig vilket drastiskt minskar alternativen. De stall jag skulle kunna byta till är långt bort, inne i stan med skyhöga hyror och uppstallning som enda alternativ, vilket inte känns så kul. Med tanke på hennes tidigare tandproblematik brukar tandläkaren komma ut ca 1 gång om året och undersöka, nen detdär med ögonen känns intressant. Hur tänker du där?

 

[Lobelia]

Bor ute på landet där det är ganska glest på stall, där jag är nu är lösdrift vilket känns viktigt för mig vilket drastiskt minskar alternativen. De stall jag skulle kunna byta till är långt bort, inne i stan med skyhöga hyror och uppstallning som enda alternativ, vilket inte känns så kul. Med tanke på hennes tidigare tandproblematik brukar tandläkaren komma ut ca 1 gång om året och undersöka, nen detdär med ögonen känns intressant. Hur tänker du där?

Angående tand och bet problematik så är det viktigt med en riktigt väl kvalificerad veterinär som bedömer inte bara tänderna utan ärrbildningen. Ärrbildningen kan vara lika illa för bettlösa alternativ som med bett.

 

[Lobelia]

Kanske lät sur i inlägget, förlåt det var inte meningen! Är som sagt ganska ”ny” inom islandshästvärlden (ca 6 år från och till) och det är såklart fel av mig att dra alla över en kamm, atittyden skiljer sig säkert väldigt från stall till stall. Min upplevelse här i allafall är en gansk ”hård” jargong där hästar är bruksdjur som har ett syfte= pengar. Och lite överdrivet kanske, men det är väldigt mycket pang på hela tiden, upp i sadeln o direkt iväg, hur spelar mindre roll. När jag först kom dit såg de ut som frågetecken när jag pratade om att skritta av, här är det mer galopp ända till stalldörren, typ. Allmänt väldigt ouppfostrade hästar som får betee sig som de vill sålänge man kan hålla sig kvar i sadeln. Vet inte hur mycket det har att göra med att det är mycket avel/tävling här, men det är iaf så jag upplever det. Inte den skogsmulle-idyll jag hade föreställt mig. Men som sagt, är kanske bara fel umgänge som representerar sporten dåligt. Det finns inte så mycket stall annars, å de som finns är i lite samma stuk då ”alla känner alla” här känns det som. Men bara senaste året tycker jag att det har börja bli bättre då den äldre generationen har blrja bytas ut mot mer familjehästar, så hoppas på en fortsatt posetiv utveckling

Det verkar vara en hopplös situation att ha häst i, jag tog inte illa upp men ville påtala att det du beskrev inte är normen. Hoppas det blir bättre.