pinky
Trådstartare
Jag börjar tröttna på min kära pållas beteende när jag rider...
Det verkar som om hennes största mardröm i livet är att sätta ner alla 4 fötterna i backen och stå still.
Hon kan bli otroligt het när man rider ute, och att då stanna henne för att t.ex kolla sadelgjorden, passera en väg eller bara stanna för att just stanna är stört omöjligt. Hon trampar på stället, på sig själv, småstudsar, drar i tyglarna (inte hårt alls, men hon ÄR känslig, så med hennes mått mätt... ), frustar hårt som den värsta drake och svänger baken åt höger (!).
Självbevarelsedriften verka sluta fungera också, för det bekymrar inte damen att det finns djupa diken, fårstängsel, vassa stenrösen, trafikerade vägar och annat farligt som hon hellre trampar ut i än att behöva stå still...
Jag har tidigare bemött det hela med STORT tålamod, och mest suttit stilla och parerat och bromsat när hon gått framåt för att försöka få henne att förstå att det inte lönar sig; framåt går man när JAG bestämmer det! Vänligt men bestämt sas. Hon har naturligtvis alltid fått massor av beröm när hon gått fram på mitt kommande, så hon borde verkligen ha förstått hur jag vill att det ska fungera, eller?
Så har jag hållit på i 2,5 år nu, och korkat eller ej, men jag har faktiskt insett att det inte funkar längre, det måste hända något NU.
Min senaste taktik är att ryta i med rösten och bli arg när hon tramsar runt. Och visst funkar det, men det är med en irriterad snärt med svansen, och efter en stund är hon igång igen. Hon har nästan aldrig stått stilla och avslappnad (under ridningen alltså, det är inga problem annars) någon gång, hon står alltid med spetsade öron, spänd och på språng, "vilande" på ett bakben.
Hela "haltproceduren" blir lite extra infekterad av att hon, när jag driver henne framåt igen, gärna KASTAR sig framåt så att jag inte hänger med och blir hängande i tygeln. Det blir alltså lite obehag för henne att lyssna på mig också...
Jag har försökt få henne att sluta vrida baken åt höger genom att alltid rida framåt åt det håll hon står vänd åt, för att visa att hennes tramsande gjort att vi inte är på väg hemmåt längre, men det går inte in.
Jag är nästan helt säker på att hon aldrig tjänat på att inte stå still, och att jag hela tiden varit 100% konsekvent, men något fel gör jag ju uppenbarligen...
Eller ska jag bara acceptera att jag har en häst vars hjärna kortsluts ibland, och att det inte är något att göra åt?
Kan någon hjälpa mig?
Det verkar som om hennes största mardröm i livet är att sätta ner alla 4 fötterna i backen och stå still.
Hon kan bli otroligt het när man rider ute, och att då stanna henne för att t.ex kolla sadelgjorden, passera en väg eller bara stanna för att just stanna är stört omöjligt. Hon trampar på stället, på sig själv, småstudsar, drar i tyglarna (inte hårt alls, men hon ÄR känslig, så med hennes mått mätt... ), frustar hårt som den värsta drake och svänger baken åt höger (!).
Självbevarelsedriften verka sluta fungera också, för det bekymrar inte damen att det finns djupa diken, fårstängsel, vassa stenrösen, trafikerade vägar och annat farligt som hon hellre trampar ut i än att behöva stå still...
Jag har tidigare bemött det hela med STORT tålamod, och mest suttit stilla och parerat och bromsat när hon gått framåt för att försöka få henne att förstå att det inte lönar sig; framåt går man när JAG bestämmer det! Vänligt men bestämt sas. Hon har naturligtvis alltid fått massor av beröm när hon gått fram på mitt kommande, så hon borde verkligen ha förstått hur jag vill att det ska fungera, eller?
Så har jag hållit på i 2,5 år nu, och korkat eller ej, men jag har faktiskt insett att det inte funkar längre, det måste hända något NU.
Min senaste taktik är att ryta i med rösten och bli arg när hon tramsar runt. Och visst funkar det, men det är med en irriterad snärt med svansen, och efter en stund är hon igång igen. Hon har nästan aldrig stått stilla och avslappnad (under ridningen alltså, det är inga problem annars) någon gång, hon står alltid med spetsade öron, spänd och på språng, "vilande" på ett bakben.
Hela "haltproceduren" blir lite extra infekterad av att hon, när jag driver henne framåt igen, gärna KASTAR sig framåt så att jag inte hänger med och blir hängande i tygeln. Det blir alltså lite obehag för henne att lyssna på mig också...
Jag har försökt få henne att sluta vrida baken åt höger genom att alltid rida framåt åt det håll hon står vänd åt, för att visa att hennes tramsande gjort att vi inte är på väg hemmåt längre, men det går inte in.
Jag är nästan helt säker på att hon aldrig tjänat på att inte stå still, och att jag hela tiden varit 100% konsekvent, men något fel gör jag ju uppenbarligen...
Eller ska jag bara acceptera att jag har en häst vars hjärna kortsluts ibland, och att det inte är något att göra åt?
Kan någon hjälpa mig?