Vi skulle nog inte trivas ihop.allmänna intrycket, att stil, färger, naglar, hår, skor passar ihop
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vi skulle nog inte trivas ihop.allmänna intrycket, att stil, färger, naglar, hår, skor passar ihop
Erfarenhetsmässigt så kan jag säga att den typen av personer inte brukar arbeta så bra som neard.Det var inte bara skorna som var snygga, allt var snyggt och välpolerat.
Det är skillnad på Italienska modeskor och Fotriktiga skor.Vad var det för skor? Vad borde personen haft för skor?
Nä, det där en himla generalisering över hur en nörd (nerd) ska se ut och varaDet är skillnad på Italienska modeskor och Fotriktiga skor.
En Neard har bekväma skor oavsett vad de kostar. De kan vara mycket dyra.
Neardens riktmärke är bekvämt, effektivt och fokuserat.
Som jag då.Man kan ju tänka att kläderna är till för att man inte gärna kan gå naken och för att man inte ska frysa om vintern.
Säger du det?Nä, det där en himla generalisering över hur en nörd (nerd) ska se ut och vara
Och jag känner hur många som helst. De ser olika ut, de klär sig olika. Alla är inte den stereotypa nörden. Det kan hända att din generation är annorlunda men saker förändras.Säger du det?
Hur uppfattar du att den skall vara då?
Jag har 30 års erfarenhet av branschen.
Det är viktigt att vara bekväm.Däremot förstår jag inte varför det är så viktigt att få uttrycka sin egen stil fullt ut på jobbet.
Smak är ju subjektivt. Likaså din tolkning av klädstilen. Lätt att dra felaktiga slutsatser där - som när du trodde att din vän inte hade känsla för färg och form.Det sa jag inte! Kompetensen är alltid det viktigaste men klädstilen säger en del om kandidaten.
Det har jag svårt att tro.Och jag känner hur många som helst
Vi får ofta tips om hur vi kan piffa upp oss.
Ja fy.Så nog är det könsstyrt alltid.
De går att avslöja.Nördar kommer i alla former och typer. Synd för dig att du missat det!
Jag lyckas i alla fall inte undvika att se mig själv uttrycka former av feminitet som jag inte är bekväm med när jag bär vissa typer av kläder. Det gäller inte enbart sådant som många bär på jobbet, utan även mer avspända tex klänningar har samma effekt på mig. Det krockar och jag vantrivs.Fast jag tycker inte att den typen av kläder behöver förknippas med en viss typ av femininitet. Jag har ganska ofta kjol och kavaj. Typ nästan varje dag. Jag har det för att jag tycker att jag är klart snyggast i det och jag gillar att se bra ut. Sedan tycker jag att främst klänning är superbekvämt också. Dessutom har jag ibland höga klackar, smink och långa, målade naglar. På något vis har det blivit så att jag gått mer åt vad som traditonellt förknippas med femininitet på senare år, med ökad ålder, självförtroende och därmed pondus. Rosa är min favoritfärg. En chef jag hade utgjöt sig över färgen, vilka signaler den sände just rörande femininitet varpå jag raskt inhandlade en chockrosa, klassiskt skuren kavaj. Det är rätt intressant att se hur vissa stör sig på den... Men de flesta blir faktiskt glada över lite färg som sticker ut!
I min bransch är jeans och t-shirt det vanliga och helt accepterat. Att vara mer uppklädd är helt ok men inget krav (utom på chefsnivå i vissa sammanhang). Jag gillar att bryta mönstren, att påpeka att inte allt är som man väntar sig. Min klädstil har mycket med det att göra.
Beträffande hur andra klär sig bryr jag mig inte om jag inte ser något som är väldigt snyggt. Att jag tittar på andra är främst för att få inspiration. Mina egna kläder är en blandning av främst amerikanska designerkläder (mest Ralph Lauren och Calvin Klein), loppisfynd främst köpta i England (Newmarket har världens bästa charity shops!), lite svenskinköpta grejor från främst Bredenberg och SidenSelma och så enstaka plagg från kedjor, främst Lindex, KappAhl och Dea Axelsson.
Jag skulle kunna lösa just kostym, men i en konservativ miljö är risken stor att resultatet skulle bli för typ androgynt eller lite könlöst. De skor som räknas som "finare" brukar visa sig vara mycket tydligt feminina på ett för mig obekvämt vis. Det blir jobbigt, helt enkelt.17150012 skrev:Spännande! Jag har aldrig tänkt på kostymkrav som en könskodad pryl, snarare tvärtom. Alla blir liksom grå, svarta eller mörkblå kavajer i den stora massan, jag upplever snarare att den typen av klädkod blir mer könsneutral. Fokus ligger liksom inte på någons eventuella kvinnlighet, eller utseende, allas likhet och konformitet gör att jag upplever mig som mkt mindre (relativt) "ung tjej" än i många andra sammanhang.
Men då förutsätter jag visserligen just vad jag ovan skrev, att det är kostym som är kravet och valfritt huruvida detta genomförs i form av dräkt (vilket jag personligen inte ens äger) eller byxor, samt att pumps kan bytas till valfria "finare" skor. Så är det iaf i alla sammanhang jag stöter på kostymkravet i, alltså advokat/domstol, bankpersonal, styrelsemöten? Trodde i min enfald att krav på könskodad klädsel inte förekom utanför de formella festerna?