Hur ser din "rid-karriär" ut?

[Itzyditzy]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Min mamma har alltid ridit och haft häst osv.. Så självklart skulle jag också bli som henne

Jag började på shettis-ridskola när jag var 3 år gammal.. Red och tävlade lite där ett år, sen började jag på vanlig ridskola när jag var 4. Hyrde en liten ponny en gång i veckan och red lektion någon dag i veckan
Sen blev jag kroniskt sjuk och fick tyvärr sluta rida vid 5 års ålder igen..

Hade uppehåll fram tills året då jag skulle fylla 18. Då kom jag överens med min doktor om att jag hade blivit tillräckligt frisk försatt kunna börja rida så smått igen! Så i februari 2012 började jag med privatlektioner på en ridskola för att de inte hade några vuxen nybörjar grupper. Fick börja om från noll självklart! Och redan 3 lektionen ramlade jag av då jag skulle galoppera! Haha... Jag blev longerad och så satte tränaren igång hästen och jag vara inte riktigt berädd, synd att inte den avramlingen finns på film alltså

Jag fortsatte med ridskola 1 dag /veckan några månader. Sen kände jag att jag inte utvecklades något så jag hyrde en häst en dag i veckan. Blev inte så mycket av det heller tyvärr.. Började på en annan lite mindre ridskola till hösten då och tog lite privat lektioner med lite mer fokus på dressyren. Guud vad jag lärde mig mycket där! Jag fick rida världens segaste häst, var ju drygt till en början men jäklar vad jag fick lära mig mycket!

Fortsatte att rida i en grupp där och senare på hösten bestämde jag mig för att ta hem en foderhäst. Hästen jag fick hem hade många fel i huvudet så den fick tyvärr åka hem två veckor senare igen..
Allt slutade med att jag köpte mig en häst. Den 21 december 2012 åkte vi för att hämta hem min fina Danitza!

Detta hade jag dock aldrig gjort OM jag inte hade haft den hjälp och tränar tillgången jag har just nu. Eller om jag inte haft en mamma och andra hästkunniga människor runt omkring mig.

Jag och danitza har haft många svackor men också många bra stunder! Vår resa började med flyttstress, avkastning och hjärnskakning som ledde till en månads longering. men efter det har allt bara gått uppåt! När jag väl har bestämt mig för att klara något så tar det inte lång tid innan jag gör det utan att äns tänka på det! Vi är redo att starta vår första tävling tillsammans, min första någonsin. Ska bara skaffa det förbaskade gröna kortet!

Detta vart min långa, mycket lyckliga historia!

 

[Itzyditzy]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Glömde lägga till bilderna i inlägget.. På dom två första är det jag som 4 åring och min hyrponny mynta. Sen på den sista är det jag och min nuvarande häst. (Dock så ser det inte ut så längre.. Min sits är bättre och gummibanden är borta )

 

[AVB]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Blev besatt av hästar när jag var 5 år. Kände ingen som red - särskilt inte nån i min släkt, vi alla bodde mitt i city och farmors siameskatt var det största djur vi umgicks med.

Tjatade mig till att få åka på ridläger när jag var 7, jag tror mamma och pappa hoppades att jag skulle få hemlängtan och bli avskräckt. Funkade tyvärr inte. Tog andra ryttarmärket efter att ha ridit i 4 dagar, började sen på Swartlings ridskola på hösten och blev skötare på en häst som jag fick stå på pall för att nå manken på.

Fick egen häst när jag var 9, en islänning, för att pappa hade läst att de var "lugna"... Vilket skämt haha. Men det var kul. Vi red ut i flera timmar varje eftermiddag och hoppade vägbommar. Jag och en kompis byggde stockhinder på en motorcrossbana. Osv.

I 13-årspresent fick jag att Andy Lagergreen skulle hjälpa mig hitta en "riktig" hopponny. Vi åkte till nåt jättestort försäljningsstall, red tusen hästar, hoppade jättehinder (tyckte jag). Hittade ett superfint D-ponnysto som jag har kvar fortfarande. (Fyfan vilka snälla föräldrar man hade?) Allt gick rätt bra för oss, vi tränade på msv-nivå i hoppning och åkte på fälttävlanskurser, det var jättekul, men det var rätt mycket press. Jag kände nåt slags skyldighet att nå "resultat". Så jag blev EXTREMT nervös på tävling. Det gick inte som det skulle. Mina föräldrar ville inte ägna hela helgerna åt att åka runt och få kallbrand i dragiga ridhus för att se sin dotter spy och gråta, sa de. Samtidigt gick jag omkull på en träning, gjorde illa knät, blev lite rädd, och allt vilade ett tag. När jag började igen ville jag bara rida dressyr.

Det var nog 6 år sedan nu. Har inte hoppat över 1 meter sen dess.

Nu är jag 22 år, jobbar och pluggar till psykolog, men är rätt seriös med ridningen igen. Min ponny går jättebra och jag funderar på att köpa en PRE under året. Trots det är jag fortfarande helt ointresserad av att tävla. Det känns däremot som att jag kommer fortsätta att rida och äga hästar resten av mitt liv. Trots att jag bor i innerstan igen.

Herregud vad mycket pengar jag kommer behöva tjäna.