Hur ser din "rid-karriär" ut?

[jojjod]

Jag tänkte bara av rent intresse fråga er vid vilken ålder ni började rida och hur er ridkarriär har sett ut?

Jag själv känner mig besviken på mig själv för att inte vågat mer under min tid på ridskola t.ex.
Mina föräldrar har aldrig varit hästintresserade men tvingade mig börja rida när jag var 7år. Jag ville ju inte så jag var jätte nervös och försiktigt. Kommer ihåg att efter ca 1år så skulle vi galoppera för första gången då vår lärare longerade oss - och såklart var jag först ut och jag var så rädd att jag knappt kunde stå. "Mes" som jag var. Jag började för övrigt mitt i terminen så jag missade en massa och blev lite "inslängd" i det hela. Galoppen gick dock bra men ända sen dess kände jag mig "ner tryckt" av min lärare som hela tiden påstod att jag var för mesig och måste bli självsäkrare. Det var alltid det jag fick höra. Så det slutade med att jag skippade en massa lektioner för att jag trodde att jag inte klarade av det... Och efter ännu fler törner på mitt självförtroende av både föräldrar och andra tränare - slutade det med att jag slutade rida på ridskola efter ca 6år och började ett halvår senare rida till en fjordingvalack på 11år som inte riktigt var med på noterna längre.
Först nu vid 15års ålder ska jag åka och provrida en riktig HÄST för fodervärd skap som jag planerar att hoppa med och bevisa för alla vad jag klarar av. Är trätt på alla som säger att en fjording (med de fördomar som alla har) nog är utmaning nog för mig...

Ja, hur såg er ridning ut vid min ålder?

 

[Yrja]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Usch va dåligt att du fått så dåligt stöd att ridlärare och föräldrar. Tufft av dig att fortsätta, men glöm inte att du har inget att bevisa för någon annan än dig själv. Det är du som ska ha roligt och som vet vad du klarar av. Det är inte viktigt vad man kan åstadkomma eller vad man klarar av i jämförelse med andra människor. Det finns alltid nån som är bättre. Gör bara saker du kan stå för själv och ta dig inte vatten över huvudet för någon annans skull.

Jag började som 7-åring på eget initiativ. Hade en ridande storasyster som var 12 år äldre och jag hade ridit på en del av hennes medryttarhästar men kunde ingenting. Min ridskola var liten och privat och där fanns bara ponnyer. Jag har alltid varit orädd och backade aldrig för nya utmaningar när det kom till hästar och ridning. Fick ganska tidigt förmånen att rida en privat d-ponny på ridlektionerna - boost för självförtroendet för det var ingen annan som fick rida den i min grupp. Det blev väl grunden för min inställning till min egen ridning, jag har alltid känt mig duktig i gruppen trots att jag säkert inte var bättre än nån annan. Jag vågade göra allt, jag fick byta upp till en duktigare grupp vid 2 tillfällen och fick möjlighet att rida en annan privathäst på lektion. Eftersom att jag var lång och orädd fick jag rida stora ponnyer och de var få så jag kände mig återigen lite utvald.

På min ridskola fick man hålla på mycket med hästarna och de skulle göras i ordning inför lektionen varje gång så man lärde sig mycket häst. Med tiden fick vi 3 storhästar och jag red gärna nån av dom. Jag var mycket i stallet, ledde nybörjare, hjälpte till att ta in hö, mm, så med tiden fick jag ansvar vid sidan av och under åren fick jag rida och sköta en ungponny som var under inridning (på egen hand), ta hand om nya hästar, jag fick hantera ett svårt sto, följa med på betäckning, ta hand om mockning på lov och motionera hästar på egen hand både på ridbana och ut i naturen.

Under åren hade jag även en del privathästar som jag skötte/red regelbundet. Skötte en åring när jag var runt 11-12, blev medryttare på en häst vid 12 års ålder, andra vid 13, sen red jag ett tag 5 olika hästar och hade dom flesta dagar uppbokade.

När jag skulle fylla 15 år fick jag egen häst och det blev början på många nya lärdomar. Delvis för att egen häst innebär många nya saker men också för att det var en ung , avdankad travare utan kunskaper i ridningens konst. Jag såg Hempflings film Body Language och började därmed arbeta häst från marken, något jag länge velat men inte haft kunskap för. Jag började rida utan huvudlag och med tiden gjorde jag det nästan alltid, både ut och på banan, över hinder och i trafik. Jag hanterade honom även lös i alla situationer och mitt intresse för hästhantering och naturligt beteende var stort. Vid 15 år var jag en medelmåttig ryttare för min ålder, jag hade inte kunnat vinna några tävlingar men jag hade kunskaper som var nyttiga på andra sätt. Jag red både på ridskola och för privattränare och det började arta sig för min fina travare som visade sig ha mycket att ge. Jag var duktig på många sätt, men som sagt skulle jag få skämmas på tävlingsbanorna.

Efter några år blev jag tillfrågad att starta en lösdrift med en stallkompis och det gjorde vi. Det var nytt för mig och jag drev den i flera år tillsammans med andra och själv, och lärde mig mycket av själva driften men också av alla hästar och hästägare jag mötte. Jag har under åren fått möjlighet att rida och hantera många olika sorters hästar och iom lösdriften fick jag möjlighet att studera hästar i en mer naturlig miljö och deras naturliga beteenden. Jag har suttit många timmar i hagen och observerat hästar.

Jag fick sen chansen att delta på en kurs i akademisk ridkonst och blev inte imponerad, men fick vara första ryttaren på pre-hingstens rygg som var avelshingst på gården så jag var mycket nöjd. Som sagt har jag alltid varit orädd och ingen annan tordes upp på honom.

Min häst dog olyckligt några år senare och jag skaffade sen en nordsvensk och hittade en tränare i akademisk ridkonst som jag tyckte om. Hon visade en annan typ av ridning ön den jag upplevt på kursen och jag började utvecklas inom detta. Sen fick jag 2 barn ganska tätt och därmed minskade min ridning pga tidsbrist. Hästen har jag kvar men jag rider för tillfället ganska lite.

Där är jag idag. Mycket händer under åren och allt får inte plats här. Jag är ingen stjärna och kommer aldrig att bli men jag trivs med ridningen på min nivå och det är det som betyder något. Vad andra tycker eller tror bekommer mig inte ett dugg men jag har haft turen att få en hel del bekräftelse både från föräldrar, syster, vänner och ridlärare. Inte för att jag är fantastisk på hästryggen för det är jag inte, utan för att de helt enkelt har valt att uppmuntra mig för det jag gör bra istället för att påpeka vad jag gör sämre.

Jag hoppas att dina föräldrar ändrar inställning och att du möter trevligare hästfolk i framtiden än du gjort hittills.

 

[hier]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

När jag var 9 sa jag till min mamma att jag ville börja rida, så hon skickade mig på ridläger. Inte så smart kanske eftersom grundkravet där var minst 2 terminer på ridskola.. Fick longeras privat vid sidan av de andra.

Började på ridskolan till hösten, och fortsatte rida där fram till 18 års ålder. Hade lite sköthästar vid sidan av, men den första riktiga medryttarhästen fick jag inte förrän jag var 16. Åkte på ridläger nästan varje sommar.

Har alltid varit lite av en sökare när det kommer till ridningen. Provade på western ett tag, vilket jag tyckte var kul, var även medryttare på islandshästar ett tag. Ridskolan var periodvis tråkig för mig, jag kände att jag var talanglös och inte riktigt utvecklades. Men jag var ju uppvuxen där, i barndomen hängde jag där varje dag, så det var ändå lite hatkärlek. Man fäste sig vid hästar och såg de komma och då.
Jag kom som mest upp till att kunna hoppa 1.10 och rida hyfsat i form, men hoppningen var alltid läskig som tusan och jag åkte ofta i backen.

Slutade på ridskolan och red inte på 5 år. När jag tog upp ridningen igen på ett pensionerat halvblodssto var jag ordentligt ringrostig , och har sedan dess bara haft skogsmullar till medryttarhästar.

Jag kommer nog aldrig lära mig rida ordentligt Vissa har helt enkelt mer talang än andra. Men jag brukar säga att jag kan rida för husbehov, dvs följa med kompisar på uteritt och motionsrida på grundnivå.

 

[kryddelydd]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Min syster och jag fick en shettis när jag var fem år, icke hästkunniga föräldrar.
Shettisen, som slängde av oss, byttes ut när jag var sju år till en welsh mountain. Senare byttes ponnyerna av storleksskäl.
Gått enstaka termin på dålig ridskola på 1970-talet, därefter lullat i skogen.
För 7-8 år sedan börjat träna för westerninstruktör, sedan kompletterat med dressyr och har lärt mig massor tack vare bra instruktörer och egen envishet.

Har bland annat en häst som jag skolat om från travhäst till att debutera MSV dressyr och B-nivå western på knappt fyra års tid.

Jo, förresten. Fjording kan mycket väl vara tillräcklig utmaning. Inte bara för dig, utan för vilken ryttare som helst. Det är inget fel på fjording - skriver en som för knappt två veckor sedan deltog i SM för fjordhästar...

 

[LadyCovergirl]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Inser när jag skrivit klart att det blev rätt mycket. Håll till godo

Jag började på ridskola som 6-åring. Dessförinnan hade jag bara fått åka häst då och då på hästar som ägdes av släktingar eller vänner till familjen. Var skötare på häst på ridskolan och hängde där flera dagar i veckan.
När jag var runt nio år gammal började jag och en kompis rida på en bekants ponnyer, framförallt en shettis och en korsning shettis-welsh. Jättenyttigt! Vi fick ha de ponnyerna som medryttarponnyer och det utvecklade oss båda en hel del. Vi var nog där 5-6 dagar i veckan.
Gick på ridläger på ridskolan under julloven och på "riktiga" ridläger på somrarna.
Vid elva års ålder frågade mina föräldrar om jag ville ha en ponny. Hyrde först en ponny från ett av ridlägren jag varit på och efter ett drygt halvår började vi leta ponny för köp. Hittade min stora kärlek i livet och 14 maj 1999 gick köpet igenom. Den ponnyn äger jag fortfarande och min 2-åriga dotter åker på den lite då och då.

Ponnyn ifråga har lärt mig otroligt mycket. Hon var snäll och grundutbildad men inte mycket mer än så. Givetvis hade vi mycket hjälp från ridklubben också. Den ponnyn har sen dess tävlat Msv B hoppning, LA dressyr och Lätt fälttävlan. Hon har gått Lag-SM i fälttävlan två gånger och varit svensk mästare i hoppning för connemaror. Den dagen hon försvinner så kommer mitt liv bli oändligt mycket fattigare.
Samtidigt som jag hade de två ponnyerna så red jag en del ponnyer åt ridskolan. Både ungponnyer och tävlingsponnyer. Red i lag och vi blev ett rätt sammansvetsat gäng. Dock var jag inte skötare eller något sånt utan "bara" red.

Såhär fortskred det till 2003 då vi började leta storhäst åt mig (16 år gammal var jag då). Storhäst köptes under sommaren och vi började tävla. Året därpå, 2004, betäcktes ponnyn som köpts 1999. Tävlade ponny och häst parallellt och i maj 2005 föddes ett stoföl. (På sin mammas födelsedag och så småningom också min dotters födelsedag.)
Jag tog studenten samma år och flyttade till Kalmar. Tog med mig storhästen och fölet kom när det var avvant. Då hade mina föräldrar gjort den första utbildningen med att lära det åka transport, vara i ridhus, gå över bommar och i skog och mark osv.
Den vuxna ponnyn lånades ut på foder och under perioden 2005-2011 tävlades hon av tre andra tjejer.
Från början av 2006 till sommaren 2009 hade jag fölet och storhästen samtidigt som jag pluggade och jobbade. Fölet reds så småningom in och började sin utbildning.
Hösten 2009 flyttade jag till Skåne och med mig tog jag ungponnystoet som nu var dräktigt. Storhästen lånades ut på foder till en av de tjejer som haft "gammelponnyn" på foder. Den tjejen är också en av mina närmaste vänner.

Sommaren 2010 föddes ett hingstföl och jag blev gravid. Red under hela graviditeten på det nu 5-åriga stoet och i slutet av min graviditet fick jag också hem min gammelponny. Tre ponnyer och en dotter alltså
Sen dess har egentligen inte så mycket hänt.
Storhästen är numera utlånad på foder till en av min mammas kompisar. Jag har de tre ponnyerna hos mig. Unghingsten fick hoppdiplom på årets 3-årstest och ska i september starta i riksfinalen. Gammelponnyn är min hobbyhäst och får utbilda min dotter i hästvärlden. Har också tävlat lite i början av året. Verkar rätt nöjd med tillvaron. Hennes avkomma är åtta år och har tävlat en del med bra rundor men är nu tyvärr skadad. Tveksamt om hon kommer komma tillbaka.

Jag älskar hästar av hela mitt hjärta och håller både tummar och tår för att dottern vill syssla med det. Får jag önska mig saker så hoppas jag på att hon vill tävla i alla grenar men ffa hoppning och fälttävlan.
Dock vill jag låna ut unghingsten eftersom han är för liten för mig. Efter mer utbildning och tävlande så vill jag försöka få honom godkänd. Annars ska han säljas. Ponnyn som är skadad ska antingen säljas eller avlivas. Planen har hela tiden varit försäljning men nu får vi se hur det blir med det. Gammelponnyn lämnar jag aldrig ifrån mig. Min dotter och jag får roa oss med henne.
Visst vill jag tävla. Det är det bästa jag vet! Men som läget är nu med jobb och skola och barn och hund osv så har jag inte tid att ha en tävlingshäst också. Kan jag tävla gammelponnyn så är det jättebra. Annars kanske jag får leta upp någon som vill ha sin häst hopptävlad.

 

[Piraja]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

*Inser att jag är gammal* ...

Jag började rida som 3-åring och blev fullständigt fast. Har inte haft egna hästar som barn utan hängde på ridskolan, bodde formligen på ridskolan...som minior rymde jag till ridskolan... ...och självklart red jag där. Skötte hästarna, mockade alla boxar och spiltor o.s.v. Insöp all kunskap jag kunde. Oerhört nyttig tid!

I tonåren fick jag låna en gammal häst från K1, Avance. Det jag inte kunde tidigare lärde jag mig från den hästen. Jisses!...och när jag sen flyttade till egen gård köpte jag egen häst. Red klassiskt till ca 1995 då jag fick prova på en westernutbildad häst och sen dess är jag helt inne på western. Tävlar en del men har inga större ambitioner åt det hållet. Har däremot jobbat väldigt mycket med omskolning av travare, utbildat egna hästar och haft en del inridningar. En och annan s.k. "problemhäst" har också dykt upp.

Idag är jag över 50 år, har 2 egna hästar som jag tränar för proffstränare men i övrigt mest rider hemma i skogen med. Hjälper andra ibland men har slutat riskera mig själv med de svåraste fallen. Hästarna är min avkoppling och det behövs då jag arbetar med tuffa klienter med långa arbetstider.

...en snabb sammanfattning av min hästkarriär, typ

 

[Buck]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Började vid 4 års ålder på ridskola då min syster gick där, fick en egen ponny vid 10 som jag lallande runt på hemma medans jag fortsatte på ridskolan, red in systerns shettis då också och körde senare in båda ponnyerna.
Började hjälpa till i ett tävlings stall i ettan på gymnasiet 4 dagar i veckan med motions ridning och tillridning, hade hand om stallet när de var på tävling.
Efter ett halvår köpte jag en stor häst av dem som jag hade fullt sjå med att hålla ordning på. slutade ridskolan strax efter det. Efter gymnasiet så praktiserade jag i ett halvår där, sen tog jag ett vinter uppehåll innan jag jobbade i ett annat större stall, red knappt utan skötte mark servicen bara, väldigt roligt och man lär sig mer än av att skritta av hästar.

Sen jobbade jag i butik och har nu hästen som hobby, mycket bättre så då man i red har or att jobba hela dagen med andras hästar och sen köra gem till sitt eget stall och ta dem.

Jag harvar runt på min lilla häst och tränar lite allt möjligt, åker iväg på ngn hopptävling ibland och flänger runt på terrängbanan ibland. Inga större tävlings ambitioner utan vill bara ha roligt med hästen.

 

[Linnea_]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

När jag var 4-5 år så ville jag alltid rida ponnyridning, men när jag väl kom fram till hästen var det plötsligt väldigt läskigt.... Men när jag var 6 år åkte vi till Australien i 4 månader. Ett tag bodde vi på en gård som hade två hästar. Det är lite svårt att säga hur stora de var så här i efterhand men jag tror att det var en d-ponny och en liten stor häst. I alla fall letade de fram två stora gamla hjälmar som inte var använda på evigheter och tog med mig och min lillebror på ridtur. De ledde oss hela tiden men jag kommer ihåg att jag ville rida själv men inte vågade fråga....

i alla fall började jag på ridskola när jag var sju. Åkte väl av några gånger (ett busigt russ som hette mulle slängde av mig två-tre gånger på det året) men jag älskade de söndagar då man hade stalltjänst och fick hjälpa till att mocka och packa höpåsar

Sen lade ridskolan ner och jag började på en större. Visst var det roligt men jag kände mig inte så duktig. Där red jag i fem år.

Samtidigt red jag på en liten ridskola med upp till 4 ridhästar. Där trivdes jag och lärde mig massor! Det var en liten bestämd b-ponny, en snäll islandshäst, en lat travare (som nio-tioåring red jag på 1.60s häst! )tillslut fick jag rida min stora kärlek En speciell islandshäst men egen vilja För två år sedan blev jag medryttare på honom, och fick rida och pyssla så mycket jag ville i stallet. I år har jag haft honom och ponnyn som foderhästar, och ska fortsätta med det. Jag vet inte riktigt hur duktig jag är just på ridningen, men jag har ändå ridit mycket och det viktigaste är att man har roligt med hästen! Jag har tävlat en clear round 40 cm och hoppat bana som avslutning på ett ridläger, ca 60 cm, men jag är inte tävlingsintresserad. Nu är jag 14 år. Förhoppningsvis kan vi lära varandra mycket ytterligare några år!

Han har lärt mig massor,

 

[annan1]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Supertråkigt att du har sådana dåliga erfarenheter av ridskolan. Finns det inget annat, kanske mindre ställe där du bor där du kan hitta en instruktör som inte trycker ner dig? Det är ju det minsta man kan begära.

Jag växte upp på en gård och fick en shettis som femåring. Shettisen var jämnårig med mig, hade gått på ponnyridning och ogillade barn. Superbra förstaponny, va? Jag lärde mig mycket på henne men såhär i efterhand tror jag att jag utvecklats mer och tyckt det var roligare om jag fått möjlighet att rida lektion ibland. När jag var fjorton lyckades jag och min syster tjata oss till en storhäst, en pensionerad travare. Han var jättesnäll men inte skolad, och hade supersnabb travartrav. Honom skumpade jag omkring på i skogen i några år.

Jag flyttade hemifrån efter gymnasiet och hade hästpaus tills jag blev 27 och började på ridskola. Jätteknepigt, eftersom jag "ridtekniskt" sett var nybörjare, och dessutom hade massor av inlärda felaktigheter att vänja av mig med. Jag har bytt ridskola flera gånger eftersom jag haft jättesvårt att hitta en instruktör som jag gillar. Bäst har det funkat på mindre ställen, i mindre ridgrupper.

I höstas köpte jag egen häst, en fjordvalack. Han är minst sagt utmaning nog för mig - på ett jättebra sätt. Tar privatlektioner på honom och får äntligen lära mig att rida på ett sätt som känns bra för både mig och hästen.

 

[Monifa]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Började rida som 8 åring efter mycket tjat på mina föräldrar, tog privatlektioner två gånger i veckan hela den sommaren och kunde efter två månader rida i alla gångarter. Tackar tusen gånger till den tjejen som hjälpte mig på ridskolan för hon skjutsade mitt självförtroende i höjden och fick mig att känna mig som en i gänget. Till hösten började jag ta lektioner en gång i veckan och avancerade ganska fort, nyfiken och ville lära mig mer. Har alltid haft ett behov av att vara den som är duktigast

Hängde i på den ridskolan i 6 år tror jag så det året jag fyllde 14 bytte jag ridskola, dels för att jag inte kände att jag utvecklades och kom på kant med två av tjejerna i stallet. Hade lärt mig enormt på de 6 åren och tävlat lite ridskolehästar och så men klarade inte pressen så bra, tog det roliga ur det liksom. Fick rida mycket oftare än en gång i veckan och många olika hästar. Bytte till en bättre ridskola med bättre hästar och där red jag fram tills jag var 16 och började gymnasiet. Lektionerna gav så himla mycket, fick börja nosa på byten och rida hästar som var känsligare.

Parallellt med ridskolan började jag som 14 åring hänga hos en farbror med massa hästar där jag hjälpte till extra och fick rida mycket självständigt. Var även där jag red in mina första unghästar, inget arbete jag är stolt över men vet nu hur jag inte ska göra. Lånade hem sommarhäst två somrar där ifrån och fick prova på att ha egen häst. Fick tävla lite för han och vann några klasser men hästarna var otränade och inte så bra för att plocka upp mig i klasserna.

Som 15-16 åring hjälpte även en kvinna med lite löshoppning och inridning och visade senare hennes tre åring på championatet. Inga strålande siffror men väldigt lärorikt.

Det året jag fyllde 16 skaffade mina föräldrar mig en skolmuta för att jag hade sökt naturvetenskap (ville gå en helt annan linje men pappa tyckte natur var en bättre grund) i form av en foderponny vid namn Jollan. En riktig ragata, den enda jag provred för att hon stod ju så nära och det var smidigast så. Henne hade jag fram tills jag fyllde 18 år och lärde mig jätte mycket om ansvar, att hästar har dåliga dagar och att kämpa. Men sen var det inte roligt längre, skulle lägga av med hästar efter henne...

... klarade mig utan häst 2 månader innan jag fick kontakt med en tjej som behövde hjälp ett par gånger i veckan. Men hennes hjälp vidareutbildade jag min första ponny och utvecklades ytterligare i ridningen. Fick tillbaka glädjen helt enkelt

Hösten som 18 åring fick jag hem en 2,5 åring som skulle utbildas och visas på tre års testet. Väldigt lärorik tid, fick upp ögonen för unghästutbildning och hur fantastiskt roligt det var. Gick helt okej att visa henne på tre års testet, var väl förberedda.

Sen tog jag studenten, bestämde mig för att köpa ovannämnd tre åring men blev en tråkig historia av det bara och hon fick åka hem igen till uppfödaren. I samma veva köpte jag min första egna ponny som skulle agera sällskap till tre åringen men blev som sagt bara han kvar. Underbara Bengan som introducerade mig för livet utan ridning. Tålamodig och fantastisk ponny som på ett år gick från ohanterad till att kunna göra enkla byten på töm, sidvärts och massa annat kul. Började där nånstans (luddigt här) rida in en islänning åt granntanten och sållades andra inridningen på riktigt i mitt liv. En inridning jag är väldigt stolt över, fantastisk och känslig individ Red han i ett år innan ägaren själv vågade ta över och fortsatte att utbilda dom istället.

Från det att jag var 19 till nu (21) har det kommit och gått inridningar, tröttnade på att aldrig få rida hästarna längre än till gångarterna satt och stanna + svänga så i våras köpte jag mig en ettåring som förhoppningsvis blir en häst jag får utvecklas längre med. Får fortfarande erbjudanden om inridningar och utbildningar men den glöden har slocknat, nu vill jag bry mig om mitt egna.

Målet är att senare ta hem min shettis igen som är utlånad till en fantastisk tjej men det lär dröja många år tills dess och utbilda han vidare i tömkörningen. Med min stora får vi se hur långt vi tar oss, det enda som begränsar oss är min ridning.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Jag föddes nog med mitt hästintresse. Jag lekte häst och lärde mig nog galoppera innan jag kunde springa normalt Konstigt egentligen eftersom ingen i familjen har ett hästintresse och jag har aldrig haft hästar naturligt i mitt liv.

När jag var 4 år fick jag rida för första gången på en shettis på barnridning. Lyckan var total. Ridskolan i byn hade 7-årsgräns så jag fick vänta till dess men då började jag rida i nybörjargruppen.
Sedan höll jag till där i stallet så mkt jag fick, from att jag var 10 år fick jag bli skötare på en ridskolehäst så då hängde jag i stallet 2-3 dagar i veckan. Sedan blev jag skötare på en privathäst och var där i princip dagligen. Jag lärde mig mkt om hästskötsel de åren men det var en liten ideell ridskola med outbildade ridlärare och hästar så tills att jag var 13 år blev väl inte ridningen så finslipad. Däremot var jag alltid tuff och orädd som barn/tonåring och lärde mig mkt av att rida diverse knepiga hästar... Jag har alltid varit liten till växten och jag har varit den som fått ta tag i alla bråkiga ponnyer som behövt "tillridning". Kanske är det därför jag än idag känner mig mer hemma som ponnyryttare trots att jag ridit storhäst sedan jag var 15 (dock parallellt med ponny på fritiden tills jag var 18)...

Jag fick en ponny på foder när jag var 13 och hade sedan två ponnyer på foder under min högstadietid, då tog även ridningen fart. Jag började sedan på en bra ridskola i stan och därefter på ridgymnasium. Jag köpte egen storhäst när jag var 17 år.

Jag har aldrig tävlat desto mer eftersom jag inte haft intresserade föräldrar, men ändå fått möjlighet att ha hästar på foder osv. Tyvärr blev jag sjuk när jag var 18 år och hade sedan ett ganska långt uppehåll med hästarna. Började om igen när jag var 24 och red då som medryttare i ett par år innan jag började rida för tränare på en bättre ridskola. Köpte sedan min nuvarande häst ett år senare och den har jag nu haft i 1,5 år.

Jag har nu kommit tillbaka till en stor del av min "gamla" ridning jag hade på ridgymnasietiden även om det tagit tid. Det roligaste är att jag även känner att jag hittat tillbaka till min mer tuffa sida, vilken varit lite frånvarande i samband med ringrosten efter uppehållet. Har nu tidvis ett par ponnyer som jag rider åt andra vid sidan av min egen häst, och jag älskar det. Min dröm är att kunna rida ponny "på riktigt", kanske utbilda ungponnyer eller ta mig an bångstyriga "problemponnys" men det får framtiden utvisa. Jag vill inte jobba med hästar utan hålla det som min fritidssysselsättning och då får jag tidsmässigt begränsa mig till en egen, kanske två i framtiden om jag har andra uppstallningsmöjligheter.

 

[Janni]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Eftersom min mamma rider så började jag hänga i stallet innan jag ens kunde gå. Blev medryttare på en shettis en dag i veckan när jag var i treårsåldern som kastade av mig nästa varje gång men det var väll där någonstans jag lärde mig grunderna. Från och med då hängde jag i stallet jämt och mockade skit, sopade stallgångar och borstade hästar. Lyckan var när jag någon gång fick skritta av någon häst!

När jag var sju tyckte min mamma att det var dags för mig att lära mig rida på riktigt. Jag började på ridskola en gång i veckan och lärde mig rida lite mer ordentligt. Där red jag tills jag var 9 ungefär.

När jag var åtta så hängde jag på sidan av ridskolan, fortfarande i det privat stall jag växt upp i. Mina mamma hade börjat rida galopphästar och var aldrig i det gamla stallet längre men då det var nära vårt hem så fortsatte jag hänga där som någon slags maskot. en dag hände det man bara tror händer i en Min häst tidning. De äldre Tjejerna i stallet betedde sig lite underligt och tog med sig till sina förråd där de gav mig lite olika hästsaker. Allt från borstar till grimmor och träns. Jag fattade ingenting men var så klart jätte glad över att alla var så snälla. Efter ett tag ber en av tjejerna mig att följa med ner till vägen. Kommer inte ihåg exakt men hon bad mig om hjälp med något. När vi står där kommer en äldre tjej gående med en ursöt liten B ponny dansandes brevid sig och jag fattade fortfarande ingenting! "Här är din ponny, du får ha honom på foder ett tag om du vill" jag var helt chockad! (Det var alltså inte mina föräldrar som gav mig honom utan en vän till henne. mina föräldrar tog över kontraktet först senare). Han var en korsning welsh/russ med massor av olater för sig. (Gick inte att fånga i hagen, vägrade gå från stallet, bockade och gick på bakbenen, som för övrigt någon lärt honom göra på kommando osv) men jag älskade honom! Han lärde mig massor (bl.a. Släpp aldrig taget om du ramlar av ute i skogen, då får du gå hem) och efter ett tag så blev vi goda vänner och många av hans bus fasoner försvann. Han följde mig som en hund och tillsammans var vi dom värsta ponnyskenungarna någon sett. Totalt orädda och halvgalna for vi runt i full galopp över stock och sten och varken staket eller krondike kunde stoppa oss haha. Han hade nog blivit en fantastisk fälttävlansponny om han bara lärt sig trava fint och gå på transporten också.
Efter ca två år var det dags att lämna tillbaka honom. Min pappa som då tvingats hänga i stallet med mig hade förälskat sig i en stor tjock D ponny som stod bortglömd i ett hörn. Enligt ryktet hade han visat hyfsad talang för hoppning som ung men nu i princip bara gått i en hage sen han var fem (då åtta) han var stor, stark och totalt oskolad och jag var mycket mer sugen på en fin välskolad C ponny som också var till salut stallet. Men pappa hade bestämt sig och det var bara att acceptera om jag ville ha någon häst. Från början stack han med mig varje dag men efter mycket kämpande så tävlade vi upp till La/la hopp och dressyr samt lätt/msv fälttävlan. Red i tonåren även en del hästar åt andra och jobbade en del med galopphästar genom mamma.
Som en väldigt strulig tonåring som kämpat i stallet sju dagar i veckan i alla väder jämt så började jag tröttna.
Vi hade inte ekonomiska förutsättningar för att ta mitt tävlande högre (inte råd med längre resor, inte råd att träna för tränare mer än nångång då och då osv) så allt tillsammans gjorde att jag gav upp. Lät min medryttare ta över min ponny och ha som läromästare medan jag själv enbart fortsatte på den ridskola jag red ett par dagar i veckan på genom mitt gymnasium.
Älskade ridskolan då det bara var ridandet och man slapp allt slit runt om ett tag. Bara att ha ridhus och slippa rida i bäckmörker och snöstorm var underbart! Red många olika hästar och storhäst enbart vilket gjorde att jag utvecklades massor, speciellt i dressyren.
Efter gymnasiet red jag ett par hästar åt andra ett tag men la av med det med efter något år. Hade uppehåll i ca 4 år då jag fick barn osv.
Höll enbart i gång genom att hoppa in som reserv i en grupp på en ridskola då och då.
För ca två år sen så hade en vän till min mamma flyttat upp med sin träningsverksamhet hit och frågade om jag ville komma ut och rida lite. Ringrostig efter 4 års hästuppehåll så var det jätte läskigt att direkt kastas in med galopphästar i full träning. 2 och 3åringat med massor av energi och idéer. Trots det vart jag fast igen! Efter ett halvår började jag på ridskola vid sidan av galopphästarna för att även komma tillbaka med skolridningen. Så nu rider jag på ridskola en dag i veckan och på galopphästarna så ofta jag hinner, allt från 1-4 dagar i veckan

Drömmer om att en dag ha råd med egen häst igen och ta upp tävlandet ordentligt igen. Mitt mål är msv i både hopp/dressyr och fälttävlan på egenutbildad häst/ar. Har massor med ambitioner att komma så långt jag kan men massor av begränsningar för tillfället så satsar nu på att utvecklas så mycket det går i både ridning och hästeriet i stort med de förutsättningar jag har!

 

[Paxiie]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Jag fick min första ponny som 3 åring, en shettis, sedan en maxad d-ponny som 11 åring och när jag var 16 så fick jag ett ardennerföl. Förra året köpte jag ett 3 årigt quartersto som jag håller på att utbilda för tillfället

 

[bigganl]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

I ca 4-årsåldern var vi hos ingifta släktingar som hade hästar. Jag sattes på en shettis och sen var jag biten. Jag ville inget annat än att rida. När jag skulle fylla 10 fick jag äntligen börja på ridskola. Fortsatte där troget. Var i stallet på helger och senare även vardagar. Jobbade så mycket jag kunde i stallet. Vi kunde jobba helger i stallet på den tiden och få betalt för det. Detta gjorde jag ofta från 12 års ålder. Jobbade i stallet sedan, gick RIK 0 och började jobba även som instruktör. Red allt jag kom åt, tävlade dressyr på en lektionshäst under några års tid. Slutade på ridskolan -91. Hade häst på halvfoder ett tag. Red olika privathästar, det fanns gott om hästägare som behövde hjälp med hästarna, hade en hel del privatlektioner under den tiden också. Flyttade sedan ut på landet och fick ett eget stall. Underbart. Hade en häst på foder ett par år sen köpte jag mig en unghäst. Köpte honom med en tanke om att jag skulle ut och tävla igen, men under tiden insåg jag att jag inte hade minsta tävlingslust kvar. Hade den i ett par år och köpte sedan stoet som jag har kvar än. Sedan 2006 rider jg för en AR-tränare. Det tankesättet mixat med min tävlingsdressyr passar mig klockrent. Jag tränar regelbundet för tränaren i vanliga fall, men nu har mitt sto nyligen fått föl så det har blivit en paus i tränandet.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Jag började rida på eget initiativ som treåring. Nära oss bodde en hel flock med shetlansponnyer som grannens tonårsdöttrar höll på med, de var alldeles för stora för att rida på dem, men de körde och pysslade, och jag fick hänga med och då självklart rida också. Nu kan jag inte riktigt förstå hur mina föräldrar vågade släppa en treåring själv med ett annat barn och rida, men det var väl en himla tur att de inte fattade det själva.

Jag red där mellan 1992 och 1996, flera gånger i veckan, sen åkte tjejen till USA för att plugga. Då började jag på ridskola, var sju år då. Trivdes inte alls på den första ridskolan, ridläraren var inte alls bra och hästarna alldeles för stora, så jag bytte efter ett år. Mellan 1997 och 2002 red jag på en annan ridskola, och när den ridläraren flyttade följde jag efter och red sen där mellan 2002 och 2007.

Sommaren 1996 fick jag låna en av de där små shetlandsponnyerna i tre veckor, sommaren 1999 hade jag en annan i en månad och hela sommaren 2000 hade jag en shettisvalack på foder. Det var nog då mina föräldrar fattade att det där hästintresset inte skulle växa bort av sig självt, så i december samma år fick jag en nioårig welsh mountainvalack på foder. Det var kärlek vid första ögonkastet, min absolut allra bästa vän i världen. Ett halvår senare köpte jag honom, och han blev min första egna häst på riktigt.

Han kunde absolut ingenting när jag köpte honom, han var inriden men inte mycket mer. Jag utbildade honom själv, men jag hann bli för gammal innan vi hann börja tävla. Då fick jag ponny nummer två på foder, det var 2002. En femtonårig korsningsponny, welsh-arab, som hade tävlat allsvensk hoppning innan, en riktig läromästare. I princip allt jag kan om ridning har hon lärt mig och vi tävlade i flera år.

2005 bytte jag stall, jag var sexton år och skulle väl börja nosa lite på det här med stor häst, och det passade så bra att i det nya stallet fanns ett halvblodsto som fått föl och som ägaren inte hade tid med längre, så jag red och tävlade henne som min fram till 2007, parallellt med ponnyn. Det slutade med en ridolycka och ett avslaget ben, sen red jag bara ponnyn i några år. 2008 dog welshen, och det blev bara foderhästen kvar.

2012 köpte jag min new forest, hon är född 2010, och blev inriden sent i våras. Den andra har jag på livstidsfoder. Tanken med new foresten är en hyfsad allroundhäst som kan gå både dressyr och hoppning, förmodligen kommer jag ta föl på henne så småningom.

 

[saraaandersson]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Jag red första gången som 2-åring; efter det åkte familjen på söndagarna till stallet på "ponnyridning" -5kr/varvet.
Började på ridskolan när jag var 8år. Där red jag tills jag fyllde 18. Som alla andra stall-flickor var min stora dröm att äga en egen häst. Mina föräldrar är helt okunniga och hade väl knappt klappat en häst innan... och de var väldigt bestämda med att jag fick köpa häst när jag blev vuxen.

Som 14åring började jag rida ett ungsto på sommaren. Jag red henne ca 3 dagar i veckan.
16år fick jag min första medryttarhäst.
17år började jag rida islandshästar.
18år köpte jag min första egna häst! och slutade på ridskolan. Hästen var en 2½årig valack, islandshäst; som jag sedan red in och utbildade själv Gjorde även min första tävlingsstart som 18åring.
19år gjorde jag praktik och började "arbeta" med hästar. Instruerade ibland på "ridlekis", tränade lite hästar och hjälpte till med det mesta på gården.
20-21år jobbade jag till och från på samma gård, men med lite mer ansvar och mer träning utav hästar.
21år sålde jag min häst och köpte ett ungsto, med mer kapacitet. Började också på Hippologprogrammet med inriktning islandshäst.
Idag: 23år: Börjar sista året på Hippologen i höst. Har startat eget företag där jag mestadels tränar hästar. Har även några privatlektioner och räknar foderstat. Min första uppfödning är född (efter mitt sto)

Framtidsplanen är att utveckla företaget mer, köpa fler hästar & troligtvis starta ridskola så småning om; har som mål att endast kunna leva på hästarna

 

[Jfrelin]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Vad tråkiga upplevelser du haft men kul att du ändå vill rida och hålla på med hästar. Kommer nog bli jättebra men glöm inte att ta hjälp av någon duktig som du litar på. Att ha hela ansvaret för en häst är mycket att ta på sig och svårt om man inte är erfaren.

Här är min resa på ett ungefär:
Jag började rida när jag var 10 år på ridskola. Red där tills jag var 14-15 år och tävlade en del LB dressyr och LC hoppning på ponny. Jag bytte då ridskola till en mer tävlingsinriktad och fick i samband med det bli medryttare på en trakhener hingst som jag tävlad i LA dressyr och 115 cm i hoppning. Red honom i ca 1 år. Fortsatte på ridskolan tills jag blev 18 och red då LA dressyr och 110 hoppning.

Vid 18 år blev jag halvfodervärd på en 6 åring som jag tävlade LA dressyr, tränade MSV, och red lite hoppning men det var där någonstans jag bytte helt till dressyr.

När jag var 24 köpte jag min första egna häst, en femåring, som jag hade i 3 år innan jag såld och köpte en ny häst. Den hästen hade jag ett par år men han var galen så jag blev rädd. Vi tävlade LA:6-MSV i dressyr.
Tog en paus när jag "sålde" honom och blev medryttare på en 5årigt hoppsto. På henne fick jag tillbaks mitt självförtroende och efter 1 år som medryttare så ville jag köpa egen häst igen. Divan köpte jag när hon var 3 år och hon är nu 6 år och vi tävlar LA dressyr och siktar på MSV nästa år.

Utöver allt detta har jag varit på träningsläger i FT 3 år i rad, jobbat med hopphästar i England varje sommar mellan jag var 14-16 år (då lärde jag mig sjukt mycket), jobbat hos Royne Zetterman och varit i Tyskland och tränat dressyr med hästen i 2 månader.
Jag bodde i stallet när jag red i ridskolan och försökte alltid lära mig så mycket som möjligt. Var veterinären där t.ex följde jag typ efter och frågade varför då? konstant

Det viktigaste jag lärt mig är att vara ödmjuk. Då kommer man långt. Man vet oftast inte bäst själv

Här är jag på min första tävling. 11 år gammal. Det var en caprillitävling och vi kom trea.

 

[tuaphua]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Jag tycker också att det är jättebra att du inte blivit knäckt av de trista erfarenheter du haft!
Och håller med om att du absolut ska ta hjälp av någon tränare som du känner dig trygg med.
En bra tränare kan förutom vanlig ridutbildning hjälpa dig bli tryggare och modigare. Ridning handlar så mycket om att våga!
Våga testa och våga göra fel.

Jag började rida på ridskolan när jag var 6 år gammal. Jag började i slutet av en termin med äldre barn som redan ridit den terminen. De hade börjat trava och galoppera. Så jag fick göra det rätt omgående. Jag var rädd ofta de första åren jag red.

Jag slutade på ridskolan när jag var 12 år. Jag blev medryttare på en ponny som eg var allldeles för svår för mig. Han var rent farlig och jag ung och okunnig. Jag avskydde ponnyn. Men vågade inte säga upp mig.

När jag var 13 hade jag prao på Solvalla. Fastnade för en häst där som var en riktig dåre. Han attackerade och fullföljde attacker mot folk med resultat att han sparkat någon medvetslös hos Stig H innan de fick ut mannen.
Jag var ung och romantiserande och ville "rädda honom". Jag fick ju inte hålla på med honom egentligen. Men smög med det. Han och jag fick någon slags band, trots att jag var okunnig.
Jag blev påkommen. Men de såg att han märkligt nog inte gav sig på mig.
Så jag fick börja sköta och sen rida hästen.
Här någon gång stötte jag också för första gången på min ena tränare och fick upp ögonen för andra saker än engelsk ridning. Western, NH, Frihetsdressyr kom in i bilden med..

Jag fortsatte rida ponnyn med och hade börjat gilla den.
Ägarinnan skulle sen sälja iom att hon inte fixade honom och hade blivit skraj.
Han hade fått rejält med stryk och blivit sån som försvarar sig.
Hon insåg att ingen vill köpa en farlig ponny efter lite försök. Så han blev vet-undersökt och utdömd för lynnesfel.
Jag grinade och hade mig och mina föräldrar köpte honom till mig för slaktsumman då jag var 15 år.

Efter 9:an var jag skoltrött och fick tack vare att jag grejat problemhästen jobb på Solvalla i det stallet. Den hästen hade sålts till Malta. Men jag red en del andra travare. Jag lärde mig mycket om hantering av unghästar och hingstar där. Och träning och vetvård.. Jag hade tur som hamnade hos en av Sveriges främsta, utan att veta vem det var först.

Jag har alltid tränat dressyr. Och insåg att travet inte var vad jag var intresserad av.
Tyvärr blev jag här väldigt dålig av en ridolycka. Så jag kunde inte längre rida halvblod.

Hittade mina nuvarande dressyrtränare och insåg att jag hittat ett ridsätt jag inte fick ont av och som funkade på min egensinniga ponny.
Insåg också att jag kunde rida en del andra raser, bla araber, PRE etc.
Så jag började rida ett par såna.

Gradvis blev jag mer och mer skolad och också mer och mer av med min värk.
Så till slut kunde jag igen rida halvblod.

Long story short så har jag idag fortf kvar ponnyn. Han är idag 30 år och lyckades bli utbildad tom piaff och galoppiruetter inom dressyren. Han bugar och ligger också på signal. Han är också en rätt trevlig individ numer.
Jag har ibland använt honom till att låta elever rida. Och till att lära andra hästar saker.
Jag har också ett halvblod och arbetar med dressyr(ridning, arbete vid hand och lektioner) och "hantering/problemlösning" och trickträning/frihetsdressyr. Jag gör en hel del rehabjobb, mentalt som fysiskt.
Jag har hunnit jobba med det här ett bra tag och har innan det gått som lärling till både problemlösaren under ett par år och fått undervisning av mina dressyrtränare både i dressyr och i hur man lär ut/hanterar kunder etc. Jag har bott där i perioder och hårdtränat.
Jag har toppenpersoner att sammarbeta med inom vet och rehab. De lär mig mycket!
Jag har haft så mycket flyt i att jag råkat på rätt personer som dels är så kunniga och inom toppskiktet i vad de gör och också så otroligt generösa med sin kunskap!

Just nu korrigeringsrider jag mest andras hästar. Det är inte så utvecklande för ens egen ridning, tvärtom. Men jag har tagit tag i att utbilda min ena nu. Så jag hoppas att få finlira lite på ngt eget igen.
Gubbhästen orkar inte riktigt med någon avancerad dressyr mer. Sen är han inte så exteriört begåvad direkt, Islandskorsning som han är.
Min andra är efter i utbildningen ridmässigt. Han börjar dock bli rätt trevlig mentalt. Och det är det som varit hans akilleshäl, försvarsbeteende a la resning/bock.
Även han bugar och ligger och görs lite frihetsdressyr med.

Man behöver inte vara konstant rädd bara för att man varit det ett par år.
Jag var också feg att testa saker, länge efter jag slutade vara rädd för att rida/för hästar. Men man blir bäst hästmänniska om man vågar vara spontan, lekfull och vågar göra fel!
Så ts: Testa! Ta hjälp av en instruktör som ser dina begränsningar och pressar dig till strax under dem.
Och testa saker i resten av livet! Ju mer du provar saker du är rädd för och trotsar rädslor, desto lättare blir det!
Man blir bra på det man tränar! Och tränar du utanför hästeriet på att göra läskiga saker kommer du ha lättare för det med hästar också!
Lycka till!

 

[pinky]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

I mitt huvud blev jag blixtförälskad i hästar 3 sidor in i en Frida-bok i första klass. Mina totalt ointresserade föräldrar kanske har en annan version, men så minns jag det iaf.

Jag fick iaf börja på ridskola när jag var sju, så den där blixtförälskelsen måste ha tjatat livet ur mina stackars föräldrar, haha.

Minns att jag var väldigt spänd i början, inte direkt rädd eller nervös, bara väldigt spänd av förväntan. Kräktes på parkeringen utanför stallet en gång...

Gnetade på ridskola en gång i veckan i ungefär 5 år, mycket mer hästkontakt fanns inte förutom de relativt få gånger vi hängde lite i ett stall som en bekant till min kompis föräldrar hade.
Det fanns flera stall om vi bara tagit oss några km bort, och vi bodde nära travbanan, men vi var för fega för att bara åka dit och klampa in när vi inte kände någon alls.

När jag var 12 nappade jag och min kompis på en annons om ett travstall i närheten som ville ha ridhjälp, och DET var ett lyft.

10-15 hästar som bara var "våra egna", ett stall med massor av smutsig utrustning att putsa och hästar att rykta på. Att de skulle ridas in och i flera fall tuktas ganska hårt (2-3-åriga hingstar...) var ett mindre bekymmer. Man bara gjorde, liksom.

Dit cyklade vi i ur och skur, varje dag och red ibland 3-4 hästar var i ca 3 år. Vintertid kunde vi få skjuts om vi hade tur, annars gick vi 4 km genom snön.

När jag var 15 fick vi förfrågan att köpa en av hästarna som vi en gång ridit in, och det gjorde vi. Lycka var det, men första hästen är ju tyvärr alltid lite av ett experiment.

Tack och lov stod han uppstallad i ett stall med kunniga vuxna, för våra föräldrar hade ingen koll alls, och 8 år på ridskola (vi fick sluta när vi köpte hästen...) är verkligen inte att jämföra med verkligheten som hästägare. Och i travstallet hade vi ju i stort sett BARA ridit, inte gjort så mycket annat.

Den här hästen var jag delaktig i tills jag var 23 och flyttade till en annan stad, då köpte jag min första alldeles egna häst, och sedan har det rullat på. Det var i den vevan jag insåg att jag var en ganska kass ryttare, och började utveckla min ridning med nya synsätt och tränare.

 

[Ginne]

Sv: Hur ser din "rid-karriär" ut?

Jag och min syster är nog födda djurtokiga. Vi älskade ponnyridning när vi var 5-6 år gamla. En gång när vi var i en djurpark betalade morfar för tio rundor på en gång och vi fick rida runt runt, varv på varv, vi var i himmelriket! När vi var i lågstadieålder började vi på ridskola, efter ett par år hyrde vi en ponny, sedan åkte vi på ridläger och därefter fick vi en egen ponny. På den vägen är det, ponnyn byttes mot häst. Vi tävlade, mer eller mindre framgångsrikt, främst i hoppning. Universitetsstudier och barnafödande gjorde att ridningen fick ta en paus i 10 år, men sen kom det igång igen. Nu var det western gällde!

Vid din ålder var vi som bäst igång med hoppningen och ungefär då bytte vi från ponny till stor häst, vilket i och för sig inte blev något lyft tävlingsmässigt...