Hur överleva kvällen?

[Madick]

Jag brukar inte skriva så mycket om mig själv, men nu måste jag få lite stöd.

Barnen åkte just till sin pappa och ska vara borta 5 dygn, och det är så TUNGT. Hur i bängen ska jag klara den här kvällen? Jag vill inte göra nånting och då kommer ju kvällen bli evighetslång. Sov länge i morse så det är inte heller ok att gå och lägga sig, då kommer jag bara ligga och vrida mig.

I morgon kommer det kännas bättre, men NU, vad ska jag göra NU? Dessutom förvärras det av att han kom ngt tidigt så vi var inte helt beredda och minstingen reagerade med att bli ledsen och ville inte släppa mig. Helt ok att komma till pappa, men förberedelsen måste funka.

Jag HATAR det här.

 

[paradiset]

Sv: Hur överleva kvällen?

Glömma bort dig lite i en bra film? Bok? Baka? Bubbelbad med levande ljus och raka dig, måla naglar, skrubba lotion och ja hela köret? Slå på värsta dance musiken och göra ngt samtidigt och bara njuta? Gå ut och gå?

 

[KisseNova]

Sv: Hur överleva kvällen?

håller med dig i dina tips

Vad är det som är så viktigt att passa tiden? Förstår inte riktigt vad det är du gör om du förberedelsen måste fungera. Själv kör jag bara på att hans pappa kommer, sonen öppnar,sen åker ytterkläderna på och det pussas hej då. Kanske inte så kallt och kyligt som det låter men i korta drag.

 

[Madick]

Sv: Hur överleva kvällen?

Efter 1½ år av lämningar och hämtningar så vet jag vad som behövs för att överlämningen ska bli smidig. För minstingen så är det just förberedelsen. Att det inte är en överraskning (som idag när han bara klev in utan att ringa på dörren?!?!).

Hade han ringt på dörren som vanligt så hade båda barnen tävlat om att öppna dörren och glatt skuttat iväg. Nu skrämde han den yngsta och då kom separationsångesten fram som annars inte märks så mycket.

Vad gäller tiden så var vi mitt uppe i en lek som om jag vetat att han skulle komma när han gjorde hade varit avslutad. Nu blev det ytterligare en negativ sak, att avsluta lekar är alltid svårt oavsett om det gäller att åka till dagis, borsta tänder, gå och sova eller bara gå och äta middag.

Det som gör ont i mig är just när barnet inte är klart och vi måste skiljas. Jag vet att så fort de är utom synhåll är det roligt och kul, det är jag som sitter kvar med känslan att vi skildes fel.

Det är så lite som skiljer en bra lämning/hämtning från en dålig, att skrämmas (stå i hallen utan att ha gett sig tillkänna) eller vara stressad gör det direkt dåligt.

Jag ångrar redan att jag skrev den här tråden, för självklart är det MITT fel, jag gör så barnet blir ledsen. Tack för den.

 

[skogsridmulle]

Sv: Hur överleva kvällen?

*Tröstkram*
Ja och barnen kommer över de missarna snabbare än vad man själv gör. Har ibland med hjärtat i halsgropen ringt dagis o undrat om V är okej o det verkar som att -Out of sight out of mind, tyvärr stämmer rätt bra.

 

[Madick]

Sv: Hur överleva kvällen?

Tack.

Jag är inte ett dugg orolig att barnen (barnet, det äldsta tycker allt är hellajbans, barn är individer...) skulle fara illa eller så när de är borta.

JAG SAKNAR DEM och första kvällen är det värst. Och värre blir det när det blir knas som det blev nu.

 

[skogsridmulle]

Sv: Hur överleva kvällen?

Jag vet, ensamheten är hemsk. Det tar ungefär lika lång tid att trivas med att vara utan barnen som de är borta. jag brukar känna mig väl till mods två timmar innan de är tillbaka oavsett om de är borta en vecka eller en helg. Man är ju lite patetisk också, för man är så van att bli sysselsatt med spel, lekar, mat o tandborstningar så att vara utelämnad till sig själv är ju när man är ovan.
Mäktar du inte med något annat får du väl städa deras rum? eller Buke-surfa

 

[Silverkedjan]

Sv: Hur överleva kvällen?

JAG SAKNAR DEM och första kvällen är det värst. Och värre blir det när det blir knas som det blev nu.

Såklart.

Men trösta dig med att knaset är glömt av barnet.

Det är bara ditt dåliga samvete (som man alltid har som förälder) som gnager om det. Använd det konstruktivt för att få till en bättre dialog med pappan som säkert egentligen tycker det är lika jobbigt men inte har så bra verktyg (typ buke ) att hantera det på.

Att sakna barnen (min äldsta är borta nästan halvtid nu ) är tillåtet!

Det gäller bara att komma ihåg allt det där man blivit galen på att man inte hunnit med när man hade dem så man verkligen FÅR det bästa av två världar.

Dessutom är det BRA på sikt det du går igenom även om det är ledsamt nu.

Du kan medvetandegöra för dig själv vem som behöver vem och varför, och få tid att bearbeta din saknad och behov av sällskap så det inte går ut över barnen sedan så de slipper skuldkänslor

 

[Basilika]

Sv: Hur överleva kvällen?

Jag mår också botten när mina ungar åker till pappa. Luften går liksom ur. Jag brukar ägna mig åt att göra sånt jag inte gör när barnen är här. T ex dricker coca-cola till frukost eller så. Jag städar kanske såna där uddaställen och tar extra långa promenader med hunden.

 

[pigleton]

Sv: Hur överleva kvällen?

Jag förstår dig verkligen, det är aldrig kul och definitivt inte när överlämningen känns kass.

Fick själv ringa till M idag för att förbereda honom på att dottern inte ville dit och dessutom var svartsjuk som attans på hans fästmö.

Själv har jag bara V ett par dagar och vill du komma hit på en fika är du varmt välkommen, det vet du!

 

[KisseNova]

Sv: Hur överleva kvällen?

Har inte velat svara förrän jag såg svaren på pm.

Ts ifråga missförstodd mig vilket är väldigt lätt i en sån situation och jag hoppas att hon förstod hur jag menade nu när jag förklarat mig b'ättre....