Hur mycket ska man puscha?

Emiro

Trådstartare
Det här är ett lyxproblem, det är jag medveten om men jag hoppas ändå att ni har lust att råda mig lite här.
Jag känner mig villrådig vad som är det rätta att göra.
Vi bor på en hästgård och min 8-åriga son har haft sin shettis i nästan hela sitt liv. Han älskar henne och är ofta ute och gosar med henne. Han har ridit western och bruksridning med henne och tyckt att det är kul.
Men det är väldigt sällan han själv kommer med förslaget att han vill rida utan det är alltid jag som får fråga. Väl ute i stallet tycker han det är kul men helst vill han bara sitta inne och titta på TV.
Nu börjar han bli för stor för henne men vi har förmånen att låna vår inackorderings fina c-ponny som är den bästa läromästaren man kan tänka sig. Han har ridit WE och westernlektioner med henne och det har gått bra. Han är väldigt förtjust i ponnyn och vill att vi ska köpa henne.
MEN det är samma här, det är alltid jag som får fråga om han vill rida. Nu senast blev hans WE-lektion avbokad och han verkade inte ledsen över det. Jag frågade om jag skulle försöka ordna en westernlektion åt honom istället men det behövdes inte. Det känns inte som om han är så intresserad egentligen.
Jag känner mig villrådig. Hur mycket ska jag försöka? Vi har ofta pratat om att det är helt ok att sluta rida om han vill. Shettisen kommer inte att säljas för det. Och att han inte ska rida för att mamma vill det utan för att han själv vill det. Men då säger han alltid att han inte vill sluta rida. Dessutom vill han ta över sin bonussysters D-ponny när han blir stor nog. Men i så fall behöver han verkligen rida lektioner om han ska kunna klara av den ponnyn som är lite peppigare.
Ibland känner jag att jag bara ska släppa det och inse att han inte är intresserad men samtidigt känner jag att han är bara 8 år och det kanske behöver pushas vad det än gäller eftersom TVn är det som drar mest.
Han är inte intresserad av något annat än TV-spel och att titta på TV. (Jo, motorsport men det är han och hans pappas grej. Vi är skilda.)
Vi bor ju på en hästgård och hela familjen rider så det vore ju kul om han fortsatte så att han kan bli så pass duktig att vi alla kan rida tillsammans. Jag har två rädslor i det här känner jag. Den ena är att jag kanske pushar honom att göra något han egentligen inte vill och den andra är att jag låter bli och han inte har något intresse alls.
När vi väl har varit på tävling är han helt lyrisk och pratar om alla träningar han ska åka på och hur jättekul det är men sen droppar det liksom av i vardagen. Jag är själv uppvuxen med egen ponny och känner så väl igen den där lyckan och vill verkligen att han ska få uppleva den. Men utan att pusha.
Nu börjar det här bli lite svamligt känner jag. Hoppas att ni kan råda mig i detta.
 
Jag hade satt gränser för TV-tittandet/spelandet, och sen finge han hitta på vilken aktivitet han vill istället för att sitta vid TVn. Kanske blev det ridning (jag är inte hästmänniska så det har aldrig varit något praktiskt alternativ här :D), kanske blev det något annat. Jag hade alltså pushat honom att göra något, men i valet av vad fick han bestämma själv.
 
Hmm... Skillnad på att pusha och att föreslå, tycker jag. Svarar han glatt ja på frågan "skall du med ut och rida?" så är det en sak och då är han säkert rätt intresserad av ridningen egentligen. Men säger han ofta nej och kommer med undanflykter, då är det ju ett tecken på att det inte är så kul, tror jag...

I ditt ställe skulle jag fortsätta med mitt eget intresse ridning, och erbjuda mitt barn att "hänga på". Utan tvång eller tjat.
 
Svårt det där tycker jag. Det är en flytande gräns mellan peppning och pushning! Jag är personligen allergisk mot föräldrar som pushar sina barn mer än det är nödvändigt. Samtidigt är jag själv ett exempel på nån som fick tjata sig till att rida, alltid betala allt själv och göra allt jobb - och aldrig bli skjutsad nånstans. Jag vill gärna ligga mittemellan ;).

Min dotter är snart 12 och fläckvis hästintresserad. Jag har haft ponnyer tillgängliga åt henne i perioder, och det har gått upp och ner. Hon har aldrig lärt sig rida, men har ändå ett visst intresse. Nu jobbar jag delvis med häst, med seminstation, egen uppfödning och många inackorderingar så det blir naturligt att jag är mycket i stallet. Hon hänger på i viss mån.

För dagen har vi löst det så att vi har en D-ponny som även jag kan rida. Då är det till visst nöje även för mig, och vill hon inte rida så rider jag helt enkelt.

Jag tycker som nån skrev, låt honom int ebli hängande helt vid TV och spel (lätt hänt när det är jullov osv, det är samma här), men tillåt honom att bestämma vad han gör med tiden istället. Föreslå ridning, gärna, men utan krav på att "hästen ska ridas fem dagar i veckan".

(detta blev också svamligt :D)
 
Jag tror också på att begränsa tv-tiden. Jag själv anser att TV är en kvällsaktivitet och TV:n är därmed inte på dagtid annat än i undantagsfall. Å andra sidan är TV överlag undantagsfall här då den är igång kanske 1 gång i månaden. Max :p

Vad barnet väljer för aktivitet i stället lär du märka :)
 
Känner igen det där med vår 8åring. Vi har infört platt/TV/skärmförbud under dagtid, från kl 18 får man ha den. Han blev totalt beroende och valde alltid platta/dator/TV framför i stort sett allt.

Han spelar ett instrument (och är RIKTIGT talangfull) sen han var 7 år. Intresset är stort för spellektionerna(har världens bästa lärare) och för orkesterträning, men det där med att träna/spela hemma görs i princip aldrig på eget bevåg. Ibland nämner vi det och han säger "JA!" andra gånger säger han nej och då slipper han. Vi har sagt att han inte måste spela om han inte vill, men då säger han att han vill. Och jag har förklarat att även om han är exceptionellt duktig (musikskolan verkar helimponerade) så behövs det tränas ändå för att kunna bibehålla och bli bättre. Det förstår han, men gillar inte "traggla".

Vi ser instrumentet som något som ska vara roligt. Han får fortsätta så länge det är kul och vi tjatar inte. När han vet att han ska träna in något för att ha en uppspelning osv så tränar han mer (dock aldrig på eget initiativ, vi får påminna) - han gillar själva uppträdandet och att få visa upp vad han kan.

Jag tror du gör helt rätt; fortsätt fråga (det är inte att puscha hårt tycker jag) och acceptera de gånger han säger nej. Jag tänker att om det blir något man alltid får höra tjat om så tappar man nog (nästan) garanterat intresset istället. Det räcker så bra med att man måste tjata om annat som faktiskt är nödvändigt att kunna/göra (träna på skolämnen, duscha osv).
 
Jag hade lite av samma sits som dig, bara det att min son tydligt och bestämt sa ifrån när han var i 7-årsåldern. Han tyckte inte det var roligt och förstod inte vitsen med ridning (hans egna ord).
Jag har heller aldrig tjatat och även talat om att man får säga ifrån om man inte vill, det finns inget tvång. Vi har även pratat om det där med intressen och att man ska prova på olika saker. Just nu är det judo i fokus...

Nu kan han rida ibland ändå när anden faller på och jag låter det vara så. Jag tror att intresset kommer tillbaka av sig självt om det gör det, om det inte gör det så är det inte hela världen. Han har ju grunderna i ridning och kan ta upp det när och om han vill...

Jag tycker du gör rätt som frågar och tycker inte heller att det är att tjata.
Men du känner ju din son bäst, är han av den typen som aktivt säger nej vid en fråga på vad han själv vill?
Om han är det är det ju lugnt - då vet du om ett ja är ett ja och ett nej är ett nej utifrån han själv.
Det gör definitivt min... och han kan motivera sina nej utifrån sig själv, han bryr sig inte om vad "andra" gör eller tycker ;)
 
Nu har inget av mina barn tyckt att just ridning är kul men de har andra idrotter som de håller på med och ibland behöver man helt enkelt puffa igång dem för att det är väldigt skönt att ligga framför tvn. ;) Just ridning blir ju väldigt speciellt om man har det hemma men när det gäller lektioner och träningar så kör jag iväg mina barn om de inte är sjuka. Har man påbörjat något så genomför man det, man kan inte hoppa över en träning bara för att det just där och då tycker att det är roligare med tvn. Än så länge har den yngsta spelat fotboll i fem år och innebandy i fyra år, skyttet är kanske det som är mest likt ridningen i det här fallet och där får han välja om jag ska anmäla honom till tävlingar och är man anmäld så måste man träna. Han är 10 år nu och fyller 11 i sommar, tränar fotboll/innebandy två gånger i veckan med matcher nästan varje helg, och skytte 1-2 två gånger i veckan med tävlingar i genomsnitt 1 gång i månaden. Innebandyn/fotbollen går före skyttet i och med att han tycker att det är roligast.
Den äldsta har numera skytte som enda sport och där har vi tonårsproblem... ;) Hon vill bli bäst, men att lägga tid på träning är svårt att prioritera... :crazy: Där är vi väldigt försiktiga med att lägga press på träning i och med att det är väldigt många som lägger av i den åldern, istället försöker vi anpassa träningstiderna efter henne och ge tillräckligt med utrymme till skolan och kompisar. Tur för henne att hon har en stor talang. ;) På henne tror jag att det kommer att komma ett avgörande på sportlovet då hon ska åka iväg på skytteläger på skyttegymnasiet, antingen kommer det att ge en nytändning och stort engagemang på träning och tävling eller så kommer hon att lägga av eftersom hon inte vill satsa så hårt.

Men i ts fall, jag skulle inte tillåta att bli sittande framför tvn/skärm hela dagarna, dag ut och in. Fråga om han vill rida men även ge fler alternativ till rörelse/aktivitet.
 
Det här är ett lyxproblem, det är jag medveten om men jag hoppas ändå att ni har lust att råda mig lite här.
Jag känner mig villrådig vad som är det rätta att göra.
Vi bor på en hästgård och min 8-åriga son har haft sin shettis i nästan hela sitt liv. Han älskar henne och är ofta ute och gosar med henne. Han har ridit western och bruksridning med henne och tyckt att det är kul.
Men det är väldigt sällan han själv kommer med förslaget att han vill rida utan det är alltid jag som får fråga. Väl ute i stallet tycker han det är kul men helst vill han bara sitta inne och titta på TV.
Nu börjar han bli för stor för henne men vi har förmånen att låna vår inackorderings fina c-ponny som är den bästa läromästaren man kan tänka sig. Han har ridit WE och westernlektioner med henne och det har gått bra. Han är väldigt förtjust i ponnyn och vill att vi ska köpa henne.
MEN det är samma här, det är alltid jag som får fråga om han vill rida. Nu senast blev hans WE-lektion avbokad och han verkade inte ledsen över det. Jag frågade om jag skulle försöka ordna en westernlektion åt honom istället men det behövdes inte. Det känns inte som om han är så intresserad egentligen.
Jag känner mig villrådig. Hur mycket ska jag försöka? Vi har ofta pratat om att det är helt ok att sluta rida om han vill. Shettisen kommer inte att säljas för det. Och att han inte ska rida för att mamma vill det utan för att han själv vill det. Men då säger han alltid att han inte vill sluta rida. Dessutom vill han ta över sin bonussysters D-ponny när han blir stor nog. Men i så fall behöver han verkligen rida lektioner om han ska kunna klara av den ponnyn som är lite peppigare.
Ibland känner jag att jag bara ska släppa det och inse att han inte är intresserad men samtidigt känner jag att han är bara 8 år och det kanske behöver pushas vad det än gäller eftersom TVn är det som drar mest.
Han är inte intresserad av något annat än TV-spel och att titta på TV. (Jo, motorsport men det är han och hans pappas grej. Vi är skilda.)
Vi bor ju på en hästgård och hela familjen rider så det vore ju kul om han fortsatte så att han kan bli så pass duktig att vi alla kan rida tillsammans. Jag har två rädslor i det här känner jag. Den ena är att jag kanske pushar honom att göra något han egentligen inte vill och den andra är att jag låter bli och han inte har något intresse alls.
När vi väl har varit på tävling är han helt lyrisk och pratar om alla träningar han ska åka på och hur jättekul det är men sen droppar det liksom av i vardagen. Jag är själv uppvuxen med egen ponny och känner så väl igen den där lyckan och vill verkligen att han ska få uppleva den. Men utan att pusha.
Nu börjar det här bli lite svamligt känner jag. Hoppas att ni kan råda mig i detta.
Är inte alltid allting man gör jobbigare än att se på TV eller spela TV-spel? Om man istället tänkte sig att det handlade om en ridlektion eller en simlektion eller fotbollsträning skulle han ju säkert ofta bli släpad dit också. Eller såhär, om jag hade bokat fotbollsträning till min (låt säga) dotter i ett halvår så hade hon fått gå på fotbollsträning varje lördag det halvåret och sedan fått välja att sluta eller inte.

Haken här är väl att ridningen är någonting man kan göra närsomhelst, i morgon lika gärna som idag och som alltid är jobbigare än att se på TV. Det kommer alltid att vara så. Försöka släpa ut min son till pulkabacken är inte alltid heller så himla lätt (5 år), det är ju jättekul, men det ÄR jobbigare än att sätta på sig kläder och gå ut än att se på film (Jisses till och med Leos lekland är ju roligare att åka till om en halvtimma än nu...).

Så jag säger också, begränsa TV och Dataspel och säg att han måste hålla på med en sak tre gånger i veckan, fotboll, ridning, teckningsskola, keramik, tennis. Vadsomhelst. ;) Sannolikt vill han då rida de tre gångerna, och det kanske är lättare med bestämda tider.
 
Jag hade satt gränser för TV-tittandet/spelandet, och sen finge han hitta på vilken aktivitet han vill istället för att sitta vid TVn. Kanske blev det ridning (jag är inte hästmänniska så det har aldrig varit något praktiskt alternativ här :D), kanske blev det något annat. Jag hade alltså pushat honom att göra något, men i valet av vad fick han bestämma själv.
Ja, det är jag också inne på. Han har regler för plattan, den får han bara använda på helgerna. Men TV-tittandet har nog varit för fritt antar jag. Vad tycker du är lagom?
 
Hmm... Skillnad på att pusha och att föreslå, tycker jag. Svarar han glatt ja på frågan "skall du med ut och rida?" så är det en sak och då är han säkert rätt intresserad av ridningen egentligen. Men säger han ofta nej och kommer med undanflykter, då är det ju ett tecken på att det inte är så kul, tror jag...

I ditt ställe skulle jag fortsätta med mitt eget intresse ridning, och erbjuda mitt barn att "hänga på". Utan tvång eller tjat.
Jag skulle säga att han är där någonstans mitt emellan. Han säger okej och ibland nej. Oftast okej faktiskt.
Han är ganska engagerad i hästeriet i stort. Har bra koll på vilken hingst som är pappa till fölet, vilken ponny som är A, C eller D, vilken häst som inte tål hösilage o.s.v så ett visst intresse har han ju ändå.
 
Svårt det där tycker jag. Det är en flytande gräns mellan peppning och pushning! Jag är personligen allergisk mot föräldrar som pushar sina barn mer än det är nödvändigt. Samtidigt är jag själv ett exempel på nån som fick tjata sig till att rida, alltid betala allt själv och göra allt jobb - och aldrig bli skjutsad nånstans. Jag vill gärna ligga mittemellan ;).

Min dotter är snart 12 och fläckvis hästintresserad. Jag har haft ponnyer tillgängliga åt henne i perioder, och det har gått upp och ner. Hon har aldrig lärt sig rida, men har ändå ett visst intresse. Nu jobbar jag delvis med häst, med seminstation, egen uppfödning och många inackorderingar så det blir naturligt att jag är mycket i stallet. Hon hänger på i viss mån.

För dagen har vi löst det så att vi har en D-ponny som även jag kan rida. Då är det till visst nöje även för mig, och vill hon inte rida så rider jag helt enkelt.

Jag tycker som nån skrev, låt honom int ebli hängande helt vid TV och spel (lätt hänt när det är jullov osv, det är samma här), men tillåt honom att bestämma vad han gör med tiden istället. Föreslå ridning, gärna, men utan krav på att "hästen ska ridas fem dagar i veckan".

(detta blev också svamligt :D)
Nej då, det var inte svamligt alls!
Jag fick också jobba hårt för mitt intresse när jag var barn även om jag till slut fick egen ponny och jag var lika nördig då som jag är nu (det mesta kretsar om hästar och ständigt hungrig på ny kunskap) så när min son inte har samma starka intresse så tolkar jag det som ointresse vilket kanske är fel.
Man kan ju vara intresserad utan att vara insnöad kanske. :angel:
Smart lösning med D-ponnyn. Så skulle vi ju också kunna göra om det blir aktuellt med den så småningom.
Vad tycker du är "lagom" TV-tittande?
 
Ja, det är jag också inne på. Han har regler för plattan, den får han bara använda på helgerna. Men TV-tittandet har nog varit för fritt antar jag. Vad tycker du är lagom?

Beror nog på både hur fast han är nu och hur han är till sin personlighet. Jättesvårt att svara på, men jag ser helst att TV och spel ges så lite tid som möjligt. Men det är nog väldigt olika från barn till barn om det är bäst att skala av en bit i taget eller köra cold turkey direkt, om det är bäst att resonera eller förhandla, osv. Jag skulle nog säga att det beror mycket på hur mycket ni andra i familjen sitter vid skärmar, man kan inte göra det skriande orättvist heller.
 
Känner igen det där med vår 8åring. Vi har infört platt/TV/skärmförbud under dagtid, från kl 18 får man ha den. Han blev totalt beroende och valde alltid platta/dator/TV framför i stort sett allt.

Han spelar ett instrument (och är RIKTIGT talangfull) sen han var 7 år. Intresset är stort för spellektionerna(har världens bästa lärare) och för orkesterträning, men det där med att träna/spela hemma görs i princip aldrig på eget bevåg. Ibland nämner vi det och han säger "JA!" andra gånger säger han nej och då slipper han. Vi har sagt att han inte måste spela om han inte vill, men då säger han att han vill. Och jag har förklarat att även om han är exceptionellt duktig (musikskolan verkar helimponerade) så behövs det tränas ändå för att kunna bibehålla och bli bättre. Det förstår han, men gillar inte "traggla".

Vi ser instrumentet som något som ska vara roligt. Han får fortsätta så länge det är kul och vi tjatar inte. När han vet att han ska träna in något för att ha en uppspelning osv så tränar han mer (dock aldrig på eget initiativ, vi får påminna) - han gillar själva uppträdandet och att få visa upp vad han kan.

Jag tror du gör helt rätt; fortsätt fråga (det är inte att puscha hårt tycker jag) och acceptera de gånger han säger nej. Jag tänker att om det blir något man alltid får höra tjat om så tappar man nog (nästan) garanterat intresset istället. Det räcker så bra med att man måste tjata om annat som faktiskt är nödvändigt att kunna/göra (träna på skolämnen, duscha osv).
Bra med en fast tid för TV-tittande, det vore kanske något. Plattan har jag begränsat till helger men borde kanske även tidsbegränsa den?
Kul att din son är en sån talang! Ni verkar ha ett jättebra upplag på lagom peppning, det tar jag till mig.
 
Jag hade lite av samma sits som dig, bara det att min son tydligt och bestämt sa ifrån när han var i 7-årsåldern. Han tyckte inte det var roligt och förstod inte vitsen med ridning (hans egna ord).
Jag har heller aldrig tjatat och även talat om att man får säga ifrån om man inte vill, det finns inget tvång. Vi har även pratat om det där med intressen och att man ska prova på olika saker. Just nu är det judo i fokus...

Nu kan han rida ibland ändå när anden faller på och jag låter det vara så. Jag tror att intresset kommer tillbaka av sig självt om det gör det, om det inte gör det så är det inte hela världen. Han har ju grunderna i ridning och kan ta upp det när och om han vill...

Jag tycker du gör rätt som frågar och tycker inte heller att det är att tjata.
Men du känner ju din son bäst, är han av den typen som aktivt säger nej vid en fråga på vad han själv vill?
Om han är det är det ju lugnt - då vet du om ett ja är ett ja och ett nej är ett nej utifrån han själv.
Det gör definitivt min... och han kan motivera sina nej utifrån sig själv, han bryr sig inte om vad "andra" gör eller tycker ;)
Det är där jag tycker det är svårt. Han är en väldigt snäll liten kille så han skulle nog mycket väl kunna säga att han vill rida för att göra mig glad. Tror jag i alla fall. Ibland hoppas jag nästan att han ska säga nej så som din son gjorde för då kan jag släppa allt och inte behöva fundera mer på det. Samtidigt som jag givetvis hoppas på att hans intresse istället ska vakna mer och att vi kan ha det ihop.
 
Nu har inget av mina barn tyckt att just ridning är kul men de har andra idrotter som de håller på med och ibland behöver man helt enkelt puffa igång dem för att det är väldigt skönt att ligga framför tvn. ;) Just ridning blir ju väldigt speciellt om man har det hemma men när det gäller lektioner och träningar så kör jag iväg mina barn om de inte är sjuka. Har man påbörjat något så genomför man det, man kan inte hoppa över en träning bara för att det just där och då tycker att det är roligare med tvn. Än så länge har den yngsta spelat fotboll i fem år och innebandy i fyra år, skyttet är kanske det som är mest likt ridningen i det här fallet och där får han välja om jag ska anmäla honom till tävlingar och är man anmäld så måste man träna. Han är 10 år nu och fyller 11 i sommar, tränar fotboll/innebandy två gånger i veckan med matcher nästan varje helg, och skytte 1-2 två gånger i veckan med tävlingar i genomsnitt 1 gång i månaden. Innebandyn/fotbollen går före skyttet i och med att han tycker att det är roligast.
Den äldsta har numera skytte som enda sport och där har vi tonårsproblem... ;) Hon vill bli bäst, men att lägga tid på träning är svårt att prioritera... :crazy: Där är vi väldigt försiktiga med att lägga press på träning i och med att det är väldigt många som lägger av i den åldern, istället försöker vi anpassa träningstiderna efter henne och ge tillräckligt med utrymme till skolan och kompisar. Tur för henne att hon har en stor talang. ;) På henne tror jag att det kommer att komma ett avgörande på sportlovet då hon ska åka iväg på skytteläger på skyttegymnasiet, antingen kommer det att ge en nytändning och stort engagemang på träning och tävling eller så kommer hon att lägga av eftersom hon inte vill satsa så hårt.

Men i ts fall, jag skulle inte tillåta att bli sittande framför tvn/skärm hela dagarna, dag ut och in. Fråga om han vill rida men även ge fler alternativ till rörelse/aktivitet.
Ja, just att det är här hemma gör nog att det är lätt att bara skjuta på det. Ett tag hade han träning på klubben en gång i veckan och då åkte vi varje gång, om han inte var sjuk. Intresset var även större då från hans sida så det kanske hänger ihop med att det blev oftare? Men sen ville han inte rida den typen av ridning längre, nu är det western som gäller och där är det svårare att hitta regelbundna träningar tyvärr.. Hmm..kanske får lägga in en högre växel på det?
 
Är inte alltid allting man gör jobbigare än att se på TV eller spela TV-spel? Om man istället tänkte sig att det handlade om en ridlektion eller en simlektion eller fotbollsträning skulle han ju säkert ofta bli släpad dit också. Eller såhär, om jag hade bokat fotbollsträning till min (låt säga) dotter i ett halvår så hade hon fått gå på fotbollsträning varje lördag det halvåret och sedan fått välja att sluta eller inte.

Haken här är väl att ridningen är någonting man kan göra närsomhelst, i morgon lika gärna som idag och som alltid är jobbigare än att se på TV. Det kommer alltid att vara så. Försöka släpa ut min son till pulkabacken är inte alltid heller så himla lätt (5 år), det är ju jättekul, men det ÄR jobbigare än att sätta på sig kläder och gå ut än att se på film (Jisses till och med Leos lekland är ju roligare att åka till om en halvtimma än nu...).

Så jag säger också, begränsa TV och Dataspel och säg att han måste hålla på med en sak tre gånger i veckan, fotboll, ridning, teckningsskola, keramik, tennis. Vadsomhelst. ;) Sannolikt vill han då rida de tre gångerna, och det kanske är lättare med bestämda tider.
Ja, jag tror att du har rätt där. Man kan ju lika gärna rida imorgon så varför just idag? Ponnyerna finns ju alltid där. Det var lite sådant här jag hoppades på att få höra, att även andra aktiviteter kan bemötas med ovilja, att även annat kan vara jobbigt fast det egentligen är ganska kul.. Jag tror att jag är väldigt rädd att var "en sån där mamma" som påtvingar mitt eget intresse på mitt barn och att jag därför undrar var gränsen går mellan posetiv peppning och negativt pushande.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 817
Senast: Anonymisten
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 155
Senast: Juli0a
·
Hästmänniskan Åh känner mig så velig🙈. Letar en häst till, har en appaloosa och shettis hemma på gården. Och letar nu efter en till främst för...
2 3
Svar
45
· Visningar
5 811
Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
17
· Visningar
1 744
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp