Hej!
Har en riesenvalp, tik, 13 veckor och en pinschertant 9 år. Valpen har blivit explosivt och brutalt tillrättavisad av pinschern på goda grunder vid ett antal tillfällen(försökt äta ur den äldres matskål, hoppa upp i den äldres säng, dunsat omkring på tanten i bilen, etc.). Det har slutat med att valpen sitter och bokstavligen snyftar i ett hörn med ett litet hål i örat eller kinden. Den har emellertid hämtat sig snabbt, och och visar ingen rädsla för den äldre, (utom möjligtvis när hon snabbt hoppar ner ur sängen....), och gör snart om samma misstag eller ett nytt.
Ibland ser man tydligt att att en situation mellan hundarna kommer att sluta med skrik och gråt från valpens sida när den är vild och ostyrig. Överläppen darrar till på tanten, hon blir stel, och sedan smäller det.
Ska jag lägga mig i och förhindra gråten, eller ska jag låta händelserna ha sin gång? Måste säga att jag är mer rädd för att valpens öron blir vanställda än att den får psykiska men.
På ett sätt känns det bra att den äldre som kommer att vara mindre än hälften så stor när valpen vuxit färdigt sätter sig i ordentlig respekt. Men gråten låter helt hjärtskärnade, och så var det ju öronlapparna....
Har en riesenvalp, tik, 13 veckor och en pinschertant 9 år. Valpen har blivit explosivt och brutalt tillrättavisad av pinschern på goda grunder vid ett antal tillfällen(försökt äta ur den äldres matskål, hoppa upp i den äldres säng, dunsat omkring på tanten i bilen, etc.). Det har slutat med att valpen sitter och bokstavligen snyftar i ett hörn med ett litet hål i örat eller kinden. Den har emellertid hämtat sig snabbt, och och visar ingen rädsla för den äldre, (utom möjligtvis när hon snabbt hoppar ner ur sängen....), och gör snart om samma misstag eller ett nytt.
Ibland ser man tydligt att att en situation mellan hundarna kommer att sluta med skrik och gråt från valpens sida när den är vild och ostyrig. Överläppen darrar till på tanten, hon blir stel, och sedan smäller det.
Ska jag lägga mig i och förhindra gråten, eller ska jag låta händelserna ha sin gång? Måste säga att jag är mer rädd för att valpens öron blir vanställda än att den får psykiska men.
På ett sätt känns det bra att den äldre som kommer att vara mindre än hälften så stor när valpen vuxit färdigt sätter sig i ordentlig respekt. Men gråten låter helt hjärtskärnade, och så var det ju öronlapparna....