Tack allihopa!
Tusen tack för alla bra råd!!
Känns som att jag är inne på rätt spår i alla fall. Har faktiskt haft en annons på Blocket (skrev precis som det är - att jag bara kan pyssla i stallet och öva lite horsemanship, och att jag inte var ute efter att få rida eftersom jag är så dålig på det) och fick en massa svar. De flesta kändes dock inte särskilt seriösa, tex inte ens ett hej och "jag har hästar som du kan få ta hand om". Och jag betonade verkligen i annonsen att jag tar det hela på STORT allvar och att jag vill bli visad och lärd hur det funkar i just det stall jag ska vara i. Att man genom en dialog kan prata om förväntningar på sysslor. Kan säga att jag är livrädd för att ta så stort ansvar för någons ögonsten/ögonstenar, så det är efter noga övervägande som jag tar det här steget. Samtidigt hoppas jag ju kunna tillföra något till både häst och ägare - inte bara att jag ska få mer "hästmys".
Var och tittade på ett stall och träffade ägare och hästar, men det kändes inte rätt. Hästarna var jättetrevliga hade enorm potential, men ägaren ville inte utbilda dem utan lät dem mest bara "vara", trots att hon beklagade sig över deras olater. För mig är det tex en självklarhet att man tar bort en bajsklump vid svansroten och inte låter den sitta i 3 mån bara för att "ingen annan har sett den". Och vad är bra med att vara så rädd, orolig och försiktig som ägare att man jagar upp hästen och påstår att den ska borstas och ryktas med grimskaftet hängades ner på golvet utan att ens hitta på en dålig förklaring. Jag såg en massa faror och dumma ursäkter överallt. Ägaren höll på att tuppa av när jag borstade hästen under magen och ställde mig och lade armarna om halsen och masserade manfästet, för tydligen "klarar inte" hästen det...
Känner att jag skulle kunna bidra med en hel del stimulans för de uttråkade hästarna, väcka deras livsglädje igen med kanske lite frihetsdressyr tex. Men man kan ju inte motarbeta ägaren. Hästarna skulle säkerligen leva upp, men det är ju inte ok om inte ägaren är med på det. Jag skulle få rida om jag ville - men vilken normalt funtad människa med alldeles för lite ridkunskap sitter upp på en häst som antingen skenar eller bara står stilla som ett kolli... Inte jag i alla fall!
Det kändes så sorgligt, jag grät när jag kom hem, för hästarna var mer döda än levande och jag ville så gärna hjälpa dem - och ägaren. Men vad gör man i en sådan sits... Törs man komma där som nybörjare och prata med en ägare som är spänd som en fiolsträng bland hästarna - och för hästarna - och komma med små egna idéer... Eller är det bättre att försöka hitta ett annat stall... Jag valde bort stallet, men tänker fortfarande på hästarna och om jag skulle kunna hjälpa till på något sätt trots allt.
Jag har två skräckscenarionsom jag kan föreställa mig om stall; antingen att hästarna blir illa behandlade, utskällda, kanske slagna, och hanteras som om de vore robotar.... och sen motsatsen, att folk knappt törs ta i hästarna, bara låta dem stå så att de till slut bara "stänger av", och man ska helst viska när man pratar och göra så lite ljud som möjligt..
Det sistnämnda känns som det stall jag besökte.