hur mycket bör man lägga sig i?

[ameo]

Våra barn går i en liten skola (F-6) där personalen ofta har flera roller.
Idrottsläraren är en fritidspedagog, som har kompletterat upp för att vara behörig att sätta betyg i idrott (och bild). Jag vet att hon springer en del och det har kommit fram att hon nog tränade lite friidrott som yngre, men jag vet inte vad hon har för övrig utbildning eller kunskap inom området idrott.

Våra två äldsta döttrar tränar friidrott och har så gjort i några år. Det gör ju att vi har rätt bra koll på hur friidrottens grenar ska gå till och bedömas och vad man gör för att det ska ske på ett säkert sätt.

Och det är här det krockar. Idrottsläraren lär ut och genomför flera av grenarna på ett felaktigt sätt, antingen så att det blir svårare/krångligare för barnen eller så att det ökar risken för skador.
Jag har lagt mig i och informerat om att det inte finns någon anledning att hon ska kräva att låg- och mellanstadiebarn ska hoppa längdhopp från planka - upp t.o.m 13 år hoppar man med zon på tävling (en ruta på en meter och man mäter från där tån sattes ner), så varför ska kravet vara högre i skolan?
Jag har bett om att de ska gräva upp sanden, så att den luckras upp, innan de hoppar längdhopp. Men nej, det är ju så himla tungt! Vilket gör att de landar i en stenhård sandgrop. De gropar vi tränar i grävs upp varenda gång de används, så att sanden ska vara mjuk att landa i... Jag vet mycket väl att det är tungt, brukar själv vara en av dem som gräver, men något jävla omak får väl idrottsläraren ändå offra sig på! (FÅR jag vägra att låta våra barn hoppa längd i en ogrävd grop med hänsyn till skaderisken? De har officiella resultat i grenen från tävlingar...)
Jag har också ifrågasatt den löpteknik som våra barn har sagt att de fått lära sig, vilket försvårade en hel del för dem när de började träna på riktigt. Det finns en del annat också, men där har jag hållit tyst.

Men jag känner mig som en satmara när jag håller på och kommer med pekpinnar hela tiden! Jag gör det främst för barnens skull, eftersom jag råkar ha kunskaper i ämnet som uppenbarligen saknas.
Men bör jag egentligen hålla på och tjata om detta? Bör jag lägga mig i? Eller borde jag hålla käften och blunda?

Svar till "frustrerad besserwissermamma"...

 

[Bexzor]

Jag är en av de föräldrar som lägger mig om det kan leda till det bättre för sonen. Vissa saker får man ha överseende med, däremot hade jag protesterat mot stenhård sand.

 

[ameo]

Jag är en av de föräldrar som lägger mig om det kan leda till det bättre för sonen. Vissa saker får man ha överseende med, däremot hade jag protesterat mot stenhård sand.

det är lite så jag har tänkt också, men jag känner mig så himla tjatig...

 

[Masqueradee]

Hoppa från planka tror jag är ganska standard i skolorna. Däremot tycker jag att du kan påpeka och faktiskt kräva uppgrävd sand!

 

[ameo]

Hoppa från planka tror jag är ganska standard i skolorna. Däremot tycker jag att du kan påpeka och faktiskt kräva uppgrävd sand!

det är världens bästa sätt att knäcka barn så att de inte vill hoppa mer sen, eftersom övertramp - vilket är oerhört lätt att det blir - är ogiltiga hopp... Man börjar inte med planka på tävling förrän barn är 14 år, just för att det är för svårt.

 

[em-pirre]

det är världens bästa sätt att knäcka barn så att de inte vill hoppa mer sen, eftersom övertramp - vilket är oerhört lätt att det blir - är ogiltiga hopp... Man börjar inte med planka på tävling förrän barn är 14 år, just för att det är för svårt.

Fast nu är det viktigaste kanske inte att barnen lär sig officiella regler för längdhopp. Det är en introduktion av en gren, och där kan man samtidigt träna koordination, grovmotorik o.s.v.
Sanden får ju dock gärna vara mjuk.

 

[ameo]

Fast nu är det viktigaste kanske inte att barnen lär sig officiella regler för längdhopp. Det är en introduktion av en gren, och där kan man samtidigt träna koordination, grovmotorik o.s.v.
Sanden får ju dock gärna vara mjuk.

Reglerna i sig är inte så viktiga, men barn vill ju gärna mäta för att veta hur bra de är. Och om då merparten av hoppen inte är godkända för att mätas - så har det varit här - pga att det är övertramp så uppmuntrar det ju knappast till fortsatt träning utan längdhopp blir ett nödvändigt ont som måste passeras i skolidrotten.

Det viktiga i den här frågan är hur mycket man bör lägga sig i eller inte. Ska skolidrotten utföras på ett sätt som är enkelt för eleverna eller som underlättar för läraren men är svårare för eleverna? Hur mycket ska man acceptera, tiga och lida? Var går gränsen för när man bör säga ifrån?

 

[em-pirre]

Reglerna i sig är inte så viktiga, men barn vill ju gärna mäta för att veta hur bra de är. Och om då merparten av hoppen inte är godkända för att mätas - så har det varit här - pga att det är övertramp så uppmuntrar det ju knappast till fortsatt träning utan längdhopp blir ett nödvändigt ont som måste passeras i skolidrotten.

Det viktiga i den här frågan är hur mycket man bör lägga sig i eller inte. Ska skolidrotten utföras på ett sätt som är enkelt för eleverna eller som underlättar för läraren men är svårare för eleverna? Hur mycket ska man acceptera, tiga och lida? Var går gränsen för när man bör säga ifrån?

Jag tycker du kan fråga någon gymnastiklärare om pedagogiken och tankarna bakom övningarna. Poängen är ju inte att de ska bli bra på längdhopp, utan att de ska få träna just koordination och motorik, att de ska få röra på sig, använda sin kropp, prova olika saker. De får väl ändå inte bedömning i betyget enligt hur långt de hoppar, eller hur?

Jag antar att det är lättare för läraren att se hur barnet använder sin kropp om det finns tydliga mätinstrument. Kan barnet korrigera sina steg så att det träffar plankan? Klampar det bara fram som en elefant? Kan den efter instruktioner och med träning gå från elefant till att träffa plankan? Förstår barnet instruktioner, orkar det springa, orkar det stampa av?

Vi hade massvis med olika sportgrenar där reglerna var lite justerade enligt vår nivå eller enligt lärarens bedömningssystem. Ibland var det riktiga regler, ibland var de påhittade.

 

[Masqueradee]

Skolidrotten är ju ett skämt till att börja med.. Men vi mätte tillexempel hoppen även om det ej var ett godkänt hopp för att sedan kunna börja finjustera hoppen. Men annars tycker jag att "rätt ska vara rätt", regler ska läras ut, dock förenklade. Om man nu hade ridning på schemat så kanske man inte skulle såga en elev som aldrig sett en häst förr vid knäskålarna för att hen inte får hästen att gå i form = man sågar inte vid knäna om det blir övertramp, men man strävar ändå mot ett mål

 

[ameo]

Jag tycker du kan fråga någon gymnastiklärare om pedagogiken och tankarna bakom övningarna. Poängen är ju inte att de ska bli bra på längdhopp, utan att de ska få träna just koordination och motorik, att de ska få röra på sig, använda sin kropp, prova olika saker. De får väl ändå inte bedömning i betyget enligt hur långt de hoppar, eller hur?

Jag antar att det är lättare för läraren att se hur barnet använder sin kropp om det finns tydliga mätinstrument. Kan barnet korrigera sina steg så att det träffar plankan? Klampar det bara fram som en elefant? Kan den efter instruktioner och med träning gå från elefant till att träffa plankan? Förstår barnet instruktioner, orkar det springa, orkar det stampa av?

Vi hade massvis med olika sportgrenar där reglerna var lite justerade enligt vår nivå eller enligt lärarens bedömningssystem. Ibland var det riktiga regler, ibland var de påhittade.

Nu handlar det inte enbart om plankan vid längdhopp utan även andra saker där det helt enkelt lärs ut på fel sätt, så att det blir svårare för barnen än nödvändigt. (i just fallet med plankan finns det två specifika skäl till att den används, det ena kan jag köpa till viss del, det andra är fullkomligt nonsens. Inget av det har med barnens motorik att göra, alls! Jag HAR alltså diskuterat med läraren. Förmåga att träffa plankan har dessutom inte bara med motorik att göra utan även kombinerat med avståndsbedömning under rörelse - vilket torde vara överkurs för lågstadiebarn)
Du vet säkert också att det är lättare att lära rätt från början än att lära om, om man lärt sig fel först. Jag är oerhört frustrerad över att de verkar som att idrottsläraren lär ut en massa saker som hon egentligen inte har koll på hur man ska göra. Och när jag då själv vet hur det fungerar "på riktigt" blir det ännu mer frustrerande. Våra tränare på friidrotten är för övrigt idrottslärare också sedan urminnes tider och de bara skakar på huvudet när vi berättar hur de gör i skolan. De tyckte att vi skulle låta skolans idrottslärare komma till dem och lära sig.