Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

[Fibusen]

Kom verkligen inte på någon bra rubrik...

Nu är det så att vi ska skaffa ytterligare en vovve, har en blandis här hemma,pitbull/boxer (kastrerad) hane,inge problem alls att ha han ihop med hundar han känner,varesig det är tik eller hane,lite "stel" vid möte av nya hundar,men tar man en promenad ihop och inte låter dom hälsa direkt så är dom helt klart polare sen,och man kan ha dom ihop utan problem. Bodde en period med nuvarande hund hos mamma som hade en dvärgpudel,också det (okastrerad) hane. Det var pudeln som bestämde,inget snack om saken! Våran hund varesig i frågasatte det,eller försökte kaxa sig,det enda som hände var när dom busade så kunde min vara lite klumpig i bland,och råka stöta i pudeln lite för hårt,vilket resulterade i att pudeln hoppade upp och satte sig i örat/halsen på våran och tuggade. Varpå våran backade på en gång. Aldrig att han käftade emot.

Våran hane är nu ca 6 år och 8 månader,pigg och glad. Och som sagt kastrerad,dock sent (vid ca 3 års ålder) så har igentligen inte märkt nån skillnad i sättet,mer än att han är lättare att hålla i vikt nu. Kunde lätt falla ur tidigare,och kunde matvägra i flera flera dagar.

Hunden vi ska skaffa är en staffordshire bullterrier,och en hane. Han kommer bli riktigt snygg,och vi hade bara ren tur att vi preliminär tingade han så snabbt över telefonen,för samma dag som vi var dit och kikade så hade det ringt ett antal personer,bla en kennel,och även en från ett annat land. Och båda var enade om att skulle inte vi ha den så skulle dom absolut ha den. Uppfödaren hade själv tänkt att behålla och ha han innom kenneln,men eftersom hon redan har en hane (som inte är allt förtjust i andra hanar) och ett par tikar,så kände hon att det skulle bli så mycket mer jobb med ytterligare en hane.

Så,alla verkar lovorda denna valp,och det skulle självklart vara kul att ställa ut och få lite fina poäng,och kanske låta han para sig i framtiden,om nu han blir så fin som alla tror,så kanske han framför något bra inom aveln.

Nu kan jag absolut inget om detta,då jag själv endast haft blandisar som aktiva sällskapshundar,dock så är jag uppvuxen med renrasiga hundar,men då har jag ju varit så ung och inte kunnat vara så insatt i detta,plus att det varit "fel" på dom hundarna som gjort att dom inte skulle passat i avel iallafall.
Bla att ena testikeln inte ramlade ner,tidigare hund tyckte inte vi hade helt godkänt beteénde för den rasen,(golden),var inte alls trygg familjemedlem,tvärt om,nervös för allt och alla m.m.

Men,om man nu köper en fin hund,läser på,åker på nån utställning,och han får jättebra poäng,så skulle det ju så klart vara kul att ha kulorna kvar. Men samtidigt,så känns det så klart liiite tryggare att klippa kulorna så tidigt som möjligt för att undvika att det blir problem.

Då blir man så klart orolig, två hanar av så pass "hård" ras,varpå en är okastrerad. Valpen har vi ju som sagt ingen aning om hur han blir som vuxen,det enda som vi vet är att pappan är kanon mot alla hundar,likaså mamman,och att valpen är van med barn och andra hundar.

Det som gör mig mest orolig är att dom bara helt sonika ryker ihop en vacker dag,utan att ha visat minsta tecken! Eller ännu värre,att dom ryker ihop en dag när vi båda är borta,och man kommer hem till en död hund i ett blodbad!

Jag är INTE orolig att våran äldsta hane ska göra något alls,så länge yngsta hanen håller något sådär fred på sig. Men vi säger att yngsta hanen börjar försöka ta över rollen som ledarhunden,och bara attackerar "gamlingen" en vacker dag,då tror jag nog att gamlingen käftar emot.

Första tiden anser jag att det är helt lugnt,det är väll när minstingen börjar bli könsmogen det kan bli bråk,kan det komma tidigare,kan det pågå hela livet?
Kan dom vara kompisar på morgonen,för att sedan efter lunch ha rykt ihop ordentligt? Alltså,kan det komma på bara nån timme,och att det kommer rejält då?

Som sagt så vill vi ju att dom ska få vara ihop även de få dagar dom bli ensamma några timmar,och inte sitta avdelade i huset. Men vi har dom ju hellre delade nån dag/timmar i månaden,än att nån ska skada sig.

Hur ser man tecken till att det håller på att köra ihop sig,hur ska vi förhindra att det händer? Och vid lek,hur mycket ska man låta dom busa igentligen? Om dom brottas och håller på,hur ska man skilja på lek och allvar? (då iallafall våran gamla gris låter som han vill döda sin kompis när han leker... ) Gamlingen kommer ju vara både högre och tyngre,medans ynglingen blir mera "stabbig".

Nån som haft liknande problem? Hur har ni löst det? Och ni med liknande ras,och flera hundar,har det varit några problem?

Nu låter jag som om vi har noll kunskap alls av hundar,och aldrig borde köpa valp,men jag är uppväxt med hundar,men är så klart lite orolig,för OM det skulle bli problem vill jag ju så klart förhindra att nån av våra hundar kommer till skada,vi vill (och hoppas) ju så klart att alla ska fungera problemfritt,hundarna upskattar varanda i tid och otid hela livet,och bara leker och mår bra,och älskar varandra,men det finns ju som sagt ett OM,och då vill vi vara lite beredda på att kunna avstyra det hela i tid.

 

[Blandrastik]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Det kommer att ställas höga krav på dig som ägare till den kombinationen.

Att i ett tidigt stadie spana efter minsta spänning hos den ena eller andra hunden och avstyra bestämt och snabbt. Typ: "Matte avgör vem som slåss med vem".

Själv skulle jag faktiskt inte ge mig på det, tycker det är stora risker, plus att det blir svårt att slappna av i båda hundarnas sällskap. Eller med andra människor som inte fattar. Nån kul typ som slänger iväg en leksak till båda hundarna när de kanske har gått och spänt sig innan.

Men det handlar ju om att lyssna efter signaler och lära sig skillnaden mellan lek och allvar.

 

[hastflicka]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag skulle inte lamna dem ensamna tillsammans. Min rottis ar ofta hos min son och deras Dobie nar jag ar ute och reser. Rottisen har vaxt upp med att tillbringa mycket tid tillsammans med dobien, men tog over som den som bestammer i deras coalition vid ungefar ett ars alder. Sedan hade vi borjan till en bitch fight vid ungefar tva ars alder, efter det har de aldrig lamnat ensama tillsammans. De ar i olika rum nar de ar ensamna och vi haller ocksa koll pa vilka leksaker de kan ha nar de ar tillsammans. Inga "high value" grejor som ben eller favorit leksaker utan att man separerar dem.
De funkar jatte bra tillsammans ... men vi litar inte pa att de kan hantera konflikter sjalva sa vi gor vad vi kan for att konflikter inte ska uppsta.

Det funkar jattebra att ha tva starka hundar tillsammans ... men kraver att man ar observant och ALLTID haller ett oga pa hundarna.

 

[Fibusen]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Självklart så kommer vi vara stenhårda,och som sagt så tror jag inte att nuvarande hunden kommer att göra något,han har som sagt funkat med alla hundar vi hälsat på/träffat,hane som tik,chihuahua som schäfer,och de flesta vi har pratat med har sagt att deras staffar fungerar bra ihop med andra hundar,att det aldrig har varit några problem. Tvärt om så är antingen staffen överlycklig över en kompis och vill leka,leka,leka hela tiden,eller så bryr dom sig helt enkelt inte om andra hundar,dom ser dom inge intressanta. Dom flesta beskriver sina staffar som överglada små hundar som älskar allt och alla,och så har även dom staffar vi sett/träffat varit.

Ni som säger att att ni aldrig skulle ha denna kombination,har ni själv någon erfarenhet av rasen?

Kenneln som vi köper valp ifrån har alla sina hundar ihop dagligen,som en enda stor flock förutom vid löp och valpning, 3 tikar,en hane,och även en chihuahua,och det har aldrig varit nått bråk där heller,det enda som är är att hanen (ej pappa till våran valp) blir lite grinig på andra hanhundar när nån av hans flickor löper.

Kanske man ska klippa kulorna så fort det går på nya valpen endå,och ha dom i skillda delar av huset de ggr dom är själva.

 

[Ciindy]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag tror det kan gå bra, men det kan lika gärna gå åt skogen. Om du bestämmer dig för att köpa lillvalpen så skulle jag se till att man har dem särade när man inte är hemma, en i sovrummet och en i köket. Undertiden som man själv är hemma har jasg uppfattat de som att det sällan är några prpblem med att ha 2 hanar som vuxit upp med varandra, sålänge inte någon av dem är väldigt dominant.

Det som jag tycker känns mest trist är att ni får en riktigt lovande hane från en lovande kull och vill kastrera den. Om det är så många som hört av sig och även uppfödaren vill behålla den för att de tror på den och att den kommer kunna tillföra aveln någonting så hade jag inte velat klippa kulorna.

 

[Fibusen]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Nej,vi VILL ju verkligen INTE klippa kulorna,skulle vara sååå kul att kunna ställa ut han,m.m. Känns så dumt,kanske borde man valt en annan hane,bara för att,men det var ju denna vi verkligen fastnade för,både på bild och i verkligheten. Samtidigt så känns det som sagt som om vi bara "slösar" på en (kanske) riktigt bra hund.

Men om det visar sig att det går helt åt skogen så får vi ju lov att disskutera det endå,alt att sälja han till nån som tar vara på hans egenskaper,vilket så klart skulle vara jättehemskt!

Ibland känns det som om man bara skulle ha tagit en tik iallafall,men som sagt,det är ju honom vi vill ha!!!

Min erfarenhet säger mig att det inte ska vara någon fara,dels pga att nuvarande hunden är mycket äldre,samt att han är kastrerad. Och vi håller dom isär när dom är ensamma. Bor i hus,så dom får vara på en varsin våning,så har dom mycket plats endå att vara på. Skulle det visa sig fungera helt suveränt så får dom kanske vara tillsammans.

Det borde kunna gå att lösas,det MÅSTE kunna lösas,det är bara mina "valpnerver" som kommer fram nu!

 

[falukorw]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Kan ni inte köpa en annan hund än denna som är fin och lovande? Då är det ju inga problem med att kastrera den. Vet uppfödaren om att ni ev. vill kastrera? Jag som uppfödare skulle bli jätte ledsen om jag sålde en hund som var mycket lovande till någon som sedan kastrerar.

Annars tycker jag att det är så pass stor ålderskillnad att det inte borde vara något problem, men hundar är som sagt var individer. Och jag har ju mest erfarenhet av dvärgschnauzer där det är otroligt lite könsbunden aggressivitet. I helgen hade vi t.ex. 3 lika gamla hanar tillsammans med en höglöpande tik (tiken låg i sängen, hanarna på golvet) och det gick jätte bra, lite mutter men inget annat.

 

[Fibusen]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Problemet är ju att det är jusst DEN valpen vi vill ha,har letat ett bra tag,ingen har fallit oss i smaken direkt,men med denna sa det bara klick!

Vi har planerat detta en längre tid,läst allt vi kan om rasen,pratat med många,både kennlar och privat.

Detta är våran drömhund,uppfödaren vet om att vi har en till hund,och raserna i den,och hon tror inte att det kommer bli några problem alls,då hon har mycket erfarenhet av både amstaff,bullterrier m.m,och hon har aldrig själv haft några problem med aggresivitet i hennes "grupp",förutom att hanen hon har kan surna till lite mot andra hanar när "hans" flickor löper.

Hon var noga med valet av hanen,allt för att få en sån bra kull som möjligt med lugna,och snälla familjehundar. Har själv inte träffat pappan då han bor alldeles för långt bort,men bara hört gott om honom.
Mamman var helcool.

Vi känner stooort förtroende för uppfödaren,och vid ev problem så kommer vi naturligvis att ta kontakt med henne innan vi bestämmer oss för något alls om det nu kommer upp på tapeten med kastrering.

Tanken är ju att vi ska ha denna lilla familjemedlem hos oss "för alltid",och vi kommer att kämpa för att det ska bli så.

Vi ska absolut inte ta ut något tråkigt i förväg,så klart hoppas vi på att allt kommer att gå galant! Är bara som sagt mina nerver som spökar, sambon är värd mycket nu,han säger bara att det kommer att gå skitbra!

 

[MagnusL]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag har själv en staff-hanne som växt upp med vår mycket dominanta boxertik. De kan ryka ihop ibland, men aldrig riktigt allvarligt, trots att killen har otroligt svårt att backa.
Om den lille växer upp i flocken så får den en plats, som den kanske periodvis kommer att försöka justera. Den underliggande respekten borde dock leda till att det inte blir alltför allvarliga skador. Storleksskillnaden är nog en fördel, även om staffen inte ger sig i första taget när den känner att den större tagit i för mycket.
Men det kan vara bra att ha suturer hemma ...

 

[confetti]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

kl

Är ju inte direkt ovanligt att ägare till 'kamphundsraser' aldrig lämnar dem tillsammans, alternativt munkorg på båda.

 

[Gravinda]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Men det kan vara bra att ha suturer hemma ...

för att sy själv? har aldrig hört talas om, gör man det?
skulle aldrig våga, tänk om man missar nått

 

[MagnusL]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

för att sy själv? har aldrig hört talas om, gör man det?
skulle aldrig våga, tänk om man missar nått

På min tid hade vi syslöjd i skolan.

(Jag vet hundägare som sparat stora pengar på att kunna tråckla själv. Men det kan ju behövas dränage ...)

 

[Swat]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Det är alldeles olagligt att sy en hund utan att ha vare sej adekvat smärtindring och/eller utbildning. Så suturer behöver man INTE ha hemma om man inte är veterinär.

/Swat

 

[vallhund]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag förstår inte problemet?
Det är hundar vi pratar om inte krigsmaskiner. Fö är Staffar veka hundar o inte hårda.

Huruvida hundar skall gå i avel eller inte vet man ju inte när de är små, man kan få en viss fingervisning utifrån deras stamtavla, o bakomliggande hundars HD/ED status o hur de genomfört MH/BPH och ev andra tävlingar förutom utställningar.

 

[MagnusL]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag förstår inte problemet?
Det är hundar vi pratar om inte krigsmaskiner. Fö är Staffar veka hundar o inte hårda.

Är det någon som beskrivit dem som hårda?
Min bild är att staffar är förarveka, men att de skulle kunna beskrivas som arbetshårda, vilket har sin bakgrund i kampen.

 

[vallhund]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Är det någon som beskrivit dem som hårda?
Min bild är att staffar är förarveka, men att de skulle kunna beskrivas som arbetshårda, vilket har sin bakgrund i kampen.

Det var TS som själv skrev det i första inlägget.

 

[vallhund]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

kl

Är ju inte direkt ovanligt att ägare till 'kamphundsraser' aldrig lämnar dem tillsammans, alternativt munkorg på båda.

Vet inte var du fått det ifrån, ingen av dem jag känner med dylika raser gör så.

 

[DanTheMan]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Det kan fungera, men det finns samtidigt en mycket stor risk att det inte fungerar. När det gäller den hundtypen det handlar om ska man enligt mig inte ta onödiga risker av detta slag. Om ni ska skaffa en till hund så skaffa en tik.
Vill det sig riktigt illa slutar det med dyra veterinärräkningar och omplaceringar. Den risken minimerar ni om ni istället skaffar en tik.

 

[Fibusen]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag förstår inte problemet?
Det är hundar vi pratar om inte krigsmaskiner. Fö är Staffar veka hundar o inte hårda.

Ja,det är hundar vi pratar om,men förstå mig rätt,jag vill gärna att våra hundar ska kunna leva ihop och fungera kanon tilsammans,men när det endå är dessa raser vi pratar om så måste man ju vara beredd att det kan bli problem,eller ska vi bara ta för givet att dom alltid kommer att vara sams?

Vi själva tycker det är bättre att ha en lösning på ev problem redan innan ev problem kommer.

Vi är medvetna om våra raser,och vad som faktist KAN hända.

Staffar är veka i sättet ja,formulerade mig lite dåligt kanske,menade mer att OM dom skulle börja bråka så tror jag som sagt inte att varken våran gammling eller staffen backar.

Visst,alla hundar oavsett ras kan ryka ihop,men som sagt,dessa är raser som har det lite "i blodet" s.a.s,därav min oro.

Vill inte stå där som ett fån sen när den ena flygit på den andra och undra vad som jusst hände. Om den dagen ens kommer,vilken det förhoppningsvis inte gör.


Om allt fungerar smärtfritt genom åren,ja,men helt kanon då,då hade jag inte behövt fråga om hjälp här,men om det inte gör det,så känns det tryggt att veta andras erfarenheter.

 

[Swat]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Fast här hemma utgår jag kallt med att alla hundar som skall bo här MÅSTE fungera ihop i vår närvaro. Har iof inte staffar men väl brukshundar av samma kön.

Enda gången jag håller extra koll är om jag har flera "jämnbördiga" hundar av samma kön och ålder tillsammans + något som de kan konkurrera om - ben, mat, kampleksaker osv.

Hundar av samma kön men med en viss åldersskilnad är sällan eller aldrig några problem i min värld!

Mina hundar introduceras dessutom med ojämna mellanrum för nya hundar som bor kortare eller längre stunder hos oss och de har alltid bara ett alternati - LEV MED DET!

Så utgå ifrån att allt kommer fungera, men planera för att kunna dela på hundarna när ni lämnar dem ensamma så har du ju allt på det torra!

/Swat