Hur många barn vill du ha?

[trazel]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Två, kanske tre om det inte fanns några men.

Men ska man må som jag gör nu (hemskt graviditetsillamående och början på foglossning), så får det räcka med en. Folk säger att man glömmer sånt här, men jag vet inte. Jag ska skriva ett brev till mig en riktigt hemsk dag så jag aldrig glömmer.

 

[Minna86]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Fast är det verkligen så? Av alla jag har pratat med har typ 100 sagt att barn har varit det bästa som har hänt dom, 2 att dom ångrar barn, och 1 att dom älskar det första och ångrar nr 2.

Det är kanske för att jag jobbar med killar som gör att jag aldrig hör gulli-gull snacket... Ingen uttrycket ju att de är missnöjda över att ha barn men när pratar om planen för helgen och någon t ex ska ha barnkalas är det inte med glädje i rösten de beskriver sin helg. Ofta är inställningen att det är tur man har jobbet så man får ledigt från barnen några timmar.
Alla småbarnspappor på mitt jobb är mycket trevliga karlar som jag är övertygad är helt förälskade i sina barn (de är ju pappalediga i flera månader) men man får trots allt detta aldrig höra det fantastiska med att ha barn.
Samtidigt är det ju sällan nyheterna rapporterar om glada nyheter så det kanske är lite samma fenomen.

Alla artiklar om välbefinnande (både psykiskt och fysiskt) beskriver ju hur svårt det är att vara lycklig med barn (eftersom man samtidigt måste jobba). Hade man varit ekonomiskt oberoende hade man ju haft tid till massor med saker (inklusive inte göra något alls).

Mina vänner är det ingen idé att fråga för det är så förbjudet att säga något annat än positiva saker som sina barn så jag tvivlar på att man får ett ärligt svar.

Allmänna uppfattningen verkar vara att det är asjobbigt men värt det.

 

[Gnarpis]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Alla har vi väl olika uppfattningar om vad det är som är så jobbigt. Det jag tycker är jobbigt kanske någon annan INTE tycker är det.

Jag jobbar också på en mansdominerad arbetsplats och mina manliga kollegor som har barn säger aldrig något om att det är jobbigt att ha barn tvärtom faktiskt. Men det är inte heller nåt gulli-gull snack, som det kan bli med barnälskande kvinnor som gärna ser på sig själva som barnaföderskemaskiner , men jag har inga sådana kvinnliga kollegor heller. Faktum är att jag tycker inte dom kvinnorna är så vanliga och har nog inte stött på dom IRL.
Möjligen har jag stött på nån härinne.

 

[sidensvans]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Ingen uttrycket ju att de är missnöjda över att ha barn men när pratar om planen för helgen och någon t ex ska ha barnkalas är det inte med glädje i rösten de beskriver sin helg.

Fast även om man älskar sina barn måste man väl inte tycka att barnkalas är roligt. Jag tror ofta att det är kvinnorna som ordnar sådant, och tvingar sina män att vara med. Hade mannen fått bestämma helgaktivitet hade han kanske ändå valt att tillbringa helgen med sina barn, men göra andra aktiviteter?

 

[Sedna]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Det är kanske för att jag jobbar med killar som gör att jag aldrig hör gulli-gull snacket... Ingen uttrycket ju att de är missnöjda över att ha barn men när pratar om planen för helgen och någon t ex ska ha barnkalas är det inte med glädje i rösten de beskriver sin helg. Ofta är inställningen att det är tur man har jobbet så man får ledigt från barnen några timmar.

Men det är klart att det kan vara så, är det konstigt? Barn är underbara och ger otroligt mycket, men samtidigt kan man ju inte förneka att det emellanåt är otroligt jobbigt också. Jag är övertygad om att alla föräldrar behöver en paus då och då ifrån sina barn för att vara en bra förälder, det är väl inte så konstigt. Barn är emellanåt väldigt krävande.

Varför ska man måsta tycka att det är superkul med barnkalas bara för att man har barn?
Min erfarenhet är att det är väldigt jobbigt med barnkalas, men barnkalaset har man ju för barnets skull, inte för sin egen. När man har barn får man göra en hel del uppoffringar, men jag hoppas och tror att de flesta föräldrar tycker att det är värt det, för det ger även mycket tillbaka.

Jag har inga egna barn men jag jobbar som typ dagmamma. Vissa dagar driver de mig till vansinne men det kan de lätt ta igen en annan dag när de verkligen är underbart goa och då utgår jag från att det är ännu mer positivt med sina egna barn. Problemet ligger väl snarast i att jag tror att det är lättare att ta ut frustrationen över när barnen är jobbiga än det är att tala om glädjen när det är underbara att ha att göra med. Det märker jag själv i jobbet...

Dock tror jag att det vore positivt för många att ha spenderat mer tid med barn än de vad gör innan de skaffar egna. För många verkar ha en väldigt romantiserad bild av hur det är att ha barn och vara den där familjen och då kan det ju såklart bli ett rätt så brutalt uppvaknande när man inser att det inte bara är att glida fram med barnvagnen.

 

[Torktumlare]

Sv: Hur många barn vill du ha?

kl

vill ha 3-4 Barn men man vet aldrig hur framtiden ser ut

 

[Gullan86]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Vi väntar vårt första barn och vi har sagt att vi ska minst ha 2 barn.
Jag är ensambarn och jag gillar det inte, om jag får tala för alla ensambarn så är det inte roligt alls, visst man blir bortskämd och får all uppmärksamhet osv men man har inga syskon att leka med, inga syskon att umgås med när föräldrarna sen är borta osv.
det är hemskt utan syskon så för barnens skull tycker jag att de ska få syskon det är viktigt.

har 3 hästar med och vi är inte miljonärer så tyvärr kan vi kanske inte ha råd med fler än 2 barn men 3 hade jag nog inte tackat nej till.
får se hur det blir med allt men jag hoppas kunna behålla mina hästar i framtiden med och ha tid med både dem och barnen det är viktigt, inte bara samla på sig massa saker utan att ha tid för det.

 

[Minna86]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Varför ska man måsta tycka att det är superkul med barnkalas bara för att man har barn?
Min erfarenhet är att det är väldigt jobbigt med barnkalas, men barnkalaset har man ju för barnets skull, inte för sin egen. När man har barn får man göra en hel del uppoffringar, men jag hoppas och tror att de flesta föräldrar tycker att det är värt det, för det ger även mycket tillbaka.

Fast även om man älskar sina barn måste man väl inte tycka att barnkalas är roligt. Jag tror ofta att det är kvinnorna som ordnar sådant, och tvingar sina män att vara med. Hade mannen fått bestämma helgaktivitet hade han kanske ändå valt att tillbringa helgen med sina barn, men göra andra aktiviteter?

Vad ni hänger upp er, det var ett exempel!

För mig är det lite främmande att det är skönt att komma till jobbet så man slipper ifrån sina nära och kära. Det visar ju på hur "hemskt" det är att ha barn och för en som redan har svårt att se vad man ska ha barn till blir den typen av kommentarer väldigt jobbiga att höra. Jag menar, hur trist måste inte ens hemmaliv vara om man längtar till att det ska bli måndag....

Det jag har lite "problem" med är att det å ena sida beskrivs som fruktansvärt jobbigt med barn och å andra sida beskrivs som helt underbart fantastiskt. Det börjar väl gå upp för mig att det är både och men jag har lite svårt att acceptera det på nåt vis...

 

[Sedna]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Det jag skrev om tar ju upp hela din grundfråga, att ett stycke sedan tar upp ditt exempel är väl inget du i din tur behöver hänga upp dig på Att jag citerade just det stycket var just för att jag återkopplade med det. Är det så konstigt?

 

[Calazirya]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Men oj :/

Du menar alltså att föräldrar bör skaffa minst ett syskon, inte för att dom själva vill ha fler barn utan för den förstföddas skull? Jag tror då rakt inte på den idén. Tror det kan bli riktigt tokigt om man skaffar fler barn för någon annan skull än sig själv (föräldrarna). Nej du talar inte för samtliga ensambarn när du påstår det som du påstår.

Det finns andra som kan fylla den plats du söker ( leka/umgås och som finns när föräldrarna är borta ).

Jag tror däremot att det är viktigt att man skapar/har ett nätverk kring sina barn, men det tror jag å andra sidan är viktigt även om man har flera barn. Släkten kan vara ett fint nätverk och där finns det kanske kusiner, tremänningar, fastrar/mostrar & farbröder/morbröder.

Nej jag köper inte dina argument för varför man måste skaffa ett syskon för den försföddas skull, det finns inget som garanterar att syskonen fungerar, leker, umgås och har tät kontakt bara för att dom är just syskon.

/ Morgonsvammel...

 

[Mitten]

Sv: Hur många barn vill du ha?

För mig är det lite främmande att det är skönt att komma till jobbet så man slipper ifrån sina nära och kära. Det visar ju på hur "hemskt" det är att ha barn och för en som redan har svårt att se vad man ska ha barn till blir den typen av kommentarer väldigt jobbiga att höra. Jag menar, hur trist måste inte ens hemmaliv vara om man längtar till att det ska bli måndag....

Det jag har lite "problem" med är att det å ena sida beskrivs som fruktansvärt jobbigt med barn och å andra sida beskrivs som helt underbart fantastiskt. Det börjar väl gå upp för mig att det är både och men jag har lite svårt att acceptera det på nåt vis...

Varför är det så konstigt att det är både och? Jag tycker det samma om att ha häst. Jag älskade min häst, var där jämt jämt och lade alla pengar och all tid på henne. Men när jag fick lyxen att kunna vara hemma från stallet 1-2 kvällar/vecka så kändes det SÅÅÅÅ lyxigt och när jag var där de andra dagarna var det liksom extra roligt. Och ändå är det en jätteskillnad - hästen har du inte dygnet runt, alla dagar.

Jag tycker så här: Det ÄR jobbigt att vara 'on call' 24/7. Att ha en liten omkring sig som man måste ha ögonen på hela hela tiden. Att vara på jobbet och få gå på toaletten ifred, att få äta lunch, att få fokusera på ett annat typ av problem, det är skönt! Men jag tycker inte att det är skönt 8-10 timmar om dagen, det är för länge att vara ifrån henne, egentligen. Men att få den där pausen och ANDAS, det är skönt. Det är inte egentligen för att slippa från henne, utan för att få vara med mig en stund - om du ser skillnaden?

Skulle barn vara under 3 år hela livet s a s, så skulle jag aldrig kommit på tanken att skaffa några. Men det är ju en liten människa, som kommer finnas hos mig hela livet - och utvecklas och växa. Nog kan man ta några tuffa år där inte allt är roligt för att få vara med om det!

Men det är ju så jag känner. Andra vill kanske att de skall vara små för evigt, andra vill inte ha några alls. Men jag har hittills inte mött den förälder som tycker att det är BARA jobbigt eller BARA underbart.

 

[Western_Ivy]

Sv: Hur många barn vill du ha?

men hjälp...

Jag tror inte alla ensambarn känner som du.
Jag är inte ensambarn men mina syskon är 9 och nästan 17 år yngre än mig så jag vet ändå lite hur det är.
Det enda utbyte jag haft av mina syskon är att jag mest varit barnvakt åt dem.
Jag vet även många syskon som är relativt nära i ålder som inte alls umgås eller så.
Det handlar nog mer om personkemi än om syskonband!
Att ha andra barn att leka med är ju oftast inga problem, man får ju se till som förälder att ha ett nätverk runt barnet.
Syskon ska man skaffa för att man som förälder vill det, inte för barnens skull, det kan bli väldigt fel annars!

 

[Kimz0r]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Vi väntar vårt första barn och vi har sagt att vi ska minst ha 2 barn.
Jag är ensambarn och jag gillar det inte, om jag får tala för alla ensambarn så är det inte roligt alls, visst man blir bortskämd och får all uppmärksamhet osv men man har inga syskon att leka med, inga syskon att umgås med när föräldrarna sen är borta osv.
det är hemskt utan syskon så för barnens skull tycker jag att de ska få syskon det är viktigt.

Barn ska skaffas för att man vill ha dem och för att varje enskilt barn är önskat och välkommet; vill man ha ett barn skaffar man ett och inte två - och man skaffar inte två (eller fler) med utgångspunkt att det första barnet ska ha ett bihang, ett syskon, eller, en leksak som en del syskonanskaffare får det att låta som. (Eller som en bekant till mig som undrade "om en viss syskonvagn var så bra att det var värt att skaffa syskon".)

Och nej, du får inte tala för alla. Jag känner flera ensambarn som är nöjda med det (min make, t.ex.) och själv hade jag klarat mig utmärkt utan mina äldre syskon. Att barnen råkar vara två garanterar nämligen ingenting.

 

[Gnarpis]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag köper inte heller ditt argument.
Och jag har tre syskon, systrar dessutom. Och nej, jag lekte inte med dom och nej, dom lekte inte med varandra heller.

 

[clusia]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag kan hälsa att jag och min storebror har bråkat oss igenom hela min uppväxt. Det var inte fören han flyttade hemifrån som 23åring som vi började komma överens över huvudtaget. Så nej, bara för att man är syskon garanterar inte det att man alltid har någon att leka med.

 

[Poxz]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag tycker det är tråkigt (men samtidigt kanske bra) att hela samhället får det att framstå som så väldigt jobbigt med barn. Men det kanske är för att det är en "självklarthet" att ha barn som det inte behöver framställas som positivt.
Men det kanske är media/samhället i allmänhet som är negativt inställd, att det är lättare/bättre att gnälla och vara negativ än tvärt om...

Jag känner lite samma sak faktiskt. Jag har en vän som har många barn, men när jag har pratat med henne (speciellt tidigare) så är det bara jobbigt jobbigt. Det går inte ihop med att hon har så många, så jag förstår verkligen inte. Läser man föräldrabloggar så verkar det mest bara vara gråt, bråk, trots och elände. Pengar kostar det också.

Till och med trådarna här på förälder, en del av dem... jag är extremt avskräckt. Det verkar inte kul för fem öre. Kul behöver det ju inte vara heller kanske... Men på en del låter det som om det (ofta) är så hemskt att de mår riktigt dåligt av det. Och så vill man ju inte leva...

 

[Ramona]

Sv: Hur många barn vill du ha?

*KL*

Jag håller med Gullan86 om ensambarn. Flera av mina bästa vänner är ensambarn och de flesta saknar att ha ett syskon. Många säger att det var tråkigt att tex åka på semester med bara föräldrarna utan något annat barn.

Min bror är 5 år äldre än mig och vi har väl kanske inte haft jättemycket gemensamt som barn, men vi gjorde ändå saker tillsammans när vi bara var med familjen i tex stugan. Vi fiskade, vi badade, vi åkte ut med ekan etc. Nu som vuxen hade jag verkligen inte velat leva utan att ha honom där. Han betyder massor för mig! Vi har dock massor med kusiner och de gjorde ju livet roligare som barn när man var samlade hela släkten. Så visst hade jag kunnat ha roligt utan syskon.

Mellan sambon och hans bror skiljer det 18 månader. De har under hela sin uppväxt varit väldigt tighta och lekt mycket tillsammans. Även nu i vuxen ålder är de väldigt tighta.

Ska vi skaffa barn så kommer vi med största sannolikhet inte bara skaffa ett då vi båda anser att syskon är viktigt. Kanske inte lika mycket i barndomen som i vuxen ålder.

 

[Calazirya]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Det är viktigt absolut, men inte så viktigt att man prompt bör skaffa ett till barn ( mot sin egentliga vilja ) för att den förstfödda ska få syskon.

 

[Ramona]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Det är viktigt absolut, men inte så viktigt att man prompt bör skaffa ett till barn ( mot sin egentliga vilja ) för att den förstfödda ska få syskon.

Men vem har skrivit det då? Det som skrivs är att personen tycker att det är viktigt med syskon och att hon helst vill ha 3 men kanske bara har råd med 2 st.

 

[Calazirya]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Men vem har skrivit det då? Det som skrivs är att personen tycker att det är viktigt med syskon och att hon helst vill ha 3 men kanske bara har råd med 2 st.

Jag är ensambarn och jag gillar det inte, om jag får tala för alla ensambarn så är det inte roligt alls, visst man blir bortskämd och får all uppmärksamhet osv men man har inga syskon att leka med, inga syskon att umgås med när föräldrarna sen är borta osv.
det är hemskt utan syskon så för barnens skull tycker jag att de ska få syskon det är viktigt.

Speciellt det sistnämnda var det jag reagerade på och svarade. Vi tolkar väl texten olika. Jag tolkar den som att Gullan anser att det är hemskt att leva utan syskon och att man skall skaffa syskon för förstfödda barnets skull om inte annat.