Hur många barn vill du ha?

[hvala]

Sv: Hur många barn vill du ha?

*kl*

Jag tror att jag vill ha 3 barn. Minst 2. Min sambo är bestämd med att han vill ha 2. Han vill inte att det ska vara fler barn än föräldrar, är rädd att något barn inte kommer hinnas med då. Jag förstår hur han tänker. Själv har jag två syskon och tycker det är och har varit bra, men jag vet inte om min bror tyckte det var lika kul att växa upp med två yngre tvillingsystrar...

 

[Amk]

Sv: Hur många barn vill du ha?

*kl

Jag vill ha två barn, växte själv upp med min syster på vischan och livet här hade varit så torftigt utan henne. Men jag kan tro att sambon vill ha fler, kanske 3.

 

[black_darling]

Sv: Hur många barn vill du ha?

kl

Jag har ett och är nöjd så.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag har inga barn än, men jag vill ha två barn, med minst fyra års mellanrum. Har växt upp med många syskon själv, och jag vill kunna ge mitt/mina barn mer uppmärksamhet och tid än vad jag tycker att man får när man måste "dela" föräldrarna med många syskon.
Har bäst kontakt med mina syskon som är sex respektive åtta år yngre än jag. Min pappa har i stort sett ingen kontakt med sin bror som är ett och ett halvt år äldre än honom, medan min mamma har jättebra kontakt med sina syskon (fyra, tolv och tretton år yngre), vilket gör att jag föredrar en större ålderskillnad än på att få barnen tätt. Optimalt för min del skulle vara att ettan börjat skolan när tvåan kommer.
Men vem vet, man kanske ändrar sig när första barnet väl kommer?

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Optimalt för min del skulle vara att ettan börjat skolan när tvåan kommer.

Åh, så skulle jag verkligen inte vilja ha det. Tänker tvärtemot hur du tänker faktiskt; jag och min syster är extremt tajta och har två år i mellan oss. Jag tycker just två år i mellan är perfekt

*KL*

Jag vet inte hur många ungar jag vill ha faktiskt. Har alltid sagt två men vem vet vad som händer i framtiden liksom.

 

[YorkWann]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Åh, så skulle jag verkligen inte vilja ha det. Tänker tvärtemot hur du tänker faktiskt; jag och min syster är extremt tajta och har två år i mellan oss. Jag tycker just två år i mellan är perfekt QUOTE]

Fast det är ju olika, min stallägare och hennes syster är väldigt taighta, och det är 9 år mellan dem,

 

[Bebben]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Och närmast av alla mina syskon är jag med min storebror, som det skiljer 9 år med! Allt har att göra med personkemin tror jag.
Jag har syskon som det skiljer 9 år, 6 år, 4 år med mig uppåt i åldern, och sen 3 år, 10 år och 13 år som skiljer neråt. Jag står inte alls nära några av dom, och jättenära med andra - med olika skillnader i åldrarna verkligen.

 

[Calazirya]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag tror det spelar in betydligt mer än att man har få år mellan syskonen om dom blir supertighta eller inte. Jag vet nog minst lika många tighta syskonpar som har 4 år < mellan sig..

Jag tänker såhär. Jag ska orka vara en B R A mamma åt de barn jag väljer att skaffa. För mig är det viktigt att ägna mig helhjärtat åt ett litet barn i taget för jag personligen skulle inte mäkta med att vara så engagerad ( som jag känner att man som förälder bör vara ) i två småttingar samtidigt. Jag hoppas ändå att mina barn ( om det blir fler vill säga ) ska ha lika fint utbyta av varandra som jag och min store bror ( +5 år ) har ..

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag förstår absolut hur du menar, jag har sett syskon med liten åldersskillnad som kommer hur bra som helst överens, bara för att det inte har funkat för mig och min bror behöver det ju inte bli lika för alla.
Men jag håller med Calazirya i vad hon skriver, för att JAG ska orka så behöver nog det första barnet ha kommit upp lite i ålder och på något sätt klara sig lite själv (vilket jag anser att man kan göra när man börjat skolan, då behöver inte föräldrarna serva med allt, allt, allt som till ett spädbarn). Sen är det väl olika från barn till barn också, min kusin är tre (ensambarn) och extremt självgående, medan andra barn kräver föräldrarnas maximala uppmärksamhet långt upp i tonåren.

 

[No1]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Flera par i bekantskapskretsen har skaffat barn och jag blir väl mest bara avskräckt.

Bästa preventivmedlet är att studera barnfamiljer i ens omgivning så känner man sig rätt bekväm med sitt barnlösa tillstånd

Jag har aldrig varit någon "barntjej" men kärleken till en fantastisk barnälskande kille gjorde att jag började fundera över om det kanske skulle fungera med ett barn.
Pga medicinska orsaker kom jag slutligen fram till att jag uppenbarligen inte var tillräckligt sugen på barn eftersom jag inte alls gick med på risken.
Så, det blir noll biologiskt barn.
Detta är inget jag sörjer, det jag däremot mår riktigt dåligt över är relationens överlevnad.

 

[squirlett]

Sv: Hur många barn vill du ha?

*kl*

Jag har alltid haft tanken att jag skulle ha minst 2, kanske 3.
Har 1, separerade från hans pappa för två år sedan. Men tanken om att få iaf ett barn till har alltid varit självklart för mig. Längtan efter att få vara gravid igen och ge J ett syskon är stor.
Så gick jag och blev över öronen kär i en man. En man jag älskar på ett sätt jag aldrig gjort förr. En man jag vill (och kommer) dela mitt liv med.
Kruxet är att han har 3 barn sedan innan, och är numera hmmm...valack
Han har gjort valet att han är klar. Och genom att välja att dela mitt liv med honom så väljer jag bort chansen till fler biologiska barn.
Något jag fick fundera över långt och länge. Men jag valde denna man och än så länge känns det som att jag gjorde helt rätt val.
Jag hoppas att denna känsla håller i sig. Kan tänka mig att det kan bli jobbigt när vänner omkring mig börjar pluppa ut kottar. :s

Mannen i fråga vet om alla mina funderingar, vi har pratat om det både fram och tillbaka och upp och ner. Han säger att han önskar att han kunde ge mig en kotte, men gjort är gjort.

Jag har ju trots allt 3 bonusar

 

[kpist]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Mannen i fråga vet om alla mina funderingar, vi har pratat om det både fram och tillbaka och upp och ner. Han säger att han önskar att han kunde ge mig en kotte, men gjort är gjort.

Gjort är gjort... Men det går ju att återställa steriliseringar.

 

[Smulan75]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Säger det outtalade, helst hade jag velat ha 0 barn

 

[No1]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Gjort är gjort... Men det går ju att återställa steriliseringar.

Sanning med mod. inte sant
Den jag ska göra skall tydligen vara definitiv.

 

[kpist]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Sanning med mod. inte sant
Den jag ska göra skall tydligen vara definitiv.

Jag syftade givetvis på manliga. Vet inte om det finns definitiva manliga? Inte mitt ämne alls.

 

[Thalia]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Än har jag ju inga barn, men i mitt huvud ser jag nog ett barn. Min partner vill dock helst ha fler barn, så vi får väl se vad som händer.

 

[clusia]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag vill inte ha några barn.

 

[sidensvans]

Sv: Hur många barn vill du ha?

För min del blir det också 0. Jag har väntat och väntat på att någon barn-längtan ska infinna sig, men har det inte hänt när man är 36 kommer det förmodligen aldrig att hända. Är in och för sig inte så ledsen för det. Räcker med heltidsjobb och häst, skulle aldrig fixa ett barn dessutom, utan att ge upp något av det andra. Har dock 2 söta syskonbarn som jag umgås en hel del med, men ärligt talat är det skönast när dom åker hem!

 

[No1]

Sv: Hur många barn vill du ha?

När jag var yngre var jag övertygad om att jag inte ville ha barn och kände mig rätt ensam med den åsikten. Alla tyckte jag var knäpp och sa "vänta du till du blir lite äldre så ska du få se att du ändrar dig".
Idag tycker jag det finns rätt gott om människor som avsäger sig barn eller är väldigt skeptiska/kan tänka sig max ett barn och då är runt 30 år.
Upplever även att det verkar vara mer vanligt i hästkretsar iaf att det bara blir ett barn.
Tänker att om man har häst så har man fullt upp (finns ingen triggande tristess), tight ekonomi, och är rädd att barn ska innebära att man inte kan ha häst.

Fler som delar uppfattningen?

Bor i storstad med blandat umgänge samt jobbar på stor arbetsplats så urvalet är brett.

 

[Kimz0r]

Sv: Hur många barn vill du ha?

När jag var yngre var jag övertygad om att jag inte ville ha barn och kände mig rätt ensam med den åsikten. Alla tyckte jag var knäpp och sa "vänta du till du blir lite äldre så ska du få se att du ändrar dig".
Idag tycker jag det finns rätt gott om människor som avsäger sig barn eller är väldigt skeptiska/kan tänka sig max ett barn och då är runt 30 år.
Upplever även att det verkar vara mer vanligt i hästkretsar iaf att det bara blir ett barn.
Tänker att om man har häst så har man fullt upp (finns ingen triggande tristess), tight ekonomi, och är rädd att barn ska innebära att man inte kan ha häst.

Fler som delar uppfattningen?

Bor i storstad med blandat umgänge samt jobbar på stor arbetsplats så urvalet är brett.

Jag pysslar iofs. med hästar, men det är mest "vid sidan av" och det är inget som har påverkat mitt "beslut".

Barn "gör" ingenting för mig, det finns inget som "händer" i mig när jag träffar barn. Om något blir jag avskräckt av några av de barnfamiljer som finns i bekantskapskrets och släkt: det är gnäll och skit och bitterhet och allt bara suger.

Jag är rädd om min ekonomi och vill kunna röra mig fritt: hunden kan jag lämna hemma sex timmar om jag ska någonstans, eller lämna på pensionat om jag ska vara borta lite längre. Ett barn är beroende av konstant tillsyn i nästan ett helt hundliv och den tanken skrämmer mig ärligt talat; att inte få ta ett glas vin som jag vill, att inte få läsa i fred, att inte kunna spontana iväg på en weekend hur som helst, att inte få sova som jag vill och när jag vill - i ca. tio års tid! Att ännu längre än så behöva passa någon annans tider och inte få använda min inkomst precis som jag vill, nej, jag är inte lockad alls.

Jag är gift och maken är helt enig med mig. Tyvärr flikar hans mor in då och då att det hade varit trevligt med barnbarn, men maken säger alltid ifrån på skarpen; senast blev han faktiskt riktigt arg. Det är skönt. Hon är iaf. inte så påstridig som min ex-sambos hela familj och släkt var - jag var dessutom bara 16 när det började och han slöt inte ens upp på min sida.

Vidare så är jag mitt uppe i en utbildning: jag hinner fylla 28 innan jag får en examen (kan ta innan, men den ska ju vara relevant också) och 30 om jag ska ha en master. I alla händelser vill jag jobba med det jag är utbildad till i några år också. Maken är också mitt uppe i sin utbildning, tar masterexamen nästa år och vill sedan doktorera. Jag älskar det här livet så barn ... nej.

Är 26 och misstänker att jag kommer undan med att vara frivilligt barnlös ett tag till, men något säger mig att det kommer att braka loss ordentligt så snart jag fyllt 30. Ett tag var jag överviktig och då var det naturligtvis någon som trodde jag var med barn, innan dess valde jag bort alkohol på en fest (vilket jag gör OFTA, typ 99% av gångerna) och då var det ju förstås någon som undrade om jag var med barn. Några av mina kollegor är helt hopplösa och det räcker med att jag upplyser om att jag är kissnödig för att spekulationerna ska sätta igång. Urk.