Efter att ha ridit på ridskola i flera år började jag i ett travstall parallellt. Där var det mer skötsel än ridning då prio var att jag skulle ha stallet den dagen jag var ute. Mocka alla boxar, göra foder mm.
Sen slutade jag på ridskolan, skaffade en medryttarhäst, i samma stall fick jag även hand om ännu en häst som jag senare gick över till helt och hade varje dag.
Inget ansvar mer än att sköta honom varje dag och blev jag sjuk var ändå ägaren i stallet (hon hade två hästar) så det var bara att smsa att jag inte kunde komma
Sen köpte jag egen så fort jag fick jobb. Jag hade kunnigt folk runt mig och stod i ett stall jag varit medryttare i flera år.
Saker som man fick lära sig var ju att hovslagaren kom under arbetstid så det skulle man kunna ta ledigt för eller sluta tidigare. Hovbölder, vilken veterinär som man fick tag på när skadan var skedd. Men nummer stod bredvid tavlan i stallet och jag har hellre ringt ut "för tidigt" än bara avvaktat.
Så kort svar; I ett stall med för mig välkänt,kunnigt folk med tid och viljan att hjälpa till fungerade min första tid som hästägare.
Sen insåg jag att jobbet inte varade för alltid, inte när man är visstidsanställd och utan den lilla inkomsten var det svårt att ha råd. Även att balansera så på en tråd med ekonomin var hemsk. Gick bilen sönder var det t.ex svårt att pussla ihop allt.
Då hade jag ändå tur att en tjej i stallet ALLTID ställde upp. Hon hade både släp och dragbil vilket inte jag hade och var hemma sjukskriven så behövde vi åka till klinik med nån av hästarna fanns hon alltid där
Efter det var jag medryttare på olika hästar och jobbade även i stall i 8år tills jag köpte häst igen.
Kravet för mig var fast jobb med god inkomst så jag aldrig skulle behöva sälja en häst för jag inte har råd.