Hur lyckades du som nybörjare? Berätta!

[Snubbelfot]

Men av ren nyfikenhet så skulle jag ändå vilja höra något från er som en gång i tiden var nybörjare och kanske tog på er ett alldeles för stort ansvar genom att skaffa egen eller foderhäst. Hur gick du tillväga, vilka misstag gjorde du och var det värt det eller inte? Och framförallt - hur gick det?!

För att göra en lång historia kort så rampade jag upp hästtillvaron stegvis. Först by proxy, med ett bonusbarns foderhäst, sedan barnets egna hästar, sedan min partners häst, och min egen nuvarande häst är enkelt uttryckt den partnerns avlagda. Han har varit min i snart tio år nu, det finns fortfarande oceaner av hästkunskap som jag inte har - men jag har förtroende för min egen förmåga att ta hand om honom på bästa sätt idag, och jag vet var jag lämpligast söker ytterligare kunskap när jag behöver komplettera.

 

[Iszka]

Jag köpte min första häst som 12-åring och jag hade då bara ridit ca. 3 år på ridskola och sedan ridit på turridningar och ridläger på ett islandshäststall på sidan. Hästen jag köpte var min favorit från turridningsstallet, ett äldre islandssto och en riktig klippa! Min storasyster hade redan 2 hästar hemma så viss hästvana fanns i familjen, dock har mina föräldrar aldrig hållit på med hästar innan. Under tiden vi bara hade våra hästar hemma var det sällan problem, det flöt liksom bara på. Det var först när jag flyttade i vuxenålder och skulle ha nya hästar installade någonannanstans som jag insåg hur lite jag egentligen visste. Jag hade aldrig behövt fundera över t.ex. täckesskav, sadlar eller bett som inte passade, olika typer av foder, mugg, eksem, ranglåga hästar som får täcket uppätet osv. Det hade aldrig varit ett problem hemma. Man får liksom lära sig hela tiden

Jag tror det viktigaste är att hitta en så snäll och stabil och problemfri förstahäst som möjlig om man är nybörjare. Att man är ödmjuk över att man har mycket att lära och villig att ta emot hjälp och tips från andra. Och framförallt medveten om vilket stort ansvar man tar på sig som hästägare! Alla hästar är individer och risken är att man som nybörjare inte känner sig själv tillräckligt väl som ryttare för att veta vilken typ av häst man passar ihop med och klarar av. Med det sagt så önskar jag dig all lycka till som eventuell framtida hästägare!

 

[Tilda S]

Jag köpte min första häst som 12-åring och jag hade då bara ridit ca. 3 år på ridskola och sedan ridit på turridningar och ridläger på ett islandshäststall på sidan. Hästen jag köpte var min favorit från turridningsstallet, ett äldre islandssto och en riktig klippa! Min storasyster hade redan 2 hästar hemma så viss hästvana fanns i familjen, dock har mina föräldrar aldrig hållit på med hästar innan. Under tiden vi bara hade våra hästar hemma var det sällan problem, det flöt liksom bara på. Det var först när jag flyttade i vuxenålder och skulle ha nya hästar installade någonannanstans som jag insåg hur lite jag egentligen visste. Jag hade aldrig behövt fundera över t.ex. täckesskav, sadlar eller bett som inte passade, olika typer av foder, mugg, eksem, ranglåga hästar som får täcket uppätet osv. Det hade aldrig varit ett problem hemma. Man får liksom lära sig hela tiden

Jag tror det viktigaste är att hitta en så snäll och stabil och problemfri förstahäst som möjlig om man är nybörjare. Att man är ödmjuk över att man har mycket att lära och villig att ta emot hjälp och tips från andra. Och framförallt medveten om vilket stort ansvar man tar på sig som hästägare! Alla hästar är individer och risken är att man som nybörjare inte känner sig själv tillräckligt väl som ryttare för att veta vilken typ av häst man passar ihop med och klarar av. Med det sagt så önskar jag dig all lycka till som eventuell framtida hästägare!

Tack snälla för ditt gulliga inlägg! Du skriver vad som kan vara bra att tänka på och vara beredd på, på ett så fint sätt

 

[Habina]

Haha, kan tänka mig känslan av att man är redo först långt efter att man gjort sitt köp...
Men du verkar ha haft en rejäl otur att ha köpt en häst som inte var inriden. Jag tänker mig en äldre häst som varit regelbundet riden och hanterad om det ska bli nåt köp framöver..

Nej, det var inte otur, som jag skrev hade jag massor med tur. Det var OKUNSKAP och ingenting annat.

Även om du köper en äldre, lugn och trygg häst, så blir även de förändrade vid miljöombyte. Då behöver du vara så pass kunnig att du kan hantera det. Min nuvarande ridhäst är en överlag cool häst som ofta får beröm på tävling för att hon är så oberörd. Ändå tog det tre veckor innan hon var sig själv efter senaste flytten. Då var det samma ryttare, samma utrustning, samma flock och tom samma foder ett tag. Bara miljön som ändrats.

Vill du väldigt gärna prova på att ha egen häst, så kolla om det finns nån ridskola där du kan ha en häst på deltidsfoder. Låter som ett superbra koncept med ”egen” häst 3 dagar/vecka, men med ridlärare och andra kunniga personer som stöd.

 

[Buck]

Häst nr 1 var 2 ponnyer som gick på bete en sommar hos oss och mina föräldrar köpte dom till mig och min syster. Var 9år och min syster 11år, gick på ridskola sen jag var 4år men kunde inte ett jota ändå. Flängridning och felskött, blev aldrig vaccinerad då vi inte visste att det behövdes . Första åren p.öjlig att fånga i hagen och rusade ut i hagen varje morgon med mig i grimmskaftet bakefter.

Häst nr 2 köpte jag av grannen som jag också jobbade i stallet för, stor häst med placering i 130 hoppning och bra stam, jag var 16år.
Helt galen häst som var rent ut farlig.
Fick mig att omvärdera hela mitt rid och hästtänk.

Häst nr 3-4 och 5 var barnleken i jämförelse och jag har numer ganska så full koll på hästägandet . Nr 4-5 var bara på foder vars 1 år.
Nr6 har jag nu, foderhäst. och har äntligen förstått att det ska vara enkelt och kravlöst med hästeriet .
Dvs haft hästar kontinuerligt i 19år, 3st som mest åt gången + ridskola, medryttarhästar och flera stalljobb. Har ingen lust att köpa egen häst igen, mycket smidigare med foderhäst .

(Alla hästarna blev fina och välskötta tillslut ).

 

[Habina]

Nu blir jag jättenyfiken på vad det har varit för tokigheter (så jag inte gör om dem )?

I ett av stallet jag stått inackorderad hade de schabraket knöligt under sadeln (samt smutsigt), de gav sin häst på 600 kg 3 kg hö/dag, de satt upp och galopperade direkt från stallet, skrittade inte av hästen, hade dålig balans = drog den i munnen lite nu och då, hoppade och lyckades försvåra för hästen i varje språng. Den stackars hästen försökte verkligen vara till lags, men blev snabbt sur (varvid de började slå den). Bara ett av många tokigheter jag stött på.

 

[Tilda S]

Nej, det var inte otur, som jag skrev hade jag massor med tur. Det var OKUNSKAP och ingenting annat.

Även om du köper en äldre, lugn och trygg häst, så blir även de förändrade vid miljöombyte. Då behöver du vara så pass kunnig att du kan hantera det. Min nuvarande ridhäst är en överlag cool häst som ofta får beröm på tävling för att hon är så oberörd. Ändå tog det tre veckor innan hon var sig själv efter senaste flytten. Då var det samma ryttare, samma utrustning, samma flock och tom samma foder ett tag. Bara miljön som ändrats.

Vill du väldigt gärna prova på att ha egen häst, så kolla om det finns nån ridskola där du kan ha en häst på deltidsfoder. Låter som ett superbra koncept med ”egen” häst 3 dagar/vecka, men med ridlärare och andra kunniga personer som stöd.

Jo, jag förstår att det var okunskap. Men det måste väl ändå varit lite otur om du trodde att hästen var inriden och tränad, men inte var det?
Och jag är öppen med att jag inte besitter all kunskap och att det är därför jag ber er om råd
Men efter i dag förstår jag på de flesta av er att jag ska ta ett steg tillbaka. Så nog har jag fått råd, som jag bad om.

 

[Tilda S]

Häst nr 1 var 2 ponnyer som gick på bete en sommar hos oss och mina föräldrar köpte dom till mig och min syster. Var 9år och min syster 11år, gick på ridskola sen jag var 4år men kunde inte ett jota ändå. Flängridning och felskött, blev aldrig vaccinerad då vi inte visste att det behövdes . Första åren p.öjlig att fånga i hagen och rusade ut i hagen varje morgon med mig i grimmskaftet bakefter.

Häst nr 2 köpte jag av grannen som jag också jobbade i stallet för, stor häst med placering i 130 hoppning och bra stam, jag var 16år.
Helt galen häst som var rent ut farlig.
Fick mig att omvärdera hela mitt rid och hästtänk.

Häst nr 3-4 och 5 var barnleken i jämförelse och jag har numer ganska så full koll på hästägandet . Nr 4-5 var bara på foder vars 1 år.
Nr6 har jag nu, foderhäst. och har äntligen förstått att det ska vara enkelt och kravlöst med hästeriet .
Dvs haft hästar kontinuerligt i 19år, 3st som mest åt gången + ridskola, medryttarhästar och flera stalljobb. Har ingen lust att köpa egen häst igen, mycket smidigare med foderhäst .

(Alla hästarna blev fina och välskötta tillslut ).

Tack för att du skriver och berättar. Det var roligt att läsa (även om det inte alltid gick bra)!

 

[Tilda S]

I ett av stallet jag stått inackorderad hade de schabraket knöligt under sadeln (samt smutsigt), de gav sin häst på 600 kg 3 kg hö/dag, de satt upp och galopperade direkt från stallet, skrittade inte av hästen, hade dålig balans = drog den i munnen lite nu och då, hoppade och lyckades försvåra för hästen i varje språng. Den stackars hästen försökte verkligen vara till lags, men blev snabbt sur (varvid de började slå den). Bara ett av många tokigheter jag stött på.

Usch, det låter inte alls kul att se detta Vad gjorde du?

 

[Habina]

Jo, jag förstår att det var okunskap. Men det måste väl ändå varit lite otur om du trodde att hästen var inriden och tränad, men inte var det?
Och jag är öppen med att jag inte besitter all kunskap och att det är därför jag ber er om råd
Men efter i dag förstår jag på de flesta av er att jag ska ta ett steg tillbaka. Så nog har jag fått råd, som jag bad om.

Jag svarade alltså från början för att berätta om min erfarenhet. Sen hur du gör, det är helt upp till dig. Redan det faktum att du kan fråga saker på ett forum, är ju bättre än hur jag hade det på tidigt nittiotal.

Jag trodde att hästen var inriden, eftersom jag fick med ett träns vid köpet. Däremot frågade jag aldrig säljaren. Jag förutsatte bara att hästen var inriden. Vilket såhär i efterhand säger sig själv, hur många treåriga fjordhästar är inridna på våren innan bete (jag visste att hon gått på bete fram till vi köpte henne i oktober)?

Lite kuriosa så skrev jag faktiskt till min häst och frågade om jag skulle köpa treåringen eller hennes mamma. De rådde mig att (om jag öht skulle köpa) att köpa mamman. Men det svaret publicerades först ett halvår senare...

 

[Habina]

Usch, det låter inte alls kul att se detta Vad gjorde du?

Jag försökte föregå med gott exempel, sedan var det hyresvärden som förklarade hur mycket foder en häst behövde. Tyvärr flyttade de ganska snart, så jag vet inte hur det gick.

 

[Tilda S]

Jag svarade alltså från början för att berätta om min erfarenhet. Sen hur du gör, det är helt upp till dig. Redan det faktum att du kan fråga saker på ett forum, är ju bättre än hur jag hade det på tidigt nittiotal.

Jag trodde att hästen var inriden, eftersom jag fick med ett träns vid köpet. Däremot frågade jag aldrig säljaren. Jag förutsatte bara att hästen var inriden. Vilket såhär i efterhand säger sig själv, hur många treåriga fjordhästar är inridna på våren innan bete (jag visste att hon gått på bete fram till vi köpte henne i oktober)?

Lite kuriosa så skrev jag faktiskt till min häst och frågade om jag skulle köpa treåringen eller hennes mamma. De rådde mig att (om jag öht skulle köpa) att köpa mamman. Men det svaret publicerades först ett halvår senare...

Åh, den gamla goda tiden när "Min häst" var bästa stället att fråga
Ja, det är sannerligen bra att det finns såna här forum!

 

[Buck]

Åh, den gamla goda tiden när "Min häst" var bästa stället att fråga
Ja, det är sannerligen bra att det finns såna här forum!

Ja bukefalos ändrade hela mitt hästeri , väldigt många som så åt mig vad jag gjorde för fel och hur jag skulle göra saker bättre ^_^.
Lärt mig mer av Internet än stalljobben jag haft och ridskolan. Inte ridning kanske utan mer vad som är sunt hästtänk.

 

[Ajda]

Nu blir jag jättenyfiken på vad det har varit för tokigheter (så jag inte gör om dem )?

Tokigheter jag vet att oerfarna gjort är att de är för snälla mot sin häst. Låter den gå på en. Bråkar den vid ridning ute tex väljer man att inte rida ut.
Rider för lite = risk för att hästen blir väldigt pigg sen och ryttaren blir rädd.
Ser inte att sadeln inte passar längre.

Men jag har aldrig sett en häst fara illa med en okunnig ägare. Man lär sig saker hela tiden som oerfaren. Sadel som inte passar har stallkamrater nämnt för ägaren och hon har tagit ut en utprovare och köpt en ny.

Genom att omge sig med kunnigt folk, knarka buke. Fråga om allt allt allt (gör jag förtfarande om jag är osäker på något)... kolla in höökskataloger för att se hur utrustning och olika tränamodeller ska sitta.

Löp en äldre välutbildad, välhanterad snäll häst.
Jag utgår från att du kan rida nu. Många ridskolor har ridskolehästar man kan vara halvfodervärd på och kan då sköta om och rida ut på. Det är ett bra sätt att förbereda sig på hur det är att ha egen häst.

 

[Ajda]

Kom på att vi hyrde en annan ponny först innan vi hyrde b-ponnyn. Det var en c-ponny som var 6 år. Underbar när vi provred. I paddock, med en annan häst i paddocken. När vi kom hem tog han över rätt snabbt och vägrade låta mig leda honom från hagen utan vände och stack när vi hakat fast grimskaftet. Bråkade i ridningen. Blev inte bra alls. Vi lämnade tillbaka och fick hyra b-ponnyn i stället som ägaren provade ut till oss och sa ”den här kommer det gå bra med!”.

 

[the_connemara]

Faktiskt inte. Min mamma hade häst hemma på gården och skulle aldrig låta mig klanta mig med ett djur. Likväl som hon aldrig pushade eller lekte tidigare åt mig. Så jag fick lära mig av utbildade, testa själv och puffas i rätt riktning när jag var fel ute från början genom. Började på ridskola något år sedan parallellt med foderponny. När det blev någon foderponny som var lämplig att åka på träning med så blev det träningar med den på klubben istället. Sedan hade jag olika foderponnys hela min ponnytid, aldrig valda av oss eller med något tränings/tävlingsfokus (en hade vi som konvalescent typ ett år istället för att den skulle avlivas tex) utan det ramlade på oss en ponny och man var lika glad oavsett läge.

Köpte min första och hittills enda egna häst tillsammans med mamma för snart 12 år sedan. En 3-åring från stuteriet där jag hjälpt till ett gäng år och fått även lära mig massor om unghästar parallellt med mina foderponnys.

Det är visserligen MASSOR med grejer jag velat kunna göra om nu men jag ser inte att de kunnat förebyggas mera utan ett betydligt mer elitistiskt tänkande än vad som ryms i mitt liv.

 

[tara]

Hej!

Jag har en annan tråd som heter "Nybörjare - HJÄLP MIG!" där jag bett om tips och råd. Sammanfattningen av tråden har blivit att jag avråds från att skaffa häst i dagsläget. Jag förstår och respekterar åsikterna och har fått massor av bra argument till det.

Men av ren nyfikenhet så skulle jag ändå vilja höra något från er som en gång i tiden var nybörjare och kanske tog på er ett alldeles för stort ansvar genom att skaffa egen eller foderhäst. Hur gick du tillväga, vilka misstag gjorde du och var det värt det eller inte? Och framförallt - hur gick det?!

Tack på förhand!

Jag kanske lyckas formulera mina misslyckanden snart när jag känner för att möta dem.

Iallafall är det egentligen inte hästen som ofta är det största problemet utan det är ”teamet”runt dig som proffsen säger. Dvs en veterinär som kan säga till dig om det är något tokigt utan att ruinera dig och som vaccinerar en gång per år. Hovslagare som är bra och inte heller ruinerar dig. Bra grovfoderleverantör som inte ruinerar dig, Tränare och ridsällskap som inte heller ruinerar dig. Alltså alla ska få skäligt betalt men då måste de också vara kompetenta. De tär väl det som är jobbigt och tar tid, dvs att skaffa kontakt med rätt kompetens. Det får man gratis om man står uppstaplad på ridskola eller liknande.

 

[kakan89]

Det jävliga med hästar är ju mer man lär sig ju mer inser man hur lite man kan.

Jag hade turen att växa upp i ett stall där jag fick möjlighet att lära mig allt. Inte bara ridning, ridningen är den lilla biten med häst. I en början var jag arg för att jag inte fick göra allt. Med tiden fick jag sakta men säkert lära mig. Efter 10 år köpte jag min första häst, var "fodervärd" i 9 år till ett av stallägarens ston. Vilken kunskapsbank jag fick. Ändå så var hästen jag köpte alldeles för svår för mig.

 

[mackan]

Ja bukefalos ändrade hela mitt hästeri , väldigt många som så åt mig vad jag gjorde för fel och hur jag skulle göra saker bättre ^_^.
Lärt mig mer av Internet än stalljobben jag haft och ridskolan. Inte ridning kanske utan mer vad som är sunt hästtänk.

Just din erf , som du även delat genom åren på buke, utifrån att vara själv med knepig häst med tex koskräck så du kunde inte rida den hemmavid ens annat än fram och tillbaks på någon väg etc, tycker jag är så tråkig och ledsamt onödigt

Det är inte alla som har möjlighet till hjälp och stöd osv, och då blir det inte sällan så tråkigt för en lite osäker/grön ryttare .

Allmän reflektion i övrigt ang tråden :
Jag hör till de ”lyckligt lottade” i linje med @the_connemara s inlägg.

Jag har växt upp i familj med stor vana och kunskap om djur rent allmänt. Jag lämnades aldrig helt själv med ponnyer/hästar . Alltid stöd och hjälp från både föräldrar och andra i närheten ang hur ponnyerna och hästarna sköttes /tränades osv . (Utan för den skull att ständigt ha dessa med hela tiden i vardagen).

Fick inte heller rida ut vind för våg själv som liten/yngre av samma anledning. (Fanns en tråd nyligen om det där det diskuterades högt och lågt huruvida det var positivt eller negativt ).

 

[TheRedLightning]

Jag började min karriär med att vara kvarts-fodervärd på en ridskolehäst, som jag älskade. Har för mig jag fick rida honom 2 dagar i veckan utöver ridlektionerna, det var inte många som red honom.

Sen var jag även hästskötare/medryttare i ett travstall, där jag fick hjälpa till att mocka, fodra, ta in hästar, rida, köra.

Var även med min kusin och praktiserade när hon jobbade i ett travstall.

Senare blev jag halvfodervärd på min kusins halvblodssto tills jag flyttade ihop med mitt ex.
Exets föräldrar ägde en gammal fjording som jag tog hand om, de gjorde inte så mycket med henne och tjock var hon, hittade på lite allt möjligt. Hon var inkörd, vi körde lite vagn, åkte släde, drog ut träd i skogen där det inte gick att komma åt med traktor.
De fick ta bort henne då hon fick återkommande fång och var gammal.

Sedan när jag blev tillsvidareanställd skaffade jag mig min egen häst.
Jag tror inte jag kunde skaffat mig en bättre första häst, hon var morsan i gänget när man red ut, kolugn, hade med henne när ridskolan skulle träna ridskolehästarna på att bli tolkade efter, hon brydde sig inte för fem öre medan ridskolehästarna tyckte det var obehagligt med ljudet.

Så jag hade redan en hel del i bagaget av lärdomar innan jag skaffade mig min första egna häst, nu är jag hästlös igen och funderar väl på att eventuellt skaffa en ny häst längre fram, men just nu får det bli en liten paus från hästägandet. Nöjer mig med ridskolan så länge.