Sv: Hur lösa fodringar råd tack!
Tack så jättemycket
Jag är rädd att våran takhöjd inte räcker till inser jag nu när jag ser din takhöjd
Mina hästar hade aldrig klarat av att ha påsarna hängandes ned i boxarna för de hade förstört dem på en gång och jag har nog inte tillräcklig takhöjd för att få dem såpass högt att de inte når dem... Hm, jag får se när sambon kommer hem igen om han kan låna lite av din ide och fixa något liknande
Blev inte hästarna fruktansvärt rädda när maten ramlade ner? Mina hade nog bajsat på sig av ren skräck och försökt springa därifrån tror jag
Hur vågade du prova första gången?
Tack igen för att du tog dig tid att fota och förklara
Vad har du för takhöjd, och för hästar?
De är olika smarta de små liven, och vissa provar ställa sig på bakbenen för att nå, andra bara att sträcka sig.
Menar du förstört de tomma påsarna som hänger ner, eller att de skulle förstöra dem när de satt uppe?
Mina är små oralt fixerade saker, och det går någon påse ibland det gör det - men inte alls som jag befarade (alltså att det skulle slitas sönder två påsar/dag, alla dar i veckan). Kanske byter en påse i månaden.
De har inte reagerat så mycket i början. Shettisen och stora welshen hoppade till och drakblåste första gången, men snabbt framme och äta. Då blev det MER reaktion när jag hängde in ett slowfeedingnät (vitt) till welshen, han satt som ett frimärke i motsatta boxväggen och fnös hysteriskt.. hrm..
Jag introducerade det genom att köra manual release på timern, och se saaakta sänka ner ett par gånger. Så de skulle fatta att timerljud = mat, och påsarna kommer ner = mat.
Sen fick jag stå och kolla några fodringar, men som sagt första helt automatiska släppet så de hoppade till men inte mer. Inom en vecka så stod de som sagt och stirrade på påsarna och väntade på släppet när timern pep.
Sen kom ju lilla åringen. Han hade nät första tiden, men han upplevde ju ändå när det släpptes i övriga boxar. Första gången skuttade han till, andra gången ryckte han till och sen brydde han sig inte. När jag introducerade det till honom, så första gången hoppa till, andra gången rycka till, sen inte bry sig.
Inackshettisen var en annan femma. Han har dock markant mindre box (mina har jättestora boxar, dvs gott om plats att t ex hoppa undan). Han var van att höra de andras rasa ner och brydde sig inte om det. Jag sänkte ner sakta manuellt åt honom med i början. Men första helt automatiska släppet stod han med baken mot, fick den rakt bakom baken (iom liten box) och kastade sig på boxdörren. Han försökte fly alltså, men dörren var ivägen. Tror han funderade på att hoppa dörren men insåg sin begränsning.
Gång två hoppade han till rejält men inte alls lika stor reaktion. Tog fyra eller fem gånger, sen bryr sig inte han heller.
Hur jag vågade prova? Tja - jag har hyfsat stabila hästar/ponnyer, och desperation gör en mer benägen att testa
Jag slet ju som ett djur i över ett år med diverse slowfeedingnät, byggde nog FYRA slowfeedingautomater och försökte på alla möjliga vis få nattmaten räcka mer än en pisskvart till welshen men utan att lyckas. Och jag kunde inte med att be hästvaktande mamma att fodra 24 och 06 (Vilket jag gjorde). Så behövde få in en fodring vid ca 02 på natten insåg jag.
Så nöden är uppfinningens moder typ