Hur lär man sig att tycka om sig själv

Jag tycker jag fått mycket kärlek här på forumet på sistone. Blommor. Snälla ord. Pepp. Och många . Allt det där värmer. Väldigt mycket.

Samtidigt har jag svårt att släppa tanken att jag inte är good enough. Den är så djupt rotad i mig. Hur lär man sig att tycka om sig själv? Jag vet faktiskt inte.

 

[parellikusken]

Något som hjälper mig är att släppa tankarna på mig själv lite. Att se andra människor och fokusera på omvärlden.
Men också att behandla mig själv som om jag skulle tycka om mig själv. Motionera lagom, äta hälsosam och god mat, duscha varmt, smörja in mig med en gott luktande hunlotion, ha på mig kläder jag trivs i osv. Små och rätt banala saker. Men att ta hand om min kropp på ett rimligt sätt gör att jag visar för mig själv att jag bryr mig om mig själv.
Även att fortsätta gå till min psykolog hjälper mig, inte bara för terapin i sig, utan också att jag genom det visar för mig själv att jag är värd att få må bättre

Men ja, det är jättesvårt. Jag känner mycket självhat och tar ut det på mig själv och min kropp. Men att göra det jag skrev ovan hjälper till att mildra det.

 

[Wille]

Något som hjälper mig är att släppa tankarna på mig själv lite. Att se andra människor och fokusera på omvärlden.
Men också att behandla mig själv som om jag skulle tycka om mig själv. Motionera lagom, äta hälsosam och god mat, duscha varmt, smörja in mig med en gott luktande hunlotion, ha på mig kläder jag trivs i osv. Små och rätt banala saker. Men att ta hand om min kropp på ett rimligt sätt gör att jag visar för mig själv att jag bryr mig om mig själv.
Även att fortsätta gå till min psykolog hjälper mig, inte bara för terapin i sig, utan också att jag genom det visar för mig själv att jag är värd att få må bättre

Men ja, det är jättesvårt. Jag känner mycket självhat och tar ut det på mig själv och min kropp. Men att göra det jag skrev ovan hjälper till att mildra det.

Jag känner ju att jag skulle vilja engagera mig mer i partiet, för att på så sätt göra världen bättre, men känner att jag tyvärr inte riktigt mäktar med.

Att behandla sig själv som om man tyckte om sig själv har jag aldrig reflekterat över. Jag duschar när jag är tvungen. Lagar mat som passar mig och äter det sedan i minst 4 dagar. Har bara ett par byxor som sitter bra. Försöker röra på mig. Men det är mest för att jag vantrivs med att inte vara i form. Hudlotion borde jag nog använda. Är torr i hyn.

Just nu går jag ju i terapi för blodfobin. Och det är väl mest för att fobin är svår att leva med. Jag tänker inte så mycket i termer att jag är värd att må bättre.

 

[parellikusken]

Jag känner ju att jag skulle vilja engagera mig mer i partiet, för att på så sätt göra världen bättre, men känner att jag tyvärr inte riktigt mäktar med.

Att behandla sig själv som om man tyckte om sig själv har jag aldrig reflekterat över. Jag duschar när jag är tvungen. Lagar mat som passar mig och äter det sedan i minst 4 dagar. Har bara ett par byxor som sitter bra. Försöker röra på mig. Men det är mest för att jag vantrivs med att inte vara i form. Hudlotion borde jag nog använda. Är torr i hyn.

Just nu går jag ju i terapi för blodfobin. Och det är väl mest för att fobin är svår att leva med. Jag tänker inte så mycket i termer att jag är värd att må bättre.

Testa!
Att agera som om jag gillade mig själv har hjälpt mig en hel del.

 

[Wille]

Testa!
Att agera som om jag gillade mig själv har hjälpt mig en hel del.

Fast jag vet inte riktigt vad jag ska ända på förutom att börja använda hudlotion.

Sen behöver jag nog jobba en del med hur jag tänker.

 

[nightcrawler]

Jag har inget att komma med tyvärr känner ett stort självhat och avsky för mej själv. Har aldrig lyckats lära mej att tycka om mej själv. Minsta lilla jag känner att jag gör nått dumt eller fel så kommer hat och avskykänslorna direkt. Jag dömer ner mej själv. En bra dag så accepterar jag att jag är som jag är men tycka om, nä det går inte

 

[Wille]

Jag har inget att komma med tyvärr känner ett stort självhat och avsky för mej själv. Har aldrig lyckats lära mej att tycka om mej själv. Minsta lilla jag känner att jag gör nått dumt eller fel så kommer hat och avskykänslorna direkt. Jag dömer ner mej själv. En bra dag så accepterar jag att jag är som jag är men tycka om, nä det går inte

Men så ledsamt att du känner så.

 

[nightcrawler]

Men så ledsamt att du känner så.

Tack att försöka lära mej att acceptera mej som jag är har ändå hjälpt mej lite. Jag är inte kvar i min depression t ex, även jag fortfarande mår dåligt och har ångest. Jag försöker intala mej att jag förtjänar bra saker. Men det är svårt.

 

[Wille]

Tack att försöka lära mej att acceptera mej som jag är har ändå hjälpt mej lite. Jag är inte kvar i min depression t ex, även jag fortfarande mår dåligt och har ångest. Jag försöker intala mej att jag förtjänar bra saker. Men det är svårt.

Självkärlek. Hur svårt ska det vara? Vi får jobba vidare med oss själva där. För ingen tjänar ju egentligen på att vi går runt och inte gillar oss.

 

[nightcrawler]

Självkärlek. Hur svårt ska det vara? Vi får jobba vidare med oss själva där. För ingen tjänar ju egentligen på att vi går runt och inte gillar oss.

Jag tänker att acceptans är en bra början. Och att vara lite snällare mot sig själv så kanske det kommer. Men det sitter långt inne, det gör det.

 

[Wille]

Jag tänker att acceptans är en bra början. Och att vara lite snällare mot sig själv så kanske det kommer. Men det sitter långt inne, det gör det.

Jag tror du är på rätt spår där.

 

[nightcrawler]

Jag tror du är på rätt spår där.

Jag fick mer acceptans för mej när jag fick mina diagnoser. Det var lättare att förstå varför jag var/är som jag är. Jag var liksom inte dum i huvet längre, även om det känns så ibland.

 

[McFlurry]

Jag övar mig på att bara säga "Tack!" när jag får en komplimang. Den personen som gav mig en komplimang sa ju det för att hen tyckte precis så om mig som hen sa. Och visst, personen kanske ljuger (som min hjärna försöker säga) men det var ändå något som fick personen att säga det den gjorde och då får jag ju bara ta det som sanning i den stunden.

 

[Wille]

En person jag känner såg en film en gång och en replik från filmen fastnade:

Why are you trying so hard to fit in, when you where born to stand out?

Vi är alla unika, men vill vara som "alla andra", vilka de nu är, för att kunna känna samhörighet. Man är rädd för att sticka ut. Rädd för att inte accepteras.

 

[Kirre]

Tänk, säg och skriv (mtp att du skriver en del) snällt om dig själv. Undvik alltså ord med negativa associationer när du "pratar" om dig själv. Som ex ur det vokabulär jag noterat dig använda här är: dålig, kass, spark i röven, ta mig i kragen, tvinga mig själv, måste, borde osv.

Hjärnan kan inte skilja på om det är någon annan som säger det till dig eller om det är du själv utan kommer bara reagera negativt. Det du inte skulle säga till någon annan ska du inte säga om dig själv heller. Däremot ska du säga högt till dig själv när du gör minsta positiva grej. Kan kännas extremt jobbigt när man inte är van men sen ger det en skön känsla och man kan skratta lite samtidigt för det känns konstigt.

Det är som du skrev ovan, att ändra sitt tankesätt och det krävs övning, överdriven sådan ibland.

 

[Wille]

Tänk, säg och skriv (mtp att du skriver en del) snällt om dig själv. Undvik alltså ord med negativa associationer när du "pratar" om dig själv. Som ex ur det vokabulär jag noterat dig använda här är: dålig, kass, spark i röven, ta mig i kragen, tvinga mig själv, måste, borde osv.

Hjärnan kan inte skilja på om det är någon annan som säger det till dig eller om det är du själv utan kommer bara reagera negativt. Det du inte skulle säga till någon annan ska du inte säga om dig själv heller. Däremot ska du säga högt till dig själv när du gör minsta positiva grej. Kan kännas extremt jobbigt när man inte är van men sen ger det en skön känsla och man kan skratta lite samtidigt för det känns konstigt.

Det är som du skrev ovan, att ändra sitt tankesätt och det krävs övning, överdriven sådan ibland.

Jag tror du har rätt i det där. Och så naken jag kände mig när du citerade vad jag brukar säga. Så träffsäkert att jag log.

 

[Kilauea]

Jag övar mig på att bara säga "Tack!" när jag får en komplimang. Den personen som gav mig en komplimang sa ju det för att hen tyckte precis så om mig som hen sa. Och visst, personen kanske ljuger (som min hjärna försöker säga) men det var ändå något som fick personen att säga det den gjorde och då får jag ju bara ta det som sanning i den stunden.

Åh, samma här. "Vaddå, jag gjorde bara mitt jobb", brukar jag tänka och säga, men börjar bli bättre på att bara säga tack.

 

[bettysmatte]

För mig har åldern varit en faktor. Med stigande ålder har jag lärt mig vem jag är. Jag har hittat intressen som jag trivs med och har accepterat min kropp. Acceptans och förståelse helt enkelt. Balans.

 

[cassiopeja]

Jag håller med parellikusken och Kirre ovan. För mig har det hjälpt mycket med att TVINGA mig själv att behandla mig själv bra, vara snäll mot mig själv och försöka bryta alla negativa ord som min inre kritiker hittar på om mig själv och ersätta dem med snälla ord istället.

Jag har gått flera kurser i sjävmedkänsla, och jag tycker att självmedkänsla är väldigt viktigt, men en sak jag reagerade på i de kurserna jag gick var att det utgicks från att man ska veta hur man beter sig omtänksamt. "Bete dig mot dig själv som du skulle bete dig mot din bästa vän när hen har det jobbigt". Hmmm, jag som alltid har dragit mig undan när andra har det jobbigt av ren omtanke, för att jag inte vet hur jag ska bete mig för att inte bara göra saken värre...

Det jag har gjort är att försöka träna på att höra när min inre kritiker går igång och börjar producera elaka tankar om mig själv och hacka på mig själv. Och sedan att försöka bryta de tankarna medvetet och ersätta dem med snälla tankar istället. Typ när jag hör tankarna säga "fan vad pinsam och värdelös du är som gjorde det där felet idag" så stannar jag upp och tänker "jag gjorde mitt bästa, jag försökte i alla fall, jag kan försöka använda erfarenheten till att göra annorlunda nästa gång istället" osv. Men min inre kritiker är en tuffing, och jag märker att när jag börjar försöka få tyst på den så reagerar den med massvis med fula försvar för att kunna fortsätta vara elak mot mig...

När den inre kritikern blir helt vild så kan jag ibland stanna upp och lägga händerna på mitt hjärta och högt uttala ordern "jag vet att jag försöker att göra mitt bästa och jag tackar mig själv för det". Eller "Tack mitt hjärta för att du envist fortsätter att slå". Det kan kännas skitjobbigt...

(Jag tycker ofta att det känns pinsamt att svara i trådar så nu kommer min inre kritiker att hacka på mig jättemycket för att jag skrev det här inlägget... Så nu får jag tillfälle att öva lite igen... )

 

[Nevermind]

Jag har inte nåt bra svar @Wille , men vill bara säga att jag känner exakt samma sak. Min hjärna tar alltid första bästa chans att klanka ner på mig själv. Så det var en nyttig tråd för mig också.