Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

[Molinima]

Bakgrund:
Vi har en tioårig flicka, ganska känslig sak som vi redan från början fått stötta och pusha i alla situationer. Hon blir lätt orolig för nya rutiner, har otroligt stor respekt för auktoriteter (läs vuxna eller kamrater med stark vilja). För att förklara hur stor hennes respekt för auktoriteter och regler är ger jag ett exempel.
För ett par år sedan ramlade XXXXX på morgonen och slog i handen. När hon kom hem från skolan visade det sig att tre fingrar var av. Hon hade talat om för fröken att hon hade ramlat och att hon hade ont och ville ringa hem. Men när fröken svarade att "det går över, man kan inte ringa hem alltid" böjde hon sig för det som var ett faktum i hennes värld, dvs man är i skolan tills dagen är över. Till saken hör att detta var i trean och att hon aldrig en enda gång ringt hem för att bli hämtad. Hon skulle aldrig sätta sig upp mot överheten även om jag önskar hett att hon skulle våga.
Hela hennes skoltid har varit kantad av mycket stöttning från oss för att hon ska må bra i sin vardag. Men hon har hela tiden varit mycket uppskattad i skolan av både kamrater och personal, har fått mycket beröm av alla lärare hon har haft att hon är mogen, medkännande och en mycket omtänksam kamrat. Senast härom dagen talade jag med hennes fröken när vi skulle boka tid för utvecklingssamtal och fick då höra följande:
- Det är nästan meningslöst att ha utvecklingssamtal angående XXXXXX för det finns abslolut inga problem runt XXXXX och hon ligger långt framme i alla ämnen. Hon är en jättego tjej som är så väldigt snäll och omtänksam med alla i klassen.

Men så idag fick jag ett telefonsamtal från skolan. Det var en fröken på skolan som informerade mig om att XXXXX kallats till samtal med skolpersonal för en förälder ringt och sagt att hon och en flicka till skulle varit elaka mot en annan flicka i klassen.
Min reaktion var att fråga varför jag inte blivit informerad innan samtalet, då jag med en gång insåg att för XXXXX har detta varit ett skräckscenario. Då fick jag veta att "det här var GÅNGEN, det är så här vi gör".
Jag ilsknade till och ansåg att det för det självklart i första hand var mitt ansvar som förälder att uppfostra mitt barn och att jag borde informerats först, och att om skolan sedan hade några synpunkter på mitt barns uppförande så skulle vi gemensamt kallas för ett samtal med berörda parter.

Det visar sig sedan när XXXXX kommer hem att hon blivit inkallad till två stycken vuxna som satt henne på ena sidan bordet och sig själva på andra. Placerat en bandspelare/diktafon på bordet och hållit ett regelrätt förhör. När hon frågat om bandspelaren hade hon fått veta att det var för om det skulle hållas fler möten med bland annat rektor, föräldrar till "offret" med flera så skulle hon veta att det inte var någon ide att ljuga eller förändra sin berättelse på de mötena eftersom det skulle finnas inspelat vad hon sagt idag.
Sedan hade hon blivit anklagad för att sagt elaka saker till den här flickan om hennes kläder och annat, hon skulle även ha sparkat henne vid flertalet tillfällen bla i huvudet.
När hon förnekar att det skett och säger att hon aldrig skulle ha vågat göra något sådant så får hon höra att: "offret" var en sådan söt och rar flicka så vi kan inte tro att hon skulle ljuga.

Alltså, jag är den första att förakta föräldrar som säger, så skulle lille Putte aaaaaaaldrig göra, när deras barn betett sig illa.
Och visst, jag kan inte till 100% säga att XXXXX inte gjort det hon står anklagad för, för jag har ju inte varit med henne i skolan.
Men jag måste säga att jag blir heligt förbannad över hur detta har skötts. Hon blir inkallad till förhör under FBI-liknande förhållanden, ingen information till mig i förhand. Hennes bedyranden om sin oskuld bemöts bara med förakt och hon får hot om att om inte detta beteendet förändras omedelbart så kommer de kalla in både rektor och sociala.
Även om jag inte till 100% kan lova att hon är helt oskyldig ter det sig för mig helt otroligt att någon som aldrig behandlat sina kamrater illa helt plötsligt skulle sparka någon i huvudet och utöva regelrätt mobbing. Jag har öht svårt att tro att hon skulle vilja ha den uppmärksamheten från ens "offret" då hon alltid annars vill glida med strömmen obemärkt. Men om hon behandlat henne illa, vilket fortgått hela terminen enligt Trygghetsgruppen som den pedagogikutblildade uppringande damen representerade, varför har jag inte fått kännedom om detta förrän nu. Och enligt XXXXX hade "offret" inte specificerad när dessa kränkningar skett, för XXXXX hade frågat om det, för hon tänkte att hon kanske sagt något som feltolkats. Och är det verkligen rätt att sätta ett tioårigt barn i sådan press som jag anser att detta förhör måste varit, utan sina föräldrar?

Jag har iallafall ringt rektorn, som är sjukskriven och hänvisar till områdets verksamhetschef, som inte ringer tillbaka. Enligt mig bör deras såkallade "GÅNG" ändras, man kontaktar föräldrarna som har till uppgift att uppfostra barnet i första hand.
Sedan ska det bli intressant att höra hur deras "GÅNG" är för att få XXXXX att vilja komma till skolan någon mer gång och känna sig välkommen. Jag själv känner spontant att jag inte har lust att lägga två strån i kors för att hjälpa till. Vilket jag vet att jag kommer göra för XXXXX skull.

Långt blev det men jag vill gärna höra era tankar. Överreagerar jag? Är jag överbeskyddande? Blir jag totalt blåst av min dotter trots att jag ofta är i skolan och ser hur hon fungerar och även ser hur hon fungerar med kompisar i hemmiljö mer eller mindre dagligen? Jag tror iofs inte att hon är något helgon för hon kan säkert retas och slänga käft, men därifrån till regelrätt mobbning och misshandel är steget ganska långt, va?

I morgon kommer jag jaga fatt på verksamhetschefen och säga min hjärtas mening till att börja med men bolla gärna lite tankar med mig.....

 

[Bollen]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

För mig låter det helt absurt att skolan ens ska få behandla elever på detta sätt.

Så NEJ du överreagerar inte på det.
Din dotter är ju bara 10 år och ska definitivt inte bli behandlad så oavsett om hon nu skulle ha gjort det som påstås!

 

[cirkus]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Det är mångs skolor som faktiskt tar tag i saker på detta sätt utan att blanda in föräldrar. Kallas för Farsta-modellen har jag för mig. Tycker dock att metoderna med bandspelare och sånt låter väldigt obehagligt. Hur opedagogiskt som helst att försöka få en dialog på det viset, jag har nästan svårt att tro att det verkligen har genomförts på det viset. Även om din dotters upplevelse säkert är precis så obehaglig

Detta med mobbning är hur svårt som helst, det är subjektivt, det är ganska sällan de som mobbar som anser att de gör just det, de tycker att de skämtar eller så, medan offret upplever situationen på ett helt annat sätt.

 

[Molinima]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Nej, jag är mycket medveten om detta och att jag bara har hört min dotter sida/version av saken och det är därför jag säger att hon säkert inte är änglalik i alla situationer.

Det jag dock reagerar starkast över är att skolan fråntar mig min rätt som förälder att vara den som i första hand uppfostrar min dotter.
Kanske tänker jag fel men skolan skall vara en plats där man lär sig saker, även etik och moral osv. Men går något snett är det inte skolans ansvar att korrigera mitt barn, det är mitt eget. Och jag tar ansvar för mitt/mina barns beteende och handlande.

Att sedan förhöra ett barn under former där vuxna människor hade haft rättighet att åberopa advokat, utan att föräldrarna är närvarande är för mig absurt.
XXXXX sa visserligen att de sagt till henne att "det här är inget farligt" dvs förhöret men hon var så rädd att hon fortfarande var darrig när hon kom hem.
Kanske är det en metod som fungerar bra för mer härdiga barn men ska det verkligen vara pedagogiskt riktigt att man har en "GÅNG" dvs en mall för hur man hanterar saker och den ska gälla för alla sorters människor/personlighetstyper? Och fortfarande, jag anser att föräldrarna åtminstone informeras innan.
För mig känns det ganska okunnigt att inte kunna tackla problem med människor utan att ha ett specifikt schema att följa.....

 

[Humelibumlan]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Jag känner mig lite klyven här och vet inte om jag kommer få fram min poäng.

Jag vet inte vad din dotter säger om situationen och vad som hände enligt henne, men kan det inte varit en annan kompis som var drivande?
Fast det kanske hon hade berättat, eller så kanske hon inte vågar?
Bara funderingar.

Sen tycker jag som du, att föräldrarna borde få första och största ansvar, men samtidigt är inte alla föräldrar så ansvarstagande så det kanske skulle falla platt i vissa fall och därför har skolan som regel att se till att det tas tag i, vilket ju är jättebra, att de tar tag i det.
Sen kanske inte det var rätt sätt att ta tag i det för din dotter och där borde du fått vara med för din dotters skull.

Jag hoppas du förstår hur jag tänker.

 

[cirkus]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Alltså ta detta rätt nu, men du säger själv att din dotter är känslig och det har antaligen färgat hennes bild av "förhöret". jag måste säga att jag har otroligt svårt att tro att det har gått till exakt på det viset hon säger - å andra sidan är hennes upplevelse just precis så obehaglig som hon uttrycker till er.

De flesta skolor har en modell för hur man hanterar mobbningssituationer och som jag skrev förut, det är MÅNGA som använder sig av just den modellen att föräldrarna är de sista som blandas in. Det finns säkert en pedagogisk vinst med det annars skulle man ju inte använda den modellen. Själv vet jag inte om jag håller med. Kanske för att man anser att det som händer i skolan tar skolan ansvar för - iofs en rätt bra inställning - iaf om man är den som är offret, hade du velat "lita" på andra föräldrars omdöme att ta tag i sina odågor om ditt barn vore utsatt eller skulle det kännas tryggare om skolan faktiskt har en policy och plan för att hantera sånt ?

 

[Molinima]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Att förhöret gick till som det gjorde har jag fått bekräftat av skolans rektor. Hann haspla ur mig en del och även få svar på en del frågor innan hon fick fram att hon var sjukskriven och hänvisade mig vidare till verksamhetschefen.
Att XXXXX upplever ett sådant samtal/förhör värre än någon med större självförtroende skulle göra betvivlar jag inte och inte heller att det färgar hennes bild av det när hon berättar.

Och jo, jag har själv varit i den situationen att mitt barn (inte detta barnet dock) blivit illa behandlat i skolan av andra elever. I det fallet kontaktade jag föräldrarna till de elever som betett sig illa först. I en del fall fick jag god respons av föräldrarna och i en del fall fick jag gå vidare och be skolan om hjälp. Då handlade det mer om praktisk hjälp, att se till att personal fanns närvarande i vissa situationer och på det ställde skolan villigt upp på. Vilket jag är tacksam för.
Men det är just det som jag tycker är det konstiga i det hela. Att inte föräldern är ett förstahandsval som problemlösare angående sitt eget barn. Sen är jag mycket medveten om att inte alla föräldrar vill se sina barns tillkortakommanden.

Sen kan jag nog inte lista ut vad den pedagogiska vinsten är med den här metoden, någon form av att isoleringsförhörsmetoden skrapar fram sanningen ur den mest förhärdade brottsling??? Men kanske finns någon skolpersonal här på buke som fått lära sig den här metoden som kan förklara så det klarnar.

Hur som haver, jag är tacksam för dina tankar.

 

[cirkus]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Jag tycker att det är helt horribelt om förhöret gått till så som rektorn har bekräftat, oavsett om barnet är en tuff typ eller mera soft. Helt förskräckligt. Det är ju en förutfattat mening om vem som har rätt och syftet är endast att tvinga sanningen ur ett barn, tänk om hon redan säger sanningen - det gör hon antaligen - sin sanning, hur skall man nånsin komma till konsensus om man inte kan lyssna på två sidor, nej det är skittrist.

Jag tror att skolor ska ta ansvar, men om man har så dålig koll och metod som den skolan din dotter har så kan det kvitta. varför kränka ett barn till liksom ?

 

[Litenvit]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Ja, troligen har de använt sig av Farstamodellen. Dessutom en äldre variant av denna, för idag tror jag inte att de förespråkar att föräldern hålls utanför på det sätt de gjorde förr.
Anledningen till att föräldern inte vidtalades förrän vid ett senare skede var att det kunde hända att föräldrar slog sina barn när de fick höra talas om att barnen inte skött sig i skolan. Därför ville skolan utreda problemet och gärna komma till en lösning innan föräldrarna kontaktades.
Det är för all del lovvärt, och jag kan förstå tanken som personal, men som förälder skulle jag nog tidigt vilja veta om mitt barn är inblandad i mobbing eller trakasserier av andra.

När det gäller bandspelaren så kanske du ska tänka tvärtom: de fall jag känner till där skolpersonal haft bandspelare under allvarsstamtal med elever så handlar det om att kunna bevisa att man inte sagt eller gjort något "fel" mot eleven. Det har hänt att elevers versioner av vad som hänt vid sådana tillfällen inte överensstämmer med personalens och detta säkerställer att allt gått korrekt till.

Skriver bara detta som förklaring. Tycker det låter som att skjuta mygg med kanoner, att ta till så hårda metoder med mindre barn som man dessutom inte haft några som helst problem med tidigare.

 

[Molinima]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Idag har jag haft ett samtal med flickans (offrets) mamma. Hon har i sin tur pratat med sin dotter och det har framkommit att hennes version var väldigt överdriven. Tydligen har hon känt sig åsidosatt av att XXXXX umgåtts med den andra flickan som också blev anklagad för att varit elak mot henne (dock inte lika grovt som min dotter). Hon hade upplevt att de varit kyliga och snobbiga mot henne och .............

Jag har också talat med skolans rektor, chefen för verksamhetsområdet, ordföranden i barn- o utbildningsnämnden samt kommunalrådsordföranden.
Beskedet de fått från mig är att jag förväntar mig en ursäkt från det sk Trygghetsteamet till XXXXX i min närvaro samt att deras version av Farstamodellen inte längre skall användas på någon av kommunens skolor. Jag vill också se en ny likabehandlingsplan undertecknad av samtliga ovanstående inom en månad.
Om inte så sker går jag vidare med anmälan till Skolverket samt Barn- och Elevombudsmannen.

Det har varit en lång dag......

 

[Sar]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

Bra jobbat!

Jag hade blivit vansinnig om mitt barn utsatts för ett sådant slags förhör (med bandspelare och likn.) utan någon av föräldrarna fick vara närvarande.

Jag minns fortfarande när jag blev orättvist beskylld för att ha tagit för många blyerspennor i första klass (vi hade ett system där det sattes streck på ett pennschema och fröken gjorde en extra bock fast jag ej tagit en penna och vägrade lyssna på mig). Min mamma (också lärare) fick ringa till fröken för att rätt upp missförståndet. En liten skitsak men ack så viktig för ett barn.

Jag hoppas att ursäkten till barnet kommer snabbt (speciellt från de vuxna inblandade men även från flickan som beskyllt henne).

 

[Sonic76]

Sv: Hur långt sträcker sig skolans ansvar för uppfostran?

De flesta utredningar eller vad man ska kalla det ska ju utgå ifrån att alla är oskyldiga och man får inte peka på eller styra på det sättet. Man ska ju ta reda på sakligt vad som hände, höra allas versioner och se om det finns gemensamma punkter och sen utgå ifrån det.
Detta sätt var ju fruktansvärt, skulle de göra så mot min dotter skulle jag bli mer än vansinnig