Hur länge är man skyldig?

Tobbis

Trådstartare
Hej! Jag är nyfiken på vad ni andra tycker? Hur länge är en kriminell person skyldig? Jag tänker på att Silvia valde bort en gala för att Chuck Berry gjort sig skyldig till att ha smugglat in en fjortonårig prostituerad flicka om jag förstod rätt år 1959. Jag vet att man i Sverige kan bli dömd och står sedan kvar i registret i fem- flera år beroende på vilken straffskala brottet hamnade på.

Vad tycker ni här inne? Är man förlåten om man sonat sitt brott/tagit sitt straff?

Jag kan själv se att jag gör skillnad på brott och brott.

Är det någon här inne som vet någon som blivit oskyldigt dömd för brott? Jag undrar bara för nyfikenhets skull om det förekommer i Sverige.
 
Hej! Jag är nyfiken på vad ni andra tycker? Hur länge är en kriminell person skyldig? Jag tänker på att Silvia valde bort en gala för att Chuck Berry gjort sig skyldig till att ha smugglat in en fjortonårig prostituerad flicka om jag förstod rätt år 1959. Jag vet att man i Sverige kan bli dömd och står sedan kvar i registret i fem- flera år beroende på vilken straffskala brottet hamnade på.

Vad tycker ni här inne? Är man förlåten om man sonat sitt brott/tagit sitt straff?

Jag kan själv se att jag gör skillnad på brott och brott.

Är det någon här inne som vet någon som blivit oskyldigt dömd för brott? Jag undrar bara för nyfikenhets skull om det förekommer i Sverige.

Det är väl inte så att det är mot just personen utan att det är en markering mot brottet som sådant och mot att det kan upprepas av andra.

Sedan beror det helt på straffet
 
Det förekommer säkert. Men just det var väl lite over the top. -59 är ju 55 år sedan.
Som jag ser det, ex-kriminalvårdare, så är straffet över när tiden du dömts till har avtjänats. I mina ögon så har du då ett nytt liv, ett annat liv och vad du gör av det är din sak.
Oskyldigt dömd? Ja det finns, tyvärr :(. Ett fall som jag känner till.
 
Självklart blir folk tyvärr oskyldigt dömda, systemet är på intet sätt ofelbart.

Sen skiljer jag nog på åsikt och känslor... Jag anser att när någon avtjänat sitt straff ska den inte straffas ytterligare av samhället, men på ett känslomässigt plan har jag svårt för tex sexbrottslingar även efter de avtjänat sitt straff. Det är inte så lätt att leva efter sina principer alltid...
 
Resningsärenden är ju att betrakta som oskyldigt dömda, även om det kan finnas indicier kvar mot vederbörande. Det har väl förekommit lite för ofta för att det ska kännas riktigt bra: Joy Rahman, Yasser Askar, Thomas Quick och "fallet Ulf" för att nämna några.

Jag har fått bevisligen oskyldiga personer häktade för grovt narkotikabrott, för att ett beslag gav (felaktigt) utslag för narkotika i polisens så kallade snabbtest. Även om det är stor skillnad på ett tillfälligt frihetsberövande som häktning och en fällande dom, så kan det inte heller ha varit så kul för ett par relativt unga killar. De kom ju ut inom några dagar och ska ha fått någon upprättelse ekonomiskt, men det kändes ändå obehagligt att vara delaktig i att någon helt och hållet oskyldig blir förd inför tingsrätten och inspärrad.

Sedan har andra varit häktade för narkotikabrott där det handlat om substanser som vid slutlig analys visat sig ännu inte vara narkotikaklassade (spice-preparat), de är ju också "oskyldiga" men jag tycker nog lite mindre synd om dem än när det verkligen inte var i närheten av narkotika. Hoppas att det var ett verkligt undantagsfall.

Angående skuldfrågan och att vara stämplad för vilka brott man begått, så är ju hela meningen med påföljder att de ska gälla en viss tid eller en viss bötessumma, ett visst skadestånd och när det är klart ska man ha sonat sitt brott. Och då ska man också få en chans att kunna börja om på en bättre väg. Ju allvarligare brott - ju längre straff o s v.

Därför är jag starkt emot Lexbase och spridning av listor med namn på dömda personer, så att de ska kunna straffas på nytt av allmänheten på obestämd tid, utan någon möjlighet till villkorlig frigivning. Det är de närmast berörda av brotten som behöver veta, sedan borde det vara nog.

Så det är nog ändå svårt att säga något generellt i frågan "när är man förlåten/när har man sonat sitt straff", det skulle till exempel vara svårt att förvänta sig av en målsägande som blivit utsatt för allvarliga sexuella övergrepp att per definition ha förlåtit sin gärningsman i samma sekund som straffet är avtjänat och skadeståndet betalat.
 
Senast ändrad:
[QUOTE="Lillgrådis, post: 16577182, member: 3704"sz]


Så det är nog ändå svårt att säga något generellt i frågan "när är man förlåten/när har man sonat sitt straff", det skulle till exempel vara svårt att förvänta sig av en målsägande som blivit utsatt för allvarliga sexuella övergrepp att per definition ha förlåtit sin gärningsman i samma sekund som straffet är avtjänat och skadeståndet betalat.[/QUOTE]
Nu är ju lagen sådan att den inte tar hänsyn till sådant. Förlåten av dem lär hen aldrig bli oavsett hur lång tid hen har varit inlåst eller i fallet USA avrättad.
 
Absolut, men jag tolkade också ursprungsfrågan som mer filosofisk än juridisk. Juridiken/lagen är ju det enkla i sammanhanget. :)

Men åtminstone för "allmänheten" tycker jag det är rimligt att den juridiska gränsen också får gälla för ens egen syn på den som har dömts för brott och gjort sin påföljd. Dvs straffet avtjänat - varsågod och gå vidare.
 
Absolut, men jag tolkade också ursprungsfrågan som mer filosofisk än juridisk. Juridiken/lagen är ju det enkla i sammanhanget. :)

Men åtminstone för "allmänheten" tycker jag det är rimligt att den juridiska gränsen också får gälla för ens egen syn på den som har dömts för brott och gjort sin påföljd. Dvs straffet avtjänat - varsågod och gå vidare.
Håller med. Do the crime serve the time. Sedan är du fri. Så fungerar vårt samhälle och så ska det vara.
 
ännu en fd kriminalvårdare i tråden Jepp det finns oskyldigt dömda och dömda på fel orsaker även i Sverige . Neutralt sett tycker jag sonat straff = förlåten varsågod att börja om på nytt men skulle jag vara personligt drabbad i ett mål av våldskaraktär skulle jag troligt tycka annorlunda
 
Jag spinner vidare på kriminalvårdartemat i tråden. Dock jobbar jag fortfarande inom Kriminalvården.
Jag anser att när straffet är avtjänat så är personen fri. Moraliskt skulle jag väl kunna ha andra synpunkter men jag är vare sig bitter eller långsint så nej. Hur hemskt brottet än må vara så måste det finnas någon sorts rim och reson. Att straffas livet ut för ett brott som begåtts i 25-årsåldern är i mitt tycke inte rimligt.
 
Skyldig till att ha begått brottet är man resten av livet, anser jag. Det som är gjort, är gjort och kan inte ändras.

Däremot kan man ju ha sonat sitt brott och därmed också fått chansen att börja om. Den chansen har man varje dag, men många väljer fel varje dag. Har man orkat och fått rätt på sitt liv, tagit sitt straff och kommit ut på andra sidan, ska man inte straffas om och om igen för något man redan avtjänat straff för.

Därmed inte sagt att alla kan gå vidare och förlåta. Har man varit utsatt för grova brott förstår jag att det inte helt lättvindigt går att förlåta förövaren. Ska vi kalla det mjuka värden, till skillnad från omständigheter som jobb, boende etc (kalla fakta).

Vissa yrken kan du inte jobba inom om du är straffad. Precis som du inte kan jobba som läkare utan utbildning. Det ställs krav på den som får jobbet, vissa förutsättningar måste vara fyllda. Men självklart ska man inte dömas om och om igen av sin omgivning, när man sonat sitt brott, tagit sitt straff och förändrat sitt liv. Däremot går det aldrig att ändra på vad man gjort, och det får ju bli en del av den person man blivit. På gott och ont.
 
Det klassiska som brukar diskuteras är väl om en dömd pedofil som avtjänat sitt straff flyttar in som granne bredvid din familj. Skulle du känna dig trygg och förlåtande om du hade barn? Jag vet inte jag...att barnen skulle få gå hem ensamma från skolan, leka själva ute skulle nog vara väldigt svårt.
 
För mig beror det på brottet... Mördare, våldtäkstmän och barnmisshandlare är för evigt märkta i mina ögon. Har haft både väldtäkter och mord bland min närmsta krets och de som begick de brotten kommer, för mig, aldrig ha sonat sina brott oavsett om de så skulle sitta resten av sina liv i fängelse.

Jag tror helt enkelt att svaret på din fråga beror på hur nära man själv kommit brotten...
 
Sen skiljer jag nog på åsikt och känslor... Jag anser att när någon avtjänat sitt straff ska den inte straffas ytterligare av samhället, men på ett känslomässigt plan har jag svårt för tex sexbrottslingar även efter de avtjänat sitt straff. Det är inte så lätt att leva efter sina principer alltid...

Kan inte annat än att hålla med. Klokt som en bok.
 
@Tobbis; Jag tror nog Silvia tänkte på rubrikerna efteråt. Hon har hellre rubriken "Drottningen valde bort galan" än rubriken "Drottningen på fest med pedofil". Vore jag drottning så vet jag i varje fall vilken rubrik jag hade velat sett på löpet.

Det var (antagligen) ett engångstillfälle för förrövaren och det var länge sen etc etc men jag ser det som ett ställningstagade, inte mot personen utan mot hela situationen som skedde.

Helt rätt anser jag. Go Queenie!
 
Visst är man fri och när man avtjänat sitt straff så är det klart. Men det betyder ju inte att man är oskyldig efter det. Vederbörande har ju fortfarande begått brottet. En mördare är en mördare även efter avtjänat straff. Om jag var en offentlig person skulle jag också akta mig noga för rubriker som @Maqurell tog som exempel.
 
Håller med. Do the crime serve the time. Sedan är du fri. Så fungerar vårt samhälle och så ska det vara.

I den bästa av världar är det så.... Men nu fungerar det inte riktigt på detta sätt....
Väldigt många arbetsgivare kräver in utdrag ur belastningsregistret vid en anställning.... Vissa yrken har lagstöd i det t.ex om man vill jobba med barn.... I de flesta andra fall har arbetsgivaren ingen laglig rätt att kräva in detta utdrag men gör det i allafall... d.v.s du skall självmant begära in det och överlämna det oöppnat. Har du suttit i fängelse eller t.ex fått rättspsykiatrisk vård så finns du kvar i registret i 10 år efter att straffet avtjänats....
Här kan man tala om dubbel bestraffning.... för en arbetsgivare anställer ofta inte någon som suttit i fängelse... trots att straffet är avtjänat för länge sedan....
 
Hej! Jag är nyfiken på vad ni andra tycker? Hur länge är en kriminell person skyldig? Jag tänker på att Silvia valde bort en gala för att Chuck Berry gjort sig skyldig till att ha smugglat in en fjortonårig prostituerad flicka om jag förstod rätt år 1959. Jag vet att man i Sverige kan bli dömd och står sedan kvar i registret i fem- flera år beroende på vilken straffskala brottet hamnade på.

Vad tycker ni här inne? Är man förlåten om man sonat sitt brott/tagit sitt straff?

Jag kan själv se att jag gör skillnad på brott och brott.

Är det någon här inne som vet någon som blivit oskyldigt dömd för brott? Jag undrar bara för nyfikenhets skull om det förekommer i Sverige.

Det där är ju supersvårt och jag tror de flesta gör skillnad på brott och brott. Jag tänker på den automatiska impulsen att utesluta brottslingen ur umgängeskretsen. Varför då egentligen? Det är lite som med mina vänner som skriver "om någon röstar på SD kan ni unfrienda mig nu". Varför inte ha kvar vännen och försöka påverka den?

I Silvias fall så tänker jag mycket på formuleringen att hon inte vill stå där och låtsas. Oavsett om man är straffad och ha avtjänat straffet, kan medmänniskor förväntas hålla tyst om det som gjorts? Att sitta och tiga och inte få nämna det som gjorts, det tror jag är verkligt skadligt i relationer där vetskap om våld finns, det är ofta det kravet på tystnad som är problemet, att sammanhang måste hållas trevliga, alltså måste allt otrevligt skyfflas under mattan.
 
Det där är ju supersvårt och jag tror de flesta gör skillnad på brott och brott. Jag tänker på den automatiska impulsen att utesluta brottslingen ur umgängeskretsen. Varför då egentligen? Det är lite som med mina vänner som skriver "om någon röstar på SD kan ni unfrienda mig nu". Varför inte ha kvar vännen och försöka påverka den?

I Silvias fall så tänker jag mycket på formuleringen att hon inte vill stå där och låtsas. Oavsett om man är straffad och ha avtjänat straffet, kan medmänniskor förväntas hålla tyst om det som gjorts? Att sitta och tiga och inte få nämna det som gjorts, det tror jag är verkligt skadligt i relationer där vetskap om våld finns, det är ofta det kravet på tystnad som är problemet, att sammanhang måste hållas trevliga, alltså måste allt otrevligt skyfflas under mattan.

Jag tror att mycket handlar om att Silvia ser Aftonbladets rubriker dagen efter.... "Silvia på fest med traffickingdömd..."
 

Liknande trådar

Äldre Det känns som att jag tjatar om detta men jag kan inte låta bli för jag har verkligen fått nog. Jag ber om ursäkt på förhand för ett...
48 49 50
Svar
992
· Visningar
57 845
Senast: Thaliaste
·
P
Hästmänniskan som jag tycker har en vettig syn på djurhållning. Strängare straff för djurplågeri Att husdjurens värde aldrig kan likställas med...
Svar
4
· Visningar
1 389
Senast: Pelle_P
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp