Hur kräsen kan jag vara?

Igår sa jag upp mitt medryttarskap på ridtravaren. Jag har ju under en tid känt att något är fel med hästen. Dessvärre har ägaren inte upplevt samma symptom så jag har inte fått något stöd i min teori om att något är fel. Men till slut sa mitt samvete stopp, plus att det inte var ett dugg kul att rida en häst som slog i bromsen så fort jag bad om trav.

Redan samma kväll la jag in en medryttarannons i två olika grupper på FB. Jag har hittills fått ett svar. Hästen det gäller är en ridtravare på 170 cm i mankhöjd. Det är jättestort för mig som är jättekort. Hästen kan inte så mycket men kan gå i form i alla gångarter. Ägaren känner jag till sedan förut och stallet likaså. Det finns en ridbana på ridavstånd.

Jag kan inte påstå att jag är jättepepp. Det jag önskar mig är en häst som är mer utbildad och som jag kan lära mig på. Jag skulle också vilja ha en ridbana vid stallet. Jag kommer heller inte ha möjlighet att rida för tränare med hästen eftersom jag inte har någon transport och det finns ingen som kommer ut och håller lektioner på vintern. Så vad jag egentligen vill är att hästen står på en anläggning med ridhus.

Jag är liksom lite less på att jag aldrig kommer längre i min ridning än typ LC. Den här gången tänkte jag försöka få till bättre förutsättningar.

Och vad jag ska svara henne med jättehästen vet jag inte.

 

[dobbis]

Jag förstår inte hur en mer utbildad häst ska hjälpa dig, du säger själv att du ridit 3 sådana och ändå är du på LC nivå, mao så kommer du inte framåt oavsett häst.
Rid det som finns o det du har råd med och var nöjd med det,ha kul utan oresonliga krav.

 

[tuaphua]

Min förra hyresvärd hade en häst som jag fick rida och när hon sen satt upp själv och red för att känna på honom så sa hon att han inte kändes oriden. (Hon red inte själv i vanliga fall av hälsoskäl.) Jag hade i alla fall lyckats med nånting som hon gav mig cred för.

Men det här med att lära sig rida och att göra det inom en rimlig tid, är en sjujäkla uppförsbacke. Hur lyckas andra lära sig rida innan de är 20? Jag känner mig synnerligen obegåvad i och med att jag fortfarande inte är i en tävlingsmässig nivå.


Jag kan inte släppa det målet. Jag börjar bli gammal och har inte all tid i världen längre.


Det beror ju på vad ägaren säger om min vikt och min osäkra ekonomiska framtid. Just nu finns det inte ens någon djupare diskussion med ägaren.

Jag menade inte att just du förstör något etc. Utan att man som hästägare nog generaliserar och antar att en person som säger sig rida LC förstör mer än någon som vi säger rider tex Georg, för att vara tydlig med skillnaden.

Skulle du inte kunna känna att det är kul med själva utvecklingen? Även om du inte direkt kommer till start?
Man kan ju mäta utvecklingen ändå och nå mål så att säga. Jag hade ju jättekul och lärde mig massor på min skruttponny trots att vi inte tävlade(mer än någon programridning etc). Och jag kunde ju tydligt checka av mål under tiden.

Och att du skulle vara misslyckad ser jag inte. Du har inte valt din familj, att bli sjuk etc. Att man som barn råkar födas i en familj som kan hålla en med häst är ju inget som gör tex mig bättre eller mer lyckad.
Sen har jag haft tur att träffa rätt folk som kan och vill hjälpa till. Att jag var skoltrött gjorde att jag fick jobba innan gymnasie och hamnade då i stall jag lärde mig mkt i. Det var också slumpartat och tur.
Men sen har jag också trots att jag varit sjuk jobbat och gått som lärling mer än heltid. Jag har när jag varit sjukskriven med minimiinkomst bott en period i en liten pyttelägenhet och bott långt ut i ingenstans utan närhet till någon jag känner etc för att ha råd att behålla hästen. Jag valde hästen framför att bo trevligt, ha bil etc etc.

Ganska många väljer ju annat och kan då inte satsa och kommer då rida lättklass/msv c typ.

Sen handlar det ju om att välja rätt tränare. Och tex i Sthlm som jag bott i större delen av mitt liv finns det ju stort utbud. Och större utbud av mer skolade medryttarhästar.

Sen jag flyttade kan jag inte längre träna ca 3-5 ggr veckan som jag gjort innan. Nu får jag vara glad om jag skulle få till något varje/varannan månad iom att jag flyttat från mina tränare.

Jag planerar åka dit på "bootcamp" istället och vara där någon vecka för att hinna ta mig några snäpp under den tiden.
Kan det vara ett alternativ för dig? Intensivkurs någonstans?

 

[tara]

Men jag såg någon film någon gång för länge Sen som du la ut. Såg mycket prydligt ut. Jag förstår att du fått rida välutbildade hästar däremot att tävla så måste du ju orka och vilja det liksom, pressa ekipaget mycket mer liksom. Både ryttare och häst måste orka ordentligt. Det är ju precis sådan medryttare många vill ha för att inte hästen ska pressas med flera olika ryttare utan stärker sig mer under kontrollerad ridning.

 

[Magiana]

Jag menade inte att just du förstör något etc. Utan att man som hästägare nog generaliserar och antar att en person som säger sig rida LC förstör mer än någon som vi säger rider tex Georg, för att vara tydlig med skillnaden.

Skulle du inte kunna känna att det är kul med själva utvecklingen? Även om du inte direkt kommer till start?
Man kan ju mäta utvecklingen ändå och nå mål så att säga. Jag hade ju jättekul och lärde mig massor på min skruttponny trots att vi inte tävlade(mer än någon programridning etc). Och jag kunde ju tydligt checka av mål under tiden.

Och att du skulle vara misslyckad ser jag inte. Du har inte valt din familj, att bli sjuk etc. Att man som barn råkar födas i en familj som kan hålla en med häst är ju inget som gör tex mig bättre eller mer lyckad.
Sen har jag haft tur att träffa rätt folk som kan och vill hjälpa till. Att jag var skoltrött gjorde att jag fick jobba innan gymnasie och hamnade då i stall jag lärde mig mkt i. Det var också slumpartat och tur.
Men sen har jag också trots att jag varit sjuk jobbat och gått som lärling mer än heltid. Jag har när jag varit sjukskriven med minimiinkomst bott en period i en liten pyttelägenhet och bott långt ut i ingenstans utan närhet till någon jag känner etc för att ha råd att behålla hästen. Jag valde hästen framför att bo trevligt, ha bil etc etc.

Ganska många väljer ju annat och kan då inte satsa och kommer då rida lättklass/msv c typ.

Sen handlar det ju om att välja rätt tränare. Och tex i Sthlm som jag bott i större delen av mitt liv finns det ju stort utbud. Och större utbud av mer skolade medryttarhästar.

Sen jag flyttade kan jag inte längre träna ca 3-5 ggr veckan som jag gjort innan. Nu får jag vara glad om jag skulle få till något varje/varannan månad iom att jag flyttat från mina tränare.

Jag planerar åka dit på "bootcamp" istället och vara där någon vecka för att hinna ta mig några snäpp under den tiden.
Kan det vara ett alternativ för dig? Intensivkurs någonstans?

Jag vet inte hur man mäter utveckling utan tävling.

Tidigare åkte jag på helgkurser i Norrtälje men slutade då det tog för mycket tid från övriga livet. Sen var det långt att åka. Jag vet heller inte om något annat ställe dit man kan åka på kurser.

 

[Snurrfian]

Jag begriper fortfarande inte. Är man duktig så kan man ju rida klasser som är i nivå med ens kunskaper. Ju duktigare, desto högre klasser. Är man dålig så kan man ju inte rida de klasserna.

Det finns många som rider utan att tävla, jag har inte tävlat sen något klubbmästerskap på ridskolan när jag var typ 14 år, men jag har ridit på medelsvår nivå i många år innan jag la av med hästarna. Jag var även inne och började på med passage och piaff. Är jag en dålig ryttare för att jag inte tävlat?

Vad är du ute efter? En medryttarhäst du kan tävla upp till eliten? De medryttarhästar som finns med de möjligheter är ytterst få. Vill du få tag på en medryttarhäst som du kan utveckla din egen ridning på? Betydligt lättare, det kräver en medryttarhäst där ägaren är okej med att du åker på träningar, men det kostar också. Det kanske är D-ponnyn som är den bästa partnern för dig just nu, men du kan inte förvänta dig att hästen ska göra att du rider bättre, det är ditt eget jobb som gör att du rider bättre.

 

[monster1]

Jag vet inte hur man mäter utveckling utan tävling.

Tidigare åkte jag på helgkurser i Norrtälje men slutade då det tog för mycket tid från övriga livet. Sen var det långt att åka. Jag vet heller inte om något annat ställe dit man kan åka på kurser.

Man låter bli att mäta och går helt och hållet på om man själv och hästen verkar trivas med det man gör .

 

[Unafraid]

Jag vet inte hur man mäter utveckling utan tävling.

Tidigare åkte jag på helgkurser i Norrtälje men slutade då det tog för mycket tid från övriga livet. Sen var det långt att åka. Jag vet heller inte om något annat ställe dit man kan åka på kurser.

Måste du mäta? Kan du inte ha en känsla som mål? En perfekt skänkelvikning, med minimala hjälper? Galoppombyte exakt på hjälpen? Hoppa en bana med bra flyt och känsla?

 

[Magiana]

Man låter bli att mäta och går helt och hållet på om man själv och hästen verkar trivas med det man gör .

Det ger mig inte det jag vill ha. Det är för luddigt och okonkret.

Måste du mäta? Kan du inte ha en känsla som mål? En perfekt skänkelvikning, med minimala hjälper? Galoppombyte exakt på hjälpen? Hoppa en bana med bra flyt och känsla?

En känsla är så flyktig. Ett protokoll eller en rosett är ett tydligare kvitto på vad man presterat.

 

[monster1]

Det ger mig inte det jag vill ha. Det är för luddigt och okonkret.


En känsla är så flyktig. Ett protokoll eller en rosett är ett tydligare kvitto på vad man presterat.

Ja det är helt klart tydligare att få en regelrätt bedömning av någon annan. Men det gäller ju att man vet att det bara är en bedömning av en person vid just det tillfället och inte något allmängiltigt. Jag tycker det låter bra att rida lektion så länge den ridläraren du trivs med är kvar på ridskolan. Du kan ju som sagt ha en medryttarhäst samtidigt.

 

[Trissa]

En känsla är så flyktig. Ett protokoll eller en rosett är ett tydligare kvitto på vad man presterat.

Bara om man väljer att låta det vara det. En rosett behöver inte betyda att rundan gick bra, det kan innebära att det bara var två startande till i klassen som vägrade ut sig på första hindret eller att man hade en urdålig känsla och red långt under sin kapacitet men domaren uppenbarligen var berusad eller gillade hästens färg. Och så vidare, och så vidare.

 

[MiaMia]

@Magiana Som @Trissa säger, det är ju DU som lägger värdet i andras premiering. Du kan precis lika gärna välja att värdera andra faktorer, såsom din egen upplevelse och glädje.

Hur gör du med alla andra saker i livet som det inte kommer någon utomstående och ger dig guldstjärnor för? Blomsterrabatter som du berättat om t.ex. verkar du kunna anse att du utfört väl utifrån vad du själv tycker om dem.

 

[tuaphua]

Jag vet inte hur man mäter utveckling utan tävling.

Tidigare åkte jag på helgkurser i Norrtälje men slutade då det tog för mycket tid från övriga livet. Sen var det långt att åka. Jag vet heller inte om något annat ställe dit man kan åka på kurser.

Man kan ju mäta resultat a la "Förut kunde jag inte rida en korrekt skänkelvikning/sluta/whatever. Jag visste knappt vad det var. Men nu sitter det!".

Precis som om du på träning kanske först bara får rida bommar, sen hoppa mindre hinder och sen större och svårare banor. Och att du går fråan "uj, vad svårt!" till att känna att det är plättlätt.

För mig som inte tävlar, men tränat mkt regelbundet för tränare som tränar många i eliten bla och har koll på vad domare vill se och vad som är sund för hästen, så kan jag ju absolut känna att jag gjort vinster, utvecklats med tydliga mål.
Jag jobbar som dem i den frågan att vid varje lektions slut ska eleven dels ha lärts sig under lektionen men också få någon eller några läxor till nästa gång, 1-3 typ. De läxor man ger ska vara på nivån att eleven ska kunna greja det under tiden till nästa lektion. Det får inte vara för många. Max 3. Annars blir det för mkt att hålla reda på samtidigt och eleven kommer inte få till samma kvalitet om den ska ha 5 saker i hubudet samtidigt som om det är 2 tex. Då kan eleven själv hitta läge där de 2 sakerna funkar och sen kan vi nästa pass gå vidare med nya saker. Då får man nästan alltid en elev som tar sig framåt och som märker att den gör det.
Sen får man som tränare också se till att eleven tänker tillbaks och ser sina framsteg. För ibland känner man ju att man rider skit. Då kan det vara skönt att bli påmind om att man inte klarade ditten eller datten för 3 månader sen. Nu gör man det ju super etc..

Tyvärr påverkas ju ens framsteg kraftigt av vilken tränare man har. Och där har jag haft enorm tur!
Hoppas din tränare är lika grym!

 

[Magiana]

@Magiana Som @Trissa säger, det är ju DU som lägger värdet i andras premiering. Du kan precis lika gärna välja att värdera andra faktorer, såsom din egen upplevelse och glädje.

Hur gör du med alla andra saker i livet som det inte kommer någon utomstående och ger dig guldstjärnor för? Blomsterrabatter som du berättat om t.ex. verkar du kunna anse att du utfört väl utifrån vad du själv tycker om dem.

En blomsterrabatt är som en vunnen rosett. Man kan se resultatet och ta på det.

Man kan ju mäta resultat a la "Förut kunde jag inte rida en korrekt skänkelvikning/sluta/whatever. Jag visste knappt vad det var. Men nu sitter det!".

Precis som om du på träning kanske först bara får rida bommar, sen hoppa mindre hinder och sen större och svårare banor. Och att du går fråan "uj, vad svårt!" till att känna att det är plättlätt.

För mig som inte tävlar, men tränat mkt regelbundet för tränare som tränar många i eliten bla och har koll på vad domare vill se och vad som är sund för hästen, så kan jag ju absolut känna att jag gjort vinster, utvecklats med tydliga mål.
Jag jobbar som dem i den frågan att vid varje lektions slut ska eleven dels ha lärts sig under lektionen men också få någon eller några läxor till nästa gång, 1-3 typ. De läxor man ger ska vara på nivån att eleven ska kunna greja det under tiden till nästa lektion. Det får inte vara för många. Max 3. Annars blir det för mkt att hålla reda på samtidigt och eleven kommer inte få till samma kvalitet om den ska ha 5 saker i hubudet samtidigt som om det är 2 tex. Då kan eleven själv hitta läge där de 2 sakerna funkar och sen kan vi nästa pass gå vidare med nya saker. Då får man nästan alltid en elev som tar sig framåt och som märker att den gör det.
Sen får man som tränare också se till att eleven tänker tillbaks och ser sina framsteg. För ibland känner man ju att man rider skit. Då kan det vara skönt att bli påmind om att man inte klarade ditten eller datten för 3 månader sen. Nu gör man det ju super etc..

Tyvärr påverkas ju ens framsteg kraftigt av vilken tränare man har. Och där har jag haft enorm tur!
Hoppas din tränare är lika grym!

Jag kan inte mäta på det där sättet.

Och läxor har jag aldrig fått.

På lektionerna får man sitta och nöta men när man är klar och kan något, det vet jag aldrig.

 

[fio]

Jag vet inte hur man mäter utveckling utan tävling.

Tidigare åkte jag på helgkurser i Norrtälje men slutade då det tog för mycket tid från övriga livet. Sen var det långt att åka. Jag vet heller inte om något annat ställe dit man kan åka på kurser.

Fast ska man bli duktig kommer det ta massa tid från övriga livet! Eftersom du valt annorlunda ska du ju inte känna dig misslyckad. Man måste träna massor om man ska bli duktig! Finns inga genvägar!

 

[EmmaBovary]

Men det här med att lära sig rida och att göra det inom en rimlig tid, är en sjujäkla uppförsbacke. Hur lyckas andra lära sig rida innan de är 20? Jag känner mig synnerligen obegåvad i och med att jag fortfarande inte är i en tävlingsmässig nivå.

Jag gissar på att de flesta helt enkelt gett sig ut och tävlat innan de känt sig "färdiga", på samma vis som jag antar att du vill känna inför en start. Utöver att man har enklare att lära sig vissa saker när man är yngre då. Det kanske är något du borde tumma på om du vill ha mer tävlingserfarenhet framöver?

 

[Kirre]

En blomsterrabatt är som en vunnen rosett. Man kan se resultatet och ta på det.

Bli filmad med jämna mellanrum då? Då ser du ju resultatet. Ridning är känsla, det kommer du aldrig kunna ta på. Att ta på en rosett låter märkligt i detta sammanhang, iaf för mig.
Rimligen borde du ju även kunna se momentant om fattningen blev vid A eller 2m före eller efter. Om 9/10 kommer före eller efter A och två månader senare sitter 9/10 vid A, då har du ju ditt resultat, som du kan se, där och då, och känna. Behöver du ha en utbildad domare som talar om det för dig via en siffra för att det ska vara på riktigt?
Hur tänker du om 10/10 fattningar sitter vid A hemma på träning men just den där sekunden på tävling kom en kråka kraxande och fattningen blir 2m efter A och du får en 4:a. Är du en sämre ryttare då?

 

[Magiana]

Fast ska man bli duktig kommer det ta massa tid från övriga livet! Eftersom du valt annorlunda ska du ju inte känna dig misslyckad. Man måste träna massor om man ska bli duktig! Finns inga genvägar!

Jag tränar gärna så mycket det går. Däremot har jag fortfarande ett hem och en trädgård som jag inte kan strunta i.

Jag gissar på att de flesta helt enkelt gett sig ut och tävlat innan de känt sig "färdiga", på samma vis som jag antar att du vill känna inför en start. Utöver att man har enklare att lära sig vissa saker när man är yngre då. Det kanske är något du borde tumma på om du vill ha mer tävlingserfarenhet framöver?

Jag har startat LC några gånger när jag gick på ridskola. Efter att jag slutade där har jag inte haft möjlighet. Antingen har jag inte kunnat rida lektioner på medryttarhästar jag haft, eller så har jag aldrig kunnat lära känna någon ridskolehäst.

Hästen som hade gått st george, hade en trav jag inte kunde sitta i så det sket sig av den anledningen. Sen red jag en häst som jag inte fick åka iväg och träna med. Sen red jag en skogsmulle och därefter en häst som inte kunde galoppera.

Jag vill känna att grunderna sitter innan jag startar, att jag kan rida i nedsutten trav, göra halter och galoppfattningar.

Bli filmad med jämna mellanrum då? Då ser du ju resultatet. Ridning är känsla, det kommer du aldrig kunna ta på. Att ta på en rosett låter märkligt i detta sammanhang, iaf för mig.
Rimligen borde du ju även kunna se momentant om fattningen blev vid A eller 2m före eller efter. Om 9/10 kommer före eller efter A och två månader senare sitter 9/10 vid A, då har du ju ditt resultat, som du kan se, där och då, och känna. Behöver du ha en utbildad domare som talar om det för dig via en siffra för att det ska vara på riktigt?
Hur tänker du om 10/10 fattningar sitter vid A hemma på träning men just den där sekunden på tävling kom en kråka kraxande och fattningen blir 2m efter A och du får en 4:a. Är du en sämre ryttare då?

Jag har filmat massor när jag ridit. Jag satte mobilen på ridhusets sarg och red.

Det jag fick ut av det var att jag såg vad jag behövde träna mer på. Det fanns alltid saker som inte fungerade. Vad som fungerade såg jag inte.

Det triggade inte mitt belöningssystem ö.h.t.

 

[tuaphua]

En blomsterrabatt är som en vunnen rosett. Man kan se resultatet och ta på det.


Jag kan inte mäta på det där sättet.

Och läxor har jag aldrig fått.

På lektionerna får man sitta och nöta men när man är klar och kan något, det vet jag aldrig.

Vissa tränare får man ju vara lite tydlig med vad man vill, vilka mål man har och även berätta hur man känner inför allt.
Om du berättar att "jag känner att jag inte utvecklas och för mig är det väldigt viktigt att se framsteg och få känna att jag gör ngt bra." så kanske den tränaren kan vara bättre på att ge dig uppgifter du kan få känna att du löser och se till att du märker saker du nu kan som du förr inte kunde.

Jag har haft många elever som är i hela livet liksom känner att de inte duger, att de är dåliga etc oavsett vad det gäller. Och ofta faktiskt är såna som är bra på mycket. De får man ju vara lite psykolog åt. Man får lyfta "Kommer du ihåg när du försökte det här för 4 månader sen och det blev totalt kaos? Idag gör ni det ju perfekt!".

Så har man vissa negativa känslor kring ridningen så rekommenderar jag absolut att ta upp det med sin tränare!
De som är engagerade och VILL är ju roliga att jobba med.

 

[Magiana]

Vissa tränare får man ju vara lite tydlig med vad man vill, vilka mål man har och även berätta hur man känner inför allt.
Om du berättar att "jag känner att jag inte utvecklas och för mig är det väldigt viktigt att se framsteg och få känna att jag gör ngt bra." så kanske den tränaren kan vara bättre på att ge dig uppgifter du kan få känna att du löser och se till att du märker saker du nu kan som du förr inte kunde.

Jag har haft många elever som är i hela livet liksom känner att de inte duger, att de är dåliga etc oavsett vad det gäller. Och ofta faktiskt är såna som är bra på mycket. De får man ju vara lite psykolog åt. Man får lyfta "Kommer du ihåg när du försökte det här för 4 månader sen och det blev totalt kaos? Idag gör ni det ju perfekt!".

Så har man vissa negativa känslor kring ridningen så rekommenderar jag absolut att ta upp det med sin tränare!
De som är engagerade och VILL är ju roliga att jobba med.

Det är svårt när jag ofta inte rider samma häst för tränare som jag rider utan tränare. Senaste medryttarhästen red jag en gång för tränare. Mer blev det inte för saker kom emellan och när det blev skitväder gick det inte att rida lektion hemma vid stallet. Och sen blev det något knas med hästen.

 

[tuaphua]

Jag tränar gärna så mycket det går. Däremot har jag fortfarande ett hem och en trädgård som jag inte kan strunta i.


Jag har startat LC några gånger när jag gick på ridskola. Efter att jag slutade där har jag inte haft möjlighet. Antingen har jag inte kunnat rida lektioner på medryttarhästar jag haft, eller så har jag aldrig kunnat lära känna någon ridskolehäst.

Hästen som hade gått st george, hade en trav jag inte kunde sitta i så det sket sig av den anledningen. Sen red jag en häst som jag inte fick åka iväg och träna med. Sen red jag en skogsmulle och därefter en häst som inte kunde galoppera.

Jag vill känna att grunderna sitter innan jag startar, att jag kan rida i nedsutten trav, göra halter och galoppfattningar.


Jag har filmat massor när jag ridit. Jag satte mobilen på ridhusets sarg och red.

Det jag fick ut av det var att jag såg vad jag behövde träna mer på. Det fanns alltid saker som inte fungerade. Vad som fungerade såg jag inte.

Det triggade inte mitt belöningssystem ö.h.t.

Jag tror fio menade att iom att du valt att ha hus och trädgår etc så är det inte konstigt att du inte hinner och orkar träna mer. Eller har råd.

När jag var sjuk fick jag bo pyttelitet en period för att kunna prioritera häst. Och jag hade inte ork och tid till en trädgård eller i stort sett något mer.
Som många andra har jag också jobbat för mkt för att hinna och orka träna i perioder.

Det är ju val man gör. Helst vill man ju göra allt samtidigt. Men det är svårt för många av oss.