@kryddelydd fast jag tänker lite att du är lite ”unik” ang just dina mål och ditt förhållningssätt till tävling/träning osv . OBS ! Det är INTE kritik utan helt ärligt en reflektion/intryck utifrån vad du skriver . Du har många hästar (främst fjordingar) som du gillar att åka på tävling med och är nöjd även om de inte händer så mycket utvecklingsmässigt/går att utveckla så mycket . Du har många att växla med/tävla och du använder dem till väldigt många olika syften.
Jo, så är det ju.
Sedan skulle det säkert hända mer med utvecklingen av dem om jag tränade varje häst mer. Och visst är de begränsade om man jämför med ett talangfullt "halvblod" men å andra sidan brukar jag inte komma sist med mina fjordingar på dressyrtävlingar bland "halvbloden" heller. Blygsamma men OK resultat skulle jag nog vilja kalla det. I höstas fick jag till och med rosett och plakett för en andraplats med min fyraårige fjordingvalack i LC dressyr - bland "storhästarna". Så visst, jag vinner inte och kommer inte att göra det, men det är det många fler som inte heller gör...
Den poäng jag försöker göra är väl egentligen att det är målsättningen som styr vilken typ av häst som är lämplig.
Min målsättning är att lära mig så mycket som möjligt, och det spretar ju åt alla håll vid det här laget.
Western, dressyr, islands, bruksridning, och nu körning.
Ett sätt att lära sig så mycket som möjligt kan ju vara att hålla sig till en disciplin (mer normalt än mitt sätt), köpa en häst med goda förutsättningar och utveckla sig så mycket som möjligt i den disciplinen. Då behöver man förstås en häst med skapligt hög kapacitet.
Ett annat sätt är att spreta till det som jag gör - och fortfarande tänka att man ska utveckla så långt man kan inom ett gäng discipliner. För mig är det ju en utmaning att se hur mycket jag och hästarna kan lära oss tillsammans.
Nu börjar det bli lite besvärligt eftersom jag har lite för många "tävlingsbara" hästar och då blir det svårt att utveckla på samma sätt. Exempelvis Yngve, en fjording född -10. Jag tror han kan klara LA på dryga 60% nu (det hade jag aldrig gissat skulle vara rimligt, om du frågat mig för två månader sedan men det har hänt överraskningar under vintern). Dessutom "duger" han till bruksridning - men det kan man ju starta mest för skojs skull och behöver inte träna specifikt om hästen är hyfsat utbildad och orädd. Och så är han kvalad upp till LA i sportkörning och det vore ju kul...
men som sagt, lite marigt att hinna allt. När jag har ett gäng ytterligare hästar att träna.
Eller kallblodstravaren.
Han har skaplig kapacitet för dressyr. Och det vore kul att se hur långt vi kan komma - men då måste jag ju träna mycket mer än jag gör med honom
Och det vore kul att rida honom "på riktigt" på B-nivå western.
Och han är ju rätt fin, så det vore ju kul att se hur långt han kan komma inom sportkörningen (han är körd, och jag har beställt en maratonvagn)...
eller de där två islandshästarna som fått fina lovord av meriterade tränare/domare där en tydligen har kapacitet för SM i Gaedinga. då vill jag ju se om jag kan träna hästen dit hän. Men då måste jag ju träna...
så som sagt, spretigt som sjutton.
Och nu börjar det bli problem, eftersom flera av dem faktiskt börjar vara i skick att kunna träna en hel del.
Jag inser dock att jag inte skulle bli "jättebra" inom någon disciplin, så för mig är det roligare att utmana mig med att se "hur långt kan jag komma och jag har hela hästens liv på mig" gärna med "oväntade" hästar.
Och detta blev långt och off topic.
Eller helt on topic för det är ett sätt att resonera kring målsättning med ridning där prisrosetter kanske inte är det viktigaste utan utveckling och utmaningar och att ha roligt.
