Hur kommer man över ett uppbrott?

[Mynona1]

För två veckor sedan gjorde jag slut med min pojkvän/sambo efter 11 månader tillsammans. De sista månaderna insåg jag att det antagligen inte skulle fungera i längden, och när jag börjat känna så är det svårt att få bort de tankarna. Han blev fruktansvärt ledsen och trots att vi bråkat en del den senaste tiden var det nära att jag ändrade mig där och då eftersom det gjorde så ont att se honom så. Vi (jag) gjorde iallafall slut och nu två veckor senare undrar jag fortfarande om det var rätt beslut. Jag vet ju innerst inne att det var det eftersom det var flera saker som inte klaffade, men han var å andra sidan helt underbar mot mig när han var på bra humör. Jag vet också att det finns män därute som är underbara och positiva de flesta av dygnets timmar, men det är ändå så svårt och jag undrar hur fanken man ska kunna veta sådant på förhand, innan man redan dribblat bort sitt hjärta till personen.

Hur gör man för att sluta ångra sig och tänka på om det var rätt beslut? Hur gör man för att inte bara minnas allt det bra?

Egentligen tror jag bara jag vill höra att män inte är projekt och att det inte är värt att "vänta" på någon som har massor av trassligt bagage att reda ut på egen hand först.. Men lik förbannat sitter jag och gråter och känner mig som ett monster som krossat honom.

 

[Azalea]

Självklart kan man vara väldigt ledsen över ett uppbrott, oavsett vem som tog initiativ till att avsluta. Låt dig själv sörja det som varit och allt som du hoppats att det skulle bli. Det kommer kännas bättre så småningom. Även för honom.

Och när du tvivlar på om det var rätt beslut, påminn dig om det här;
"men han var å andra sidan helt underbar mot mig när han var på bra humör"

Det får i alla fall mig att tänka att han kanske var på dåligt humör lite väl ofta. Du är värd mer.

 

[Monifa]

@Mynona1 Om man funderar på att göra slut och gör slut är det något stort som inte är bra i relationen.
Om han dessutom bara är underbar mot dig när han är på bra humör låter det inte som nått att hänga i granen. Hur sur/arg man än är på varann får man aldrig vara dum.

Och nej ens partner är inget projekt.

 

[em-pirre]

Man har ett liv. Det är ditt. Inte hans. Du ska leva ett liv som gör dig lycklig. Man kan inte var ihop med någon för att man tycker synd om henom.

Jag har samma problem. Min man/ex är jätteldsen, men det vore fel mot oss båda om jag stannade pga det.

Han överlever och går vidare han också.

 

[Diabetikern]

Att vara den som lämnar/gör slut är minst lika illa som för den som blir lämnad.

Det är tufft i båda ändar

 

[Petruska]

Det är klart att det är jobbigt, men vad är alternativet?

Det måste vara extremt ovanligt att man inte "kommer över" att förhållanden som pågått några månader sedan sprack.

 

[sthu]

Jag lämnade min sambo efter ett tio år långt förhållande. Det var fruktansvärt tufft och det händer fortfarande att jag tror att jag ångrar mig. Men det går över. Låt det ta tid, var ledsen och försök acceptera.

 

[tott]

För två veckor sedan gjorde jag slut med min pojkvän/sambo efter 11 månader tillsammans. De sista månaderna insåg jag att det antagligen inte skulle fungera i längden, och när jag börjat känna så är det svårt att få bort de tankarna. Han blev fruktansvärt ledsen och trots att vi bråkat en del den senaste tiden var det nära att jag ändrade mig där och då eftersom det gjorde så ont att se honom så. Vi (jag) gjorde iallafall slut och nu två veckor senare undrar jag fortfarande om det var rätt beslut. Jag vet ju innerst inne att det var det eftersom det var flera saker som inte klaffade, men han var å andra sidan helt underbar mot mig när han var på bra humör. Jag vet också att det finns män därute som är underbara och positiva de flesta av dygnets timmar, men det är ändå så svårt och jag undrar hur fanken man ska kunna veta sådant på förhand, innan man redan dribblat bort sitt hjärta till personen.

Hur gör man för att sluta ångra sig och tänka på om det var rätt beslut? Hur gör man för att inte bara minnas allt det bra?

Egentligen tror jag bara jag vill höra att män inte är projekt och att det inte är värt att "vänta" på någon som har massor av trassligt bagage att reda ut på egen hand först.. Men lik förbannat sitter jag och gråter och känner mig som ett monster som krossat honom.

Tipsar, som så många gånger förut, om bloggen på separation.se Jag själv har fått många bra insikter genom att läsa Michaels inlägg.

 

[Ramona]

Hur gör man för att sluta ångra sig och tänka på om det var rätt beslut? Hur gör man för att inte bara minnas allt det bra?

Man accepterar att det är såhär livet ser ut. Och du accepterar att du gav det en ärlig chans att köra på och ge varandra allting. Det visade sig att han var ett pucko som inte alls var på samma våglängd som du var och det förtjänar du inte. Du förtjänar någon som inte är ett projekt, någon som är snäll alla dygnets timmar och som vill att ni två ska jobba mot samma mål och ha samma blick mot framtiden.

Vi har alla haft förhållanden som var mindre bra. Jag var i 8 år tillsammans med en kille som minst sagt hade svajigt humör. Vi hade det enormt bra när han var på bra humör, men det kunde lika gärna svänga och han blev väldigt arg. För husfridens skull började jag efter några år tippa runt på tå, vilket var väldigt destruktivt för mig. Han var aldrig fysisk aggressiv mot mig, har aldrig slagit mig eller så, men mentalt var han ju dränerande när man aldrig visste vilket humör han var på och hur mycket lugnande snack han behövde när han kom hem. Det är inte värt det! Livet är för kort för att leva på det viset! Livet ska vara gött att leva.

 

[kossankaj]

Man har ett liv. Det är ditt. Inte hans. Du ska leva ett liv som gör dig lycklig. Man kan inte var ihop med någon för att man tycker synd om henom.

Jag har samma problem. Min man/ex är jätteldsen, men det vore fel mot oss båda om jag stannade pga det.

Han överlever och går vidare han också.

Han överlever och går vidare han också, klockrent
Önskar jag haft det citatet i många förhållanden jag hade som yngre, var ihop med flera stycken för jag inte ville såra dom genom att göra slut.

 

[kossankaj]

Sysselsätt dig ts , sysselsätt dig massor
Låt tiden gå, sen kommer du känna till hundra procent att beslutet var rätt med tiden