Alexandra_W
Trådstartare
Min kära mor tar ju hand om hästeriet åt mig när jag jobbar t ex kväll eller natt. Dvs hon tar in, byter ev täcken, släpper ut och sånt.
Nu har det dock uppstått ett inte så litet problem där jag kört fast ang hur man LÖSER det och inte bara kör med att dölja symptomen i princip. En av hästarna har nämligen beslutat sig för att klättra i rang. Hästen har raskt placerat min mor under sig i rangordningen
Är jag med/i närheten så är hästen hyfsat välartad, den har dock alltid haft en del sura miner för sig i samband med täckesbyten och grinar illa och kan hugga i luften eller mot personen som byter täcke. Men i övrigt är den välartad när jag är med, och inga problem att hantera.
När jag INTE är med däremot är det tydligen en helt annan femma. Hästen sätter upp precis alla regler och gränser själv gentemot mamma. Och sådana saker som ALLTID fungerat tidigare (även för mamma), som att sätta på grimman, kan bli ett helt företag med en häst som bara inte tänker gå med på det och inte drar sig för att ta till hot om våld/våld för att undvika det.
Mamma har helt sonika väntat ut det hela. Jag kan inte säga att jag tyckt det varit idealiskt, då hästen då fortfarande är den som bestämmer. Inte ATT det ska ske, men HUR och NÄR, och jag har varit lite bekymrad att hästen sedemera ska utnyttja det och flytta fram positionerna än mer så att säga. Samtidigt har jag full förståelse för att min mor vill ta det lugna, säkra sättet. Mamma är inte hästrädd, men har ganska stor respekt för hästarna om de 'konstrar'.
Det hela kulminerade i somras, då jag på jobbet fick ett samtal från en mycket uppskärrad mor som ringde och sa att 'det går inte, jag får inte på grimman, hästen bara hotar såfort jag öppnar boxdörren'. Jag bad henne försöka igen, och verka mer bestämd. Fick ett samtal efter 15 minuter att samtliga hästar var påklädda och utsläppta, finemang.
Dagen efter gick det rent ut sagt åt helvete dock. Jag har lämnat grimman på på hästen för att slippa tjafs med det. Men då ringer samma stackars mor, med gråten i halsen, och konstaterar att hästen har sparkat henne och bitit henne - ordentligt, när hon gick in i boxen. Detta beteende är INTE något jag någonsin innan ens sett en ANTYDAN av hos hästen.
Jag sköter uttag och intag några dagar, och hästen är som vanligt, jag har inga problem att gå in i boxen, sätta på grimma etc, förutom att den första gången kör fula miner mot mig och tycker 'nu blir du RÄDD va?' men lägger ner när jag tycker 'nej, inte speciellt va?'
Så jag ber mamma att 'ta' ett uttag när jag tittar på i smyg (utifrån en glipa i stallet). Två problem uppenbarar sig ganska omedelbart. Hästen förvandlas till ärligt talat ett MONSTER så snart mor närmar sig boxen. Och ja den hotar - på RIKTIGT. Dessutom är stackars mor milt sagt vettskrämd och smyger dels längs väggarna, och dels backar förskräckt såfort hästen så mycket som rör sig i boxen. Vilket hästen ju inte är dummare än att den utnyttjar.
Sen dess har jag kört med att helt sonika så långt det går undvika problemet. Så långt det går har jag sett till att mamma inte behöver hantera just den hästen, och när det krävts sett till att den haft grimma på sig, och sagt åt mamma att ta ut den på stallgången och binda fast den om hon måste göra något med den, t ex sätta på täcke. Dels eftersom hästen verkar vara benägen att 'vakta' sin box, och är trevligare på stallgången, och dels för att mamma är tryggare i det läget.
Parallellt med detta har jag sett till att mamma har gått in i boxen när jag varit där inne (dvs hästen uppför sig som den ska) och liknande.
Min förhoppning har varit att både häst och mamma ska komma ifrån den onda cirkeln och 'lita på varandra' igen. Det verkar dock inte riktigt som det sker, de där två går fortfarande och tittar lite snett på varandra, och mamma undviker in absurdum att behöva 'göra' något med hästen om hon på något vis kan undvika det. Och jag förstår henne.
Jag har föreslagit för mamma att jag gör mig av med hästen, jag är beroende av att mamma tar hand om hästarna när jag jobbar, och jag anser INTE att hon ska behöva gå och vara rädd. Mamma vill dock inte höra talas om det, och tycker att 'det går nog över'. När jag tycker att 'ja men hur ska det bli i vinter när det är fler uttag och intag och så då, och kan behöva läggas på/ta av täcke?' så tycker mamma bara att 'jag får försöka, på något sätt ska det väl gå'.
Samtidigt känns det som att det är an accident waiting to happen, och jag har börjat kontrollringa från jobbet för att se så det 'inte hänt något'... För om hästen slår igen, och det tar olyckligt, så kan ju det räcka =/
Hästen är i grund och botten snäll och trevlig, det är dock en del brist i grundhyfsuppfostran i lägen där det blir extra spännande, extra bråttom eller 'extra' någonting helt enkelt. Även när jag hanterar den, dock så när jag hanterar nöjer sen sig med att försöka, men 'lägger ner' när jag säger till.
Det som dock får mig att verkligen bli bekymrad är att hästen fortsätter att ganska ordentligt använda och visa sin 'nyfunna (i hästens ögon) rang' , och har på senare tid vid två tillfällen även mopsat mot andra människor än mamma (båda har dock varit osäkra/rädda, om än inte extremt, dock tycks minsta lilla 'tvekan' räcka för att hästen ska snappa upp det och hornen växa ut. Såfort jag tar över så är det inga problem dock. En ögontjänare helt enkelt..
Men HUR SJUTTON får man en lösning när mamma är så rädd? Om hon bara kunde/vågade 'karska upp sig' lite skulle problemet vara kväst, men mamma är helt enkelt för rädd. Och jag kan inte klandra henne, jag såg skadorna efter både sparken och bettet, och det var inga kärleksnyp direkt..
Hade hästen varit elak i grund och botten hade den befunnit sig VÄLDIGT långt härifrån alldeles oavsett vad mamma tyckte och vad jag tycker om hästen, men eftersom jag tycker om hästen, mamma tycker jag ska ha den kvar, och den inte är elak, utan 'bara' tagit över, så är den kvar, och kommer så förbli.
Den är för övrigt inga problem att hantera för (även främmande) människor som är hästvana och inte rädda, den testar lite och stöter på patrull och sen är det bra. Är personen minsta rädd eller backar av däremot försitter hästen just nu inte minsta chans att börja trassla och hota. Detta är alltså ett nytt beteende, hästen har innan 'rangklättringen' inte varit minsta problem för någon människa (inkl mamma) att hantera i de lägen som nu inte fungerar för mamma.
Hästen har naturligtvis även tidigare testat även mig, inklusive hotat, men raskt lagt ner när jag talat om att sådär beter man sig INTE, punkt slut. Samtidigt så mamma är ju inte ett smack hjälpt av att jag eller andra hästvana personer som inte är rädd kan hantera den utan problem.
Så frågan är vad sjutton man gör nu - fortsätter med att så långt det går försöka ignorera problemet genom att dölja symptomet, eller vad liksom? Jag har verkligen inte en enda ide.
Jag har medvetet utelämnat vilken av hästarna det gäller, eftersom jag skriver en hel del om samtliga hästar här, och inte vill att kunskap om 'andra saker' ska spela in, eftersom jag inte anser att det finns något 'annat' som påverkar det här problemet. Det enda som ev kan spela in är att hästen haft det ganska trist ända sen i våras, i meningen att den bara gått i hagen, en hel del av tiden utan direkt stimulans med. Alla hästarna här har ju stora delar av sommaren, i flera omgångar, gått i små sjukhagar, separerade från varandra iom fullblodsdamens konvalescens. I övrigt kan jag inte hitta någonting som är anledning till det här beteendet. Det finns inga tecken på att hästen skulle må fysiskt dåligt/ha ont/liknande heller. Och den verkar heller inte må psykiskt dåligt. Tvärtom tycks hästen tycka att det är rätt kul att kunna bossa runt med folk och 'bestämma' *sucka*
Nu har det dock uppstått ett inte så litet problem där jag kört fast ang hur man LÖSER det och inte bara kör med att dölja symptomen i princip. En av hästarna har nämligen beslutat sig för att klättra i rang. Hästen har raskt placerat min mor under sig i rangordningen
Är jag med/i närheten så är hästen hyfsat välartad, den har dock alltid haft en del sura miner för sig i samband med täckesbyten och grinar illa och kan hugga i luften eller mot personen som byter täcke. Men i övrigt är den välartad när jag är med, och inga problem att hantera.
När jag INTE är med däremot är det tydligen en helt annan femma. Hästen sätter upp precis alla regler och gränser själv gentemot mamma. Och sådana saker som ALLTID fungerat tidigare (även för mamma), som att sätta på grimman, kan bli ett helt företag med en häst som bara inte tänker gå med på det och inte drar sig för att ta till hot om våld/våld för att undvika det.
Mamma har helt sonika väntat ut det hela. Jag kan inte säga att jag tyckt det varit idealiskt, då hästen då fortfarande är den som bestämmer. Inte ATT det ska ske, men HUR och NÄR, och jag har varit lite bekymrad att hästen sedemera ska utnyttja det och flytta fram positionerna än mer så att säga. Samtidigt har jag full förståelse för att min mor vill ta det lugna, säkra sättet. Mamma är inte hästrädd, men har ganska stor respekt för hästarna om de 'konstrar'.
Det hela kulminerade i somras, då jag på jobbet fick ett samtal från en mycket uppskärrad mor som ringde och sa att 'det går inte, jag får inte på grimman, hästen bara hotar såfort jag öppnar boxdörren'. Jag bad henne försöka igen, och verka mer bestämd. Fick ett samtal efter 15 minuter att samtliga hästar var påklädda och utsläppta, finemang.
Dagen efter gick det rent ut sagt åt helvete dock. Jag har lämnat grimman på på hästen för att slippa tjafs med det. Men då ringer samma stackars mor, med gråten i halsen, och konstaterar att hästen har sparkat henne och bitit henne - ordentligt, när hon gick in i boxen. Detta beteende är INTE något jag någonsin innan ens sett en ANTYDAN av hos hästen.
Jag sköter uttag och intag några dagar, och hästen är som vanligt, jag har inga problem att gå in i boxen, sätta på grimma etc, förutom att den första gången kör fula miner mot mig och tycker 'nu blir du RÄDD va?' men lägger ner när jag tycker 'nej, inte speciellt va?'
Så jag ber mamma att 'ta' ett uttag när jag tittar på i smyg (utifrån en glipa i stallet). Två problem uppenbarar sig ganska omedelbart. Hästen förvandlas till ärligt talat ett MONSTER så snart mor närmar sig boxen. Och ja den hotar - på RIKTIGT. Dessutom är stackars mor milt sagt vettskrämd och smyger dels längs väggarna, och dels backar förskräckt såfort hästen så mycket som rör sig i boxen. Vilket hästen ju inte är dummare än att den utnyttjar.
Sen dess har jag kört med att helt sonika så långt det går undvika problemet. Så långt det går har jag sett till att mamma inte behöver hantera just den hästen, och när det krävts sett till att den haft grimma på sig, och sagt åt mamma att ta ut den på stallgången och binda fast den om hon måste göra något med den, t ex sätta på täcke. Dels eftersom hästen verkar vara benägen att 'vakta' sin box, och är trevligare på stallgången, och dels för att mamma är tryggare i det läget.
Parallellt med detta har jag sett till att mamma har gått in i boxen när jag varit där inne (dvs hästen uppför sig som den ska) och liknande.
Min förhoppning har varit att både häst och mamma ska komma ifrån den onda cirkeln och 'lita på varandra' igen. Det verkar dock inte riktigt som det sker, de där två går fortfarande och tittar lite snett på varandra, och mamma undviker in absurdum att behöva 'göra' något med hästen om hon på något vis kan undvika det. Och jag förstår henne.
Jag har föreslagit för mamma att jag gör mig av med hästen, jag är beroende av att mamma tar hand om hästarna när jag jobbar, och jag anser INTE att hon ska behöva gå och vara rädd. Mamma vill dock inte höra talas om det, och tycker att 'det går nog över'. När jag tycker att 'ja men hur ska det bli i vinter när det är fler uttag och intag och så då, och kan behöva läggas på/ta av täcke?' så tycker mamma bara att 'jag får försöka, på något sätt ska det väl gå'.
Samtidigt känns det som att det är an accident waiting to happen, och jag har börjat kontrollringa från jobbet för att se så det 'inte hänt något'... För om hästen slår igen, och det tar olyckligt, så kan ju det räcka =/
Hästen är i grund och botten snäll och trevlig, det är dock en del brist i grundhyfsuppfostran i lägen där det blir extra spännande, extra bråttom eller 'extra' någonting helt enkelt. Även när jag hanterar den, dock så när jag hanterar nöjer sen sig med att försöka, men 'lägger ner' när jag säger till.
Det som dock får mig att verkligen bli bekymrad är att hästen fortsätter att ganska ordentligt använda och visa sin 'nyfunna (i hästens ögon) rang' , och har på senare tid vid två tillfällen även mopsat mot andra människor än mamma (båda har dock varit osäkra/rädda, om än inte extremt, dock tycks minsta lilla 'tvekan' räcka för att hästen ska snappa upp det och hornen växa ut. Såfort jag tar över så är det inga problem dock. En ögontjänare helt enkelt..
Men HUR SJUTTON får man en lösning när mamma är så rädd? Om hon bara kunde/vågade 'karska upp sig' lite skulle problemet vara kväst, men mamma är helt enkelt för rädd. Och jag kan inte klandra henne, jag såg skadorna efter både sparken och bettet, och det var inga kärleksnyp direkt..
Hade hästen varit elak i grund och botten hade den befunnit sig VÄLDIGT långt härifrån alldeles oavsett vad mamma tyckte och vad jag tycker om hästen, men eftersom jag tycker om hästen, mamma tycker jag ska ha den kvar, och den inte är elak, utan 'bara' tagit över, så är den kvar, och kommer så förbli.
Den är för övrigt inga problem att hantera för (även främmande) människor som är hästvana och inte rädda, den testar lite och stöter på patrull och sen är det bra. Är personen minsta rädd eller backar av däremot försitter hästen just nu inte minsta chans att börja trassla och hota. Detta är alltså ett nytt beteende, hästen har innan 'rangklättringen' inte varit minsta problem för någon människa (inkl mamma) att hantera i de lägen som nu inte fungerar för mamma.
Hästen har naturligtvis även tidigare testat även mig, inklusive hotat, men raskt lagt ner när jag talat om att sådär beter man sig INTE, punkt slut. Samtidigt så mamma är ju inte ett smack hjälpt av att jag eller andra hästvana personer som inte är rädd kan hantera den utan problem.
Så frågan är vad sjutton man gör nu - fortsätter med att så långt det går försöka ignorera problemet genom att dölja symptomet, eller vad liksom? Jag har verkligen inte en enda ide.
Jag har medvetet utelämnat vilken av hästarna det gäller, eftersom jag skriver en hel del om samtliga hästar här, och inte vill att kunskap om 'andra saker' ska spela in, eftersom jag inte anser att det finns något 'annat' som påverkar det här problemet. Det enda som ev kan spela in är att hästen haft det ganska trist ända sen i våras, i meningen att den bara gått i hagen, en hel del av tiden utan direkt stimulans med. Alla hästarna här har ju stora delar av sommaren, i flera omgångar, gått i små sjukhagar, separerade från varandra iom fullblodsdamens konvalescens. I övrigt kan jag inte hitta någonting som är anledning till det här beteendet. Det finns inga tecken på att hästen skulle må fysiskt dåligt/ha ont/liknande heller. Och den verkar heller inte må psykiskt dåligt. Tvärtom tycks hästen tycka att det är rätt kul att kunna bossa runt med folk och 'bestämma' *sucka*
Senast ändrad: