Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

[twinstar]

Ibland känner jag bara för att ge upp! Speciellt efter den här hemska hemska vintern. Och för att min kropp lever sitt eget liv. För att jag inte kan släppa mina knätslut. Jag blev drillad i åtta år att rida med knäslut.

Det var enklare förr. Det var enklare att dra i tygeln när man ville svänga, att sätta på en nosgrimma eller en hjälptygel. Det var enklare när det inte var så noga med hur man satt i sadeln, eller att driva på och såga ner hästen så den krökte på nacken.
Jo, jag är lärd på "det hårda sättet" och hamnade av en lycklig slump av en tråd på bukefalos i westernträsket (vilket jag nu älskar) och har ramlat av en tillfällighet över det här med centrerad ridning och jag sympatiserar med varenda del i filosofierna!

Jag vill verkligen hjälpa min häst. Ha så lite utrustning som möjligt. Så enkla hjälper som möjligt men det gååår så lååångsamt! Jag kommer aldrig få ordning på min kropp. Jag har inte tiden att träna så mycket. Jag får ju resultat så fort jag gör rätt men jag gör ju rätt så sällan och utan instruktör varenda minut känns det hopplöst!

Samtidigt kan jag aldrig gå tillbaka. Det är ju helt omöjligt nu när jag vet och har insikter. Jag får ångest när jag tänker på hur jag m i s s h a n d l a t hästar genom åren.

Jag antar att jag är i nånslags fas där jag lärt mig massa nytt och det inte ramlat ner i ryggraden ännu. Måste smälta.

Det här blev långt och svamligt men vad jag egentligen skulle komma till var frågan om hur ni hamnade här med er ridning och om hur ni ser på er tidigare ridkarriär?

 

[Carmenzita]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Det har gått upp och ner. Jag sysslar inte med "barock" men går dock en långsam och mödosam väg mha en i mina ögon väldigt duktig tränare. (Klassisk dressyr kan man kanske kalla det?)

I början tyckte jag det var fruktansvärt att tänka på allt jag sysslat med i mitt tidigare liv. Hade dåligt samvete och förbannade de förbenade ridlärarna som inte hade KUNNAT ett jota.

Sen tyckte jag att alla andra var korkade som inte förstod vad ridning handlade om. Hur kunde de göra så dumma uttalanden om hästar och ridning?! (För att de inte kan uttala sig om annat än vad de känner till, förstås. Precis som jag...)

Därefter tyckte jag att jag var sämst i världen och misströstade. Hur lång tid ska detta ta?! När jag kan ägna en hel lektion åt att göra EN fantastisk halt?! När varje delmoment i ridningen är så full av detaljer att man blir sjösjuk? Och den här bisarra kroppen som är så okoordinerad att händerna pratar ungerska, bålen simmar fjärilssim, benen vilar sig, fötterna löser en tredjegradsekvation och sätet ägnar sig åt meditation?

Just nu är jag inne i fasen "oj, vad svårt allt är EGENTLIGEN", men vad duktig jag faktiskt är när jag jämför med många andra! (Även om jag inte är ute och tävlar så tycker jag min häst utvecklas fint jmft med många andras) Och så mkt roligt det finns att upptäcka. Tycker att ju mer jag lär mig desto mer intressant finns det att hämta hos andra. Från skogsluffare, till westernryttare och till tysk dressyrelit!

 

[Dreamer]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

nu önskar jag att jag tagit ett kort på dig när du red den där hästen i helgen. Bara för att visa alla här som inte fattar hur långt man kan komma med det där nogranna "långsamtgående" detaljarbetet.
Det såg så bra ut att jag glömde stänga munnen där jag stod och glodde på er. Det såg ut som att piaffen inte alls var alltför långt bort. WOW säger jag bara.

Till Twinstar.
Jag har också gått ungefär den väg som du är inne på. Först 6 år i vanlig ridskola där våld mot hästarna och ologisk ridning var vardag, till western som var mycket mer hästvänlig (i mina ögon och på min nivå) till barockridning (jag trodde att det var här man hittade de nogranna människorna) tillbaka till... helt vanlig jävla klassisk dressyrridning. Det klingar inget vackert eller häftigt såsom barockridning och westernridningen gör. Men oj vad mycket längre jag har kommit tack vare att jag för första gången i mitt liv träffat en tränare som KAN nåt, än jag nånsin gjorde under min tid som barock- eller western-ekipage.
Sen så tävlas min häst i western lite då och då, och själv satsar jag alla mina kort på Working Equitation så snart det börjar finnas lite intresse för det här i landet. Dressyr kommer jag aldrig att tävla i som det känns nu. Jag kan hänga på vad för utrustning jag vill, spansk sadel med massor med jox, westerngrejer eller gammal armésadel eller vad för nåt som helst, det är inte där den goda ridningen sitter. Synd att det tog sån tid bara, och kostade så mycket PENGAR innan jag kom på det. Men men.. så är livet.

 

[Rimfaxe]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Jag känner som du. Nu när jag ser tillbaka på mitt hästliv så begriper jag hur dåligt jag har ridit och hur lite jag har förstått av ridning, för att det inte har funnits kunnigt folk runt omkring mig som kunnat delge mig kunskap. Dock gjorde man ju så gott man kunde efter den kunskapen man hade då.
Jag har aldrig känt mig tillfreds med ridningen jag blev lärd på de ridskolor jag har ridit, hade alltid mer eller mindre dåligt samvete efter ridningen, trots att jag gjort som instruktörerna sade. När jag hittade Barock här så var det ändå trevligare än det jag har gjort förut.

Nu har jag varit inne på både Barock och Western ett bra tag, men allt handlar ju om samma sak - det finns både bra och dålig ridning inom alla discipliner. Hur jag än gör så finns det dock inte goda tränare här där jag bor, så jag känner att jag inte utvecklas på rätt sätt, ska jag göra något så får jag prova mig fram på egen hand.

Det är svårt att rida, det är verkligen en konst. Inte undra på att man får ångest när man ser de verkligt skickliga ekipagen och sedan jämför med sig själv och sina ganska mediokra hästar. Ju mer man förstår, ju mer förstår man hur lite man egentligen kan.

I helgen tittade jag på en väldigt skicklig tränare. När man såg honom lära ut och rida hästar såg man hur hästarna förändrades till det bättre. Synd att det inte finns fler sådana tränare här där jag bor.

 

[Spider84]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

På det sättet känner mer eller mindre alla...gör man inte det börjar jag nästan fundera.

Man har sina toppar och sina dalar. Dalarna är väldigt bra för att ta sig tid och tänkta efter vad det är man pysslar med och hur man ska kunna lära sig mer. Topparna ska man bara njuta av så mycket man kan.

Jag kan också se tillbaka och fundera på vad jag tänkte med och vad jag pysslade med, men samtidigt vet jag att det finns så enormt mycket mer att lära sig att det nästan är lönlöst att börja tänka tillbaka än.

Alla måste vi lära oss och det tar tid, way to much time. : p

Men som sagt det går att göra något nyttigt av dalarna också!

 

[Immer]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

I motsats till dej har jag inte lärt mej rida på "det hårda sättet".
Jag var nio år gammal när jag 1964 började på ridskola. Mina ridlärare var av den gamla stammen och det förekom inget dragande och sparkande då inte.
Jag red fram till omkring 1972 och sedan höll jag upp till 1978. Redan när jag red den första lektionen på ridskolan märkte jag att någonting hade hänt under de år jag varit borta - det var mycket "håll emot och sparka på".

Jag fortsatte dock att rida på ridskola fram till 1999, men utan att inordna mig i dessa våldsmetoder. Jag tvingas tyvärr erkänna att jag mer eller mindre "runnit" av hästen, genomblöt av svett, ett stort antal gånger. Det skulle ju kännas att man jobbat.... Jag hade även några foderhästar under åren, och red en hel del privathästar.

2001 köpte jag min första egna häst, en kallblodstravare. Att det blev just den rasen berodde enbart på att jag behöver en viktbärande häst. Stallägaren, en fantastiskt kvinna, är Sveriges främsta expert på Hempfling, och hon fick mej att prova på att "dansa med hästar". Samma år, i juni, åkte hon och jag av ren nyfikenhet på en kurs för Bent Branderup som deltagare till fots.
Det dröjde, av olika skäl, ända tills våren 2003 innan jag kunde komma iväg på nästa kurs - då tillsammans med hästen.

Nu skulle jag vilja säga att det känns som m jag hittat hem - det är så ridning ska vara, och det är det jag försökte förklara för alla "håll-emot-och-sparka-på"-ridlärare under 20 år men inte visste riktigt vad jag själv menade....

Immer

 

[loki]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Tack för att du beskriver tillståndet jag håller på att lämna, obs, håller på. Har t.o.m ett namn på det, Limbo. Kroppen är kvar i det gamla, medan hjärnan halkat in i det nya. Undra på att hästen ibland kan verka lite förvirrad. Men tillräckligt ofta är jag på andra sidan den där tröskeln och får smaka på känslan där hoppet om framtida stordåd kan gro. Fy farao vilken tid det tar, men om det känns långsamt i början bygger man förhoppningsvis en desto bättre grund... (Hoppas jag)

 

[fossig]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

jag har dåligt samvete för många grejjer jag gjort genom åren
men nu tycker jag mig veta bättre, och vill lära mig mer om att "veta bättre"..

usch, detta är inget kul att tänka på.

 

[Vaccan]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Jag är uppriktigt sagt skitledsen för att jag i så många år red på ridskola och blev drillad i den sköna "konsten" att rida "mellan hand och skänkel" dvs tryck på med bena och lyft upp med händerna.
Tänk om jag hade hittat en finfin instruktör som liten sex-årig nybörjare som redan från början lärt en centrerad ridning med vikthjälper och att använda bärkraft istället för skjutkraft... men icke.
Så man sitter som du och jävlas rent ut sagt, för att man vill en sak men kroppen hamnar endå rätt tillbaka till att göra fel igen.... gång på gång.

Jag fick en medryttarhäst -98 som inte funkade att "hålla igång" och hon var så tung (nordis, jag var 14) att jag inte orkade lyfta upp henne med tyglarna och hon tålde definitivt inte att man slog till henne de gånger hon "gjorde fel" (vilket hon aldrig gjorde, bara det att jag inte då lärt mej att ge fan i att skicka ut konstiga signaler).
Hon stod på ridskolan och jag hade ingen mänsklig hjälp alls förutom det jag läste (på bukefalos bland annat) och långsamt men säkert hade jag letat mej fram till ett tänk och ett handlag som jag senare lärde mej hette Nh (bland annat) Sally swifts artikelserie i Min Häst hjälpte mej också kom jag ihåg.
Den hästen har jag att tacka mycket för, det är även hon som gett mej min kärlek till NORDISEN världens i särklass bästa hästras.
Lättriden, lättburen och helcool -en till har jag ridit in efter det (såld nu) jag vill ha en ny...

Nu är det jaget som ska iordning -jag vet vad jag ska göra men man får inte till det endå (som jobbigt är).
Men det är bara att kämpa på, någon gång lossnar det på riktigt.

 

[noprogress]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Jag vet inte vad jag vill kalla det som jag håller på med, men jag hamnade där för att jag träffade hästar som inte lät mig göra annat. Hästar som av olika anledningar inte tolererade att man drog i dem eller försökte tvinga igenom sånt som helt uppenbart inte funkade. Så ville jag fortsätta hålla på med just de hästarna fick jag helt enkelt lov att försöka hitta andra vägar på egen hand.

Det tog flera år förrän jag fick reda på att det fanns andra som höll på med liknande saker. Och ytterligare ett par år innan jag hittade en stämpel som jag kunde lägga på det jag gjorde. Men jag har alltid haft svårt för stämplar, benämningar och definitioner, och det lever kvar. Jag bara rider och försöker göra det bra.

Tycker att inlägg i stil med ditt är oerhört viktiga! Visst är det så att alla går igenom mer eller mindre samma sak när de "sadlar om" men man behöver få bli påmind om det ibland. Man behöver få märka att det finns andra därute som också kämpar med att lära om en motvillig kropp. Det märkte jag nu. Tack för det!

 

[twinstar]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Idag är jag glad! Red i ridhuset då stallägaren plötsligt spontant säger:
DU HAR GÅTT FRAMÅT JÄTTEMYCKET!!! VAD KUL!

Och så kommenterade hon att hästen såg så himla avslappnad och nöjd ut!

Vad då tänker jag? Det enda jag gjort är att försöka släppa mina knän!
Men det är kul att det redan syns lite förbättringar :-)

 

[Spider84]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Det är skit kul när man hittar något som man kan göra något åt som gör extrem skillnad. Samtidigt som man inser hur mycket andra såna grejer man gör som man inte vet om än.


Själv slänge jag på min häst kapson igår och lånade en sadel samt bytte stånghand till höger hand och vips så kommer vänster ställningen som på beställning (krånglar alltid annars). Bara för att jag med sadel kunde trampa ned i stigbygeln och sitta kvar på innersittben och med vänster hand var fri att använda enbart kapsonen. Tur att det tar en så där 2 år att komma på.

 

[alazzi]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Härlig tråd!
Jättekul läsning!

 

[Cillavan]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Den situation du befinner dig i nu måste nog uppstå för väldigt många av oss som lärt oss rida på ridskola på 80-talet. I och med att tävlingsridningen ökade på 70- och 80-talet så gick man ifrån den korrekta men dock långsamma utbildningen av häst och ryttare och det resulterade ju i att du och jag och många andra fick lära oss rida efter principen hålla emot och driva och rida hästen på bogarna. För en fem år sedan kände jag mig bitter gentemot de som lärt mig rida på det sättet, eftersom det är så svårt att lära om något man gjort i många år, och det är jobbigt att inse det, men det är ju faktiskt VÄLDIGT bra att man gör det någon gång! Även om det känns jobbigt nu så kommer du att utvecklas och på sikt blir det bra!
Sedan måste jag dock säga att jag gillar inte riktigt alla dessa benämningar på inriktningar som förekommer. Barock, centrerad ridning, dressyr, klassisk dressyr osv är samma sak för mig. Det gäller att inte tappa bort sig när man hittar en ny inspiration. Sally Swifts bok har hjälpt mig massor, men det är inte en ny slags ridstil hon talar om egentligen utan ett annat sätt att förklara den som ett fåtal är begåvade med från början, nämligen ryttarkänsla och kroppskontroll. Men man måste nog ha en liten period där man känner sig för och provar olika sätt att sitta osv. Men förkasta inte allt du lärt dig! Det finns ju fortfarande en del saker som är rätt.

Måste även tillägga en sak. Det krävs ett väldigt mod att försöka ändra på något som är så basalt som den ridning man pysslat med i kanske 15 år eller så. Jag var på dressyrkurs hos en tränare som arbetar enligt Sally Swift och dels var det otroligt knäckande att börja helt om från början (det gäller att inte bli modfälld!!) och dels berättade hon att det fanns ganska många som kom till henne och som faktiskt inte orkade ta till sig allt det "nya" utan sa att du verkar ha rätt, men jag klarar nog inte av att ändra på allt. Sedan finns det ju alltid de som inte är mottagliga för nya saker alls utan bara avfärdar allt annorlunda som skit!

 

[twinstar]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

Måste även tillägga en sak. Det krävs ett väldigt mod att försöka ändra på något som är så basalt som den ridning man pysslat med i kanske 15 år eller så. Jag var på dressyrkurs hos en tränare som arbetar enligt Sally Swift och dels var det otroligt knäckande att börja helt om från början (det gäller att inte bli modfälld!!) och dels berättade hon att det fanns ganska många som kom till henne och som faktiskt inte orkade ta till sig allt det "nya" utan sa att du verkar ha rätt, men jag klarar nog inte av att ändra på allt. Sedan finns det ju alltid de som inte är mottagliga för nya saker alls utan bara avfärdar allt annorlunda som skit!

Min första lektion bestod egentligen mest av prat och hon pratade faktiskt precis om det här.
Det är så sant!

Det kommer ta tid. Jag måste t ex använda mina knäslut i galoppen fortfarande annars går det åt skogen än så länge men men, det var ju en månad sen jag började tänka om så det får ta tid.

Jag använder ju knäsluten i skritt och trav också om jag inte hela tiden aktivt tänker att jag måste rida från magen - men skillnaden i galoppen är att jag nu vet att det är fel men gör det medvetet nu innan jag fått balansen.

 

[Piraja]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

För mig har det kommit rätt naturligt. Rider ofta utan stigläder för att inte bli handfallen om jag ev.tappar dom annars. Sen skolade jag in mig på western och sen har det gått vidare åt AR till.

 

[Totola]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

För mej kom själva filosofierna och ridsättet ganska naturligt eftersom jag på ridskolan där man började sitt hästliv alltid satt och vägrade att vara "tung" i hjälperna (sparka på och hålla kvar hästen i handen exempelvis..) och har alltid strävat efter att ha en känslig och avslappnad häst. Så då kände jag mej nog mer misslyckad under ridskoletiden när man satt och försökte "skola om" en häst man bara rider nån gång i månaden till "sitt" språk.
Jag var på en clinic med J-C Racinet och då trillade poletten ner det är såå jag vill rida! Kanske inte i varje detalj som han gör, men jag har samma mål med ridningen och tycker om tillvägagångsätten. Så då kände jag mej helt plötsligt duktigare när man försökte tillämpa dessa metoder (då på gamla ridskolehästar ) och faktiskt fick till det mycket bättre än tidigare.

Nu känner jag mej iofs som ett blåbär igen när man ska försöka rida en häst med egna problem som visar väldigt tydligt när man gör fel/sitter fel och som man måste ta över vissa spärrar och ibland fastnar. Men egentligen är barockridning inte svårt, det är ju bara det att man oftast måste lära både sej själv och hästen samtidigt och då blir det många järn i elden!
Man skulle nog behöva rida en del "färdigskolade" hästar för att få till sin egen balans och hjälperna

 

[Gwaeron]

Sv: Hur kom ni fram till barock/centrerad ridning?

jag började rida ganska sent, var 13 år o började på ett jättetrevligt ridläger (ska dit för sjunde året i rad i sommar) och kom hem, väntade till jul och fick sen en plats på en typisk stockholmsridskola, modell: "ridläraren har alltid rätt". eftersom jag var så pass gammal red jag ponny en termin, flyttades upp efter sommarn till en bättre ponnygrupp och red en liten storhäst nästan varje gång i ett år. vid den tidpunkten och utbildningsnivån funderade jag inte så mkt på att ridlärarens metoder för att "få hästen på tygeln" kanske inte stämmde.
Året efter, ny ridlärare och en plats i en storhästgrupp. Nu börjar det skava, mycket av det jag fick instruktioner om att göra kändes obekvämt och fel. Hjärnan bortförklarade det med ett "du är helt enkelt dålig på att rida och känner FEL, det är därför". Efter ett tag började allt dragande och sparkande kännas riktigt fel och jag börjar exprimentera lite själv med hela eftergifter och liknande när inte ridläraren tittar. Fullständigt hopplöst, så fort hon märkte nåt var det tillbaks på ruta ett igen.
Droppen som fick bägaren att rinna över var när ridläraren sa: "nej, du får inte ge så stora eftergifter. tänk att bettet ska kunna sitta kvar i munnen även om det bara var bett och tyglar. då är det rätt". jag säger bara en sak, AJ, ont.

Då började jag leta efter medryttarhäst direkt. Tittade på internet och hittade en annons om en häst som skulle ridas akademiskt, inga förkunskaper krävdes, endast intresse. Kom dit, provred och sen dess har ridning enbart varit kul=) Det är en ren fröjd att träffa likasinnade och att ha en ridlärare som enbart säger saker man håller med om! Ägaren till hästen är underbar, hon har ridit in honom själv och allt är "ordning och reda". Underbart=D

Fast självklart finns det problem som sitter kvar sen ridskoletiden. knä-klämmande, onödigt skänklande, spänningar i axlar och armar, mindre och större missförstånd i kommunikationen och liknande. men nu vet jag i alla fall hur jag vill ha det och hur jag ska uppnå det=)