Hur klarar man det? :)

[Tintomara]

Ja, att inte ha hund fast man vill, alltså.

Har i väldigt många år velat ha hund, men det har aldrig varit rätt omständigheter för det. Nu känner jag att suget bara ökar, men jag är ju också tveksam till om jag skulle kunna klara det, jag som aldrig haft hund tidigare...
Är också i slutskedet av min utbildning och ska leta jobb till våren, så det kanske inte är helt idealt just nu heller, egentligen.

Men samtidigt vill jag ju så gärna, blir helt tokförtjust så fort jag får hjälpa till med en (snäll) hund, om så att bara hålla i kopplet...

Blä. Jag toklängtar verkligen tills att jag kan skaffa mig en egen...

 

[Qira]

Sv: Hur klarar man det?

Det är aldrig riktigt lägligt att skaffa hund. Antar att det är samma med barn... Men tycker man att det är roligt så är det värt att lägga ner tid på det

Jag har precis skaffat mig en valp efter 3 års längtan att bli med hund igen. Och visst det är ju lättare att inte ha hund... Man får sova, man behöver inte planera allt man gör i detalj för att det ska passa med valpens matschema. Men det är ändå värt det, helt klart!!!!!

Har har bara ett år kvar att plugga jag med och resonerade så att om man ska skaffa valp är det mycket lättare att göra det när man pluggar och ändå har lite flexibla tider. Lär ju vara svårare när man får jobb och ska vara borta 8 timmar om dagen varje dag. Men då kommer min hund att vara äldre och förhoppningsvis trygg i att vara hemma lite själv.

Jag tror att om du vill ha hund och har velat det länge kommer du att klara av det. Det gäller ju bara att planera lite.

 

[Tintomara]

Sv: Hur klarar man det?

Jo, det är väl så. Det "perfekta" läget kommer liksom inte.

Jag ska ju försöka få till ett examensarbete på distans under hösten, och om det går hade jag väl tänkt mig att jag i första hand skulle höra om det finns någon som behövt hundhjälp iaf fram till jul, för att få en bra start på "hundlivet".

 

[Zmulan]

Sv: Hur klarar man det?

Jag håller med Qira... Jag bor själv och har två jyckar. En tervuren/husky korsning på 8 år och en cocker pojke på snart 3. Dessutom har jag två hästar och försöker hinna med mitt jobb nånstans däremellan. Om jag säger så här: Jag har aldrig brist på sysselsättning iaf... Jag älskar mina djur och mitt sätt att leva. Det största problemet för mig är att hitta en karl som accepterar att mkt fritid går åt till att vara ute med djuren och så får han givetvis inte vara allergisk! Nu har jag sån tur att jag kan ta med hundarna till jobbet emellanåt och så har jag super snälla hyresvärdar som tar ut dem på dagarna om de är hemma när jag jobbar... Jag tror att om man lever i "verkligheten" och är medveten om vilka problem som finns så är man oftast förberedd på dem och kan lösa dem...

 

[Qira]

Sv: Hur klarar man det?

Men tänkt så lägligt att du vill vara hundvakt och vi båda bor i Uppsala

Jag har som tur är en sambo som tycker om hundar (är heller inte livrädd för hästar). Han har inte haft hund förut, men är jätteduktig på att hjälpa till! Speciellt skönt med extra hjälp i stallet nu eftersom jag inte riktigt kan stänga in henne själv än... Svårt att koncentrera sig på hästarna och samtidigt kolla vad valpen hittar att äta. Men allting sådant blir ju lättare med tiden, man måste bara ta det lite lugnt.

Det är otroligt vad mycket man hinner med när man är van. Vissa hinner knappt med att jobba heltid medan andra har två hundar som de tränar, hästar och jobb... livet blir väl vad man gör det till.