Hur kan jag hjälpa min son?

[dee79]

Hej alla, nojjiga mamman här igen.

Nä, han sover fortfarande inget vidare, men det har jag accepterat. Han har oftast varit go och glad dagtid, så allt har varit enkelt. Men nu är han mest bara frustrerad, för han vill mer än han klarar.

Han är nu 4,5 månad och har börjat gå om man håller honom i händerna.Det går inte fort och han orkar inte gå långa sträckor, men ett par meter har vi gått. Han gör det om han ser något han vill undersöka närmre. Tycker nog att det är tidigt att han redan går.

Han trivdes ett tag i gåstolen, det var häftigt att kunna förflytta sig själv. Nu blir han mest frustrerad när han inte tar sig fram överallt och inte når de saker han vill. Ingen självbevarelsedrift än, så det kan bli lätt farligt ibland när han ger sig på saker.
Hoppgungan duger bara i några minuter, ligga på golvet likaså. Bli buren är skittrist tydligen, sitta i babysitter är pest. Sitta i "matstolen" går en stund, men han tappar fort intresset.

Han vill så himla mycket mer än hans kropp klarar (tack och lov att han inte klarar allt än säger jag), men han blir så himla frustrerad. Till slut sitter eller ligger han bara och viftar med ena armen så han slår sig själv. Hårt, mycket och länge. Gärna i ansiktet och på bröstet. Det är helt omöjligt att lugna ner honom.

Hur hjälper jag honom i hans frustration. Inget jag gör duger. Han är supersvår att få att somna, men bara gråter om man låter honom vara vaken. Bär jag så ålar han sig och nyper och slår mig (inte medvetet så, utan mest för att han inte vet riktigt vad han gör). Sitta i knäet går knappt.

Jag blir superfrustrerad själv då jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Och ja - han har varit supergo sen senaste inlägget, så jag antar att även denna frustrationsperioden lugnar ner sig om ett tag så vi kan ha lite kul igen

 

[Pallas]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Runt fyra månader händer mycket i deras neurologiska utveckling. Lite enkelt kan man beskriva det som att deras nervsystem går från att vara en sömnig grusväg på landsorten till att bli en sexfilig motorväg i rusningstrafik. Detta gör att de mycket lätt blir överstimulerade och får svårt att komma till ro och slappna av. Mina yngsta barn, som båda är födda för tidigt, har varit extremt känsliga i den här perioden. Jag har inte kunnat vara ute med dem, inte kunnat ha bakgrundsljud som tv och radio på, inte kunnat träffa folk osv. blev de överstimulerade fick vi ett helvete med hysteriska barn, men fick de lugnt omkring sig var det också lungt. Det kanske kan vara värt att några dagar prova att begränsa intrycken för din kille och se om det blir någon skillnad. Ta det extra lugnt och tyst hemma några dagar, då märker du om det har effekt.

(Edit: redan när jag läste rubriken så tänkte jag "aha, jag slår vad om att barnet är runt 4 månader" )

 

[Brandgul]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Jag bar mycket framåtvänd i sjal och gick bara omkring hemma och tittade på saker. T.ex. bokhyllan med alla saker. Sen hade jag honom på golvet och sjöng en del och tittade i böcker. Sjöng med olika rörelser. T.ex. klappade hans händer och rörde benen osv.

Som tur var ammade han rätt så ofta fortfarande så det höll vi oss sysselsatta med rätt så mycket. Då var jag evigt tacksam över att vi inte matade med flaska och gjorde bort maten på 5 minuter...

 

[dee79]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Här är det nästan tvärtom - att händer det ingenting så blir han riktigt illa. Iofs - händer det för mycket blir han överstimulerad, men inget är inte heller bra. Mest jobbigt är det han slår sig själv - han lyckas ju klösa sig i ansiktet så han är helt röd och rödrandig.

När går det över då?

 

[dee79]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Han gillar inte att bli omkringburen hemma. Ibland kan man hitta saker som intresserar honom och då tittar och känner vi på dessa, men hemma verkar vara rätt tråkigt.

Amningarna är ofta mitt andningshål, men ibland lugnar han sig inte ens vid dessa.

HAn är väl en sån överaktiv typ så jag har nog mycket frustration att se fram emot under hans uppväxt. Tänk när han kan springa och hitta på otyg

 

[Brandgul]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Det sköna är att sen vår son började ta sig fram för egen maskin har han varit oerhört lättroad. Vi behöver aldrig leka åt honom eller hitta på saker. Han leker själv och hittar på saker och har en oerhörd fantasi! Han har ju drivkraft att leka och vara aktiv själv!

 

[mimmipigg]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Hur har du ordnat med säng för lillknodden?
Mitt sista barn var ett vilddjur som ville bra mycket mer än han klarade och just sovandet var
svårt, han behövde en "instängd" och ombonad sovplats för att kunna slappna av.
När han lärt sig klättra ur spjälsängen, innan han kunde gå, ordnade vi ett lock på den.
Det var en hit! Han lade själv igen locket och såg till så att vi spände igen låsstroppen.
För honom var det trygghet och möjlighet till avslappning och han sov mycket bättre.

 

[turbofling]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Jag känner verkligen igen det där, Emilia var precis sa i den aldern, ville massor men klarade inte och blev frustrerad. Lite bättre blev det fran 5 manader när hon lärde sig sitta och fran 6 man när hon lärde sig krypa blev hon en helt annan bebis. Nöjd och glad hela dagarna (nästan iaf).

Däremot sov hon bra vid den tiden, vid 6 manader började sömnen krangla och gör fortfarande. Allt kan inte vara bra

Jag har inga rad att ge dig, mer än säga att din lilla kille inte är ensam och att det blir bättre.

 

[havreflinga]

Sv: Hur kan jag hjälpa min son?

Mest jobbigt är det han slår sig själv - han lyckas ju klösa sig i ansiktet så han är helt röd och rödrandig.

Jag har sett att en del har strumpor på händerna på bebisar som river sig själva. Små, tunna vantar borde oxå funka. Och klippa naglarna ofta förstås.

Jag hade en bebis som dunkade huvudet i golvet när han blev frustrerad. Jag ville, precis som du, försöka göra rätt, så att han slapp bli så frustrerad. Men det fanns faktiskt inte mycket jag kunde göra, förutom att mildra konsekvenserna genom att se till att han var på mjukt underlag. Han ville varken bli tröstad eller avledd när han var frustrerad.

Kan det hjälpa om du ser det som att du respekterar hans personlighet? Han kanske (just nu) är en sådan individ som måste få vifta och slå när han blir arg. Du behöver inte ta på dig ansvaret för att bryta det, bara se till att han inte allvarligt skadar sig.