Hur jobbar du med trygghet och förtroende?

[Blandrastik]

Ponera att någon helt enkelt ställer frågan till dig. Alltså hur bygger du din relation till din hund, hur blir du nån att lita på när det blåser snålt?
Om vi utgår från en valp, samt även en vuxen hund som skulle komma in senare i ditt liv. Låt säga vid två års ålder.
Skulle de skilja om t ex den vuxna hunden har ett dåligt bagage? T ex omplacering, där hunden har bitit och morrat på någon familjemedlem?

 

[Snurrfian]

Ponera att någon helt enkelt ställer frågan till dig. Alltså hur bygger du din relation till din hund, hur blir du nån att lita på när det blåser snålt?
Om vi utgår från en valp, samt även en vuxen hund som skulle komma in senare i ditt liv. Låt säga vid två års ålder.
Skulle de skilja om t ex den vuxna hunden har ett dåligt bagage? T ex omplacering, där hunden har bitit och morrat på någon familjemedlem?

Svårt att få ner allt, men allt man gör är ju relationsbyggande, hur jag tar i hunden, hur jag leker, hur jag tränar. Genomtänkt hantering och magkänsla, bygga självförtroende och förtroende hos hunden. En valp är självklart enklare, den har inte hunnit få så många förutfattade meningar, en äldre hund kan behöva längre tid på sig för att inse att jag verkligen går att lita på.

 

[Hund!]

Väldigt enkelt så behandlar jag hunden väldigt förutsägbart i början. Inga överraskningar, inga hetsiga lekar eller hastiga oväntade beröringar m.m. Ger den enkla uppgifter att lyckas med, leta godis, hoppa upp på en sten på promenaden och sen kanske lite lätta spår. Mycket beröm, ignorerar dåligt beteende och berömmer och förstärker det jag vill se. Och tid, ge den tid och tålamod.

 

[Tonto]

Ponera att någon helt enkelt ställer frågan till dig. Alltså hur bygger du din relation till din hund, hur blir du nån att lita på när det blåser snålt?
Om vi utgår från en valp, samt även en vuxen hund som skulle komma in senare i ditt liv. Låt säga vid två års ålder.
Skulle de skilja om t ex den vuxna hunden har ett dåligt bagage? T ex omplacering, där hunden har bitit och morrat på någon familjemedlem?

Beror helt på individen. Finns inget som fungerar på alla hundar. Har tre mycket olika hundar i dagsläget. En behövde rejäla tillsägelser och strikta regler för att bli trygg, en av de andra behöver arbete för att tycka att jag är klippan i deras vardag.

 

[AraSlei]

Det är ju jättesvårt att beskriva, men en generell regel är att jag försöker undvika att "sätta min hund i skiten", dvs i situationer som jag vet på förhand att den inte kommer lösa. Det kan vara allt från att inte utsätta den för för svåra frestelser och situationer, att lägga upp arbetet på ett sätt som utmanar men där hunden har betydligt större chans att lyckas än att misslyckas, att vara tydlig med mina krav i arbetet (att ha en plan med det jag gör och veta vad jag vill få ut av situationen), att vara konsekvent och tydlig och inte tillåta en sak som i en annan situation ger bannor osv.
Jag försöker också undvika att låta mina hundar få vara klängiga, även om jag gärna ger dem närhet och massor med fysisk beröring.
Jag vill vara någon att lita på, men jag vill framförallt att mina hundar ska lita på sig själva och kunna lösa sina egna uppgifter om det behövs. Det senare är kanske dock till viss del en rasfråga.
Jag har aldrig tagit en äldre omplacering och inte någon med ett lite struligt bagage, men jag tror att jag skulle förhålla mig på samma sätt då.

 

[Migo]

Jag tror att en av de viktigaste grejerna jag gör är att jag bekräftar hundens kommunikationsförsök. Jag vill att de ska veta att jag försöker förstå dem! (Vilket leder till pinsamheter som att de kommer fram och hukar framför mig när det hänger gräs i rumpan tex "för matte kan hjälpa med allt"...)

Sen försöker jag att aldrig göra en grej av nått, vara mjuk men fast i min hantering av tassar osv så de känner att jag är stadig men inte vårdslös. Aldrig pjoska, men absolut trösta.

 

[Sleepy]

de kommer fram och hukar framför mig när det hänger gräs i rumpan tex "för matte kan hjälpa med allt"...)

Som när hästen min får syn på mig; "åh, där är hon, vad bra" och stampar fram med bestämda steg, vänder upp rumpan i famnen på mig och lyfter ena bakhoven... "Klia dääär"

 

[Blandrastik]

Det är ju jättesvårt att beskriva

Exakt! Jag kan komma på mig själv att låta extremt flummig. Därav frågan. Det är ju skitlätt att säga till en hundägare som gått fyra kurser på SBK att nu ska vi bara jobba med relationen. Men många vill ju både nåt konkret, samt helst nåt quick-fix.
Eller "blir det bra om jag går hem och kastar en boll?"

 

[Blandrastik]

Jag tror att en av de viktigaste grejerna jag gör är att jag bekräftar hundens kommunikationsförsök. Jag vill att de ska veta att jag försöker förstå dem! (Vilket leder till pinsamheter som att de kommer fram och hukar framför mig när det hänger gräs i rumpan tex "för matte kan hjälpa med allt"...)

Sen försöker jag att aldrig göra en grej av nått, vara mjuk men fast i min hantering av tassar osv så de känner att jag är stadig men inte vårdslös. Aldrig pjoska, men absolut trösta.

Är själv väldigt inne på att de måste bli bättre på att läsa hunden och se vad den försöker säga. Det är skitsvårt. Då förstår jag att det blir konkretare när en tränare säger att "ta en vattenflaska och spreja när hunden inte gör som du vill". Då måste jag ganska snabbt kunna "sälja in" det mer flummiga "er relation måste bli bättre".

 

[AraSlei]

Exakt! Jag kan komma på mig själv att låta extremt flummig. Därav frågan. Det är ju skitlätt att säga till en hundägare som gått fyra kurser på SBK att nu ska vi bara jobba med relationen. Men många vill ju både nåt konkret, samt helst nåt quick-fix.
Eller "blir det bra om jag går hem och kastar en boll?"

Förstår verkligen att det är skitsvårt att beskriva det konkret.
Relationen byggs ju hela tiden, både i vardagslivet och när man arbetar med hunden. Det är svårt att bara plocka ut några få delar..

 

[Red_Chili]

Precis som @Migo så är jag övertygad om att relationer bygger på just kommunikation. Inte "ge order" eller "bestämma" utan just kommunicera och samarbeta (sedan har jag såklart kommandon som de alltid ska lyda, men sådana kommandon kan jag inte lära in på ett bra sätt utan att först ha en bra relation med hunden).

Jag försöker vara uppmärksam på vad de försöker säga till mig, jag besvarar alltid(!) deras kontaktförsök, vill de bli kliade så försöker jag klia på rätt ställe osv. De kan nog ses som väldigt bortskämda av många. Tex berättar Aysu tydligt för mig när hon vill bli nedbäddad under en filt, och då håller jag alltid upp en filt så att hon kan krypa in under den. Ju bättre jag förstår dem, desto lättare blir det också för mig att förklara för dem hur jag vill ha saker. Jag upplever att jag sällan behöver kommandon eller ens att jag behövt uppfostra mina damer, det är som att vi istället diskuterar hur vi vill ha livet tillsammans och kommer överens om lösningar som fungerar för oss.

Aysu kom ju till mig som knapp 2åring, med tråkigt bagage och litade inte på människor. Hon sprang iväg, satte sig i ett hörn och skakade första gången jag tog upp kopplet för att ta ut henne på promenad, hon morrade rejält om jag ens var i samma rum som henne första gångerna hon åt hos mig och hon var hela tiden stressad och flög i luften för ingenting.

Det var samma sak där. Jag gav henne utrymme, eftersom hon hela tiden sa att hon ville ha utrymme. Jag var såklart tvungen att få på henne koppel för att gå ut, men tog det väldigt lugnt och lät henne bestämma tempot på promenaden. Jag flyttade fram en soffa från väggen så att hon kunde stå bakom den och äta några gånger, innan hon sedan kunde stå bredvid soffan och äta. Gick jag sedan förbi matskålen så passade jag på att ge henne något lite extra - aldrig ta skålen från henne utan den plockades upp först när hon hade gått ifrån den. Det var aldrig några problem med något, och det tog inte alls lång tid innan hon kändes avslappnad i alla tänkbara situationer. Mycket såklart tack vare att hon i grunden, rent genetiskt, är en bra och stabil hund, men det hade ju lätt kunnat bli ännu värre om jag inte försökt att just kommunicera med henne utan bara kört på med någon bestämd tanke om hur allt skulle fungera.

 

[Blandrastik]

Beror helt på individen. Finns inget som fungerar på alla hundar. Har tre mycket olika hundar i dagsläget. En behövde rejäla tillsägelser och strikta regler för att bli trygg, en av de andra behöver arbete för att tycka att jag är klippan i deras vardag.

Hur definierar du en "rejäl tillsägelse"?

 

[hastflicka]

Hur definierar du en "rejäl tillsägelse"?

Nu ar inte jag @Tonto, men min Rottis maste hela tiden kanna att jag "have her back" men ar inte lyhord for nar jag forsoker styra upp innan saker borjar ga fel. Hon maste (MASTE!) ha ett absolut "recall" och komma pa inkallning samt lamna saker i fred nar jag sager det, sa jag kan styra upp vilken situation som helst. Kommer hon inte forsta gangen blir jag missnojd och visar det klart, (Ah-Ah) och hon kommer. For mig ar det en "rejal tillsagelse" ... bade med rost och kroppsprak visar jag tydligt exact vad jag tycker.

Efter att hon blivit attakerad av losa hundar ett par ganger (3) sa valjer hon att komma rusande och gomma sig bakom mig nar livet blir laskigt ... om hon ar nara nog. Hon klarar overaskningar valdigt daligt och behover darfor raka linjer i tillvaron, vilket en ordentlig lydnad ger.
Kommer hon bara pa inkallning sa kommer hennes teknik att gomma sig automatiskt att fungera ... och jag stiger alltid in for att blockera vad hon tycker ar laskigt och visa henne att jag har situationen under kontroll. Men, hon maste da komma till mig och vara nara nog. (Det ar hunden som verkligen lart mig hur mycet en los hund kan forstora ... aven om den ar "snall" ... vilket alla sager men de sallan ar)

Ibland maste jag hoja rosten for att hon ska lyssna, men det gar absolut inte till Mallen. Han otroligt kanslosam och flyter ut i en blot flack och slutar ata och vill bara sova i ett par dagar om jag anvander en "arg" rost till honom nar han inte forstar. Han behover alltid massor av uppmuntran, men da han ar mycket vaktig och inte gillar folk sa maste han ocksa vara under absolut kontroll genom lydnad for att kunna ha frihet under ansvar. Med bada tranas "Leave it" flera ganger i veckan, bade med att lagga fram favorit godis och favorit leksaker de inte kan ta innan de far lov, sedan leker jag med dem, eller rottisens favorit: mer godis.

Jag bygger en relation till hundar, bade mina och de jag har har hemma for traning, genom att gora mitt basta att forsta vad de vill. Traning ska bli den roligaste lek de vet ... och jag maste alltid lyssna aktivt och forsoka forsta.

 

[Tonto]

Hur definierar du en "rejäl tillsägelse"?

Jag har t.ex. behövt avrgrundsvråla på honom när han bestämt sig för att han ska anfalla våra andra hundar.
Man kan aldrig ignorera dåliga beteenden hos honom, för han skiter i om det inte lönar sig i form av uteblivet godis/beröm ifrån mig eller någon annan. Han är mycket bra på att självbelöna sig och gärna då saker som hetsar honom till dåliga beteenden, så det som fungerar är att säga nej.

Så nu kan vi t.ex. hantera hundmöten med lösa hanhundar som kommer fram utan att jag behöver oroa mig för att han ska anfalla. Han vet att jag sköter tillsägelser, eftersom att han inte har social förmåga att göra det själv. Häromdagen satt han uppbunden och en idiot släppte fram sin stora hanhund. Istället för att slåss så sökte kontakt med mig istället, för att han vet att det är jag som ska fixa situationen så att han slipper vara i den.

 

[Tonto]

Ibland maste jag hoja rosten for att hon ska lyssna, men det gar absolut inte till Mallen. Han otroligt kanslosam och flyter ut i en blot flack och slutar ata och vill bara sova i ett par dagar om jag anvander en "arg" rost till honom nar han inte forstar. Han behover alltid massor av uppmuntran, men da han ar mycket vaktig och inte gillar folk sa maste han ocksa vara under absolut kontroll genom lydnad for att kunna ha frihet under ansvar. Med bada tranas "Leave it" flera ganger i veckan, bade med att lagga fram favorit godis och favorit leksaker de inte kan ta innan de far lov, sedan leker jag med dem, eller rottisens favorit: mer godis.

Min sambos Dalmatiner tar illa vid sig om man höjer rösten och blir LEDSEN. Så honom får man jobba med på ett helt annat sätt. Men mina två är av modellen man kan gräla på till förbannelse utan att dom tar illa vid sig. Hade dom blivit ledsna av att få tillsägelser så hade jag inte sagt till dom på det viset. Nu är dom istället ganska jobbiga om dom inte har strikta regler.

 

[Ciccio]

Är själv väldigt inne på att de måste bli bättre på att läsa hunden och se vad den försöker säga. Det är skitsvårt. Då förstår jag att det blir konkretare när en tränare säger att "ta en vattenflaska och spreja när hunden inte gör som du vill". Då måste jag ganska snabbt kunna "sälja in" det mer flummiga "er relation måste bli bättre".

Jag förstår inte riktigt din fråga eller vad du menar är problemet? Varför skulle en tränare säga till hundägare som gått fyra kurser på SBK att ”nu ska vi jobba på relationen”? Varför är det svårt menar du att föreslå relationsstärkande övningar? Det finns ju hur många exempel och tips som helst på konkreta övningar i både litteratur och på nätet. Finns det redan problem så måste man ju först identifiera det och sedan välja övningar och strategi utifrån det. Eller?

 

[Is]

Finns ju massor att skriva och beror helt på individ men en nyckelgrej för mig är "följ mig så händer inget farligt". Svårt att förklara tänket utan att det kan uppfattas fel men om vi tar en änkel grej som att gå på vippbrädan i agility. Om jag ber hunden att gå över den så är det min skyldighet att se till att hunden går sakta, och att jag med egen kraft tippar brädan så hunden aldrig behöver uppleva rädsla pga något jag har bett hunden att utföra.
Skulle jag där inte ligga steget före och låta brädan slå ner hårt eller att hunden ramlar av så tänker jag att hunden inte har någon anledning till att lita på mig och mina instruktioner (och trolig aldrig gå där igen heller).

Jag provar tänka samma i alla situationer och jag skulle medvetet kunna utsätta en hund för små saker som den upplever som läskigt om jag vet att hunden kan klara uppgiften med stärkt självförtroende som följd (exempelvis olika hinder på agilityn då).
Men alla övningar för att stärka en svag hunds självförtroende kommer ju öka relationen till föraren varje gång den får lyckas tänker jag.

 

[hastflicka]

<snip>

en nyckelgrej för mig är "följ mig så händer inget farligt".

<snip>

Exact det menar jag ocksa. "I have your back" ... lita pa mig.
Och darfor blir jag sa upprord nar man moter hundar som agarna inte har nagon kontroll over, och som stiger over de granser mina hundar med stor integritet har, da de ofta tvingar mina hundar att reagera pa "personligt intrang" aven om alla som kommer sa inte attakerar.

 

[Blandrastik]

Jag förstår inte riktigt din fråga eller vad du menar är problemet? Varför skulle en tränare säga till hundägare som gått fyra kurser på SBK att ”nu ska vi jobba på relationen”? Varför är det svårt menar du att föreslå relationsstärkande övningar? Det finns ju hur många exempel och tips som helst på konkreta övningar i både litteratur och på nätet. Finns det redan problem så måste man ju först identifiera det och sedan välja övningar och strategi utifrån det. Eller?

För att många hundägare är intresserade av quick-fix av typen "hur får jag hunden att sluta...vad det nu kan vara". Har man då gått kurser på SBK så är man van vid konkreta upplägg. Till exempel, du måste träna på sitt-stanna-kvar. Då tar du en köttbulle, kommenderar sitt osv. Det är ganska konkret och enkelt om man istället ser till helheten och som tränare bedömer att hunden och ägaren relation är för dålig. Då kan jag inte säga till ägaren "ta en köttbulle och osv.." Utan jag måste till exempel lära hundägaren läsa sin hund, då måste jag på kort tid "sälja in" det konceptet. Det kommer inte gå snabbt, det är inte konkret men nödvändigt. Sen vet jag inte om jag håller med dig om att det finns många konkreta övningar på nätet om just relationshöjande övningar. Känner på rak arm bara till Svartbergs bok.

Eller om man går tillbaka till "Sitt-stanna-kvar-övningen" på en SBK så utförs den övningen på exakt samma sätt oavsett hund. Men ponera nu att @hastflicka är där med sin rottis och @Tonto är där med sambons dalmatiner. För att hunden ska ha förtroende för sin förare skulle jag gissa att det bör läras in helt olika.

 

[tuaphua]

Ponera att någon helt enkelt ställer frågan till dig. Alltså hur bygger du din relation till din hund, hur blir du nån att lita på när det blåser snålt?
Om vi utgår från en valp, samt även en vuxen hund som skulle komma in senare i ditt liv. Låt säga vid två års ålder.
Skulle de skilja om t ex den vuxna hunden har ett dåligt bagage? T ex omplacering, där hunden har bitit och morrat på någon familjemedlem?

Jag har en ras som är signalkänsliga och kan vara veka. Mina har vägt runt 2-5-4 kg och vet om hur små de är och har en stark will to please.
De har dock inte rasbundet problem med rädslor, agression etc.

Jag är noga med att vi kommunicerar med varann och att de vet om att jag tar in och förstår mig, att jag är tydlig. I de här hundarnas fall är tydlig i små signaler.
Jag tycker det är väldigt viktigt att hunden förstår för att skapa trygghet.
Sen iom att mina varit/är så små måste de veta att jag kliver in och skyddar dem vid behov.
Jag tror inte på att undvika, dalta, göra stor affär av saker. Mina brukar gå att göra allt med bara jag är med. Det är väl där jag "misslyckas" iom att jag inte lägger krut på det. Optimalt hade ju varit att de var lika trygga med främlingar.
Jag försöker ge hundarna lagom svåra uppgifter. Så de får känna att de lyckas. Ibland utanför komfortzonen. Jag jobbar mkt med att höja hunden och inte med att dämpa ngt. Vi kan ex kampa och hunden får vinna etc.

Så visst kan det skilja sig beroende på hur hunden är mentalt.
Mina hundar tar aldrig över, spårar inte ur, blir inte odrägliga på ngt vis. Där kan man ju jobba med vissa saker som en annan hund skulle ha taggat till för mkt av men som för mina stärker dem och på sikt leder till större egentrygghet sas. Gör hunden något oönskat räcker det att man säger nej så upphör det.
Skulle man vråla på en av mina hade de blivit rädda.