Om du tydligt kan förstå vad det handlar om, inse konsekvenserna och därmed uttala en välgrundad vilja, då kan den nog inte köras över för då är du ju bevisligen tillräckligt beslutskapabel osv.
Om t.ex. intellektuell förmåga, konsekvenstänkande, verklighetsuppfattning osv. brister för mycket för att personen tillräckligt väl ska kunna förstå frågan och innebörden av beslutet. Då kan man bedöma att det inte spelar någon roll om de säger ja eller nej eller inget alls.
Tänk extremfallet att du hamnar i koma efter en trafikolycka. Du kan inte själv ansöka om en god man, men du kommer att få en utsedd ändå. Likaså vid grav demens eller utvecklingsstörning där personen kanske säger ja eller nej, men man kan inte tro på att de liksom har en tillräcklig insikt om vad de uttalar sig om.
I de fallen blir det ju också en fråga om att anpassa kravet på samtycke för åtgärder som gode mannen vidtar efter vad som är rimligt/möjligt efter personens förmåga.
Skillnaden om du får en förvaltare är att du tappar din rättshandlingsförmåga. Dvs. bara förvaltaren kan göra saker i ditt namn. Med en god man så har du alltid kvar möjligheten att agera på egen hand, ekonomiskt och mot myndigheter, utöver eller vid sidan av det som gode mannen gör.
