Hur hittar man tillbaka efter otrohet?

[Hyacinth]

Tankarna maler, jag hoppas ni står ut med att jag använder den här tråden för att ventilera lite. Låt bli att läsa/svara om ni tröttnar på mig.
Tillit tar lång tid att bygga upp, men kan raseras på en sekund. Det var så tilliten rasade här.
När vi träffades från början var tilliten på 0, men allt han gjorde och allt i hans bakgrund pekade mot att han var en person jag kunde välja att lita på till 100% och kanske lite till ändå.
Om vi nu ska börja om från början så är ju förutsättningarna helt annorlunda eftersom han har visat att han inte kunnat förvalta den tilliten, så nu börjar den om på minus 300 eller nåt.
Sen vad gäller förlåtelse så ska jag inte krångla mig in i svåra förklaringar, utan jag väljer att citera ett par meningar från en websida jag läst i mina försök att lämna amöbastadiet bakom mig.

"Ibland träffar jag par där den som varit otrogen erkänner, tar på sig hela ansvaret, ber om förlåtelse och sedan tror att det ska bli som vanligt igen. Så är det sällan.


Det tar ofta ett par år innan det bli något så när normalt igen. Man kan förlåta en otrohet men aldrig glömma den. Såren läker men ärren finns kvar."

Det där tycker jag är drygt. Det spår på att man SKA må dåligt, känna sig sviken, bedragen och förd bakom ljuset.
Jag tror otrohet ofta är banalare än så, attraktion och möjlighet, kanske lite alkohol.
Man kan också konstatera att nä, det var dumt, det gör jag inte om, och släppa det i möjligaste mån och gå vidare. Man måste inte ha sår och ärr i år efteråt. Om man INTE ältar men kan prata om det kan man halka in i nya men invanda hjulspår om man vill och fortsätta ungefär som innan.
All tillit behöver inte rasa. Hen kommer inte slå dig. Hen kommer inte börja ligga med alla hen träffar. Hen kommer inte klä sig i batik och börja meditera. Bli vegan. Bli moderat.
Det finns många områden där tillit kan finnas kvar, helt opåverkad. Jag personligen tror fler faktiskt kommer över otrohet än separerar på grund av den. Separerar man är kanske snedsprånget mer av en utlösande faktor.

 

[SaraXX]

Jag tycker att det är väldig skillnad på tillitsissues om någon har hoppat snett en gång på fyllan jämfört med om den har haft ett förhållande på sidan av under lång tid.
Misstag kan alla göra. Det andra blir mer systematiskt föra bakom ljuset.

 

[Sleepy]

Tankarna maler, jag hoppas ni står ut med att jag använder den här tråden för att ventilera lite.

Ut med det bara.

han har visat att han inte kunnat förvalta den tilliten,

Så är det.

Hade du sett några tecken på vad som var på gång? Hur upptäckte du det hela?

 

[Lovisaleonora]

Det finns många områden där tillit kan finnas kvar, helt opåverkad. Jag personligen tror fler faktiskt kommer över otrohet än separerar på grund av den. Separerar man är kanske snedsprånget mer av en utlösande faktor.

Mycket bra skrivet.

 

[mandalaki]

Det här med att han inte ”förvaltade tilliten”. Något med det skaver för mig. Tror att du skrev i början att det var hans uttryck, och nu använder även du det. Se upp så att det inte blir en klyscha som ni fastnar i.

Det som skaver för mig är nog att det, för mig, låter som din tillit var det som fått honom att inte vara otrogen under alla år. Jag får en bild av någon som VILL vara otrogen men stoppas av ”nej, hon litar på mig så det går inte”. För min del skulle jag föredra ”oops, nu tänder jag på en annan person, vill jag agera på det även om det äventyrar mitt förhållande/ställer till det som fan i det? Nej, det är inte värt det.”

Du säger ju att du inte tror att det händer igen. Då låter det ju som att du litar på honom. Ja, bakåt sprack tilliten, men han kan ju inte göra otroheten ogjord. Bättre att se framåt.

 

[zesel]

Det finns nog väldigt många olika skäl till otrohet, och här vet TS säkert mycket mer om detta än vi andra som läser. Jag tycker det är lite väl förenklande att tro att problemet bara är att en partner har agerat på attraktion och möjlighet. Att tilliten tar stryk i många fall är väl att det är lögner och förnekande inblandat. Den bedragne får omvärdera och ompröva sin verklighetsuppfattning av många situationer där lögner förekommit. Detta kan vara en stor kris i många fall. Jag tycker den bedragnes sits förringas många gånger. Den som ljugit och gått bakom ryggen äger problemet.

 

[Hyacinth]

Det finns nog väldigt många olika skäl till otrohet, och här vet TS säkert mycket mer om detta än vi andra som läser. Jag tycker det är lite väl förenklande att tro att problemet bara är att en partner har agerat på attraktion och möjlighet. Att tilliten tar stryk i många fall är väl att det är lögner och förnekande inblandat. Den bedragne får omvärdera och ompröva sin verklighetsuppfattning av många situationer där lögner förekommit. Detta kan vara en stor kris i många fall. Jag tycker den bedragnes sits förringas många gånger. Den som ljugit och gått bakom ryggen äger problemet.

Klart ts vet mer, jag vill bara säga att det ofta kan vara väldigt banalt också.

 

[zesel]

Ja, det tror jag också. Men hur banal anledningen än var så förringar det inte maktobalansen som uppstår när en person ljuger för den andra om händelsen. Så även om själva otroheten inte betyder så mycket för varken den bedragne eller den otrogne kan det finnas lögner som skadat förtroendet mer än att partnern har träffat en annan. Det kan vara bra att veta att tid behövs om man vill prova att bygga upp ett förtroende igen.

 

[Ramona]

Jag har aldrig förstått varför otrohet är en större lögn än andra stora lögner?

En man med missbruksproblematik försöker de flesta stötta och peppa, men har han varit otrogen så ska det nästan på default kastas ut med huvudet före. Jag förstår inte hur det ena är värre än det andra. För mig finns det betydligt värre saker en man kan göra emot mig än att vara otrogen, för det är inte ens riktat mot mig, utan det var någonting han gjorde för att berika sitt eget liv just då.

För mig hade det varit värre ifall han slog mig, ifall han stal pengar ifrån mig, ifall han lovade att besiktiga min bil men aldrig gjorde det och andra lögner som finns i vardagen. För mig är det värre att min partner snackar skit om mig än att han ligger med någon annan. Förhållandet mellan oss måste vara obesudlat oavsett hur världen runt omkring oss integrerar med oss som självständiga individer.

Och som någon annan sa, otroheten förändrar ju inte han som person. Han är ju fortfarande den han var till 99%.

 

[Hyacinth]

Mycket bra skrivet.

Tack

 

[tanten]

Och som någon annan sa, otroheten förändrar ju inte han som person. Han är ju fortfarande den han var till 99%.

Håller i princip med dig.

Och grejen är väl att den som blir bedragen (vilket jäkla ord....) får se sin bild av sin partner ändrad.
Denne är densamma men partnerns bild ändras.

 

[Ramona]

Jag blir så förvånad varje gång någon reagerar med chock när deras partner varit otrogen. Det är verkligen en sån grej som händer andra och inte en själv. Det är som att människor inte kan tänka sig att det skulle hända dem.

Men vem är det som är otrogen då? Statistiken säger att var fjärde svensk varit otrogen. Hur kan det bli en chock när det händer? Hur kan hela ens värld raseras när det händer?

Det är samma sak när någon blir lämnad. Det blir en chock att människor gör slut. Det händer andra, men inte mig-attityden igen.

Hur kommer det sig att människor inte är bättre förberedda?

 

[Fibusen]

Jag tycker att det är väldig skillnad på tillitsissues om någon har hoppat snett en gång på fyllan jämfört med om den har haft ett förhållande på sidan av under lång tid.
Misstag kan alla göra. Det andra blir mer systematiskt föra bakom ljuset.

Plus, att jag tror att det beror på HUR det kommer fram. Erkänner sin partner själv och direkt, flera månader senare, eller får man reda på det genom nån annan? För mig hade det varit stor skillnad iallafall...

 

[Petruska]

Plus, att jag tror att det beror på HUR det kommer fram. Erkänner sin partner själv och direkt, flera månader senare, eller får man reda på det genom nån annan? För mig hade det varit stor skillnad iallafall...

En återkommande grej när man hör talas om otrohet, är ju att den otrogna parten tycker att det var en rätt liten grej medan den bedragna parten tycker att det är en jättegrej. Just det gör det nog väldigt svårt för den otrogna att göra rätt.

 

[Sleepy]

En återkommande grej när man hör talas om otrohet, är ju att den otrogna parten tycker att det var en rätt liten grej medan den bedragna parten tycker att det är en jättegrej.

Ja ibland får saker dras till sin spets för att visa skillnaden i värderingar. En brist i kommunikationen.

För somliga är det sånt som händer, för andra ett oerhört svek. Jag har full respekt för de känslor ts går igenom just nu.

 

[monster1]

Jag blir så förvånad varje gång någon reagerar med chock när deras partner varit otrogen. Det är verkligen en sån grej som händer andra och inte en själv. Det är som att människor inte kan tänka sig att det skulle hända dem.

Men vem är det som är otrogen då? Statistiken säger att var fjärde svensk varit otrogen. Hur kan det bli en chock när det händer? Hur kan hela ens värld raseras när det händer?

Det är samma sak när någon blir lämnad. Det blir en chock att människor gör slut. Det händer andra, men inte mig-attityden igen.

Hur kommer det sig att människor inte är bättre förberedda?

Hur förbereder man sig på det?

 

[Petruska]

För somliga är det sånt som händer, för andra ett oerhört svek. Jag har full respekt för de känslor ts går igenom just nu.

Ja, visst? Det en person känner, känner den ju. Men det gäller ju för alla berörda. Tex om den som har varit otrogen mest känner att det var dumt gjort och helt oviktigt, så är ju det också en känsla. Om det är så - vilket jag inte riktigt har klart för mig i det här fallet - att ts och partnern fäster väldigt olika vikt vid händelsen, så kan det ju vara en poäng för ts att ta del av hur lite det hela betydde för partnern.

 

[Diabetikern]

Jag blir så förvånad varje gång någon reagerar med chock när deras partner varit otrogen. Det är verkligen en sån grej som händer andra och inte en själv. Det är som att människor inte kan tänka sig att det skulle hända dem.

Men vem är det som är otrogen då? Statistiken säger att var fjärde svensk varit otrogen. Hur kan det bli en chock när det händer? Hur kan hela ens värld raseras när det händer?

Det är samma sak när någon blir lämnad. Det blir en chock att människor gör slut. Det händer andra, men inte mig-attityden igen.

Hur kommer det sig att människor inte är bättre förberedda?

Så du går runt och väntar på att din partner ska bedra dig för det är ju bara en tidsfråga och när det händer så rycker du på axlarna och säger ja, ja det var ju väntat? Ingen ändring där inte.

Blir din partner över öronen förälskad i någon annan och bryter upp med kort varsel utan att du märkt något så är inte det någon stor grej. Livet går vidare och vaddå, det var ju ändå väntat.

Krockar du med bilen så bilen blir helskrot rycker du också på axlarna för det händer ju de flesta?

Hela ens värld kan raseras när tilliten till en person missbrukas så.


Blev faktiskt riktigt provocerad av ditt inlägg.

 

[Hyacinth]

Så du går runt och väntar på att din partner ska bedra dig för det är ju bara en tidsfråga och när det händer så rycker du på axlarna och säger ja, ja det var ju väntat? Ingen ändring där inte.

Blir din partner över öronen förälskad i någon annan och bryter upp med kort varsel utan att du märkt något så är inte det någon stor grej. Livet går vidare och vaddå, det var ju ändå väntat.

Krockar du med bilen så bilen blir helskrot rycker du också på axlarna för det händer ju de flesta?

Hela ens värld kan raseras när tilliten till en person missbrukas så.


Blev faktiskt riktigt provocerad av ditt inlägg.

Jag vet inte, men jag kan ju föreställa mig att det skulle kunna hända. Jag kan bli handlöst förälskad eller kåt, likaså partner. Sen väljer man att agera på det eller inte. En del verkar tro att just deras relation är så speciell och unik att det inte KAN hända.

 

[em-pirre]

Så du går runt och väntar på att din partner ska bedra dig för det är ju bara en tidsfråga och när det händer så rycker du på axlarna och säger ja, ja det var ju väntat? Ingen ändring där inte.

Blir din partner över öronen förälskad i någon annan och bryter upp med kort varsel utan att du märkt något så är inte det någon stor grej. Livet går vidare och vaddå, det var ju ändå väntat.

Krockar du med bilen så bilen blir helskrot rycker du också på axlarna för det händer ju de flesta?

Hela ens värld kan raseras när tilliten till en person missbrukas så.


Blev faktiskt riktigt provocerad av ditt inlägg.

Jag tror du missförstår lite. @Ramona säger inte att hon inte blir ledsen, eller att det är konstigt eller fel att bli det , men att det sist och slutligen är väldigt banala saker.

Jag hade blivit väldigt ledsen om min man varit otrogen, men samtidigt är det inte något farligt eller ovanligt eller konstigt. Tvärtom. Sånt händer. Hela tiden. De flesta blir ledsna, ja. Det är en mindre kris i livet, ja. Men precis varenda en av oss kan hamna i båda parternas situation oavsett om de tror det eller inte.