Sv: Hur hanteras rädsla och ovilja hos en ung häst?
*kl*
Om
du som ryttare är så orolig för att hästen ska resa sig så hade jag nog tagit tag i problemet från marken - hoppat av. MEN, det viktigaste i min värld är att hoppa av en bra stund innan man kommer till problemet. Dvs sitter jag på hästen och den har sett ko och stressat upp sig hoppar jag absolut inte av! Men nästa gång du ska gå förbi ett ställe där du vet det går kor kan du hoppa av en bra bit innan och knalla förbi med hästen på släp, om du känenr dig tryggare på marken.
Jag känner mig tryggare på ryggen och med unga hästar tycker jag det absolut viktigaste är att
de själva får lista ut egna lösningar på uppgifter som uppkommer. Observera att lösningen här INTE är att komma förbi korna. Lösnignen är att hästen förstår att korna inte är farliga. Med andra ord behöver hästen tid att inse att korna inte är farliga. När hästen stannar för att titta låter jag den stå, så länge tills den känns redo att be om rörelse framåt. Tar hästen inte hjälpen så sitter jag bara still igen - hästen var inte redo att gå framåt.
Sedan är det en hårfin gräns att känna av när hästen behöver uppmuntras att gå framåt (dvs när den tar ökad drivning positivt - som uppmuntran helt enkelt) eller om man ska låta den vara längre stund i stället. HÄR har du lösningen på ditt "resa sig"/"vara för mesig ryttare"-problem - har du inte tillräcklgit med känsla kan du mycket väl pusha hästen över gränsen så den inte kan kontrolelra sin rädsla ELLER så får du en istadig häst som tjurar bara för att den kan (alla istadighet är inlärd!).
Det allra viktigaste för mig är att alltid hålla nosen mot faran, ALDRIG tillåta hästen snurra runt, inte i NÅGOT läge!
Min femåring jag haft i 3 år har jag aldrig suttit av tidigare unde utbildningen men gjorde så förra helgen. Skulle bara konditionsträna lite i en backe och red barbacka bettlöst och efter att han blivit skrämd av älgar 3 ggr av 3 (vi har inte hittat "vänja vid älg"-tillfället än bara, älgarna har bara blivit rädda, han kommer lära sig tycka om dem i sinom tid
) så fick han för sig att det var en älg i skogen (beckmörkt) på väg ned för backen. Jag vet med mig att jag inte kan ta en sådan dust utan bett, jag har inte en chans att hejda honom när han landar i galopp efter de luftsprången han kan göra
Så jag nöjde mig med att han stod still lite, halvt hysterisk, och red sedan upp för backen igen (efter 900 m brant backe är inte min lilla lurviga ponny så rädd längre, bara lite trött
). Väl upp bröt jag av som vanligt, stannade och klappade och satt av och promenerade hemåt. När vi kommit nedför backen till det hemska stället var han precis som innan väldigt stressad men vi stod där en bra stund innan han var såpass lugn att han lunkade hemåt bredvid utan stress.
Mao, man får vara lite smartare än sin häst så man inte hamnar i situationer man inte kan reda ut. Hade jag haft sadel o träns hade jag redan första gången stått kvar tills dess att han lugnat ner sig men nu löste jag det såhär i stället. Och jag har mycket svårt att tro att en häst kan tänka i de banorna att han förstod att jag hoppade av där uppe för att han var rädd där nere, därmed slipper man lära en häst att bli stökig.