Hur hanterar ni facebookvänner som vinglar på gränsen...?

[Inglorion]

Jag är faktist förvånad, hade väntat mig mycket grejer som jag inte håller med om idag på Facebook men det var enbart en person (i UK som jag inte lägger så mycket vikt vid). Otroligt mycket mindre än jag trodde.

Jag kanske behöver vidga min vänkrets? (svårt dock när jag inte bor i Europa). Faktist ingen som nämnt det som jag känner i Asien så gissar på att det inte ser det som något major överhuvudtaget.

 

[sjoberga]

Jag håller med dig om att det enda som skulle kunna få mig att ta bort någon från min Fb, vore att personen hade åsikter om min vänskap med någon av mina andra Fb-vänner eller skrev ohövliga saker i mitt flöde riktat till någon av mina andra vänner. Men det har aldrig hänt trots att jag har Fb-vänner av alla hudfärgskulörer med mycket olika åsikter och värderingar, från alla kontinenter utom Arktis, Antarktis och Australien,

Ska jag tolka ditt svar som att du anser att åsiktsbubblan bara är ett problem för dem som har fel åsikter och värderingar?

Så om någon skriver något rasistiskt om till exempel att man ska utvisa muslimer för att de är största hotet mot Sverige eller att negrer är apor - skulle du inte ta det som ett angrepp på dina andra vänner som är del av det?

Var det inte det som var trådens fråga; hur ska man hantera dem som uttrycker den typen av åsikter?

Och på sista frågan är svaret nej. Däremot, ställer man inte upp på de mest grundläggande värderingarna om människor så får de köra sin idioti annorstädes än i mitt flöde och i mitt liv. De brukar dessutom älska att hålla sig i en liten bubbla, där man får medhåll om de mest tokiga konspirationsteorierna.

Råkar jag på dem ändå, i andra sammanhang, bemöter jag så bra jag kan.

För övrigt har jag inte just Facebook; utan tog frågan mer generellt än så gällande sociala medier och andra nätverk.

 

[Yossarian]

Det handlar om grundläggande mänskliga värderingar, inte "åsikter". Delas inte dessa, funkar inte "tycka om", vara vänner. Bland annat eftersom det handlar om ett ogrundat hat mot andra av mina vänner, enbart baserat på deras födelseort och/eller hudfärg. Det handlar om att dessa människor bygger upp otäcka stämningar för att hota mina andra vänner.

Åsiktsbubblan är farligast för dem som har foliehatt och vägrar ta in en bred palett av information. Att sortera bort rasister på Internet, skadar inte tillgången på vederhäftig information. Den finns inte i deras kretsar.

Jag skulle absolut inte behålla en "vän" på fejan (eller irl!!) med nazistiska, fascistiska åsikter, eller extremt främlingsfientlig.

Men alla som just balanserar på en gräns? Det är en gråskala i min värld, och folk går eller puttas åt olika håll. Vi måste väl ändå hoppas att SD:s siffror kommer sjunka till den träsknivå de förtjänar?! Vad göra med de som kanske bidrar till de sista procenten nu. Eller som rör sig ditåt.

Hur många skulle egentligen bli kvar om man rensade? Till exempel är jag benhårt emot dödsstraff, och det skär i mig när någon jag tycker om inte håller med. Eller de som delar sexistiska skämt (nån jävla gräns finns det dock. ) eller något annat jag absolut inte håller med om. Eller de som foliehattar på andra områden.

Jag tror att det är farligt att inte se andra bubblor, och farligt att aldrig mötas. I ärlighetens namn tror jag att det är många som egentligen möter mest meningsmotståndare på Facebook. I sin vardag har man valt bort dem.

(@sjoberga Vi har nog lite olika definition på gräns här. Dina exempel är för mig tokrasister, långt på fel sida)! Nog måste du ha folk i någon slags gråzon i din bekantskapskrets?)

 

[prinsessfeminist]

På gränsen till vad du tolererar? Rena rasister har jag tack och lov inga, de hade rykt. Men folk som snarare kommenterar eller gillar andras delade hat-och skräckpropaganda (avpixlat och dess syskon) typ två steg bort? Eller de som balanserar på gränsen och länkar till hyfsat legitima källor. Det finns ytterst få i min vänlista, och hittills har jag tänkt att det kan vara bra med en påminnelse om hur folk kan vara. Och i ett fall, den värsta, är det en släkting jag drar mig för att kapa- då tappar vi kontakten helt.

Men nu... Ett par stycken till synes normala, men kanske lite naiva, har förvandlats till rasistiska hattroll. Jag vill mest kräkas, men har då och då svarat för att iaf markera att alla inte tänker som hen. Men det känns helt meningslöst egentligen, snäppet över att dela pastellfärgade plattityder och ändra profilbilden till en svensk flagga.

Spelar det någon roll? Det är antagligen ändå mest jag och min självgodhet som mest når likaledes självgoda (vettiga!) personer.

Så, min fråga är hur gör ni och hur tänker ni när lynchmentaliteten kommer fram. Eller "vad vad det jag sa". Eller bilder, som i de flesta fall aldrig borde tagits, på offer, som delas utan eftertanke.

(Jag dessutom svårt att hålla mig borta, det är någon morbid skadeglädje hur idiotiska folk är... )

OT - men @Yossarian - det var sannerligen inte igår!!!!

 

[Hyacinth]

Ni som vet att ni är rättänkande människor med en likasinnad vänkrets som har oantastliga åsikter på Facebok, är ni inte rädda för åsiktsbubblan? Eller anser ni att åsiktsbubblan bara är dålig och farlig för dem som har fel åsikter?

Mina fb-vänner är mer normala människor, samtidigt både onda och goda, svarta och vita, mänskliga helt enkelt. Jag är precis som @Yossarian alldeles för nyfiken på hur människor som inte tycker och tänker som jag gör. Dessutom måste jag skam till sägandes erkänna att jag helt enkelt tycker om vissa människor, trots att jag aldrig under några omständigheter skulle rösta på samma parti som de gör.

Jag umgås mest med folk som tycker rätt lika. Akademiker, feminister, oftast högutbildade. Att vara feminist och rasist är en sällsynt kombination misstänker jag. Jag har mest vänner som röstar rött men några blå finns också. Men saknar vi grundläggande gemensamma värderingar blir vi troligen inte vänner heller. Min PARTNER och jag röstar inte lika heller, men vi har samma grundsyn beträffande alla människors lika värde.

 

[prinsessfeminist]

Jag tror att det är farligt att inte se andra bubblor, och farligt att aldrig mötas. I ärlighetens namn tror jag att det är många som egentligen möter mest meningsmotståndare på Facebook. I sin vardag har man valt bort dem.

Jag Instämmer helt!

Genom att skala bort det onda och aldrig möta det, så har man själv skapat sig sin egen bubbla.
Jag tycker det är en balansakt, att se till att få information om sådant jag ogillar, för att på så vis också bredda mina perspektiv.

 

[Killaloe]

Genom att skala bort det onda och aldrig möta det, så har man själv skapat sig sin egen bubbla.
Jag tycker det är en balansakt, att se till att få information om sådant jag ogillar, för att på så vis också bredda mina perspektiv.

Fast det är ju skillnad på att aktivt umgås med eller hantera människor med helt avvikande grundläggande värderingar och att få information/bredda sina perspektiv?

Jag kan ju utan problem ta till mig information och söka efter annan info än den som bara bekräftar mina åsikter - men det betyder ju inte att jag vill dela min vardag med sådana åsikter eller personer som ger uttryck för dessa?

För mig handlar det inte om att skala bort "ont" från livet för det finns där ändå och det kräver rätt mycket om en ska klara av att vara helt strutsad, utan det handlar om att jag vill välja själv när jag ska lägga energi på det. Inte att det ständigt ska gå åt en massa energi till att ex skrolla förbi tvivelaktiga artiklar på FB eller att jag konstant ska, mot min vilja, behöva hantera andras hat.

 

[prinsessfeminist]

Fast det är ju skillnad på att aktivt umgås med eller hantera människor med helt avvikande grundläggande värderingar och att få information/bredda sina perspektiv?

Jag kan ju utan problem ta till mig information och söka efter annan info än den som bara bekräftar mina åsikter - men det betyder ju inte att jag vill dela min vardag med sådana åsikter eller personer som ger uttryck för dessa?

För mig handlar det inte om att skala bort "ont" från livet för det finns där ändå och det kräver rätt mycket om en ska klara av att vara helt strutsad, utan det handlar om att jag vill välja själv när jag ska lägga energi på det. Inte att det ständigt ska gå åt en massa energi till att ex skrolla förbi tvivelaktiga artiklar på FB eller att jag konstant ska, mot min vilja, behöva hantera andras hat.

Det har du helt rätt i. Jag skrev att det är en balansakt. Men jag har å andra sidan inga extrema människor i mitt sociala-medier-liv, eller vardagsliv heller för den delen.

Däremot delar jag inte allas värderingar, och jag möter både på nätet och i vardagen tillräckligt många för att hålla mina perspektiv.

Det jag syftade på var väl snarare de som aktivt undviker allt vad oliktänkande heter. Då tror jag att man kan vara illa ute.

 

[Inte_Ung]

Genom att skala bort det onda och aldrig möta det, så har man själv skapat sig sin egen bubbla.

Jag ser inte just Facebook som platsen att akta sig för bubblor.
Det finns människor som inte ens är med på Facebook, de överlever de också.

 

[athena_arabians]

Jag ser inte just Facebook som platsen att akta sig för bubblor.
Det finns människor som inte ens är med på Facebook, de överlever de också.

Jo, vi gör ju det...

 

[Manji]

På gränsen till vad du tolererar? Rena rasister har jag tack och lov inga, de hade rykt. Men folk som snarare kommenterar eller gillar andras delade hat-och skräckpropaganda (avpixlat och dess syskon) typ två steg bort? Eller de som balanserar på gränsen och länkar till hyfsat legitima källor. Det finns ytterst få i min vänlista, och hittills har jag tänkt att det kan vara bra med en påminnelse om hur folk kan vara. Och i ett fall, den värsta, är det en släkting jag drar mig för att kapa- då tappar vi kontakten helt.

Men nu... Ett par stycken till synes normala, men kanske lite naiva, har förvandlats till rasistiska hattroll. Jag vill mest kräkas, men har då och då svarat för att iaf markera att alla inte tänker som hen. Men det känns helt meningslöst egentligen, snäppet över att dela pastellfärgade plattityder och ändra profilbilden till en svensk flagga.

Spelar det någon roll? Det är antagligen ändå mest jag och min självgodhet som mest når likaledes självgoda (vettiga!) personer.

Så, min fråga är hur gör ni och hur tänker ni när lynchmentaliteten kommer fram. Eller "vad vad det jag sa". Eller bilder, som i de flesta fall aldrig borde tagits, på offer, som delas utan eftertanke.

(Jag dessutom svårt att hålla mig borta, det är någon morbid skadeglädje hur idiotiska folk är... )

Det är väl bara att ta bort eller sluta följa? Så gör jag med folk jag inte orkar med oavsett om det är för att dom sprider vänsterskit, sd-skit eller massa bilder på babyskit.

Har en vän som jag gillar mycket men jag orkar fan inte med att mitt flöde fylls med jesubilder och halleluja. Har man få vänner så får en vän som uppdaterar ofta stor genomslagskraft i flödet

 

[prinsessfeminist]

Jag ser inte just Facebook som platsen att akta sig för bubblor.
Det finns människor som inte ens är med på Facebook, de överlever de också.

Sant. Men jag trodde vi refererade till Facebook.

 

[cirkus]

På gränsen till vad du tolererar? Rena rasister har jag tack och lov inga, de hade rykt. Men folk som snarare kommenterar eller gillar andras delade hat-och skräckpropaganda (avpixlat och dess syskon) typ två steg bort? Eller de som balanserar på gränsen och länkar till hyfsat legitima källor. Det finns ytterst få i min vänlista, och hittills har jag tänkt att det kan vara bra med en påminnelse om hur folk kan vara. Och i ett fall, den värsta, är det en släkting jag drar mig för att kapa- då tappar vi kontakten helt.

Men nu... Ett par stycken till synes normala, men kanske lite naiva, har förvandlats till rasistiska hattroll. Jag vill mest kräkas, men har då och då svarat för att iaf markera att alla inte tänker som hen. Men det känns helt meningslöst egentligen, snäppet över att dela pastellfärgade plattityder och ändra profilbilden till en svensk flagga.

Spelar det någon roll? Det är antagligen ändå mest jag och min självgodhet som mest når likaledes självgoda (vettiga!) personer.

Så, min fråga är hur gör ni och hur tänker ni när lynchmentaliteten kommer fram. Eller "vad vad det jag sa". Eller bilder, som i de flesta fall aldrig borde tagits, på offer, som delas utan eftertanke.

(Jag dessutom svårt att hålla mig borta, det är någon morbid skadeglädje hur idiotiska folk är... )

Jag har diskuterat och påtalat min och de demokratiska värderingarnas ståndpunkt så hårt att de flesta idioter i mitt fb-flöde har blockat mig. Jag kommer aldrig hålla käften och vill de inte höra så är det deras problem inte mitt. Jag tar inte väck nån.

 

[Inte_Ung]

Sant. Men jag trodde vi refererade till Facebook.

Jo det gjorde vi.
Och mitt argument är att man inte behöver utkämpa sina (politiska) slag just där.
Jag använder Facebook som mitt mentala andningshål.
Där så samlar jag goda krafter för att klara av att hantera en galen värld.

 

[cirkus]

Jo det gjorde vi.
Och mitt argument är att man inte behöver utkämpa sina (politiska) slag just där.
Jag använder Facebook som mitt mentala andningshål.
Där så samlar jag goda krafter för att klara av att hantera en galen värld.

Jag tycker att det ären utmärkt arena att utkämpa politiska slag på. Det är sällan jag hamnar i den typen av diskussioner IRL - men om jag gjorde det skulle jag förstås inte backa av.

FB är nån sorts skräckblandad förtjusning kan jag tycka, jag skulle aldrig kunna ha det som ett mentalt andningshål iom all dynga som ändå syns där

 

[mandalaki]

Jag Instämmer helt!

Genom att skala bort det onda och aldrig möta det, så har man själv skapat sig sin egen bubbla.
Jag tycker det är en balansakt, att se till att få information om sådant jag ogillar, för att på så vis också bredda mina perspektiv.

Men det är ju inte det att man inte hör och ser hatet, rasismen, sd-svansen bara för att man inte har det i sitt flöde. Den som tycker sig få för lite av det kan bara gå med i #jagärhär på facebook och se aktionerna där, se vad de länkar till.


(OT men jag tror inte att TS är den du tror, det har funnits två med samma nick under åren. )

 

[LenaH]

Jag har haft ett par sådana vänner (tanter i 60+ - ålder) där det till stor del har handlat om brist på källkritik och rädsla. Jag la ett par år på att skjuta deras inlägg i sank men till slut tröttnade jag och meddelade att jag var less på att se sån skit i mitt flöde.
Då blev det bättre ett tag men sen kom det något igen och då avföljde jag.

 

[Fiorano]

Jag har tagit bort flera stycken som delar tveksamt innehåll. Däremot låter jag en vara kvar (en av de stora dressyrhästuppfödarna). Helt enkelt för att jag vill se hens hästar. Hen sitter även i kommunfullmäktige i sin kommun (tror det är kommunfullmäktige iaf, aktiv politiker åtminstone). Idag delade hen en välkänd skröna var på jag kommenterade att källkritik är bra och länkade korrekt information. Får som svar att hen inte bryr sig huruvida det är sant eller inte som hen delade. DET tycker jag är sjukt läskigt!

Hursomhelst är jag inte rädd att hamna i en åsiktsbubbla. Jag har bra koll på omvärlden, läser, lyssnar och tittar på nyheter och debattprogram. Jag är väl medveten om all rasism och allt hat i denna värld. Min facebook försöker jag hålla så fri som möjligt från det.

 

[mandalaki]

Visst är det konstigt, förresten, att det alltid är de som tar avstånd från rasismen och hatet som anklagas för att befinna sig i en åsiktsbubbla? Den verkliga åsiktsbubblan är väl den som helt saknar t ex källkritik - för annars spricker den.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att det ären utmärkt arena att utkämpa politiska slag på.

Men det är ju styrkan med Facebook, att det blir precis vad man gör det till.
Vill man ha det som andningshål, så väljer man vänner och grupper efter det.
Vill man ha det som en politisk arena och utkämpa politiska debatter så väjler man efter det.
Eller så vill man exponera sig själv som ett varumärke och då så gör man det.
Det är totalt flexibelt på det viset.