Jag jobbar påverkanspolitiskt på min fritid, och lönearbetar med utsatta människor (nyanlända i etableringsprocess, och asylsökande). Det är ett engagemang som kräver mycket av mig personligen, och jag har verkligen inte ork för en massa rasism/sexism/funkofobi/homofobi/whatever på min fritid där jag ska försöka samla kraft. Där vill jag kunna ha en trygg zon och slippa skit som
1. "Kvinnor som inte klär sig rätt räknar med att utsättas för våld", vanligen en förvirrad kombination mellan att kvinnor som har för mycket kläder är förtryckta respektive att kvinnor ska vara kvinnor och spela på sin sexualitet i allt men då också veta om att de kan våldtas när som helst. Paradoxens logik.
2. "Alla muslimer är våldsamma och vill göra jihad", - hela världens 1,6 miljarder muslimer är likadana, tänka sig!
3. "Somalier har lägre IQ är europeer." - jahapp, en hel folkgrupp är magiskt lite halvkorkade, så bekvämt att det är en fattig och exploaterad folkgrupp dessutom.
4. "Människor med låg IQ fattar inte att de blir våldtagna, alltså kan de inte våldtas" - en ny ingång i rättvisetänkandet kring funkisfrågor, som dök upp i veckan. Bekvämt med sex-puppets på alla LSS-boenden.
5. "Kvinnor har lägre IQ än män och kan inte ha högre befattningar då de är i grunden irrationella" - skönt att det är så, slippa ta ansvar och allt, skaffa en karl som betalar för dig bara.
Detta är ett litet urval från den senaste månaden. Som folk säger rakt ut. Att de tänker med röven är faktiskt inte mitt problem, även om jag drabbas av det och måste hantera det. Jag tar mig däremot faktiskt rätten att välja bort att drabbas av det på min fritid.
Den där "bubblan" alltså. Vem lever där. Någon som aldrig träffar andra människor alls? Jag vet precis vad jag väljer bort, och varför jag väljer bort det. Jag möts ju för fan av skiten varenda dag.