Sryoqwe
Trådstartare
Triggervarning självskadebeteende/ relaterat till självmordstankar
Jag har en vän som jag pratar med en hel del online, enbart i grupp. Vänlig människa, väldigt uppmuntrande men mår väldigt dåligt psykiskt och har endast oss som hjälp. Detta resulterar i att hon väldigt ofta helt plötsligt kan skriva "hjälp" och "döda mig", prata om att göra diverse sorter av självskadebeteende (hotar inte om det utan mer säger det, vet att hon även gör det) kan vara mitt i en vanligt konversation. Det är inte två gånger per dag utan närmre två-tre per timme detta händer och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vet att hon vill att vi ska säga till henne att vi inte kommer mörda henne, hur bra hon är och så vidare men jag blir något trött på detta beteende även om jag kan förstå orsaken. Säger någon något minsta fel som skulle antyda på att hon är något maskulin (hon är trans) är det full panik, något jag visserligen kan förstå delvis då jag har viss egen erfarenhet av dysfori men hon har det i väldigt hög grad och kan inte hantera det själv överhuvudtaget.
Hon skulle behöva proffesionell hjälp, vi är inte mer än ett gäng ungdomar som dessutom är i helt andra länder, men det kommer hon inte få pga föräldrarna som även aktivt bidrar till sämre mående.
Vad kan jag göra? Jag vill hjälpa henne och känner inte att jag kan säga något till henne då hon kommer må sämre av detta, känner mig elak av att inte svara men är helt ärligt inte intresserad av att hålla konstant terapi heller. Alla tankar är välkomna.
Jag önskar dock ej kommentarer om att det är en hittepåmänniska, dels tror jag inte det av olika anledningar och dels är det säkrare att utgå från att det hon säger stämmer.
Jag har en vän som jag pratar med en hel del online, enbart i grupp. Vänlig människa, väldigt uppmuntrande men mår väldigt dåligt psykiskt och har endast oss som hjälp. Detta resulterar i att hon väldigt ofta helt plötsligt kan skriva "hjälp" och "döda mig", prata om att göra diverse sorter av självskadebeteende (hotar inte om det utan mer säger det, vet att hon även gör det) kan vara mitt i en vanligt konversation. Det är inte två gånger per dag utan närmre två-tre per timme detta händer och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vet att hon vill att vi ska säga till henne att vi inte kommer mörda henne, hur bra hon är och så vidare men jag blir något trött på detta beteende även om jag kan förstå orsaken. Säger någon något minsta fel som skulle antyda på att hon är något maskulin (hon är trans) är det full panik, något jag visserligen kan förstå delvis då jag har viss egen erfarenhet av dysfori men hon har det i väldigt hög grad och kan inte hantera det själv överhuvudtaget.
Hon skulle behöva proffesionell hjälp, vi är inte mer än ett gäng ungdomar som dessutom är i helt andra länder, men det kommer hon inte få pga föräldrarna som även aktivt bidrar till sämre mående.
Vad kan jag göra? Jag vill hjälpa henne och känner inte att jag kan säga något till henne då hon kommer må sämre av detta, känner mig elak av att inte svara men är helt ärligt inte intresserad av att hålla konstant terapi heller. Alla tankar är välkomna.
Jag önskar dock ej kommentarer om att det är en hittepåmänniska, dels tror jag inte det av olika anledningar och dels är det säkrare att utgå från att det hon säger stämmer.