Sv: Hur gör ni när allt går bakåt?
Kl
brukar försöka tänka lite mer manligt .. Problemlösande alltså. inte bara hetsa upp mig över alla tillkortakommanden utan försöka hitta orsaken till dödläget.
Sitter det i min hälsa, kan jag inte göra så mkt pga sjukdom, utan ta ner kraven och inse att det vänder då det vänder. Sitter det i hästens dagsform så se saken uppifrån ett större perspektiv och anpassa träningen/vardagen efter hästns förmåga.
sitter det i dålig fokusering, rid andra tider, skapa mentalt utrymme och koncentration. Att träna med fokus på någon annan plats är dödfött.
brukar ställa in hjärnan på träning på väg ut i stallet o så värma upp med sysslor o pyssel innan själva passet. känna in hästen, hur verkar den i humöret o så lägg upp en mental plan efter hur det känns.
är den rastlös o taggad, kanske skönt med en runda för att släppa ut demonerna innan mer koncentrerat arbete.
Känns den trött, kanske lägg ner kraven lite och fundera på vad den behöver för att pigga på sig.
Mentala övningar utanför stallet, tex meditation där man går in i rätt känsla kan vara bra.
låser det sig totalt i ridningen så kanske hästen säger något till mig om att något är galet och behöver uppmärksammas.
brukar lägga lika mkt tanke o tid på att känna, klämma o behandla och får in en vardagsblick för hur hästen mår i kroppen.
Då behöver det inte bli någon besvikelse i form av misslyckanden i ridningen då jag kanske känt redan i stallet att det styvat till sig lite granna. Blir sällan förvånad numera. de visar på stallgången i sin hållning o uppsyn hur bra de kommer att kännas i träning.
Själv rider jag helst inte om jag känner att tex ryggen krampat till sig och känns sned eller svag. har koll på symmetrin i kroppen och känns jag stram i höftleder o är orytmisk (inte upplagd för dans om man säger så) så brukar jag inte kräva av hästen att den ska svara på små signaler.
fast lika gärna kan jag känna mig på topp och inse att hästen känns tråkig och har stelnat pga regnig kall natt utan täcke, och då klankar jag inte ner på mig själv som ryttare om jag inte får till det, utan som hästvårdare.. Skärpning!!
oftast finns det en orsak till problem, förbiser man orsakerna så kommer besvikelsen o maktlösheten som ett brev på posten.
analys samtidigt som man får vara snäll mot sig själv och inse att framgång kräver lärdom. och lärdom får vi av livet, som jäklas ibland.
Kl
brukar försöka tänka lite mer manligt .. Problemlösande alltså. inte bara hetsa upp mig över alla tillkortakommanden utan försöka hitta orsaken till dödläget.
Sitter det i min hälsa, kan jag inte göra så mkt pga sjukdom, utan ta ner kraven och inse att det vänder då det vänder. Sitter det i hästens dagsform så se saken uppifrån ett större perspektiv och anpassa träningen/vardagen efter hästns förmåga.
sitter det i dålig fokusering, rid andra tider, skapa mentalt utrymme och koncentration. Att träna med fokus på någon annan plats är dödfött.
brukar ställa in hjärnan på träning på väg ut i stallet o så värma upp med sysslor o pyssel innan själva passet. känna in hästen, hur verkar den i humöret o så lägg upp en mental plan efter hur det känns.
är den rastlös o taggad, kanske skönt med en runda för att släppa ut demonerna innan mer koncentrerat arbete.
Känns den trött, kanske lägg ner kraven lite och fundera på vad den behöver för att pigga på sig.
Mentala övningar utanför stallet, tex meditation där man går in i rätt känsla kan vara bra.
låser det sig totalt i ridningen så kanske hästen säger något till mig om att något är galet och behöver uppmärksammas.
brukar lägga lika mkt tanke o tid på att känna, klämma o behandla och får in en vardagsblick för hur hästen mår i kroppen.
Då behöver det inte bli någon besvikelse i form av misslyckanden i ridningen då jag kanske känt redan i stallet att det styvat till sig lite granna. Blir sällan förvånad numera. de visar på stallgången i sin hållning o uppsyn hur bra de kommer att kännas i träning.
Själv rider jag helst inte om jag känner att tex ryggen krampat till sig och känns sned eller svag. har koll på symmetrin i kroppen och känns jag stram i höftleder o är orytmisk (inte upplagd för dans om man säger så) så brukar jag inte kräva av hästen att den ska svara på små signaler.
fast lika gärna kan jag känna mig på topp och inse att hästen känns tråkig och har stelnat pga regnig kall natt utan täcke, och då klankar jag inte ner på mig själv som ryttare om jag inte får till det, utan som hästvårdare.. Skärpning!!
oftast finns det en orsak till problem, förbiser man orsakerna så kommer besvikelsen o maktlösheten som ett brev på posten.
analys samtidigt som man får vara snäll mot sig själv och inse att framgång kräver lärdom. och lärdom får vi av livet, som jäklas ibland.
