Hur "fort" fram kan man gå egentligen ang. inkörning?

[Alexandra_W]

Håller på att påbörja inkörningen med min 2011:a. Jag börjar dock fundera om han är född inkörd, då absolut ingenting tycks bekomma honom - alls =) Vad vi än hittat på hittills har han tagit det med en klackspark och upphöjt lugn.

Inte för det brukar gå dåligt 'annars', men någon SÅHÄR lätt har jag nog aldrig träffat på. Han reagerade t ex inte alls mot draglinorna mot benen, mellan benen, runt benen eller något, utan det var liksom bara koppla på en draglina på var sida och knalla iväg. Passet efter hängde jag på två kättingbitar för att få lite oljud med. Inte en reaktion, som den naturligaste sak i världen knallade han iväg.

Sådär har han hittills varit med allt, och det är otroligt tacksamt. Men det får mig också att fundera på hur "fort" fram man egentligen kan gå? När de är lite fundersamma på t ex linor så blir det ju naturligt att fortsätta tills de är helt oberörda i alla lägen, sen går man vidare. Och då blir det ju automatiskt lite tid mellan varje nytt moment.

Så, finns det någon risk att det trots att hästen verkar helt oberörd går för fort fram med just en oberörd, cool häst?

 

[fjordtokan]

Jag tror att man ska låta hästen få tid på sig även om de är väldigt coola, mitt russ reagerade aldrig på någonting när det gällde just inkörning/inridning men jag tog det ändå väldigt lungt med henne och jobbade ordentligt med varje moment. Såg till att miljöträna henne och verkligen befästa varje moment ordentligt. Bara för att det går bra hemma på gårdsplan så kan betyder ju inte det att de inte reagerar för tex. linorna när det väl händer något. Hennes inkörning gick väldigt lätt och första gången jag hade henne i vagn kände jag mig helt trygg eftersom jag visste att vi hade gjort ett ordentligt grundarbete.

 

[Alexandra_W]

Det är ju just det med att befästa varje moment ordentligt, för givetvis måste det vara det. Men med en cool, så ta min lilla t ex. Första gången med linor, så vi tömkörde efter grusväg, över en äng och så rakt ut över stock och sten i skogen. Själv. Såg till att linorna hamnade mellan benen, runt benen, att det "trasslade in sig" (tror du fattar hur jag menar). I skritt och trav. Gjorde halt, stod stilla, vände åt höger och vände åt vänster, gjorde helt om osv. Vid något tillfälle fastnade linan till lite i något i skogen, vid ett annat tog det med sig en granruska som låg vid en avverkningsplats osv.

Ingenstans, inte en enda gång reagerade han minsta lilla. Helt cool hela tiden, som han aldrig gjort annat. Samma sak idag med kedjorna så uppför, nedför, i skogen, på grusväg, på stig. Skritt, trav, stå stilla, vända osv. Stå stilla lös medan jag fipplade en massa med linorna och kedjorna osv. Blev rädd för en uppflygande fågel och hoppade till, men inte minsta bekymrad över kedjorna då heller.

Han är dag ett där jag annars skulle ha ansett just att "nu är det befäst, dags för nästa steg" med en annan - men då har det liksom tagit lite tid att just komma dit. Jag har inte haft medhjälpare en enda gång hittills, det har inte behövts helt enkelt.

Ska jag gå på hur han känns hänger jag på den tunga träsvängeln modell arbetshäst imorgon, och reagerar han lika nada på den kan jag koppla ett däck till den dagen efter. Samtidigt känns det - även om jag har samma bedömningsgrund för när jag anser det är "helt cool med" som alltid - som det går så himla fort. Och då kom funderingen om det kan gå för fort genom de här sakerna i början.

 

[Lill76]

Jag har också haft en sån häst som inte reagerade för något o då är det precis som du säger lätt att gå för fort fram. Vi fick problem när vi spände för vagn fast han dragit släpa helt obekymrat. Vagnen sköt nämligen på när vi gjorde halt o det hade han inte varit med om innan.... Bara ett tips att tänka på, annars är det bara att jobba på! Lycka till!!

 

[Alexandra_W]

Jag har också haft en sån häst som inte reagerade för något o då är det precis som du säger lätt att gå för fort fram. Vi fick problem när vi spände för vagn fast han dragit släpa helt obekymrat. Vagnen sköt nämligen på när vi gjorde halt o det hade han inte varit med om innan.... Bara ett tips att tänka på, annars är det bara att jobba på! Lycka till!!

Ja mardrömmen är ju allt går som på räls, och sen får de spunk i vagn :S

Jag brukar försöka (jag vet att många anser man aldrig ska rygga under inkörning, men..) rygga med släpa lite, och göra halt i nedförsbacke just för de ska känna trycket i bakselen. Men det är det som är svårast att "träna ordentligt" på. Så bra med en påminnelse.

Jag har ju ingen egenvinst i att det ska vara klart så fort som möjligt eller så, samtidigt känns det lite onödigt både för häst och mig (dumt tråka ut dem om inte annat) att bara för sakens skull gå runt med draglinor i en vecka bara för att.

Här är en film förresten, andra gången med draglinor, första gången med skrammel (kedjor). Han kunde som synes inte bry sig mindre varken i skritt eller trav. (Sorry vinglig både filmning och tömkörning men inte så lätt filma med en hand och försöka sköta tömmarna med den andra - speciellt inte när man ska gå samtidigt *s*)

Här är första gången med bara linorna

 

[Lill76]

Han ser ju hur cool ut som helst!

 

[Alexandra_W]

Han ser ju hur cool ut som helst!

Jag sa ju det ;P Han är liksom stencool, direkt från första steget, vad sjutton jag än hittar på (hittills och peppar peppar kanske man bör lägga till). Han har för övrigt varit lika med "allt". Täcken, träns, sadel, inridning, loksele, bröstsele, svanskappa, baksele, allt vad man kan komma på har han tagit med ro och en mycket trevlig attityd. Detta trots att det är en ponny med både humör/egen vilja om det inte passar, rejäl turbo och faktiskt en hel del nerv. (Jag upptäckte att han är INTE trafiksäker för fem öre, inte ens i närheten. Vi har dock helt bilfria vägar att leka på, så vi kan träna trafik parallellt och inte risker det ställer till det vid tömkörning/ridning/etc).

Men just det att han från första minuten med något nytt, t ex draglinor, känns stencool så är det ju lätt att gå vidare, men idag slog det mig om det ändå kan gå för fort så att säga.

 

[fjordtokan]

Jag tror ändå på att ge dem tid och prova allt i olika miljöer. "Olyckorna" vill man att de ska hända innan de är i vagn så man vet hur de reagerar. Jag hade en häst som var stencool 9 gånger av 10 och henne fick man se till att befästa allt ordentligt även fast det var en cool häst för det mesta.

 

[Alexandra_W]

Jo, samtidigt kan man ju då vända på det - hur länge ska man vänta på att något händer? Och vad "bör" ha hänt så man ser att det inte ger en "flipp"?

 

[Nielaa]

Håller på att påbörja inkörningen med min 2011:a. Jag börjar dock fundera om han är född inkörd, då absolut ingenting tycks bekomma honom - alls =) Vad vi än hittat på hittills har han tagit det med en klackspark och upphöjt lugn.

Inte för det brukar gå dåligt 'annars', men någon SÅHÄR lätt har jag nog aldrig träffat på. Han reagerade t ex inte alls mot draglinorna mot benen, mellan benen, runt benen eller något, utan det var liksom bara koppla på en draglina på var sida och knalla iväg. Passet efter hängde jag på två kättingbitar för att få lite oljud med. Inte en reaktion, som den naturligaste sak i världen knallade han iväg.

Sådär har han hittills varit med allt, och det är otroligt tacksamt. Men det får mig också att fundera på hur "fort" fram man egentligen kan gå? När de är lite fundersamma på t ex linor så blir det ju naturligt att fortsätta tills de är helt oberörda i alla lägen, sen går man vidare. Och då blir det ju automatiskt lite tid mellan varje nytt moment.

Så, finns det någon risk att det trots att hästen verkar helt oberörd går för fort fram med just en oberörd, cool häst?

När jag körde in mitt 11 åriga sto så gjorde jag nog allt "fel"
Först hade jag ingen som kunde hjälpa mig utan fick sköta allt själv, dock är hästen från födseln en mkt lugn och trygg häst som inte blir rädd eller stressig för något i livet.
Hade ju aldrig gjort detta själv om jag hade en häst som stressade upp sig och var extremt rädd för allting.. hade nog inte ens tänkt tanken på inkörning då ens då.=)

Men såhär gjorde jag

Jag tömkörde 6 ggr i ridhuset vilket faktiskt inte gav oss ett skit, hon kan alla kommandon och allt gick bra, så jag gav mig ut och tömkörde i skogen och de var som om vi hade gjort de hela livet varje dag.
Sedan fick jag min sele och selade påoch tömkörde några ggr med selen på i ridhuset, sedan så fick en istallet hålla i vagnen och vi ställde hästen mellan skacklarna och så gick vi som om vagnen skulle ha varit fastkopplad.

Hade turen att ha en mkt erfaren och duktig travtränad i stallet just då som hade sin 1½ åring tillfälligt installad där som va med när vi skulle koppla fast vagnen första gången.
Hästen reagerade inte ett smack utan gick som om ded är med att köra har vi ju gjjrt i 9 år=)
Sedan körde vi varje dag under 2 veckors period för att befästa inkörningen och hade bara hjälp de första 7 dagarna sedan hade jag inte tillgång med mera hjälp så fick köra själv från och då.

Höll mig i paddocken första 2 veckorna. Sedan begav vi oss ut och hade tur att ha med mig en i stallet som red sin häst, efter 2 månader började vi köra ut helt själv och sedan dess klassar jag min häst som inkörd.
Vi har varit på2 träningar hittills på borstaplan och haft 3 på hemmaplan, vi kör 2-3 dagar i veckan och kör dressyr 1 dag av dessa och andra tränar vi på att köra i skogen mestadels och jobbar upp körmuskler=)

Så våran inkörning gick sjukt fort, alla moment vi gjort så har det varit som om vi alltid gjort de, så det har inte gett oss något att traggla på samma sak i veckor bara för de står i "boken" att man ska göra de.
Utan vi har testat några gånger sedan gått vidare=)
Så i stra drag har min inkörning gått såhär


Tömkörning typ 6 ggr inne
Tömkörning 1 gång ute
Tömkörning 3 ggr med selen fastspänd
Satt fast skacklar som hon fick dra 2 ggr
Dra vagnen på låssas 3 ggr
Dra vagnen på riktigt

Fick bara hjälp med att hålla vagnen samt vid fastspänningen av vagnen och första gångerna ute annars har jag gjort allt helt själv.

 

[Alexandra_W]

Jag brukar ju gå igenom följande steg och det kommer den här med få göra:
Selvänjning alt tömkgjord
Tömkörning ute (aldrig bana, alltid själv, bara häst och jag)
Är grymt petig de gör halt på röst och kan stå. Stilla. Länge.

Sen svanskappa, baksele osv.
Draglinor, ser medvetet till de hamnar mellan benen, trasslar in sig, hästen kliver på dem osv. Ser till att hästen kan göra helt om, rygga så linorna dras framför och helt enkelt att linorna hamnar på alla tänkbara sätt. Ute i naturen, inte bana.

Näste steg kedjeskrammel, ger lite tyngd med.
Sen få lite vikt i linorna.
Efter det skrammel +vikt. Stora tomma plastdunkar låter fan, plåtburkar med

Sen dra däck.

Dra skakel/släpa
Dra timmerkälke/motsv. (Mer tyngd)
Ser till att göra halt i nedförsbackar och rygga så bakselen tar i och de inte far som skjuten ur en kanon eller börjar slå av det.

Sen dags för att vänja sig vid vagn, först utan att den spänns för såklart.

Men det brukar ta några pass innan de tex är helt avslappnade med när linan snor runt benen, skaklar tar emot i svängar eller oljudet från helvetet låter därbakom. Ja förutom den här än då

 

[Egonson_]

Man kan ju inte nöta tills det faktiskt händer något men hade nog ändock kört med linor ett tag till, fortsätt som du gör en stund trots att någon reaktion aldrig kommer. Så är man 110% säker på att man gått igenom allt innan man till exempel kopplar på något att släpa på som nästa steg.
En erfaren person sa till mig, att kommer det inte när man kör in så kommer det ofta senare under körträningen (reaktioner menade hon då, oftast rädsla för något annat och att de då plötsligt "upptäcker" utrustningen de har efter sig), vilket har stämt på vissa, dock inte på alla.

 

[Manji]

Min ponny var (är) helt obrydd av sig.

Sett till just inkörningen så "trasslade" vi med linor, lärde känna selen, drog däck, lärde känna vagnen, tömkörde mycket och i olika miljöer. Sen körde vi och har gjort så i tio år snart.

Självklart ska man inte stressa fram, men samtidigt... Om hästen står och sover när man fladdrar med draglinor kors och tvärs både över, under och bredvid... Vad finns det för mening att nöta på det hur många gånger som helst bara för att? Kör på magkänsla och gör det som känns bäst.

 

[Nielaa]

Min ponny var (är) helt obrydd av sig.

Sett till just inkörningen så "trasslade" vi med linor, lärde känna selen, drog däck, lärde känna vagnen, tömkörde mycket och i olika miljöer. Sen körde vi och har gjort så i tio år snart.

Självklart ska man inte stressa fram, men samtidigt... Om hästen står och sover när man fladdrar med draglinor kors och tvärs både över, under och bredvid... Vad finns det för mening att nöta på det hur många gånger som helst bara för att? Kör på magkänsla och gör det som känns bäst.

Det var precis så jag kände.
Dock tror jag de är en av fördelarna att köra in äldre hästar.. att man haft som jag 7 år på att träna på saker så hon inte blir rädd och är en trygg och stabil häst som redan litar på mig till100%.
Första gången vi tömkörde med skacklar såg jag till att de skramlade massor, jag slängde upp och ner korgar som lät, jag vevade med jackan. Gjorde massa ljug.. men min häst vevade enbart lite med örat åt mitt öra för att säga,.. Mjoo jag hör dina galenskaper där bak men skiter i dom så de så=)
Eftersom vi i flera år har just tränat på sånna här saker då utan att tömköra dock men det var inge skillnad för henne.
Nu när jag köpr så tränar jag massor på saker som kan hända, typ att man fastnar med vagnen och faktiskt måste sela av allt och slita som ett djur för att få bort vagnen och hästen skall stå still. Vi har fastnat 2 ggr varav en gång behövde ag sea av allting.. och tack vare all träning stod min häst blickstilla under hela tiden.

Jag nästa träningssak är att välta vagnen på sidled och hon ska stå still då så skulle de hända en dag av en olycka ska hon stanna och stå still ist för att bli rädd och skena iväg.
Ja jag tränar på allt möjligt allt för att få en häst som den dagen de verkligen gäller allvar har gjort vad jag kunnat för att förhindra en större olycka.

 

[the_connemara]

Min blev inkörd på kurs med ett tillfälle i veckan a la 1,5 h i två perioder typ. Höst-vinter-vår som 2-3-åring. Gissar friskt på 15 tillfällen totalt?

Han reagerade på vår vagn eftersom skaklarna gick rakt in i bogen på honom när han svängde, reste sig högt bla. Visste precis när vi bytte tillbaka till vår vagn igen (då var den såklart fixad) och var lite osäker men det löste tränaren fort.

Det var enda grejen som han reagerade på förutom att han inte alls gillade att dra ett däck, han har väl fortfarande inte riktigt lärt sig dra heller, alltså tungt utan skyndar gärna på lite men är fortf lydig och skulle aldrig i livet dra iväg.

Han har visserligen en riktigt bra skalle enl tränaren, han fattade liksom direkt att han inte kunde bete sig hur som när han var förspänd och han får inte panik utan fryser fast istället (när han reste sig med vagnen tex, det var den direkta reaktionen och sedan rörde han inte en fena förrän vi fattat felet och befriat honom typ).

Men, det tog lång tid att komma hit , han fick ändå göra alla momenten lika mycket som de som inte var lika säkra. Visst slutade han alltid träningarna med en guldstjärna men det innebar inte att han låg mer än max ett moment före de andra typ. Den grundligheten tror jag är viktigt.

Han kördes tex med mig själv sista gången på kursen i typ maj. Sedan har han körts någon gång/år max och alla gånger man spänt för har han betett sig som om det var igår senast. Den tryggheten tror jag iofs till stor del ligger i hans psyke men även mycket i att han verkligen fått tid att komma in i "rollen som körhäst". Att han även om han inte reagerat på något har fått den tiden på sig att smälta.

Enda övriga exemplet där det gick åt helvete är klippmaskinen som han inte heller reagerade så mycket på förrän det small totalt (helklippte i ett svep första gången) och det tog en jävla massa tid och extrem rädsla från både mig o honom att komma igenom. Sjukt onödigt. Nu är han som en filbunke med den och hade jag inte varit så korkad så hade han blivit det redan första gången om jag gett det en vecka max tror jag.

 

[Alexandra_W]

Riktat till flera.

Jo det är ju just det att hästar (generellt) kan vara helt cool med en utrustningssak. Tills något händer och DÅ. Är inte jätteovanligt tex med unghästar som första gången de halkar till med ryttare "plötsligt" far i luften över både ryttare och sadel.

Även jag försöker hitta på så många situationer som möjligt där man förbereder hästen på den dag saker har gått snett. Tex linorna trasslat in sig, den har fått svansen över tömmen, benet över skakeln osv. Eller saker går sönder så det börjar låta f*n, en draglina fastnat etc. Även om jag aldrig ens funderat på att välta vagnen

Men det är ju omöjligt träna på allt, samtidigt som jag är lite inbyggt skeptisk till för cool direkt ;P Men när jag sagt stå och gått runt honom ett helt varv med tömmen och snurrat in honom, och han inte rörde en hov, när jag kastat tömmen över huvudet, mot baken, mot benen, med flit bett honom flytta bakdelen och haft tömmen på marken - så han klev över den, och sen lyft upp dem, när jag lag över ena tömmen på fel sida etc. Där någonstans har jag ju känt "han bryr sig inte om tömmarna". Och gått vidare. Och sen vidare.

Enda som skiljer är att han aldrig brytt sig. Men det finns fortfarande den där tanken över "när kommer bakslaget". Sjukt eg, det kanske aldrig kommer men man är så "inkörd" på att de reagerar på NÅT, förr eller senare.

Å andra sidan snurrade jag en sadel på min andra under inridningen. Av misstag ska tilläggas. Han blev skiträdd, jag sa halt - han stannade och stod tills jag fått loss gjorden och av sadeln. Han var också ganska indoktrinerad med halt och stå. Dessutom van med att hans matte åt en klant som ställer till det (han lät jag bli inkörning, han var alldeles för bakrädd)

Så ett bra halt, ett bra "stå" och ett långt förtroende kommer man långt med ,P

 

[Alexandra_W]

@the_connemara Tack för svar. 15 gånger är ju ändå inte jättemånga beroende på vilka moment som omfattades av kursen?

 

[the_connemara]

@Nielaa

I min värld är det inte möjligt att träna på ALLA situationer utan jag ser det viktiga i att man lär hästen ett sätt att hantera nya/osäkra situationer. För mig betyder det att det fyra grejer som ska sitta stenhårt och sedan kommer allt gå som en dans

1. Alltid stanna på kommando. Oavsett situation ska jag känna att säger jag stopp på skarpen så är det banne mig stopp. Sedan står man still tills man ombeds gå vidare (jag vill ha ett eget kommando för att stå stilla för att kunna förtydliga ordentligt att nu jäklar står du still).
2. Aldrig reagera på rädsla genom att kuta iväg. Jag ska alltså inte behöva bromsa utan hästen ska inte kuta iväg, punkt.
3. Alltid hålla linjen. Och att snurra runt/kasta sig åt sidan är såklart ännu mera bannlyst.
4. Alltid går fram på kommando. Säger jag till på skarpen är jävlar ska hästen röra sig framåt DIREKT oavsett situation.

Funkar det så löser man alla uppkomna situationer i min värld. Hittills har min häst tyckt likadant

Lite tillägg är att man dessutom bör ta ur hästen att reagera med att slå när den är bland folk. Det kanske faller under att stå still men likväl är det ju rejält olämpligt och ofta en reaktion om hästen sitter fast.

Men jag tänker lite mer att du kan ju tex inte hoppa alla hinder på en bana innan en tävling, däremot kan du ha ett inarbetat system för hur hästen ska lösa situationer där den inte riktigt känner igen sig eller känner sig otrygg. Har hästen vant sig vid att det är lugnt att hoppa nya, läskiga hinder på första försöket så behöver man inte ha tragglat med vattenmattor i all oändlighet utan det räcker med att just hoppat nya, läskiga hinder för att visa den systemet att ta sig an allt "utöver det vanliga". Typ.

 

[the_connemara]

@Alexandra_W

Jag har ett vagt minne av att det var 10 tillfällen i grunden, och det var nog faktiskt 2 h. 10-12 känns bekant Det var en inkörningskurs mest riktat till 2.5-åringar och vi ombads tydligt att inte hålla på hemma själva utan hellre ta allt där. Just för att det inte skulle bli fel. Tömköra hemma ute gick bra när de var trygga med det och att lära in ett stopp-kommando och ett stå stilla-kommado var typ vår enda uppgift (som var väldigt viktigt!).

Målet var nog typ att får hästarna klara att spännas för vagn till slutet av kursen. Vi var några som ville komma några tillfällen till under våren och faktiskt spänna för dem och köra dem.

Så det var väl typ 20 h av tömkörning, dra däck och dra skaklar typ med allt vad det innebär

Min reds även in under tiden och löshoppades i perioder. Var nog typ samma för de flesta övriga. Han hann oxå med att stå på djursjukhuset några veckor, vila en massa samt gå en talangjakt i löshoppning och treårs.

Tror magkänslan och vila är det viktigaste samt att vara produktiv (göra rätt) i det man gör. Då blir mycket gjort utan att det blir "overload". Är övertygad om att du kvalar in till en tia på alla tre!

 

[Manji]

@the_connemara

Precis så resonerar jag också. Hästen ska i grunden vara trygg, lugn och väluppfostrad. Då reder sig det flesta situationerna när dom uppstår.

Jag och ponnyn mötte t ex sopbilen med saftblandare på för några månader sen, första gången vi stött på blinkande bilar. Vi rundande varandra i en korsning där vi passerade vägen som sopbilen skulle köra in på, resultatet blev att Lilleman kände sig riktigt inträngd av sopbilen som körde "runt oss". Han började med att backa och jag sa bara "neeej..." och han stannade upp direkt.

Att träna på alla situationer som kan uppstå är bra, men det går inte att träna på allt. Och det viktigaste är att ändå att från grunden ha en lugn och trygg individ, och hos den befästa viktiga kommandon och beteenden.