mollyphlox
Trådstartare
Känner att jag behöver få skriva av mig lite här. Lite långt inlägg men..
Jag kommer tyvärr att bli tvungen att ta bort min älskade katt Loppan i sommar, och jag undrar hur sjutton jag ska kunna förbereda mig mentalt på detta.. Har haft katten i nästan 10 år nu, hon kom till oss som hittekatt så vi tror att hon är ca. 11 år gammal nu.
För att komma till saken, förra vintern flyttade min familj från landet in till stan. Vi hade först tänkt ta med oss katten, men tyvärr fick min mamma stora problem med andningen och till slut fick hon en astmadiagnos. Ingen katt hemma hos oss fick vi inse. Efter mycket om och men kunde min syster ändå ta hand om katten så hon har haft den som inneboende hos sig nu i ca 1 ½ år.
För ca 2 år blev katten opererad för en livmodertumör, hon är steriliserad för flera år sedan men tydligen hade en liten bit av livmodern blivit kvar som då så småningom blev en tumör. Katten klarade ändå operationen bra, men veterinären sa att det fanns en risk för fler tumörer.
I vår fick katten en knöl nära svansen, som då visade sig vara en ny tumör. Vi valde ändå att inte ta bort tumören eftersom katten ändå mådde bra och var sig lik. Nu har tumören ändå växt rätt fortoch vi har helt enkelt tvingats inse att vi kommer att få ta bort katten..
Känns jobbigt att behöva ta detta beslut även om jag haft lite tid att förbereda mig. Vi vill inte operera en såpass gammal katt som ändå har fått vara med om en hel del. Jag kan inte ta hem henne eftersom mamma inte tål katter hemma, och jag studerar borta och kan inte heller ha katt där.. Dessutom ska min syster få barn i sommar så de vill inte heller riktigt ha någon katt längre..
Det kommer att kännas så tomt när hon inte finns kvar längre, även om jag varit utan katt hemma i över ett år. Bara tanken att inte få träffa min älskade lilla kisse när jag hälsar på systern är jobbig.. Nån som har något bra tips?
Fina lilla Loppan.
Jag kommer tyvärr att bli tvungen att ta bort min älskade katt Loppan i sommar, och jag undrar hur sjutton jag ska kunna förbereda mig mentalt på detta.. Har haft katten i nästan 10 år nu, hon kom till oss som hittekatt så vi tror att hon är ca. 11 år gammal nu.
För att komma till saken, förra vintern flyttade min familj från landet in till stan. Vi hade först tänkt ta med oss katten, men tyvärr fick min mamma stora problem med andningen och till slut fick hon en astmadiagnos. Ingen katt hemma hos oss fick vi inse. Efter mycket om och men kunde min syster ändå ta hand om katten så hon har haft den som inneboende hos sig nu i ca 1 ½ år.
För ca 2 år blev katten opererad för en livmodertumör, hon är steriliserad för flera år sedan men tydligen hade en liten bit av livmodern blivit kvar som då så småningom blev en tumör. Katten klarade ändå operationen bra, men veterinären sa att det fanns en risk för fler tumörer.
I vår fick katten en knöl nära svansen, som då visade sig vara en ny tumör. Vi valde ändå att inte ta bort tumören eftersom katten ändå mådde bra och var sig lik. Nu har tumören ändå växt rätt fortoch vi har helt enkelt tvingats inse att vi kommer att få ta bort katten..
Känns jobbigt att behöva ta detta beslut även om jag haft lite tid att förbereda mig. Vi vill inte operera en såpass gammal katt som ändå har fått vara med om en hel del. Jag kan inte ta hem henne eftersom mamma inte tål katter hemma, och jag studerar borta och kan inte heller ha katt där.. Dessutom ska min syster få barn i sommar så de vill inte heller riktigt ha någon katt längre..
Det kommer att kännas så tomt när hon inte finns kvar längre, även om jag varit utan katt hemma i över ett år. Bara tanken att inte få träffa min älskade lilla kisse när jag hälsar på systern är jobbig.. Nån som har något bra tips?
Fina lilla Loppan.
