Hur fasen ska man våga köpa häst?

[tuaphua]

Är inte så bra på att förklara i text :/
Men väldigt mycket lösgörande, med ganska mycket sidförande/skänkelviknings/öppna-sluta - jobb
Sen varierat arbete och en hel del tömkörning.

Man måste jobba betydligt mer extremt för att få effekt i hästar med problem i kroppen.
Det där är inte sjukgymnastiskt tänk utan bara vanlig hederlig dressyr. Det räcker oftast på vanliga hästar. Och då menar jag med vanliga såna utan skador och förslitningar etc.

 

[Ray]

Hahaha folk som känner mig IRL har sagt exakt de där orden också. Du är inte den första

Kan tänka mig det...
Å andra sidan gillar du din häst och en häst är alltid värd just så mycket som någon vill betala.

 

[tuaphua]

Hahaha folk som känner mig IRL har sagt exakt de där orden också. Du är inte den första

Det finns gott om folk som du. Därför bör man ta hjälp av proffs som känner en då man köper häst. Så slipper man bli pålurad en häst som är trasig eller inte passar en.

 

[Dressyrtjejen_97]

Man måste jobba betydligt mer extremt för att få effekt i hästar med problem i kroppen.
Det där är inte sjukgymnastiskt tänk utan bara vanlig hederlig dressyr. Det räcker oftast på vanliga hästar. Och då menar jag med vanliga såna utan skador och förslitningar etc.

Aha, intressant!
Nej, för iaf vad jag hört och "vet" ska ju iaf sidförande jobb vara väldigt bra och effektivt för att lösgöra. Bättre än att t.ex. bara rida på volt och lite serpentiner m.m

 

[tuaphua]

Aha, intressant!
Nej, för iaf vad jag hört och "vet" ska ju iaf sidförande jobb vara väldigt bra och effektivt för att lösgöra. Bättre än att t.ex. bara rida på volt och lite serpentiner m.m

Olika övningar och olika extrema rörelser lösgör olika saker.
Inte sällan så kommer stelhet av obalans. Och om ena bak inte riktigt funkar som det ska, dvs går att böja korrekt i alla leder för att hästen med skolning ska niga till i båda bak och sätta sig och hålla balansen på så vis och inte genom att spänna underhalsen som en oskolad häst gör.. Då blir man kvar i det "oskolade" med mer spänning iom att bakkärran inte kan niga och hästen måste spänna underhalsen. Med spänd underhals blir mycket annat i kroppen också spänt och "lite låst".

Så är de styva i bakkärran utan artros kanman forcera fram mer rörlighet. Men med artrosen vet man inte riktigt garanterat hur mkt man kan forcera fram sas utan att artrosen blir påverkad och hästen får ont.
Då får man kanske ta att de är lite stumma om man inte aktivt jobbar med exrem böjning på rätt vis med rätt muskelgrupper aktiva och inaktiva. Att lära sig sånt är dock lite av en vetenskap och inte något som går att förmedla via nätet.

 

[EmmaBovary]

Jag är inne på samma spår som dig! Nu är visserligen inte alla i H.Hs historia män även om de är långa, men jag tror absolut att de påverkar. Absolut om det är blandat och kanske hade varit 60/40 till längre personer. I ett sånt fall tror jag inte det påverkar så mycket. Men han är riden i 12 år, av (räknat på de stadigvarande ryttarna) 6 olika ryttare. En var 160 cm skulle jag gissa på. Jag är 162 cm. Resterande är 176 cm eller längre, mig veterligen. Långbenta dessutom. Det tror jag absolut spelar in.

Jag tror att du gör både dig själv och din häst en björntjänst om du fortsätter att resonera sådär. Visst kan det spela roll, framförallt i början. Och som kort ryttare kan det vara svårt med speciellt övergången från en ponny till en stor häst. Men du får ha med dig att din häst är liten i mankhöjd, och att även om du är av det kortare slaget så är du inte jättekort. Det finns massvis med exempel på ekipage med en större kostnadsskillnad som fungerar utmärkt ihop. Jag tror att man lätt blundar för problem om man "skyller på" storleksskillnaden, klart att det skulle underlätta med långa ben ibland men det är långt ifrån omöjligt med korta.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag tror att du gör både dig själv och din häst en björntjänst om du fortsätter att resonera sådär. Visst kan det spela roll, framförallt i början. Och som kort ryttare kan det vara svårt med speciellt övergången från en ponny till en stor häst. Men du får ha med dig att din häst är liten i mankhöjd, och att även om du är av det kortare slaget så är du inte jättekort. Det finns massvis med exempel på ekipage med en större kostnadsskillnad som fungerar utmärkt ihop. Jag tror att man lätt blundar för problem om man "skyller på" storleksskillnaden, klart att det skulle underlätta med långa ben ibland men det är långt ifrån omöjligt med korta.

Du har så rätt!
Storleken märks dock mest av typ som nu när han ska sättas igång efter skada och inte är helt igång/mjuk/genomriden. Då känner man verkligen att han är "stor och tung". Men som t.ex. förra våren när vi tränade och tävlade för fullt, då kändes han inte alls så jobbig och tung

 

[Alexandra_W]

Det går inte ihop för mig alls heller, egentligen, men jag har (i mitt huvud) resonerat mig fram till denna förklaring:
För det första tävlades han som mest aktivt mellan 2010-13, dvs. när han var 8-11 år gammal. Han var yngre då. Att han startat LB hoppning och placerat sig i LC tycker jag faktiskt inte är så konstigt, han har absolut ingen vidare varken hoppteknik eller "kunskap" (han taxerar inte bra och har väldigt nära till vägran), men samtidigt är ju inte 100-110 cm så högt. Så det anser jag inte vara det minsta konstigt. Att han gått LA dressyr med typ 66% i resultat som bäst (men utbildad typ MsvC) är väl inget jättealarmerande heller. Han har en trevlig inställning i dressyr, är väldigt "lätt och känslig" i munnen och har dessutom lätt för samling. Han kan liksom öppna och sluta både på rakt och böjt spår i både skritt och trav utan större problem, "bebistrampa" några steg och flygande galoppombyte m.m.. Problemet här är att han är något så fruktansvärt stel/tung i kroppen, och behöver värmas fram länge och väl. (Vilket är lite "märkligt" då han ju samtidigt är väldigt känslig och lätt i munnen). Därtill är jag egentligen minst 10 cm för kort för honom, så han känns ju därför automatiskt mer "tung och stum" för mig. Den ryttare som tävlade honom 2010-13, ser av bilder att döma ut att vara ca. 180-185 cm lång. Så han kändes nog inte lika stor och tung för hen, samt att han ju var yngre (och kanske lite mindre stel) då. Förövrigt är det mig veterligen bara jag och en till, som stadigvarande ridit honom, som varit kortare än 175 cm. Vilket kanske inte är en slump........
Det som ger mig störst huvudbry är hans FT karriär. Nu är jag ingen expert på att tolka FT-resultat, men av siffrorna att döma gick det absolut inte dåligt och han hamnade i "övre mitten" av resultatlistorna. Vilket förbryllar mig ännu mera. Att dressyr och hoppmomenten gick bra tycker jag inte är så konstigt, i H90 är väl hindrena typ 90 cm höga och dressyren kanske på LB-nivå eller så? Däremot terrängmomentet får mig att fundera. Till iaf en 40% sitter problemet ute hos mig. Jag har tidigare dåliga erfarenheter av uteritt, vilket säkert "gör sitt" på honom också. Men även när jag sett andra rida honom ute har han varit istadig, tittat väldigt mycket, stannat och fnorkat m.m. Så problemet kan alltså inte till 100% sitta hos mig. Så hur han kan ha klarat en terrängbana med helt okej resultat, är för mig en gåta. För endera är han enormt stark/drar eller så bara står han och glor/fnorkar, när man rider ut.

Skillnad uteritt utan uppgift och hinder att ta tag i för många. Men jag får inte ihop det du skriver om banhoppning mer terrängen. En häst som inte kan taxera och har nära till vägran dör eller dödar nån i terräng.

Kan det snarare vara så att han lever på gamla meriter? Han VAR si och så. Förr. Men inte nu, och att hans artros säkert påverkar att han känns stel och stum.

Utbildning är ju en färskvara även för hästar. Även om de egentligen kan så försvinner fet om det inte underhålls. En MSV häst förra året kan vara en knappt LC idag. Även om den tekniskt kan grejerna i MSV än är den praktiskt inte kapabel att utgöra det idag. Påverkarr btw också pris. Kan eller kunde... Gör eller gjorde...

Jag red en läromästare förr, sjuttonårig valack. Gått Grand prix på träning, tävlat snäppet under (med Tinne). På GP-nivå var den inte när jag red den men gjorde byten i varje, galoppiruetter, trampade osv. Till och med jag (1.60, då 45 kg) kunde byta i serier på den och rida piruetter. Den var 175 i mankhöjd. Men det var en riktig läromästare. I dressyr, det var förenat med livsfara att rida ut den...

Öppna och sluta kan min pansarfux med. Det är för mig något som hör grundutbildning till. Sen finns naturligtvis skillnad i kvalitet. Men att en häst gör öppna och sluta är för mig inte synonymt med läromästare/välutbildad. Liksom vi skulle slakta en LA jag och fuxen, men vi kan göra slutor i galopp på rakt spår. Vi kan fatta från skritt med på rakt och böjt spår. Och en en hel del annat. Vad vi INTE kan är hålla ihop ett dressyrprogram där vi ska göra massa saker efter varandra på bestämd plats ;P

 

[Alexandra_W]

Du har så rätt!
Storleken märks dock mest av typ som nu när han ska sättas igång efter skada och inte är helt igång/mjuk/genomriden. Då känner man verkligen att han är "stor och tung". Men som t.ex. förra våren när vi tränade och tävlade för fullt, då kändes han inte alls så jobbig och tung

Har ju inte med storlek att göra? Alltså att han otränad känns stor och tung. Men jag förstår helt vad du menar. Min pansarfux kan kännas lika. Fast hon inte är stor. Det handlar inte om storlek utan hästens "personlighet". Jag har haft det lyxigt med hästar som endera gett mer än jag bett om, eller som maskat genom att krypa undan handen. Dvs känts lätta och enkla. Fuxen är inte någon av de sorterna. Hon gör vad jag rider. Det lilla skrället Jag får vad jag rider. Om jag inte orkar för jag är en bålsvag människa med spaghettiben så älgar hon iväg stum
och tung i handen. Matte kan bära.
Om jag kräver och hon säger "mäh jobbigt, orkar inte" och jag inte orkat fortsätta begära utan själv faller isär älgar hon iväg. Om jag orkar hålla ihop min ridning konstaterar hon att "jobbiga matte men okej då".

Hon har dessutom länge lurat i mig att "orkar inte", jag har berömt försökt och släppt kraven. Hon har flinat och fortsatt hävda hon inte orkar. Jag har gått på det då jag bara haft sådana överambitiösa förr som verkligen gjort sitt bästa när dr sagt orkar inte. Hon är ungefär som sin matte, jäääävligt dålig motivation till att träna styrka men springa går bra 0

 

[Dressyrtjejen_97]

Skillnad uteritt utan uppgift och hinder att ta tag i för många. Men jag får inte ihop det du skriver om banhoppning mer terrängen. En häst som inte kan taxera och har nära till vägran dör eller dödar nån i terräng.

Kan det snarare vara så att han lever på gamla meriter? Han VAR si och så. Förr. Men inte nu, och att hans artros säkert påverkar att han känns stel och stum.

Utbildning är ju en färskvara även för hästar. Även om de egentligen kan så försvinner fet om det inte underhålls. En MSV häst förra året kan vara en knappt LC idag. Även om den tekniskt kan grejerna i MSV än är den praktiskt inte kapabel att utgöra det idag. Påverkarr btw också pris. Kan eller kunde... Gör eller gjorde...

Jag red en läromästare förr, sjuttonårig valack. Gått Grand prix på träning, tävlat snäppet under (med Tinne). På GP-nivå var den inte när jag red den men gjorde byten i varje, galoppiruetter, trampade osv. Till och med jag (1.60, då 45 kg) kunde byta i serier på den och rida piruetter. Den var 175 i mankhöjd. Men det var en riktig läromästare. I dressyr, det var förenat med livsfara att rida ut den...

Öppna och sluta kan min pansarfux med. Det är för mig något som hör grundutbildning till. Sen finns naturligtvis skillnad i kvalitet. Men att en häst gör öppna och sluta är för mig inte synonymt med läromästare/välutbildad. Liksom vi skulle slakta en LA jag och fuxen, men vi kan göra slutor i galopp på rakt spår. Vi kan fatta från skritt med på rakt och böjt spår. Och en en hel del annat. Vad vi INTE kan är hålla ihop ett dressyrprogram där vi ska göra massa saker efter varandra på bestämd plats ;P

Det som räddat honom är väl antagligen att hindrena ändå varit såpass (förhållandevis) låga att han på något vänster lyckats "helikopterflyga" över. Antar jag. För både ryttare och häst har ju bevisligen överlevt. Men även med (i hoppsammanhang) betydligt mer rutinerad ryttare än mig sitter man nästan och håller för ögonen när han ska ta en bana på 70 cm, för att han både taxerar och hoppar så illa...
Liksom han tar sig över, men avstånden är ju lite "hipp som happ " och hans teknik över är som en helikopter... Upp till ungefär 40-50 cm kan dock t.om. jag hantera honom. Taxeringen är fortfarande sådär, men tekniken är ändå rätt okej.

Jo, lite lever han väl på sin forna glans. Absolut.
Fram tills förra sommaren så tränade jag och han på ca. LA nivå i dressyr, och startade även en LA:2 "för skojs skull" bara för att vi tyckte programmet var kul. Men idag, efter stora skadeproblem sedan juli -16, med bl.a. 3 igångsättningsperioder fram tills nu (ska påbörja 3e på fredag), så är han ju inte alls på den nivån längre. Pratar vi nu och framåt skulle jag säga att han håller för LB dressyr och 40 cm hoppning. I absolut bästa fall. Men iaf LC dressyr och upphöjda markbommar/20 cm bör han klara även i framtiden utan problem.
Så visst lever han ev. på äldre meriter.

Givetvis är utbildning en färskvara! Dock gjorde vi en del "svårare" rörelser (skolor på rakt och böjt spår, lite galoppombyten m.m.) så sent som för 1 år sedan. Slutor i skritt på rakt spår så sent som efter jul. Så iaf typ LA nivån hänger absolut i, även om jag inte vet hur han klarar det "slitaget" idag.

Det där med program vs. rörelser känner jag så väl igen! Pratar vi enskilda/utbrutna rörelser så gör ju jag och H.H grejer på typ LA/åt MsvC hållet, eller gjorde iaf förra året. Men pratar vi sammanhållna program är det ju liksom 56% i LB som gäller. Främst för att hans ökningar i gångarterna milt uttryckt lämnar lite att önska.....

 

[Dressyrtjejen_97]

Har ju inte med storlek att göra? Alltså att han otränad känns stor och tung. Men jag förstår helt vad du menar. Min pansarfux kan kännas lika. Fast hon inte är stor. Det handlar inte om storlek utan hästens "personlighet". Jag har haft det lyxigt med hästar som endera gett mer än jag bett om, eller som maskat genom att krypa undan handen. Dvs känts lätta och enkla. Fuxen är inte någon av de sorterna. Hon gör vad jag rider. Det lilla skrället Jag får vad jag rider. Om jag inte orkar för jag är en bålsvag människa med spaghettiben så älgar hon iväg stum
och tung i handen. Matte kan bära.
Om jag kräver och hon säger "mäh jobbigt, orkar inte" och jag inte orkat fortsätta begära utan själv faller isär älgar hon iväg. Om jag orkar hålla ihop min ridning konstaterar hon att "jobbiga matte men okej då".

Hon har dessutom länge lurat i mig att "orkar inte", jag har berömt försökt och släppt kraven. Hon har flinat och fortsatt hävda hon inte orkar. Jag har gått på det då jag bara haft sådana överambitiösa förr som verkligen gjort sitt bästa när dr sagt orkar inte. Hon är ungefär som sin matte, jäääävligt dålig motivation till att träna styrka men springa går bra 0

Helt ärligt sitter jag och skrattar av igenkänning så att jag nästan kiknar
Det där är Herr Häst så upp i dagen!
Han gör också rätt först när jag gör helt rätt. Men när jag väl "får till det" till 100%, då släpper han tillbaka med 250%.
Och åker man på tävling/träning (någonstans som inte är hemma) ger han också 250%.

 

[tuaphua]

Det som räddat honom är väl antagligen att hindrena ändå varit såpass (förhållandevis) låga att han på något vänster lyckats "helikopterflyga" över. Antar jag. För både ryttare och häst har ju bevisligen överlevt. Men även med (i hoppsammanhang) betydligt mer rutinerad ryttare än mig sitter man nästan och håller för ögonen när han ska ta en bana på 70 cm, för att han både taxerar och hoppar så illa...
Liksom han tar sig över, men avstånden är ju lite "hipp som happ " och hans teknik över är som en helikopter... Upp till ungefär 40-50 cm kan dock t.om. jag hantera honom. Taxeringen är fortfarande sådär, men tekniken är ändå rätt okej.

Jo, lite lever han väl på sin forna glans. Absolut.
Fram tills förra sommaren så tränade jag och han på ca. LA nivå i dressyr, och startade även en LA:2 "för skojs skull" bara för att vi tyckte programmet var kul. Men idag, efter stora skadeproblem sedan juli -16, med bl.a. 3 igångsättningsperioder fram tills nu (ska påbörja 3e på fredag), så är han ju inte alls på den nivån längre. Pratar vi nu och framåt skulle jag säga att han håller för LB dressyr och 40 cm hoppning. I absolut bästa fall. Men iaf LC dressyr och upphöjda markbommar/20 cm bör han klara även i framtiden utan problem.
Så visst lever han ev. på äldre meriter.

Givetvis är utbildning en färskvara! Dock gjorde vi en del "svårare" rörelser (skolor på rakt och böjt spår, lite galoppombyten m.m.) så sent som för 1 år sedan. Slutor i skritt på rakt spår så sent som efter jul. Så iaf typ LA nivån hänger absolut i, även om jag inte vet hur han klarar det "slitaget" idag.

Det där med program vs. rörelser känner jag så väl igen! Pratar vi enskilda/utbrutna rörelser så gör ju jag och H.H grejer på typ LA/åt MsvC hållet, eller gjorde iaf förra året. Men pratar vi sammanhållna program är det ju liksom 56% i LB som gäller. Främst för att hans ökningar i gångarterna milt uttryckt lämnar lite att önska.....

Har de artros och är stumma i kroppen kan de inte vara elastiska och reglera taxering på samma vis som en frisk häst. De kan heller inte få till korrekt språngkurva på samma vis. Inte helt sällan hoppar de helikoptersprång om man ändå ska tvinga över dem. De måste ju idiot-ta-i för att kompensera bristande rörlighet.

Det är inget slitage i LA inte MSV heller.
Och korrekt utfört är det inget slitage i svårklass dressyr heller. Däremot blir det slitage på en häst som är handikappad av att den antingen har fel vinklar, rids fel eller har skador som ger stelhetsproblem tex.
I LA har man bara uppnått grundbalans och ingen samling.

 

[Dressyrtjejen_97]

Har de artros och är stumma i kroppen kan de inte vara elastiska och reglera taxering på samma vis som en frisk häst. De kan heller inte få till korrekt språngkurva på samma vis. Inte helt sällan hoppar de helikoptersprång om man ändå ska tvinga över dem. De måste ju idiot-ta-i för att kompensera bristande rörlighet.

Det är inget slitage i LA inte MSV heller.
Och korrekt utfört är det inget slitage i svårklass dressyr heller. Däremot blir det slitage på en häst som är handikappad av att den antingen har fel vinklar, rids fel eller har skador som ger stelhetsproblem tex.
I LA har man bara uppnått grundbalans och ingen samling.

Intressant!
Fast redan tiden innan artros var han ingen Casall direkt, och hade inte guds bästa teknik då heller - även om den var bättre.

 

[Alexandra_W]

Intressant!
Fast redan tiden innan artros var han ingen Casall direkt, och hade inte guds bästa teknik då heller - även om den var bättre.

Den måste varit mycket bättre än det du beskriver om han gått H90 med vettigt resultat faktiskt. Så den var nog betydligt bättre förr i tiden

 

[Lobelia]

Intressant!
Fast redan tiden innan artros var han ingen Casall direkt, och hade inte guds bästa teknik då heller - även om den var bättre.

Du får ursäkta, jag blir mer och mer fascinerad över din häst och priset du givet. 50.000 för en medelmåtta med ordentliga hälsoproblem som även visar sig i ridningen.

Jag får verkligen hoppas du fick med mycket och bra utrustning till hästen och han är din ögonsten. Det krävs mycket för att få en halvskadad häst att fungera och må bra och det verkar som han är mer skadad än igång.

Beter han sig på det viset då du hoppar så låt bli, det finns ingen idé att han gör det han ogillar och inte är bra på.

 

[Dressyrtjejen_97]

Den måste varit mycket bättre än det du beskriver om han gått H90 med vettigt resultat faktiskt. Så den var nog betydligt bättre förr i tiden

Jag vet faktiskt inte hur han såg ut just i terrängen - har aldrig sett bild på det.
Men hans teknik i banhoppning "på den tiden" var väl vad man kan kalla "okej för att vara lätt-klass men inte mer". Jag tror hans höjdrekord någonsin (och då pratar vi ändå tiden före artrosen) är 125 cm på enkelhinder och 115-120 cm på banan...

 

[Dressyrtjejen_97]

Du får ursäkta, jag blir mer och mer fascinerad över din häst och priset du givet. 50.000 för en medelmåtta med ordentliga hälsoproblem som även visar sig i ridningen.

Jag får verkligen hoppas du fick med mycket och bra utrustning till hästen och han är din ögonsten. Det krävs mycket för att få en halvskadad häst att fungera och må bra och det verkar som han är mer skadad än igång.

Beter han sig på det viset då du hoppar så låt bli, det finns ingen idé att han gör det han ogillar och inte är bra på.

Den utrustningen som jag fick med (alltså inte köpt själv) var 2-3 Bucastäcken, 4 par benskydd, 1 Treadstone träns och hans Kieffer Donau -94 sadel. Mycket och bra alltså!

Och det är just nu, eller ja, sedan juli -16, han haft mycket problem. Men nu ska vi förhoppningsvis vara på banan på riktigt om någon månad. Så han har inte alltid haft problem, och kommer troligtvis inte ha så här mycket problem i framtiden heller, som han haft senaste året

Givetvis gör jag inte det! Det var över 1 år sedan han "hoppade". Däremot har vi även på senare tid typ snyltat på markbommar/lite upphöjda markbommar (20 cm) som folk lagt ut och glömt att lägga tillbaka. Men jag är absolut ingen hoppryttare och har inget intresse av att hoppa över 30-40 cm heller.

 

[tuaphua]

Intressant!
Fast redan tiden innan artros var han ingen Casall direkt, och hade inte guds bästa teknik då heller - även om den var bättre.

Nej, han är inte byggd som en topphopphäst. Så det vore förvånande. Han är ju heller inte den elastiska typen vad jag sett.
De måste ju kunna forma kroppen på ett visst vis för att hoppa väl.
Din har nog ungefär lika mycket fallenhet för det som min förra. Sen kan de ha andra kvaliteter som man uppskattar mer.

 

[Dressyrtjejen_97]

Nej, han är inte byggd som en topphopphäst. Så det vore förvånande. Han är ju heller inte den elastiska typen vad jag sett.
De måste ju kunna forma kroppen på ett visst vis för att hoppa väl.
Din har nog ungefär lika mycket fallenhet för det som min förra. Sen kan de ha andra kvaliteter som man uppskattar mer.

Precis!

 

[mackan]

@Dressyrtjejen_97 jag blir lika förvånad mest varje gång du tar över någon tråd med påståenden ingen annan känner igen som av 100% svarande känns helt ogrundade och jättesvagt förankrade .

Du har ju tillochmed i tråd ang bostadspriser och var man bäst ekonomiskt i sammanhang bor med noga motiveringar vad den som frågat avsåg , svarat Stockholm och att det är billigt och vettigt med priserna där, och sen argumenterat dig blå liksom ang det

Jag ser och förstår att du älskar din häst och tycker han är den finaste i världen ! Det är ju underbart

Däremot är det inte grund att utgå från och råda andra/påstå saker ang priser på hästar och vad de är värda osv, utifrån ditt eget scenario.

Det är öht INTE normalt att köpa en äldre häst med den utb nivån du anser din har, för 50 papp med de fynd och skador din häst har (artros). Det är snarare svindyrt och jag vet ingen som velat rida, träna, tävla och "ha kul" med sin häst som betalat 50 för den, eller köpt den alls .

Där ser du ytterligare en motkommentar gällande bilden du har av priser på hobbyhästar .... Din bild att "det inte går att få en frisk sund häst under 90-100 lappen och att för 50 får man förvänta sig och nöja sig med en med kroniska begränsningar" är gravt skev.