Sasse
Trådstartare
Min foderhäst är en nordsvensk av den lite robusta typen, och hon verkar inte riktigt ha någon koll på hur stor hon är, eller var hon kan sätta hovarna. När jag hanterar henne så vill hon gärna gå så nära som möjligt, ”stryker” sig gärna mot en. Och man får passa sig för hennes hovar alltid, hon går så nära att hon nästan trampar på en. Det här bl.a. gör att jag känner mig otrygg i hanteringen med henne.
Hon är även ganska nyckfull och kan utan någon större förvarning kasta sig åt sidan eller snurra runt. Jag har också problem att läsa hennes kroppsspråk så ibland händer det att jag inte hinner undan. Hon verkar samtidigt ha svårt att läsa mitt kroppsspråk, eller så struntar hon i det.
Med min förra häst så lärde jag mig jättemycket om hans kroppsspråk när jag löslongerade, och han lärde sig i sin tur om mina. Så häromdagen testade jag att löslongera foderhästen. Det gick inte alls bra. Såhär i efterhand känns det väldigt dumdristigt att jag ens testade det. När jag körde detta med min förra häst så kände jag redan honom utan och innan – och det förbättrades då vid löslongeringen. Men med foderhästen så känns det som om vi börjar från scratch.
Hur som helst, hon lyssnade överhuvudtaget inte på min röst (vilket hon annars gör vid t.ex. vanlig longering, dock drar hon så mycket då att jag inte gör detta), så jag kunde inte stanna henne. Hon sprang bara runt. Varje gång hon vände sig mot mig igen så sprang hon rätt på, så jag fick kasta mig åt sidan för att vi inte skulle kollidera. Jag uppfattade det dock inte som att hon medvetet försökte springa ner mig, utan istället runda mig som en kon och sedan springa vidare. Men med tanke på hur närgången hon alltid är så hade det nog inte blivit så lyckat…
Hon sparkade även när hon kom nära mig. Hon riktade sparkarna mot mig även om jag inte tror att hon försökte pricka. Men om jag inte kunnat hålla avståndet så hade hon säkert gjort det.
Tillslut så saktade hon av självmant.
Mitt andra problem är att hon blir helt blockerad i närheten av mat, det behöver inte ens vara mycket, hon blir ändå sådan att hon inte ser något annat än just maten och går på som en ångvält för att få tag på den.
Jag har överhuvudtaget inget att säga till om i en sådan situation, hon varken ser eller hör mig. Sist det hände så blev jag klämd mellan henne och en boxgrind, då för att det låg några höstrån på marken i boxen. Jag känner mig inte alls speciellt trygg när jag leder henne nu när det växer så mycket gräs överallt.
Har någon något tips eller råd för hur jag kan få henne att lyssna och respektera mig?
Fodervärden har inte alls samma problem. Hästen sköter sig nästan exemplariskt runt henne, eller åtminstone så bra som de båda är vana vid.
Hon är även ganska nyckfull och kan utan någon större förvarning kasta sig åt sidan eller snurra runt. Jag har också problem att läsa hennes kroppsspråk så ibland händer det att jag inte hinner undan. Hon verkar samtidigt ha svårt att läsa mitt kroppsspråk, eller så struntar hon i det.
Med min förra häst så lärde jag mig jättemycket om hans kroppsspråk när jag löslongerade, och han lärde sig i sin tur om mina. Så häromdagen testade jag att löslongera foderhästen. Det gick inte alls bra. Såhär i efterhand känns det väldigt dumdristigt att jag ens testade det. När jag körde detta med min förra häst så kände jag redan honom utan och innan – och det förbättrades då vid löslongeringen. Men med foderhästen så känns det som om vi börjar från scratch.
Hur som helst, hon lyssnade överhuvudtaget inte på min röst (vilket hon annars gör vid t.ex. vanlig longering, dock drar hon så mycket då att jag inte gör detta), så jag kunde inte stanna henne. Hon sprang bara runt. Varje gång hon vände sig mot mig igen så sprang hon rätt på, så jag fick kasta mig åt sidan för att vi inte skulle kollidera. Jag uppfattade det dock inte som att hon medvetet försökte springa ner mig, utan istället runda mig som en kon och sedan springa vidare. Men med tanke på hur närgången hon alltid är så hade det nog inte blivit så lyckat…
Hon sparkade även när hon kom nära mig. Hon riktade sparkarna mot mig även om jag inte tror att hon försökte pricka. Men om jag inte kunnat hålla avståndet så hade hon säkert gjort det.
Tillslut så saktade hon av självmant.
Mitt andra problem är att hon blir helt blockerad i närheten av mat, det behöver inte ens vara mycket, hon blir ändå sådan att hon inte ser något annat än just maten och går på som en ångvält för att få tag på den.
Jag har överhuvudtaget inget att säga till om i en sådan situation, hon varken ser eller hör mig. Sist det hände så blev jag klämd mellan henne och en boxgrind, då för att det låg några höstrån på marken i boxen. Jag känner mig inte alls speciellt trygg när jag leder henne nu när det växer så mycket gräs överallt.
Har någon något tips eller råd för hur jag kan få henne att lyssna och respektera mig?
Fodervärden har inte alls samma problem. Hästen sköter sig nästan exemplariskt runt henne, eller åtminstone så bra som de båda är vana vid.