Hur få partner att söka arbete?

[Raderad medlem 68338]

Och ni har ett nytt, planerat barn på väg? Jösses. Om han inte är sjuk måste han ha ett jobb!

Vart läste du det? Jag försökte läsa igenom TS inlägg igen men hittade ingen info om det? (obs, jag kan vara blind).

 

[Modest]

Vart läste du det? Jag försökte läsa igenom TS inlägg igen men hittade ingen info om det? (obs, jag kan vara blind).

Står i andra trådar, leta i en annan del av forumet

 

[Raderad medlem 68338]

Står i andra trådar, leta i en annan del av forumet

Ahh forumet jag troligen aldrig besöker
Låter som ett mkt underligt beslut att skaffa barn i detta läge? Men vad vet jag och det är ju såklart ett personligt val alla gör. Men att skaffa barn när man knappt kan försörja sig och ena partnern inte verkar kunna bidra känns ju lite risky business.

 

[vinkelina]

Jag tror helt enkelt att han är A rädd för att våga sig ut i arbetslivet igen då han har haft en del otur och B inte riktigt vet hur man söker jobb. C så är han nere i en dipp nu men vintrarna brukar vara jobbigare, har medicinering

Vi har rätt olika arbetsbakgrund. Jag har jobbat heltid sedan jag var 20 år med lite ditt som datt, jobbade även 50% brevid studierna.
Han har läst motsvarande universitetsnivå, hoppat av en utbildning och påbörjat den som han nu fick klart. Sommarjobbat lite och så hade han en anställning 2016 i 10 månader.

Han är anmäld arbetslös och får lite pengar därifrån så han lever inte på mig men vi får vända på slantarna

Jag och min sida är inte bra på att peppa och har lite svårt att få fram de på rätt sätt. Sedan tycker jag att bättre ha ett skitjobb ett par månader även fast man inte trivs och söka annat under tiden.

 

[Heulwen]

Har ni haft ett faktiskt samtal om problemet? Utan skrik och anklagelser utan bara ren fakta där ni får tala till punkt?

 

[Modest]

Jag tror helt enkelt att han är A rädd för att våga sig ut i arbetslivet igen då han har haft en del otur och B inte riktigt vet hur man söker jobb. C så är han nere i en dipp nu men vintrarna brukar vara jobbigare, har medicinering

Vi har rätt olika arbetsbakgrund. Jag har jobbat heltid sedan jag var 20 år med lite ditt som datt, jobbade även 50% brevid studierna.
Han har läst motsvarande universitetsnivå, hoppat av en utbildning och påbörjat den som han nu fick klart. Sommarjobbat lite och så hade han en anställning 2016 i 10 månader.

Han är anmäld arbetslös och får lite pengar därifrån så han lever inte på mig men vi får vända på slantarna

Jag och min sida är inte bra på att peppa och har lite svårt att få fram de på rätt sätt. Sedan tycker jag att bättre ha ett skitjobb ett par månader även fast man inte trivs och söka annat under tiden.

Men tycker du verkligen att DU ska behöva peppa din man och pappa till din(a) barn att söka arbete?? Alltså jag blir helt mållös.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag och min sida är inte bra på att peppa och har lite svårt att få fram de på rätt sätt. Sedan tycker jag att bättre ha ett skitjobb ett par månader även fast man inte trivs och söka annat under tiden.

Alltså det är ju INTE du som ska ta på dig detta. Och ja helt klart. Hade han varit ensam så visst, men nu är ni ju två som ska försörja en familj. Klart han får skärpa sig och ta ett "okvalificerat jobb" oavsett vad han tycker om det.

 

[Zinfernia]

Jag och min sida är inte bra på att peppa och har lite svårt att få fram de på rätt sätt. Sedan tycker jag att bättre ha ett skitjobb ett par månader även fast man inte trivs och söka annat under tiden.

I mina ögon spelar det ingen roll om du är bra eller ej på att peppa. Han äger problemet, då måste han också ta tag i det. Det är helt oacceptabelt att han anser sig ha rätt att rata jobb när läget är som det är - vilket jobb som helst måste väl vara bättre än att gå arbetslös?

 

[Raderad medlem 68338]

Men tycker du verkligen att DU ska behöva peppa din man och pappa till din(a) barn att söka arbete?? Alltså jag blir helt mållös.

Kan bara hålla med. Kaos att TS liksom tar på sig det ansvaret och dessutom nästan tar på sig skulden för att hon "inte är så bra på att peppa på rätt sätt" typ. Herregud ...

 

[Tranan]

Med den erfarenheten att hålla en partner under vingarna i 10 år, så skulle jag dumpa tidige än att gå under senare och bli dumpad när du inte orkar mer.

 

[Modest]

Kan bara hålla med. Kaos att TS liksom tar på sig det ansvaret och dessutom nästan tar på sig skulden för att hon "inte är så bra på att peppa på rätt sätt" typ. Herregud ...

Ja, att TS inte skulle "peppa på rätt sätt" är ju knappast anledningen till att partnern är arbetslös.

 

[vinkelina]

Men tycker du verkligen att DU ska behöva peppa din man och pappa till din(a) barn att söka arbete?? Alltså jag blir helt mållös.

JA, jag tycker att jag skall kunna peppa och ge stöd då jag vet hur osäker han är på att söka arbete, osäkerheten är säkert en del av problemet. Däremot daltar jag inte och han vet nog om vad jag tycker. Och jag vet att jag ofta ger kritik på fel sätt, fel tillfällen osv

Officiellt har han bara varit utan arbete i tre månader, men sökt längre.

 

[vinkelina]

I mina ögon spelar det ingen roll om du är bra eller ej på att peppa. Han äger problemet, då måste han också ta tag i det. Det är helt oacceptabelt att han anser sig ha rätt att rata jobb när läget är som det är - vilket jobb som helst måste väl vara bättre än att gå arbetslös?

Är just de jag vill få fram till honom, men lyckas aldrig formulera mig rätt. Samtidigt vet ju jag att han är rädd för att fel arbete skall leda honom in i en ny depression vilket har hänt tidigare

 

[Oldie]

Kanske dags för honom att växa upp och vara en man istället för en liten pöjk.
Hälsa från mig.

 

[Modest]

JA, jag tycker att jag skall kunna peppa och ge stöd då jag vet hur osäker han är på att söka arbete, osäkerheten är säkert en del av problemet. Däremot daltar jag inte och han vet nog om vad jag tycker. Och jag vet att jag ofta ger kritik på fel sätt, fel tillfällen osv

Officiellt har han bara varit utan arbete i tre månader, men sökt längre.

Men du har ju gett pepp och stöd. Och det verkar inte ha ökat lyckan. I mina ögon är det helt orimligt att det då är du som ska förändra ditt sätt att peppa för att ge honom större framgång. Givetvis finns man där för sin partner men ansvaret måste ju ändå läggas där det hör hemma? (Dvs INTE hos dig).

 

[Raderad medlem 68338]

Är just de jag vill få fram till honom, men lyckas aldrig formulera mig rätt. Samtidigt vet ju jag att han är rädd för att fel arbete skall leda honom in i en ny depression vilket har hänt tidigare

Klart det är trist att bli tvungen ta ett arbete man inte önskar men det har väl hänt de flesta?
I vissa lägen kan det ju tyvärr bli nödvändigt. Har man planerat så att man har en familj att försörja så får man liksom ta den smällen, iallafall tillfälligt. Kanske kan det sporra honom att söka intensivare efter ett mer eftertraktat jobb? Annars får man väl försöka fylla sitt privatliv med trevligheter som kan väga upp?

 

[Sleepy]

Är svårt att hitta arbete som hör till utbildningen om man inte är beredd att flytta 50-60 mil vilket i nuläget inte passar oss då vi i så fall blir utan kontaktnät vilket vi är i stort behov av.

Frågan är vad som är viktigast. Att ni har ett kontaktnät eller att han hittar ett jobb. Vad var planen med utbildningen? Kanske ska han flytta nu dit det finns jobb som han utbildat sig till och du stannar där kontaktnätet finns så länge?

Förstår han hur det här påverkar dig?

 

[Lutten]

Om det är okey att pusha?
Är han inte sjuk och tar hjälp hade jag nog redan sparkat ut honom vid det här läget.

Det går inte att vara sådan slappröv om det går ut över andras ekonomi

Där slog du huvudet på spiken! Blir förbannad på folk som inte tar tag i sitt liv! Är man sjuk så är det givetvis en annan sak, men latrövar har jag inget överseende med! Idag är det inte ens svårt att få jobb, om man vill ha jobb Och man behöver inte bara ta jobb som man är utbildad till! Man behöver inte heller bara söka jobb som man tänker jobba flera år med. Man kan söka och ta enklare jobb där ingen särskild kompetens behövs till man hittar det man vill jobba med.

Så definitivt ska han pushas mera! Antingen det är jobbsök eller att han ska uppsöka sjukvården.

 

[Zinfernia]

JA, jag tycker att jag skall kunna peppa och ge stöd då jag vet hur osäker han är på att söka arbete, osäkerheten är säkert en del av problemet. Däremot daltar jag inte och han vet nog om vad jag tycker. Och jag vet att jag ofta ger kritik på fel sätt, fel tillfällen osv

Officiellt har han bara varit utan arbete i tre månader, men sökt längre.

Han är en vuxen människa, du kan inte ta på dig någon som helst skuld för att han inte söker jobb. Det spelar ingen roll om du kritiserar på fel sätt (enligt dig själv eller enligt honom?), han har ändå ansvar för sitt eget liv. Dessutom känns det ju mest som att han skyller på en eventuell kommande depression för att slippa ta jobben han helst hade sluppit. Varför tar han ut det i förskott innan han ens sökt jobben annars?

 

[Heulwen]

JA, jag tycker att jag skall kunna peppa och ge stöd då jag vet hur osäker han är på att söka arbete, osäkerheten är säkert en del av problemet. Däremot daltar jag inte och han vet nog om vad jag tycker. Och jag vet att jag ofta ger kritik på fel sätt, fel tillfällen osv

Officiellt har han bara varit utan arbete i tre månader, men sökt längre.

Fast alltså, det fetmarkerade ... Om ni inte ens snackar om det öppet ser jag relationen som förlorad, åt båda håll. Man kan inte bara anta att andra vet vad man tycker, även om de flesta skulle tycka något är självklart, lätt för honom att lägga åt sidan också om han inte tvingas konfronteras med det. Lägg alla korten på bordet nu! Om han inte förändrar sig kommer det som sagt inte bli lättare att lämna bara för att du drar ut på det. Antingen söker han vård eller alla jobb han kan få, punkt.