Sv: Hur få katt att sluta skrika på morgonen?
Fast problemet är ju inte att man inte får peta på katten, utan att TS och hans sambo belönar det beteende de inte gillar. De har ju lärt katten att om man får tråkigt på nätterna är det bara att skrika, så kommer matte ut och jagar en, eller kanske till och med släpper ut en.
Det är ju det som är problemet - man belönar ett icke önskvärt beteende. Katten kommer inte att sluta skrika förrän man slutar belöna beteendet.
Mina katter får inte heller bete sig hur som helst, men när de var små och idkade tåjakt på nätterna var det bara att ligga still och bita ihop - för for man upp för att säga till katten så tyckte hon ju bara att det var jättekul.
Öronproppar är väl för övrigt inte tramsigt - om ingen vaknar av katten är ju problemet löst. Och efter några nätter utan respons på skrikandet slutar förmodligen katten, och då behövs de inte längre.
Och jo, allergitabletter är också en bra lösning. Jag är allergisk och har katt, och allergitabletter funkar utmärkt som lösning för mig - eftersom jag råkar tycka om att ha katten i sängen, och tycker om att kunna mysa med dem på morgnarna. På vilket sätt skulle det vara hälsovådligt?
När jag läser den här tråden så börja jag inse varför så många katter är fruktansvärt bortskämda och odrägliga. De får ju tydligen bete sig hur som helst.
Att dessutom föreslå att någon med allergi ska stå ut med nästäppa eller skaffa medicin så katten ska kunna få sin vilja fram och sova i sängen är absurt. Som allergisk ska man inte ha djuren i sängen. Det kan vara direkt hälsovådligt. Sova med öronproppar är dessutom väldigt obekvämt så det skulle inte jag heller vilja göra. Inte när man kan lära katten att hålla tyst.
Självklart ska man se till att ens djur lever ett gott och tillfredställande liv, men det innebär inte att man ska tolerera olater från djuren så fort livet inte passar dem. Vi har alla tillfällen i livet när djuren måste stå tillbaka och det är bara något de får köpa. Blir jag sjuk så blir det bara korta kiss-promenader för hunden och hur tråkigt det än är så tillåter jag inte att han tuggar på skorna för det.
Jag har själv en katt som ibland kan få för sig att tjuta på natten och även om jag inte daskar katten i golvet så nog tar jag henne fysiskt om hon inte lyssnar på mitt "tyst". Det gör jag med hunden också. Samma sak gäller om hon klättrar runt på mig på natten och därmed väcker mig. Katten åker då rätt ur sängen. Jag blir vansinnig om jag inte får sova. Inte heller får katten bitas när jag klipper klorna eller sura om sår behöver göras rent.
Jag försvarar inte att katten är understimulerad. Även jag anser att kattens livssituation behöver förbättras. Dock är det kattens ägare som har ansvaret och att föreslå öronproppar eller påstå att man inte får peta på en katt är bara tramsigt. Nu förstår jag varför folk har katter klättrande både högt och lågt hemma.
Fast problemet är ju inte att man inte får peta på katten, utan att TS och hans sambo belönar det beteende de inte gillar. De har ju lärt katten att om man får tråkigt på nätterna är det bara att skrika, så kommer matte ut och jagar en, eller kanske till och med släpper ut en.
Det är ju det som är problemet - man belönar ett icke önskvärt beteende. Katten kommer inte att sluta skrika förrän man slutar belöna beteendet.
Mina katter får inte heller bete sig hur som helst, men när de var små och idkade tåjakt på nätterna var det bara att ligga still och bita ihop - för for man upp för att säga till katten så tyckte hon ju bara att det var jättekul.
Öronproppar är väl för övrigt inte tramsigt - om ingen vaknar av katten är ju problemet löst. Och efter några nätter utan respons på skrikandet slutar förmodligen katten, och då behövs de inte längre.
Och jo, allergitabletter är också en bra lösning. Jag är allergisk och har katt, och allergitabletter funkar utmärkt som lösning för mig - eftersom jag råkar tycka om att ha katten i sängen, och tycker om att kunna mysa med dem på morgnarna. På vilket sätt skulle det vara hälsovådligt?