Hur få hund att sluta vakta mig?

[purity_666]

Jag tog hand om en omplacering som farit illa. Tiden innan mig bodde han med en missbrukande tjej och var med vid flera tillfällen när hon blev misshandlad. Vid något tillfälle så illa så hon fick åka till sjukhus.

Min hund har gjort utfall och nafsat mot folk. Han är rädd och osäker, främst mot män. Nu har vi spenderat flera dagar hos mina föräldrar i jul och jag kunde se ett mönster när han nafsade mot min pappa (aldrig mot mamma)

Han försvarar mig. När min pappa varit på väg mot soffan och jag suttit där, det är då min hund har nafsat. I andra lägen har min hund varit rädd och osäker men väldigt nyfiken på min pappa. Han har följt med ut i köket och hoppats på godis, suttit bredvid pappa vid matbordet, tar emot godis ur handen. Har vi alla suttit i sofforna har min hund gått fram till pappa och lagt huvudet på soffkanten. Har min pappa rest sig för att lämna soffan har inget hänt. Det har bara varit när pappa gått mot soffan och jag suttit där.

Därför har jag dragit slutsatsen att han vaktar mig. Att han vill mellan när pappa går mot mig. Om vi alla står i köket är det inga problem, utan endast om jag sitter och pappa går mot mig (egentligen mot soffan men det fattar ju inte hunden). Likadant om pappa går ut ur huset och sen kommer hem, då blir han utskälld. När pappa kommer till soffan blir han inte utskälld men hunden går fram emellan mig och pappa och nafsar. Jag har såklart förhindrat det när jag hunnit med.

Men frågan är, hur får jag min hund att förstå att han inte behöver skydda mig..Att jag kan sköta situationen själv? Han har säkert gått emellan med sin förra matte flera gånger. Jag hamnar inte i såna lägen.
Hunden är trygg med mig annars. Är han osäker på ett föremål och jag går fram så köper han direkt att då är saken ofarlig. Har han gjort sig illa så kommer han till mig. Skäller han på folk lyssnar han och bryter när jag säger till. Jag vill att han ska släppa ansvaret och lita på att jag hanterar situationen när folk kommer fram till mig, han kan slappna av.

 

[Lovisaleonora]

Jag börjar med att avlägsna hunden ur situationen. Den får helt enkelt inte komma i en situation där det uppstår vaktande av resurser.

Att fy:a brukar ha motsatt effekt hos vår ras, det trappar upp situationen till tredje världskriget.

Nr 1 för mig är att hunden aldrig får ligga och vakta (mig). Den får vara i korgen eller någon annanstans.

 

[mandalaki]

Har naturligtvis inga tips men stackars lilla hund! Det verkar ju väldigt tydligt vilka situationer han varit med om.

(Och hoppas naturligtvis också att förra ägaren inte blir misshandlad längre)

 

[purity_666]

Har naturligtvis inga tips men stackars lilla hund! Det verkar ju väldigt tydligt vilka situationer han varit med om.

(Och hoppas naturligtvis också att förra ägaren inte blir misshandlad längre)

Tyvärr har han farit illa på andra sätt också. Sina första 8 månader var han i ett hem där han fick bo i bur inomhus och fick stryk för att han inte var rumsren. Han kom tillbaka till uppfödaren och sen till tjejen som var ren då, men sen återföll i missbruk. De var hemlösa och bodde hos diverse bekanta och i dåliga miljöer. Han var enormt otrygg och rädd, men blir bättre och bättre.

 

[purity_666]

Jag börjar med att avlägsna hunden ur situationen. Den får helt enkelt inte komma i en situation där det uppstår vaktande av resurser.

Att fy:a brukar ha motsatt effekt hos vår ras, det trappar upp situationen till tredje världskriget.

Nr 1 för mig är att hunden aldrig får ligga och vakta (mig). Den får vara i korgen eller någon annanstans.

Problemet uppstår dock lite när som helst. Om vi är ute och sitter still gör han utfall mot folk som går åt vårt håll, är vi i rörelse kan vi gå i en folkmassa utan att han bryr sig alls. Hemma hos föräldrarna t.ex är han ju lös och går överallt, men då smiter han före pappa till soffan. Så det är inte bara när han ligger hos mig. Jag vill gärna att han kan vara "lös" där så han kan gå fram till pappa och se att inget farligt händer hos honom.
Men kanske ska testa att jag själv reser mig upp när pappa kommer till soffan? Eller visar jag då att pappa är ännu farligare?
Charlie är väldigt nyfiken på pappa och går till honom flera gånger. Det är inga problem att pappa sitter bredvid mig, Charlie ligger inte mellan då, det är enbart när pappa kommer mot oss.

 

[TeamLundVer]

Kan det hjälpa om du reser dig och glatt välkomnar din pappa så att han förstår att det är något positivt?

 

[Gnist]

Jag hade nog tränat in ett ordentligt "stopp" och "gå bort"kommando, som när de kommer ska innebära att hunden ska avbryta vad den gör (i det här fallet skynda sig mot dig) och avlägsna sig till sin plats. Användbart rent generellt tycker jag om de kan det och i en sån här situation vore det väldigt praktiskt känns det som.

Sen om hunden gör utfall ute bland folk, så munkorg på tills beteendet är stävjat. Rätt vad det är så blir det mer än luftnafsande.

 

[Lovisaleonora]

Du visar bort hunden.

 

[purity_666]

Jag hade nog tränat in ett ordentligt "stopp" och "gå bort"kommando, som när de kommer ska innebära att hunden ska avbryta vad den gör (i det här fallet skynda sig mot dig) och avlägsna sig till sin plats. Användbart rent generellt tycker jag om de kan det och i en sån här situation vore det väldigt praktiskt känns det som.

Sen om hunden gör utfall ute bland folk, så munkorg på tills beteendet är stävjat. Rätt vad det är så blir det mer än luftnafsande.

Ja kommer han åt folk så nafsar han. Jag har på munkorg i miljöer där det behövs. Han stoppar när jag säger till, avbryter då och kommer till mig. Att visa till sin plats är ju svårt ute, han har ingen plats hos föräldrarna heller. Vi är där ett par gånger om året bara. Men kommer han till mig avbryts ju hans utfall också.

Men hur får man honom att se att jag inte behöver hans skydd? Jag kan sitta i soffan hos föräldrarna, han kan sitta i soffan med mamma medan jag sitter i fotöljen en bit bort, jag kan laga mat med pappa osv. Han vaktar mig inte hela tiden utan det är enbart i situation när jag sitter i soffan och pappa går mot oss, eller om vi står/sitter ute och någon går direkt mot oss.

 

[Lovisaleonora]

Ja kommer han åt folk så nafsar han. Jag har på munkorg i miljöer där det behövs. Han stoppar när jag säger till, avbryter då och kommer till mig. Att visa till sin plats är ju svårt ute, han har ingen plats hos föräldrarna heller. Vi är där ett par gånger om året bara. Men kommer han till mig avbryts ju hans utfall också.

Men hur får man honom att se att jag inte behöver hans skydd? Jag kan sitta i soffan hos föräldrarna, han kan sitta i soffan med mamma medan jag sitter i fotöljen en bit bort, jag kan laga mat med pappa osv. Han vaktar mig inte hela tiden utan det är enbart i situation när jag sitter i soffan och pappa går mot oss, eller om vi står/sitter ute och någon går direkt mot oss.

I det läget koncentrerar jag mig aldrig på att få hunden att sluta med något. Jag berättar vad jag vill att den gör istället. "Gå bort" är något hunden får lära sig dag 1. Helt odramatiskt. Vi har ju en ras som inte lämpar sig att gå i strid med om man inte gillar att sitta på akuten.

Det räcker med en hissad svans, så blir det "Gå bort". Det räcker med en situation där jag vet att det finns en risk för hissad svans - då blir det "Gå bort". Därigenom har våra hundar lärt sig att det beteendet är inget vi ska hålla på med, istället ska man gå och lägga sig. Sedan kallar jag till mig den bortmarkerade hunden och uppmuntrar den att söka kontakt, se mig som den som bestämmer i flocken och visa på att icke önskvärt beteende gör att man inte får vara med

Vi har en just nu som gärna markerar mot en av de andra hundarna. Numera går den tidigare markerande hunden alltid iväg när situation uppstår. Det har varit så konsekvent hantering redan vid tanken att visa annan hund var skåpet ska stå, att det mycket, mycket sällan behövs en bortvisning i det läget.

Jag förvisar väldigt sällan till en specifik plats, för jag vill inte att hunden ska förknippa en plats (särskilt inte korgen) med något straff. För mig räcker det med att hunden lämnar den uppkomna situationen, där visar jag att beteendet inte är önskvärt. Brukar försvinna väldigt snabbt med konsekvent hantering.

 

[Monstermom]

Jag håller med @Lovisaleonora , hunden får inte hålla på och öva vaktbeteenden utan dyker början upp får hunden gå iväg, ser jag att en situation kommer att riskera trigga ett sådant beteende får hunden inte vara med, osv.

Vill man faktiskt träna på hur hunden ska reagera i situationerna (vilket inte alltid är att rekommendera med ett etablerat beteende, faktiskt) är lek a och o. Kan hunden leka (engagerat och glatt)? Annars får man bygga upp det först. Kan hunden leka även i svårare situationer? Annars får man bygga upp det först. Kan hunden leka intensivt och uthålligt med fullt engagemang, utan att slå över, i svåra situationer? Då kan man fundera på att köra "karl närmar sig matte" (eller vad triggern nu är), hund börjar reagera, lek-lek-lek i många upprepningar så småningom gå över till lek med karln, sedan kort lek med matte eller karln varpå karln fortsätter till kontakt med matte och så vidare. Det kan funka med det vanliga godiskastandet också, men frågar du mig är det för de väldigt enkla fallen (och klart mindre pålitligt i längden) så jag säger funkar inte lek får man börja i den änden. Nu har du en mycket liten hund har jag för mig? Men allmänt är det ett mycket allvarligt beteende att ge sig på om man inte riktigt vet vad man gör, det finns stor risk att träningen går åt helt fel håll. Att istället visa bort hunden varje gång situationer uppkommer är generellt mycket säkrare. Det tränar bort reaktionen på hunden som resursvaktar (vilket är mycket vanligare än den vanligaste tolkningen, att hunden skyddar), och förhindrar åtminstone beteendet på hunden som skyddar.

 

[purity_666]

Jag håller med @Lovisaleonora , hunden får inte hålla på och öva vaktbeteenden utan dyker början upp får hunden gå iväg, ser jag att en situation kommer att riskera trigga ett sådant beteende får hunden inte vara med, osv.

Vill man faktiskt träna på hur hunden ska reagera i situationerna (vilket inte alltid är att rekommendera med ett etablerat beteende, faktiskt) är lek a och o. Kan hunden leka (engagerat och glatt)? Annars får man bygga upp det först. Kan hunden leka även i svårare situationer? Annars får man bygga upp det först. Kan hunden leka intensivt och uthålligt med fullt engagemang, utan att slå över, i svåra situationer? Då kan man fundera på att köra "karl närmar sig matte" (eller vad triggern nu är), hund börjar reagera, lek-lek-lek i många upprepningar så småningom gå över till lek med karln, sedan kort lek med matte eller karln varpå karln fortsätter till kontakt med matte och så vidare. Det kan funka med det vanliga godiskastandet också, men frågar du mig är det för de väldigt enkla fallen (och klart mindre pålitligt i längden) så jag säger funkar inte lek får man börja i den änden. Nu har du en mycket liten hund har jag för mig? Men allmänt är det ett mycket allvarligt beteende att ge sig på om man inte riktigt vet vad man gör, det finns stor risk att träningen går åt helt fel håll. Att istället visa bort hunden varje gång situationer uppkommer är generellt mycket säkrare. Det tränar bort reaktionen på hunden som resursvaktar (vilket är mycket vanligare än den vanligaste tolkningen, att hunden skyddar), och förhindrar åtminstone beteendet på hunden som skyddar.

Ja han är en powderpuff.
Han är rädd och osäker på pappa, men i alla andra situationer kryper han ihop och går därifrån, är bara när pappa närmar sig mig som han nafsar. Han smyger fram och nafsar i händerna. Markerar inte först. Så lek tror jag blir svårt. Han är osäker i lek med mamma också och blir dämpad, men pappa försöker han inte ens med. Han är rädd. Han är generellt mer rädd för män, men osäker på kvinnor också.

Nu kommer han ju till mig när jag bryter beteendet, oavsett vilket beteende det är egentligen. Det är inget jag tränat in utan han gör det frivilligt. Nej = bryt och gå till matte i hans värld. Ska jag då lägga in ett annat kommando och be honom att inte gå till mig utan bara bort från pappa? Bryter han och kommer till mig så händer inget, han morrar eller skäller inte, sätter sig inte mellan oss.

 

[Monstermom]

Ja han är en powderpuff.
Han är rädd och osäker på pappa, men i alla andra situationer kryper han ihop och går därifrån, är bara när pappa närmar sig mig som han nafsar. Han smyger fram och nafsar i händerna. Markerar inte först. Så lek tror jag blir svårt. Han är osäker i lek med mamma också och blir dämpad, men pappa försöker han inte ens med. Han är rädd. Han är generellt mer rädd för män, men osäker på kvinnor också.

Nu kommer han ju till mig när jag bryter beteendet, oavsett vilket beteende det är egentligen. Det är inget jag tränat in utan han gör det frivilligt. Nej = bryt och gå till matte i hans värld. Ska jag då lägga in ett annat kommando och be honom att inte gå till mig utan bara bort från pappa? Bryter han och kommer till mig så händer inget, han morrar eller skäller inte, sätter sig inte mellan oss.

Jag förstår nog inte riktigt hur situationen ser ut, men generellt hade jag inte accepterat att han kommer till matte även om det gör att bitandet inte följer. Jag hade väntat mig att det kommer att utvecklas senare, så jag vill att hunden ska gå bort. Kan få komma sen, men först ska den gå undan några minuter.

Jag förstår att han är rädd och otrygg och det blir svårt att få honom att leka med pappa eller andra, det var därför jag skrev att man kan behöva utveckla lekbeteenden först. Men som sagt, inte en typ av träning jag egentligen rekommenderar om du inte har hjälp på plats, bättre att hunden får hjälp att helt undvika de triggande situationerna istället. (Och det gäller för övrigt även när ni är ute i världen runt främlingar, att han har munkorg på sig och därför inte kan bitas hjälper inte honom. Det hjälper bara folk att slippa bli bitna - vilket givetvis är bra! - men det är inte bra om det får räcka så.)

 

[purity_666]

Jag förstår nog inte riktigt hur situationen ser ut, men generellt hade jag inte accepterat att han kommer till matte även om det gör att bitandet inte följer. Jag hade väntat mig att det kommer att utvecklas senare, så jag vill att hunden ska gå bort. Kan få komma sen, men först ska den gå undan några minuter.

Jag förstår att han är rädd och otrygg och det blir svårt att få honom att leka med pappa eller andra, det var därför jag skrev att man kan behöva utveckla lekbeteenden först. Men som sagt, inte en typ av träning jag egentligen rekommenderar om du inte har hjälp på plats, bättre att hunden får hjälp att helt undvika de triggande situationerna istället. (Och det gäller för övrigt även när ni är ute i världen runt främlingar, att han har munkorg på sig och därför inte kan bitas hjälper inte honom. Det hjälper bara folk att slippa bli bitna - vilket givetvis är bra! - men det är inte bra om det får räcka så.)

Hur skulle hunden tolka det om jag alltid reste mig och mötte pappa, eller bara reste mig och klev undan lite? Det är ju endast när jag sitter i soffan och pappa kommer och ska sätta sig i andra soffan som det händer. Står vi i köket och pappa kommer in i köket händer inget t.ex. Så om jag tar bort situationen att pappa kommer mot mig i soffan, blir det dumt? Det löser ju situationen men inte problemet och jag antar att problemet finns kvar om jag någon gång sitter kvar i soffan.
Hunden går inte långt ifrån soffan, möter inte upp pappa, det är precis i närheten det gäller. Annars i alla andra situationer händer ingenting. Då är hunden rädd och osäker men håller avstånd istället.

 

[Monstermom]

Hur skulle hunden tolka det om jag alltid reste mig och mötte pappa, eller bara reste mig och klev undan lite? Det är ju endast när jag sitter i soffan och pappa kommer och ska sätta sig i andra soffan som det händer. Står vi i köket och pappa kommer in i köket händer inget t.ex. Så om jag tar bort situationen att pappa kommer mot mig i soffan, blir det dumt? Det löser ju situationen men inte problemet och jag antar att problemet finns kvar om jag någon gång sitter kvar i soffan.
Hunden går inte långt ifrån soffan, möter inte upp pappa, det är precis i närheten det gäller. Annars i alla andra situationer händer ingenting. Då är hunden rädd och osäker men håller avstånd istället.

Jag vet inte hur han skulle reagera, det beror nog på. Jag ställer mig minst sagt tvekande till att jag skulle hålla med om "händer ingenting" i de andra situationerna som du skriver om, så antingen är det frågan om ett problem jag över huvud taget inte förstår (full möjligt givetvis!) eller så ser vi så väldigt olika på problemet att det blir svårt att prata om det (också fullt möjligt). Men jag skulle väl säga att det kanske är ett sätt att undvika eventuella bett eller hot givetvis, men långsiktigt tror jag inte det är något du (eller han) tjänar på.

 

[purity_666]

Jag vet inte hur han skulle reagera, det beror nog på. Jag ställer mig minst sagt tvekande till att jag skulle hålla med om "händer ingenting" i de andra situationerna som du skriver om, så antingen är det frågan om ett problem jag över huvud taget inte förstår (full möjligt givetvis!) eller så ser vi så väldigt olika på problemet att det blir svårt att prata om det (också fullt möjligt). Men jag skulle väl säga att det kanske är ett sätt att undvika eventuella bett eller hot givetvis, men långsiktigt tror jag inte det är något du (eller han) tjänar på.

Med händer ingenting så menar jag att han inte nafsar, skäller, markerar. Han ställer sig inte mellan mig och pappa eller nåt sånt. Är vi i köket är han hos den som har godast mat, eller sitter någon meter bakom och kollar läget. Han är såklart rädd för pappa även när jag är med, men då yttrar det sig genom att han går undan och håller avstånd. Är jag inte i närheten visar han också rädsla genom att gå undan. Enda gången han nafsar är när jag sitter i soffan och pappa kommer nära. Han nafsar inte vid köksbordet när vi alla är där.
Rädd och osäker är han hela tiden, men det blir bättre och bättre.

Han möter inte upp pappa om vi är i soffan och pappa kommer åt vårt håll, nafset kommer när pappa är inom räckhåll. Sitter vi i soffan och hunden sitter på andra sidan från mig så jag hamnar mellan honom och pappa så sitter han kvar på sin plats.Det är när han redan är mellan mig och pappa som han nafsar. Sitter han hos mig men sitter så att pappa kommer från hans sida så nafsar han. Sitter han på min andra sida så gör han ingenting, då kan pappa komma nära. Han hoppar inte ner från soffan,. eller klättrar över mig för att komma åt pappa.

Ute är likadant. Kommer någon fram och hunden hamnar mellan oss kan han göra utfall (=hoppar för att nå händerna), Står jag mellan så stannar han där han är. Håller jag honom vid min sida bort från personen kan jag lugnt stå och prata och hunden luktar på sitt. Det är när han hamnar i mitten som han nafsar

 

[Monstermom]

Med händer ingenting så menar jag att han inte nafsar, skäller, markerar. Han ställer sig inte mellan mig och pappa eller nåt sånt. Är vi i köket är han hos den som har godast mat, eller sitter någon meter bakom och kollar läget. Han är såklart rädd för pappa även när jag är med, men då yttrar det sig genom att han går undan och håller avstånd. Är jag inte i närheten visar han också rädsla genom att gå undan. Enda gången han nafsar är när jag sitter i soffan och pappa kommer nära. Han nafsar inte vid köksbordet när vi alla är där.
Rädd och osäker är han hela tiden, men det blir bättre och bättre.

Han möter inte upp pappa om vi är i soffan och pappa kommer åt vårt håll, nafset kommer när pappa är inom räckhåll. Sitter vi i soffan och hunden sitter på andra sidan från mig så jag hamnar mellan honom och pappa så sitter han kvar på sin plats.Det är när han redan är mellan mig och pappa som han nafsar. Sitter han hos mig men sitter så att pappa kommer från hans sida så nafsar han. Sitter han på min andra sida så gör han ingenting, då kan pappa komma nära. Han hoppar inte ner från soffan,. eller klättrar över mig för att komma åt pappa.

Ute är likadant. Kommer någon fram och hunden hamnar mellan oss kan han göra utfall (=hoppar för att nå händerna), Står jag mellan så stannar han där han är. Håller jag honom vid min sida bort från personen kan jag lugnt stå och prata och hunden luktar på sitt. Det är när han hamnar i mitten som han nafsar

Och jag tänker att när han är så hårt pressad att han biter är helt fel situation att fokusera på, problembeskrivningen ligger fel. Problemet är de problem hunden har, att människor får problem pga detta är sekundärt. De situationer du beskriver där det händer ingenting är för mig betydligt mer rimligt att jobba i (även om jag misstänker att de är på tok för svåra också, faktiskt). Jag tycker du helt ska låta honom slippa sådant som är alldeles för jobbigt för honom just nu, även om han inte biter är det inte bra.

 

[Gnist]

Nu kommer han ju till mig när jag bryter beteendet, oavsett vilket beteende det är egentligen. Det är inget jag tränat in utan han gör det frivilligt. Nej = bryt och gå till matte i hans värld. Ska jag då lägga in ett annat kommando och be honom att inte gå till mig utan bara bort från pappa? Bryter han och kommer till mig så händer inget, han morrar eller skäller inte, sätter sig inte mellan oss.

Nej = bryt och sen ett "gå bort" = hunden ska avlägsna sig bort från situationen.

När jag hade de två äldsta barnen små, så var en av hundarna väldigt intresserad vid blöjbyte och ville helst sticka dit nosen *urk på många sätt* och då styrde jag bort hunden och sa samtidigt "Gå Bort!" och sen när polletten trillade ner så kunde jag säga "gå bort" varsom helst och hunden avlägsnade sig då. Sen om han gick till hallen/köket/vardagsrummet var väsentligt, bara han gick bort, men han valde 99 gånger av 100 när vi var hemma att gå och lägga sig i köket. Borta valde han oftast att gå och lägga sig vid ytterdörren.

 

[Luff]

Sluta tycka synd om hunden och som alla andra sagt; Se till att han går bort. Du tar hand om situationen och han kan gå o lägga sig. Det här att du ska gå fram och möta pappa verkar otroligt omständligt. Du säger ju att det funkar när du står mellan hunden och andra ute. Men placera honom bakom dig inne också då i dessa situationer. Han är osäker och behöver få reda på vad ha ska göra.

 

[purity_666]

Och jag tänker att när han är så hårt pressad att han biter är helt fel situation att fokusera på, problembeskrivningen ligger fel. Problemet är de problem hunden har, att människor får problem pga detta är sekundärt. De situationer du beskriver där det händer ingenting är för mig betydligt mer rimligt att jobba i (även om jag misstänker att de är på tok för svåra också, faktiskt). Jag tycker du helt ska låta honom slippa sådant som är alldeles för jobbigt för honom just nu, även om han inte biter är det inte bra.

Jag kan ju dock inte låta honom slippa dela utrymme med pappa. De bor flera mil bort så hundarna måste med när jag är där. Vi sover över och stannar ett par dagar.
Men jag kan ju förbereda och avstyra genom att se till att Charlie inte hamnar mellan mig och pappa. Om jag ropar på honom så jag alltid är mellan honom och pappa när pappa närmar sig soffan t.ex.