Sv: Hur duktig ska man egentligen vara för att köpa häst?
ja då står för alla omkostader - försäkringen. tänkte mest på det att det e ett "bra sätt" att ta reda på om man har det som krävs av en för att ha häst(missförstå rätt). jag valde att göra så, för att jag inte vill inser efter 6-12 månader att att hästägande inte passar mig och tvingas att sälja hästen. ägaren tycket att det själv var en bra ide och sa: "alla passar inte för att äga en häst. utan dom passa bättre att vara medryttare".
jag vill nu inte påsrtå att du inte skulle passa för att en häst. dels för att jag har samma erfarendhet som du(om inte minder), samt själb letar efter en häst. men precis som jag varkar du villig att lära dig så mycket som möjligt. både innan och efter köpet. men jag tycker att ha en tränare(eller en annan mycket hästkunig person) som man har bra kontakt med och kan känna att den har kan jag fråga vad som helst, även dom dumaste, sälvklara frågor och fortfarande blir tagen på allvar, e a och o.
jag tycker inte att det e kunskapen som räknas utan villjan att lära sig och t emot råd av dom som e villig att hjälpa.
Jag förstår hur du tänker och du har mycket rätt, men för mig känns det iallafall idag som att jag vill äga min häst själv. Men det kanske dyker upp en häst som är helt rätt för mig på foderavtal men det är inget jag letar efter just nu iallafall.
Givetvis kommer det att finnas dagar då det är motigt att åka till stallet, precis som det vissa dagar är motigt att gå ut med hunden eller försöka få en unghund att inte käka upp mina nyinköpta stövlar. Men, jag anser att de bra dagarna överväger de få mindre bra och jag tror att det är samma med en häst.
Sen så skulle jag nog inte sälja hästen för att det börjar kännas tungt, då skulle jag ta mer hjälp av en skötare/medryttare under en period istället, för jag känner mig själv och vet att motivationen är sällan borta en längre period
Av en vän fick jag mig en liten tankeställare däremot, jag är 25 år och många av mina vänner har börjat skaffa familj, min vän frågade hur jag skulle göra om jag vart gravid, nu är jag ju singel och trivs bra med det men man vet ju aldrig när den stora kärleken dyker upp.
Rida förstår jag att man kanske inte gör så mycket varken i början eller i slutet, det skulle nog inte jag våga iallafall.
Men man kan ju köra hästen trots att man är rätt så långt gången i graviditeten, eller hur?
Hur man gör sen när eventuell baby är ute ur magen får man väll ta ställning till då, har man tur så har man en bra medryttare/skötare som kan ta mer ansvar under tiden man ammar/inte kan rida/köra.
Haha jag märker att jag far iväg lite här men jag vill tänka på det mesta innan
