Du kan liksom inte ärva andras tävlingserfarenhet.eller tala för andra.
Det funkar fortfarande Inte!
Det måste tränas på tävling, för att det kan pga spänning En gång spela spratt med både ryttarens o hästens nerver som blir ett aber. Som tinnes o Theodorescus piaffer.
Det knyter sig o det kan funka Hur bra som helst Hemma hela tiden.
Det handlar inte heller om poängen för dagen, utan domarnas o framflr allt den kritiska publiken som bara väntar på att det ska skita sig igen.
Jag lider med dem, för jag har gjort bort mig O sen blir det värre. Har ridit fel många gånger t.ex. Inte kul o då är jag ingen idol.
Jag kan inte ärva deras tävlingserfarenhet. Det har du helt rätt i.
Men jag kan ju se att det funkar för dem. Ögon har jag fått till födseln.
Tinne är väl inte direkt känd för att rida med bärighet?
Att hyra in folk till att jobba dem i piaffen gör inte lika stor nytta som om man själv gör som de som får hästarna bättre.
Fortsätter man göra likadant kommer det vara hyfsat likadant.
Med det inte sagt att hon inte gör en massa saker helt fantastiskt. För det gör hon!
Och hon får ju liksom bra betalt för det hon är bra på.
Hur man löser att det skiter sig beror på utbildningssystem också. Utöver att man då kan få andra problem istället för att bakbenen försvinner i påskjut.
Jag tror tex Gal får andra problem när han får problem.
Man kan ju se skillnad i hur de trampar, piafferar eller vad man vill kalla det. Man kan också se skillnad i resten av ridningen.
Gals hästar gör ju ofta piruetter och piaff med bakbenen långt in. Får han till det så blir de lätta i fram med och bakbenen bär på riktigt, inte triangulerar. SKiter det sig har ju hans hästar tränats i att stanna kvar och inte braka iväg fram och de har bakbenen långt in även om de kanske bär en del på fram då.
Sen får man tycka vad man vill om det. Men det ger olika utslag i hästen hur man tränar.
Det tror jag vi alla kan enas om.
Och då får man olika responser på spänningar, om de blir skraja, trötta etc.
Man kan också ha bättre vissa rörelser än andra. Till min nackdel lika så givetvis. Jag är sämre på vissa saker.
Jag har dock ganska bra ögon även om jag inte förmår göra en massa saker. Och jag vet hur vissa tränar iom att vi ses en hel del och pratar med.
Ser man då att de trots tävling kan rida nacken högst och har högblodiga djur modell stam som anses knepiga och kanske tom stått hos en del betydligt duktigare tävlingsryttare enligt meriter kan man ju sluta sig till att med träning kan det gå.
Det är helt rätt att JAG inte kan komma med tävlingserfarenheter annat än innan jag ens begrep något alls av ridning. De är inget värda.
Men jag ser ju andra som det funkar för.
Och jag tycker nog att andras åsikter om de tex finns i skrift väger lika tungt som en artikel, ord från tränare på clinic eller annat folk kommer dragandes med som något som ska tillföra diskussionen värde.
Det är inte så många som vågar stå för avvikande åsikter. Så därför försöker jag tala om att fler finns även om de inte hänger på buke.
Och att en del av dem då har både tävlingserfarenhet eller/och domarerfarenhet som borde räknas.
Sen köper jag att det inte är något man har lust med tex att lägga x antal år på att inte tävla GP när man faktiskt kan rida med BRA poäng.
Ens om det bara handlade om nöje och inte om pengar så hade jag köpt det.
Men min personlig åsikt är att jag skulle tycka det vore roligare.
Och framför allt tror jag att fler hobbyryttare skulle börja fundera kring bärighet och varför hästarna brakar sönder i framkärran.
Deras då.. Inte elitens. För de flesta elithästar mår nog prima.
Jag tror man skulle vinna mycket på det hos gemene man.
Men det är MIN åsikt.
