Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

[Alexandra_W]

Siameshanen har njursvikt. Visade sig genom att han plötsligt gick ner i vikt kraftigt, och mycket hastigt. Fick efter diagnosen ställts k/d, och återbesöket 3 v senare visade viktuppgång, och lite förbättrade njurvärden (dock ej normala). Han var fortfarande underviktig dock. Detta bekymrade dock inte veterinären, som är en vän anhängare av titta/lyssna på djuret. Djuret mår bra ja då kan vikt/prover/etc få se ut nästan hur de vill (undantaget när man vet att 'strax' kommer det att rasa).

Jag har själv inga problem med det, visst önskar jag han kunde återfå sin normalvikt, och att hans njurvärden blev normala etc. Men han är förutom att han är fasligt mager pigg, glad, kelig, fin päls osv. Enda som 'skvallrar' om hans njurproblem är som sagt att han är mager, och att om man känner honom ser man att han slagit av på takten lite. Nu är det inte fullt ös HELA dagarna utan bara halva, och han ligger gärna PÅ elementet (värme).

Så, inga moln på himlen. Nu har dock senaste tiden två besökare oberoende av varandra reagerat på kattens vikt (det ser okej ut, ser ut som en smal katt när man tittar på honom, men när man klappar honom så känner man hur mager han är, vartenda ben känns, höftben, ryggrad etc). Jag har ju förklarat varför han har för låg vikt, och då fått svaret att 'då skulle jag ta bort den om det vore min katt'.

Så bara började fundera om det är jag (och min vet då) som är knasiga, eller hur ni andra skulle göra i samma läge?

(Han kommer dock inte tas bort sålänge han inte blir sämre, eller hans älskade kompis måste tas bort. Den dag han blir sämre kommer han däremot få somna, jag har inte för avsikt 'dra ut' på det när den dagen kommer - men jag hoppas den dröjer)

 

[Sol]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Det är så svårt att säga utan att känna katten. Man får väl gå efter livsgnistan. Självklart är det inte acceptabelt att en katt magrar ur hur mycket som helst, men lite mager tycker jag är acceptabelt förutsatt att katten är pigg.

 

[Puttis]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Att hullet är dåligt är för mig inte alls skäl för avlivning så länge katten har livskvalité, livsvilja och äter. En fördel för dig, om man får säga så i sammanhanget, är att du vet orsaken och är extra uppmärksam på hur han mår. Det är antagligen lätt för besökare att yttra sig kategoriskt och okänsligt, eftersom det inte är deras katt det handlar om.

 

[KesoNeso]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Jag går i nästan exakt samma sits här hemma med min ena. Enda skillnaden egentligen är att när vi åkte in för att kolla upp hennes viktminskning, även upptäckte ett MYCKET kraftigt blåsljud på hjärtat.

Så det kan bli vilket som av dem två grejorna som gör att vi måste ta bort henne när det är dags.

Men jag har bestämt så att även om hon visst är mager som du säger så är hon också fortfarande som vanligt i övrigt, därför får hon vara med så länge hon inte börjar gå ner ytterligare mer än hon gjort fram till nu då hon verkar "stannat upp" för tillfället.

Som min vet sa, mager kan väl gå, men hon får ju inte vara utmärglad.

Alternativt att hjärtat kommer före så hon får svårt att andas.

 

[Heulwen]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Om katten visar livsglädje i övrigt, är vaken och "med" så ser jag ingen anledning att avliva för att katten skulle vara mager. Farligt utmärglad är en sak men mager, nej inte så länge kattens allmäntillstånd inte påverkas synbart. Och till det räknar jag inte att den sover lite mer om den i övrigt är aktiv och lekfull när den är vaken.
Du har inte lust att sätta in bilder? Svårt att bedöma förstås när man inte kan känna men intressant att få ett hum.

 

[Centaur]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

jag tycker inte det är okej att bara acceptera att den är mager. även om den inte direkt lider av det så är det inte hälsosamt heller och skulle han äta dåligt några dagar så finns i princip ingen katt kvar.

min har också dåliga njurar och blev tunn (dock inte mager). jag försöker fodra upp honom, nu är han nästan normalviktig igen. dom blir ju inte magra bara pga njurarna men pga illamående orsakat av njurproblemen som gör att dom äter mindre. så prova att köpa andra sorters njurfoder och fresta honom att äta mer! alt mata honom om han finner sig i det. är jätteviktigt att dom får i sig tillräckligt med näring.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Han äter bra, problemet är inte där. Utan just att han inte lägger på sig fast han äter. Nu vet jag inte om det är vanligt eller ovanligt, veterinären är inte förvånad dock, och som jag fattade det är det inte ovanligt att de inte får upp samma vikt igen, och det beror på de försämrade njurarna. Men han äter bra som sagt, men det 'räcker' inte längre för han ska hålla normalvikt. Trots att hans kompis, en svårfödd sak som alltid varit smal, inte mager men legat i nederkant av normalintervall, aldrig varit rundare. Njurfoder är ju behändigt så, men som sagt för Y räcker det inte till mer än att det stoppades viktnedgången och att han tog igen vikttappet lite, men han sprang av det han la på sig när han mådde bättre och började härja igen. Däremot går han inte ner mer, utan ligger still.

Ang vikt så vet har en gräns vid 3 kg. Går han under det, då är det 'inte alls bra' för att citera. Katten vägde innan i utmärkt hull 4 - 4,2 kg, och ligger nu på 3.2 - 3.5 ungefär (viktdiffen beror på vilken våg jag väger honom på). Har försökt ta bilder men det finns två sorter bilder jag får ihop - hoprullad katt som ligger och sover/gosar med kompisen, eller ett suddigt vitt streck, dvs katt som i överljudsfart springer runt..

 

[Centaur]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

jo dom tappar ju protein i urinen så det kan såklart bero på det. han kan inte övertalas att äta lite extra då? tex en annan sorts njurblötfoder som extra godis sas. kanske går att tillsätta lite olja i maten också.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Han äter inte blötmat dessvärre. Så jag tror inte det. Han har alltid varit en torrfoderkatt, inte ens som kattunge gick han med på burkmat. Det är oavsett sort rent gift i hans värld.

Inte förtjust i mjölk/grädde heller, så tveksam ang olja men inte provat så vet faktiskt inte.

I övrigt så sånt han tycker om är olämpligt iom njurarna nu, men det 'godis' han tyck (eller säkert tycker) om är: ett visst märke makrill i tomatsås, lufttorkad skinka (inte vanlig), färska räkor (inte de som varit frysta) osv. En kattgourmet helt enkelt Dock har han alltid haft god aptit och ätit bra med torrfoder, oavsett sort än så länge iaf, aldrig varit med om ett torrfoder han inte äter.

 

[Kakis]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Hur länge sedan var det ni började med behandlingen med k/d? För min katt med njursvikt tog det ganska lång tid att gå upp i vikt, det tog nästan 1 år för henne att gå upp från 2,5kg som hon vägde då vi påbörjade behandlingen med k/d till 3 kg som är acceptabelt. Sen har det tagit ytterligare ett par månader innan hon som nu ligger stabilt på 3,1 kg.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Oj, kan det vara ett par månader nu kanske? Eller är det tre.. Måste kolla för att säga exakt, men vi är inne på tredje 5 kg:s påsen k/d. Fast jag har ju 2 katter till, och fri tillgång. Dock ger jag damerna lite burkmat med, för att minska åtgången på k/d lite, blir så fruktansvärt dyrt =/

Han rasade ju sådär i vikt på bara 7 - 10 dagar i samband med att fbl stod på klinik 2 v och var jättedålig och sen avled, och fbl dog 25 nov, så i den vevan någonstans, andra halvan på november, så blir ju två månader ungefär, snart.

Han gick ju upp ½ kg på 3 första veckorna på k/d, och njurvärdena var lite förbättrade (fortfarande förhöjda, men liten förbättring), och han blev piggare igen. Nu var han aldrig trött/slö/så eg, han blev det i ngn vecka direkt efter vetbesöket, svårt säga om det var den traumatiska upplevelsen (han är paniskt skraj hos vet, stel av skräck bokstavligt talat) eller om han mådde lite sisådär då.

Men nu enligt min hemmavåg har han succesivt gått ner totalt 0,4 kg av uppgången igen, antagligen för han är piggare och ränner runt mer igen? Vikten ligger dock still nu, och har så gjort i flera veckor (sen jul/nyår)

 

[Swat]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Jag tycker detta är omöjligt att svara på utan att se det aktuella djuret..

Om jag själv har svårt att avgöra mina egna djurs "dagsform" så jämför jag dem - helt oetologiskt - med varandra!

I detta fall:
Skulle du tex. acceptera att någon av hästarna var lika tunn?

Just när det gäller katter - och särskilt av "tunna" raser - verkar det vara lättare för att acceptera "sjuklig" tunnhet, just för att katten är "normal" i andra hänseenden.

Men om det vore hästen som vore väldigt, väldigt tunn... Men "normal" för övrigt! Hade det varit ok då?

OBS!! Jag lägger ingen värdering vid just denna aktuella katten, utan vill bara ge exempel på hur jag själv sätter gränser för vad som är acceptabelt och ej!!

/Swat

 

[Sassy]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Jag hade inte reagerat sålänge man vet varför och katten i övrigt mår bra.
Hullet i sig är ju inte ett problem för honom, och det kan ju ta bra tid innan de repar sig och börjar gå upp igen.

Dessutom är det en siames, de känns ju extra skrangliga när de tappar hull eftersom det knappt finns nåt "kött" över ryggen annars heller.

Min gamle känns ganska benig också (han hade struma som 16-åring och har aldrig varit så bra på att äta mat, godis däremot...), men sålänge han är pigg och glad och verkar må bra (och inga värden sticker iväg åt helt fel håll) så är vi glada att ha kvar honom.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Jag tycker detta är omöjligt att svara på utan att se det aktuella djuret..

Om jag själv har svårt att avgöra mina egna djurs "dagsform" så jämför jag dem - helt oetologiskt - med varandra!

I detta fall:
Skulle du tex. acceptera att någon av hästarna var lika tunn?

Just när det gäller katter - och särskilt av "tunna" raser - verkar det vara lättare för att acceptera "sjuklig" tunnhet, just för att katten är "normal" i andra hänseenden.

Men om det vore hästen som vore väldigt, väldigt tunn... Men "normal" för övrigt! Hade det varit ok då?

OBS!! Jag lägger ingen värdering vid just denna aktuella katten, utan vill bara ge exempel på hur jag själv sätter gränser för vad som är acceptabelt och ej!!

/Swat

Tänkvärd jämförelse. Ang just det här fallet så ja, om jag visste varför, och hästen var glad och pigg etc och levde ett normalt liv, så skulle jag acceptera samma hull på häst, även om jag även där skulle önska mer hull.

Däremot skulle jag nog kunna acceptera ett lägre hull på en katt än en häst ja..

En annan jämförelse, som jag tänkt, är hur mycket det sas spelar in i folks 'syn' att det finns en sjuklig orsak? Yaki är tunn pga njursvikt. När Viktor (hunden) var tvärtunn helt enkelt pga ung, växande och svårfödd - så tyckte ju ingen 'den skulle jag avliva'. Samma sak med hundar i övrigt, friska hundar som är svårfödda och på tok för tunna - inga reaktioner åt avlivningshållet.

Och jag skulle acceptera snäppet lägre (men inte mycket) hull på Yaki om han var frisk men väldigt svårfödd.

 

[Swat]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Jag kan bara tala för mej själv men om jag vet att något av mina djur är sjuk och tappar i vikt tex. så kan jag kanske leva med det en tid MEN...

Våra husdjur är ju mästare på att gömma/dölja sina defekter - jodå, även för oss som tror att vi kan läsa dem utan och innan!! - så frågan är ju hur djuret mår egentligen!

Hur mår - i detta fallet - en katt som har problem med njurarna, äter bra men lägger inte på sej och vilar mer än vanligt...
Muskelvärk är ju inte alls ovanligt i samband med njurproblem, inte heller stresspåslag på hjärtat osv. Hur mår matsmältningssystemet "i stort"?

Ja, du förstår säkert mina tankebanor!

Allt kan vi inte se på prover eller analyser!
Och vi kan heller inte testa för allt!

Pratar vi däremot om ett djur som är ung, piggt, friskt men där fodret "inte fäster". Just för att hunden är så pigg och aktiv... Då lägger jag inte en minut på att oroa mej!
Det är ju lite naturens gång...att unghundar hamnar i en ful-period när de bara består av långa ben och är höga bak och låga fram eller tvärt om
I alla fall om vi pratar om aktiva hundar som växer en hel del de första två åren.

/Swat

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Fast jag menade inte bara just unga hundar. Ta min B (greyhound), han låg nästan hela livet på 3 - 5 kg undervikt, dvs han borde vägt så mkt mer eg. Frisk, glad etc.

Men annars är jag med hur du menar, samtidigt så är det ju det svåra. Det där med att titta och bedömma. För precis som du säger kan man aldrig VETA säkert. Hade Y inte haft njursvikt och tagit ner tempot lika mycket, hade jag inte höjt ett ögonbryn utan förnöjt konstaterat att 'äntligen har han blivit vuxen, och lite mer sansad, det tog bara 6 år'. Och kanske hade det varit så, eller så hade det varit något fel man inte visste om. Men jag hade inte ens reagerat mer än 'äntligen blev han vuxen'.

Men när man VET något är fel, så är det så mycket svårare att veta vad man ska göra av informationen. För man kan ha fel åt 'båda håll'. Minns när Millis (min greyhundtik) fick problem med hälta, och en artros i en tåled upptäcktes. Hon fick cartrophen sedemera, och svarade finemang på det. SÅ finemang att saker som jag - och alla andra - trott varit 'naturligt åldrande' (hon var 9 år) försvann. Plötsligt betedde sig min nioåring som en ettåring.

Och då var de där tecknen man tog som naturligt åldrande inge sjukliga förändringar eller hur man ska säga. Utan det var just en sån där hund som man i mörkare stunder kallat för 'DAMP-hund', som med åldern helt enkelt blev mer normal - som en normal sjuårig hund alltså. Men där anledningen inte var just börjar bli gammal och vis och bete sig som normala hundar, utan det var smärta.

Samtidigt så kan man inte ta allt som 'kanske något fel???', t ex att en äldre hund sansar sig lite och slutar köra 'full fart' genom livet hela tiden utan har en något mer balanserad approach.

Så, verkligen jättesvårt - och sådana gånger man ju hett önskar de kunde tala, så man kunde FRÅGA dem hur de egentligen mår?

 

[Swat]

Sv: Hur dåligt hull skulle ni acceptera?

Japp! Det är ju den enda lösningen på problemet.

Så jag har beställt två sådana där halsband som hundarna har i filmen UPP!

/Swat